18 december 2005

Hå hej med farbror Frej!

Hej och hå, en ny vecka här igen. Och inte en enda post under veckan som gått. Dålig stil må jag säga.

Men nu är det dags igen.

Vad har hänt i veckan då? Ptja... Inte så mycket alls. Tillbaka till det vanliga med lektioner på dagarna och så. Har varit bra i största allmänhet men ingen spektakulärt har väl egentligen hänt tror jag.

Dock så var väl gårdagen lite av en utmärkande dag då vi från skolan här såväl gästade som medverkade vid en konsert som den internatinionella kristna stundentorganisationen hade igår. En höjdare!
Förra veckan rapporterade jag ju om en väldigt massa koreaner. Denna gång är det istället afrikaner som står i centrum ty många var de. En hel kör med olika former av afrikaner, och se sjunga de kan di allt. Bra lät det och trivsamt svängigt.

Vad lär vi oss av detta? Jo åk till Ryssland och träffa koreaner och afrikaner!

Och innan någon säger något är jag fullt medveten om att man säkert inte kan säga Koreaner och afrikaner då det ena är ett land och det andra en hel kontinent med galet många länder. Men det struntar jag för stunden i. De var afrikaner helt enkelt. Zambia, Uganda, Kenya, Niger osv.

Men har det verkligen inte hänt något mer frågar sig vän av ordningen. Men näe, jag tror faktikst inte jag kan komma på någon enstaka händelse eller aktivitet som kan vara av intresse att rapportera om.

Det skulle vara att jag sett en hel del film i veckan då. Började med Matrix, eller Matritsa, som den heter på ryska. Givetvis var det i rysk dubbning vi såg den, orginalröster och sådant känns ju bara sååå 90-tal. Sedan följdes det upp med en film jag tror, men bara tror, hette Kangaroo Jack på engelska. Filmen var amerikansk, en komedi. Amerikansk film, så kallad voice over-dubbning, det vill säga att man bara lagt på ryska röster (i regel högst en eller två stycken som gör alla röster, ungefär som barnprogram från Holland och sådant brukar vara, och så på det engelsk text. Man skulle ju kunna fråga sig varför man inte lägger på ryska undertexter på en gång, men det är väl helt enkelt inte lika käckt antar jag. Filmen var väl för övrigt högst medioker. Sedan följdes det upp i morse med "Vsemagoshi Brjosj", eller Bruce den allsmäktige om man så vill. Lustigt nog såg jag större delen av den direkt på engelska, orginalspråk och allting. Kändes en smula förvirrat att inte höra en rysk röst börja prata strax efter att orginalrösterna börjat. Lagom frukostunderhållning var det iallafall.

Annat som kan noteras var att jag idag försov mig och aldrig kom iväg till Gudstjänsten på Frälsningsarmén. En liten tabbe, det kan medges.

Och snart är det jul! Men ännu har jag inte sett några lussekatter dyka upp. Ej heller pepparkakor.

Och så vill jag bara säga att jag har minsan skrivit julkort till diverse personer som kan tänkas läsa denna blogg. Det gjorde jag redan 1:a Advent. Dessvärre har de inte blivit skickade ännu, så vi får nog räkna med att de dyker upp frammåt Januarikvisten. Men det är ju som bekant tanken som räknas.

Med det ber jag att tacka för denna vecka. Önskar alla läsare en trevlig "snart jul-vecka" och hoppas på återseende på bloggen framöver igen!

...Men en sista upplysning, denna dator har nu förärats med inget mindre än ICQ!! Det betyder att jag numer finns tillgänglig där under sedvanligt namn. Håll ögonen öppna!

11 december 2005

Bjud aldrig Berit på Böckling...

Sådär ja!

En hel vecka sen sisst, men det har helt enkelt inte funnits tid. Det har varit tokfullt upp hela veckan.

Och så vill jag visa att jag minsann hittat lite prickar till mina bokstäver också. Nu gäller det bara att forsöka återvänja sig vid att anvanda dem, får se hur det gar.

Men jag borjar dar vi slutade sisst. Vid Korea-chocken!

Det var namligen som så att en av de som gar pa skolan har och deltar bara under själva lektionerna, bor hemma hos familjen och så har en son som gifte sig den sondagen. Denne man, Radion, är en av alla de med koreansk härkomst som bor i Rostov. Varför i hela friden bor det en massa koreaner i Rostov frågar ni kanske er då. Jag skall forklara, såsom jag fått det förklarat for mig:

For runt hundra ar sedan, i borjan av 1900-talet emigrerade manga koreaner till Ryssland som ju ar ett gransland borta i öst. Vladivostok ligger bara ett stenkast från gränsen till det som nu är Nordkorea men då bara var Korea. Emellertid, klimatet på östkusten var (och är antar jag) väldigt kärvt och kallt varpå många drog västerut dar klimatet var mer vänligt. Och åker man nog mycket västerut hamnar man ju till slut i Rostov, en stad som ligger i södern och som har ett ganska sydländskt klimat och, kanske viktigast, här går att odla lis, förlåt, ris! Sa många koreaner hamnade har nere i Rostov. Men, så kom Farbror Stalin och tyckte att här kan väl inte folk hålla pa att bo där de vill och så och tvångsförflyttade koreanerna till olika delar av Sovjet, många t.ex. till det som idag är Uzbekistan. Men så föll Sovjet for snart 15 år sedan och många koreaner (Koreaner, ja, men de allra flesta födda i Ryssland) valde att flytta tillbaka hit där de deras förfäder bodde. Så ligger det till. Nu skall det väl sägas att det knappast ar någon av dem som verkligen är född i Korea längre men de är ändå i princip som en egen folkgrupp och håller traditioner såväl som språk levande.

Men nu var det en förra helgen och ett bröllop stod för dörren. Sonen till Radion vars föräldrar eller far/mor-föräldrar kom från Korea skulle gifta sig, med en flicka med samma koreanska bakgrund. Ta detta koreanska, mixa det med en gnutta ryska suspekta traditioner och vi får...ptja. Det går nog egentligen aldrig att beskriva med ord, man måste ha varit där för att förstå det. Men maten var, huvudskaligen Koreansk vad jag förstod, och ytterst smaklig dessutom!

Jag later slänga upp lite bilder från eventet. Tre bananer i belöningen till den som hittar ett blekansikte, dvs. en utan typiska asiatiska drag, bland bilderna. Jag tror nästan jag, och vi tre andra härifrån som var där, var de enda totalt okoreanska bland de 300 gästerna.

300 koreaner och jag. Det ni!

På tal om banan, hörde av en helkorean (bott i Rostov 2 år bara, annars från Sydkorea) att de har ett uttryck för att beskriva dessa ryss-koreaner. Banan; Gul på utsidan men vit på insidan! Dvs. koreaner till det utseendet med ryssar i själen, typ.

Det om detta!

Resten av veckan har förövrigt även den gått i koreanska tongångar då vi denna vecka, andra och sista veckans mini-treach/praktik, jobbat med/för Koreanska kyrkan här i Rostov. De har en stor klassiskt sovjetisk stor byggnad men som inte riktigt är helt i ordning än. Så vi har jobbat där pa förmiddagarna och pa kvällen sedan haft aktiviteter för barn och ungdomar från området. Det har varit intressant och roligt, men slitigt. Åkt härifrån vid 9 på morgonen och kommit hemma samma klockslag på kvällen. Man har somnat ovaggat vill jag lova. Dessutom har kyrkan ingen värme ännu, så det var har varit kyligt där inne. Även om det ute varit riktigt skönt med 10-15 grader varmt och solsken flera dagar... Vad som också bör nämnas är maten. Vi har ätit såväl lunch som middag i kyrkan där och i matväg är det det bästa sen jag kom hit. Höjdarmat nästa varje dag! Bara en dag vi fick, vad jag inte är säker på vad det är på svenska men som på engelska heter "buck whete" (eller nåt sånt), iallafall äter de det här som vi äter Ris eller potatis, bara det att det smakar inte gott. Jag skulle rent av säga att ris, som jag inte gillar, är gott i jämförelse! Huvaligen. Men bortsett från den fadäsen har maten varit utsökt i sin blandning mellan koreanskt och ryskt. Kul med den koreanska maten är att den är i regel väldigt stark (milt uttryckt), och den ryska maten smakar i regel ingenting, så de kompletterar varandra väl.

Så har veckan förlflutit fram till idag då vi var med på Gudstjänsten i kyrkan där en del av oss medverkade på olika sätt. Och det var väl bra, intressant predikan (som var på koreanska som tolkades till ryska som tolkades till engelska) och så. Men ack så långt! Jag trodde jag varit med om det mesta i Gudstjänstväg men detta slår alla rekord. Mötet började 10 och var slut vid 13.30, enkel matematik ger oss således 3½ timme! Jag skall aldrig mer klaga på att 2-timmarsmöten är långa...

Lång post, jag vet, men nu har vi redogjort för vår minipraktik och nu väntar ett gäng veckan med lektioner och allt återgår till det normala.

Annar är allt väl, även om jag inser att jag saknar julmusten skarpt. Tänk dig en kylskåpskall apotekarnes att skölja ner...ptja... Borstjen, med. Mmmm.

Och just ja, bilden pa Frans från tidigare post ar tagen där han sitter framför emblemet på en redig rysk Lada-bil. Och för att svara på nästa fråga så är det helt enkelt så att visst ser jag glad ut på bilden. Så glad blir man när man får vara i Ryssland. Testa ni med vettja!

http://static.apberget.se/images/p/g/d66/d665cebd2b2f312dfe00915599a3880c.jpg

De lyckliga tu.

http://static.apberget.se/images/p/g/cb2/cb2bde84b7382c87207bc86261a87e2d.jpg

Koreaner och långbord i harmoni

http://static.apberget.se/images/p/g/020/02016fcb35816a5b852dd1d4fd80d55b.jpg

Maten, när den är halft uppäten

Пака!

3 december 2005

Det blir som det blir, nar det ar som det ar

Tiden lider, och jag med den.

Redan lordag, snart sondag, igen.

En handelserik vecka att rapportera om. Fran Balettbesok i Rostov till Afrikachock pa studentbpoende till Korea-chock i Batajsk.

Men vi borjar med balletten. Det var alltsa som sa att jag foljde med en harifran for att vidga mina kulturella vyer och beskada en balettforestallning, eller hur man nu sager. Det rorde sig om Notknapparen av Tjajkovskij, och aven om man inte ar sa finkulturellt bevandrad kannar nog de flesta igen musik fran den da den ar kand. Men, fragar man sig, hur var da forstallningen, hur mycket kostade det, var det roligt. Listan med fragar kan goras lang.

Jovars, nog var det alltid. Det var en riktigt flott byggnad och kandes nastan som man var i civiliserade varlden for en liten stund. Eller i vart fall i nat rikare ostland. Nej, inte ostland som i Schweiz, utan ett lander osterut. Panjatna?
Vidare gick forestallningen loss pa 200 Rubel, vilket motsvarar lite drygt 50 kr. Overkomligt med andra ord.
Hur var det da, var det ett trevligt besok? Joda, det far jag val saga att det var. Forsta halvan fore paus var jag sa fortvivlat trott sa jag halvsov mig igenom den, men andra halvan var jag vaken mest hela tiden och kunde gora mer vakna observationer. Och jag fann att det var om inte annat bra musik, och det ar alltid roligt att hora musik live sa dar. Sa bra musik kan vi bocka av. Sjalva balettandet da? Ptja... Nog skuttade de fint och visst var de alldeles visst valdsamt skickliga, men jag kan ju knappast saga att jag begrep nagat av det direkt. Vilket forovirigt var densamma anlys som jag kunde gora efter att ha upplevt mitt livs forsta balettbesok tidigare i ar, i Polen. Av dar bra musik men jag begrep aldrig riktigt poangen med skuttandet. Men nog var det vart 50kr alltid!

Det om balletten.

Vi skall efter att ha avverkat Sondagen smita emellan med att saga att det ar lite forandringen veckan som snart ar slut och tillika nasta vecka. Det ar namligen som sa att vi har vad som pa schemat heter "mini-outreach". Till att borja med kan jag saga att jag inte lyckats komma pa nat vettigt svensk ord for just "outreach", sa jag kallar det helt enkelt vid dess engleska namn aven i fortsattningen. Att den ar mini betyder att den bara ar tva veckor och syftar da pa att med borjan i slutet av januari inleder den "riktiga" outreachen som varar i tva manader. Detta ar sa att saga en forsmak av vad som komma skall, om en sag.
Vad nu detta innebar ar att vi inte har nagra lektioner och sadant utan praktiserar det vi lart oss, mer eller mindre, olika typer av evangliserande bland manniskorna har i runt. Denna vecka har vi hallit oss till gatan dar vi bor, Respublikanskaja och pa olika satt verkat dar. Vi har stadat gatan fran skrap (vilket forvisso gor marginell skillnad da denna gata ar hysteriskt smutsig pa ett satt som inte gar att beskriva for en som inte varit i Ryssland), vi har bjudit in folk till en narbelagen kyrka. Vi har aven vid tillfalle medverkat vid en traff de har, inte har men nere i stan, for "street kids", gatubarn, helt enkelt. Barn, 10-15 ar som antingen inte har nagra forladrar overhuvudtaget eller av andra skal inte lever hos dem utan lever pa gatan, varje dag. Nagot jag maste saga att kandes lite svart att forsto till att borja med. Har klagar man over ryska maten, och de har inte haft nat hem pa overskadlig tid. Men det var intressant onekligen. De fick mat, fick tvatta sig och vi hade lite lekar och grejor med dem som de syntes uppskatta. Sa det kandes bra.
nagra smakprov fran veckan som gatt.

Sedan har val veckan rullat pa fram till Fredagen da nasta mer intressevackande handelse agde rum. Namligen ett besok pa den ryska versionen av det som i Sverige gar under namnet Credo, den kristna Studentorganisationen. Jag har vid tillfalle tididager namnt en dansk skalle, eller dansk kamrat i vart fall vid namn Jakob i denna blogg. Han jobbar for denna organisation har i Rostov och var den som ledde samlingen i fredags. Han var alltsa dansk. Jag ar svensk. Kamrat Will fran Amerika var dar ocksa, likasa en ryska harifran. Sedan ett smarre hav av Afrikaner! Sakert 5-10 stycken iallafall och jag klarar inte riktigt av att skilja dem at, alla ser ju, med risk for att lata lite nedsattande, lika dana ut. Typ. Nigeria, Zambia, Kongo Brazzaille, etc etc. Anledningen till denna formidabla afrikachock gar att finna i den sovjetiska historien. Det var namligen sa att Sovjet lat studenter fran manga afrikanska landet komma hit under relativt goda forhallanden i syfte att gora goda kommunister av dem, egenskaper de sedan skulle ta hem och forse sitt egna land med. Nu vet jag inte hur det lyckades, men systemet lever kvar, om an utan kommunism.

Jag beskadar nu denna blogg och finner att den redan ar toklang redan, varpa jag tror jag sparar historien om hur jag hamnade mitt bland 300 rysk-koraner i Ryssland. Koreachock ar det minsta vi kan kalla det! Men det spar jag till nasta post da jag aven skall forsoka ordna bilder fran det.

Annars ar allt bra, har flytt fran ryska poliser, halv drankt mig sjalv (atminstone fotterna) i de oversvammade ryska "trottaren", och annat smatt och gatt.

Har dock aven noterat nagot otackt. Jag har borjat tanka/se i ordvitsar pa engelska. Ja, det ar skrammande, men sa ar fallet. Men det ar svart att lata blir nar man hor nagon saga att vi har"chord problems" (chords = sladdar). Oj vad nara det var att det trillade ut ett "Try another key"... (Chords betyder alltsa betyder sladdar och ackord for den som inte hanger med). Nagon som har nat bot mot detta beteende?

Vi tar aven tillfallet i akt och riktar ett Grattis till min kara broder Martin som idag fyller inte mindre, men ej heller mer, an 15 ar idag! Grattis!

...och jo, visst ar det en Gomba-troja vi kan se pa bilderna.