21 december 2006

Mer jul!

Tiden flyger! Två veckor och mer än så har gått sedan senaste blogposten. Från Advent till Dan före Dan. Nästan iallafall.

Som vanligt finns det mycket att berätta.

Men vi börjar med det största. Det stora eviga dramat som förföljt mig de senaste veckorna. Vi talar om strumpor. För jag säger er på en gång: Att köpa strumpor i Rostov är minsann inte detsamma som i gamla Sverige. Men vi tar det från början. Måndagen för snart två veckor sedan. En ledig dag och jag tänkte, så bra, idag skall jag köpa strumpor! Så jag tar spårvagnen mot en centralt beläget köpcentrum. Perekrestok hette den minsann. Där borde det ju finnas strumpor. För på MAXI och OBS! och liknande instutitioner i Sverige köper jag ju alltid mina strumpor. Men tror ni det fanns där? Nej då. Knallar runt centrala delarna av stan, hittar en sportbutik, typ Stadium. Går in där för där måste det ju finnas strumpor. Tror ni de fanns där? Nääe då. Går vidare mot ”Tsentralnij riynak”, centrala marknaden. Där måste det ju gå att köpa vanliga rediga strumpor. Tror ni jag hittade nåt? Nääääe då. Fanns strumpor, men av nåt slags rysk modell, om än ”Made in China”, som inte alls är vidare bekväma. Jag vill ju ha vanliga hederliga strumpor som man köper i närmaste affär i Sverige. Sådana där vita historier som säljs i 5- och 10-pack oftast. Intersport-sockar är ju närmast ett begrepp. Men jag fick se mig besegrad den dagen och återvände dyster hem.

I fredags fick såpan en fortsättning. Jag hade tagit mig lite ledigt och tänkte, ”Jag åker till Ramstor, där MÅSTE det ju finnas strumpor”. Ramstor är ett bautaköpcenter i Rostov med dels en storstorstor mataffär i ICA MAXI-stuk (som alltså säljer mat men också snudd på allt annat), och dels många andra mindre affärer av olika slag. Där hade jag ju nämligen förrut köpt strumpor med stor framgång. Så tror ni jag fann några strumpor där? Näääääääääääääääääääe då. Jag knallar runt en timme i ett stor köpcentrum men inte på ETT ENDA STÄLLE gick det att köpa vanliga hederliga vettiga strumpor. Skall det vara så? Jag bara undrar. Ni tror ni kanske jag är bitter. Men jag? Bitter?...

För hugade affärsmän ligger alltså marknaden öppen för att bli importör av svenska strumpor till Rostov.

Annat som finns att berätta? T.ex att jag såg reklam för att Intersport skall öppna i Rostov. Jag som trodde att det var någon helsvenskt. Men kanske kan det innebära en ljusning på strumpfronten?

När vi ändå talar om kläder. Lyckades köpa ett par Jeans här i veckan. Ett par vanliga svarta jeans. Det lustiga var bara att det var av märket Lewis, men kostade 200 rubel, ca 50kr. Med det var de de billigaste av alla jeans i affären. Extra instressant blir det då jag bara dagarna innan sett Lewis egen butik, där kostade jeansen i regel 1500 rubel och uppåt. Dvs 400kr eller mer. Men så är ju också Rostov möjligheternas stad!

Som jag skrev i inledningen, tiden flyger fram. Flyger fram till den grad att det i skrivande stund är torsdagen den 21 december 2006. Det betyder att denna blog riskerar att bli tyst för ett tag. Redan den 23 sätter jag mig på en buss till staden Simferopol på Krim i Ukraina. Sedan kommer jag bliva där ett slag, färden kommer sedan gå vidare Jag vet inte hur det kommer vara med internetåtkomst där så jag törst inte lova någon ny post förrens i mitten av Februari då jag återvänder till Rostov. Förhoppningsvis kan jag väl dock nås på e-posten lite bättre.

Men jag tackar alla kära läsare för att flitigt ha följt denna blogg genom hösten och önskar alla kära läsare en riktigt God Jul och Gott Nytt År!

С Рождеством и новым годом!

2 december 2006

Tomten är lite sen, han har fått problem...

Håll i hatten, Erik bloggar igen, redan efter en knapp vecka!

Vad finns att berätta? En beprövad fråga, om en säga.

Till exempel att det regnar idag, att jag har lagat Borsjtj och att afrikaans är ett underligt men intressant språk. Men vi tar det i ordning.

Vädret, alltid lika intressant. Eller ointressant om man vill så. Hur är det då? Jodå, har varit en grå vecka må man säga. Reng, grått och disisgt. En klassisk Rostov-höstvecka med andra ord! Trääälig om man så vill.

Så har denna vecka haft exotiskt besök på skolan. Lärare ifrån mörkaste Sydafrika! Fast just nu boende i Moskva och inte alls svarta, men ändå. Om dem kan man säga mycket, men det intressantaste Erik noterat är deras språk. Till att börja med deras engelska, som låter väldigt intressant. En accent att räkna med, kan man säga. En dos brittisk engelska. ”Kaaant”, ”Daaans” osv istället för ”Käänt och Dääns”. Till det lite tüsk stil på det hela, lite sådär Arnold om man tänker. Väldigt intressant! Detta om engelskan, men sedan har vi ju deras egna språk, deras första språk. Afrikans (med reservatin för stavning). Ett väldigt intressant språk! Redan från början när jag hörde de talas väcktes mitt språköra och tyckte, ja det var ju ett festligt språk. Fast efter att haft koreaner omkring sig bra länge har man vant sig vid det mesta. Det riktigt intressanta blir ju när det visar sig att svenska och afrikans bitvis är väldigt lika! Detta uppdagades då min finske vän, på svenska (med stark accent dock), säger någon enkel mening typ ”jag talar svenska” och det förstås av sydafrikanerna di två. Festligt! Visar sig vid vidare undersökning väldigt ofta vara likt svenskan, bara lite annorlunda betoning och accent. Smaklig måltid, ”smaklete maltaid” typ. Häftigt! Ibland tycker jag mig finna att det är ganska nära danskan, när det kommer till uttalet. Fast med sådana där tyska / holländska djupa ”ach”-ljud. Mycket faschinerande. Utan att ha läst på så mycket så vill jag minnas att språket skall komma från Holländskan ursprungligen, från det att holländare koloniserade Sydafrika nån gång då för 100+ år sedan. Och holländska och tyska är ju rätt likt, och tyska och svenska. Sedemera säkert uppblandat med engelska som också är officiellt språk i Syafrika. Och engelska och svenska har ju som bekant väldigt många ord gemensamt.

Så kan det gå om man åker till Ryssland!

Och just det... Lagade lunch häromdagen. Var i köket och radion står på. Rysk radio. Denna dag inga botar, men väl sportnyheter. Erik lyssnar inte så överdriver kondenserat men hör att de börjar nämna Sverige [Швеция] upprepade ganger. Hör även att de talar om boxning [бокс]. De talar ganska snabbt och Erik hänger inte riktigt med, så han frågan en rysk vän som star brevid va de talade om. Jodå. Mycket riktigt. Det de ryska sportnyheterna kunde berätta är att proffsboxning numera skall bli tillåtet i Sverige! Fick det konfirmerat genom Dn.se senare också. Faschinerande.

Mat är det kul att skriva om också. Frukost är en typ av mat som är jätterolig, kan man tycka. Rolig eller ej, frukosterade jag imorse. Eller närmare halvtvå på eftermiddagen, men ändå. Det intressanta var ju då hvad jag åt. Vi tar det från början att jag igår var förbi en sväng vid good ol’
Karl Marx-torget [Площад им. Карла Маркса], där finns en liten mataffär. Storleksordningen en liten konsumbutik / stor bensinmack. Men det skojiga med den är att de har ett rikt utbud av ickeryska varor; Dumle, Geisha mm i godisväg. Men det jag köpte där igår var inte godis. Utan svenskt knäckebröd! Vasabröd för att vara exakt! Made in Filipstad! Fanns ett ganska riktigt utbud av olika sorters hårdbröd. Vasa samt Leksandsbröd. Mitt val föll på Vasa Orginal, som jag tror det hette. Det var alltså det jag åt till frukost i morse. Svenskt knäckebröd med rysk mjukost av märket Jantarnij [Яаптарный] (som kostar ungefär 2kr/paketet) och till det O’boy! Nåja. Kanske inte riktigt O’ boy men väl chokladdryckspulver som blandas med hett vatten. Smakade helfint vill jag lova. Och jag som egentligen inte är så förtjust i hårdbröd... Men det var ju svenskt! Patriotismen ökar med avståndet, verkar det som.

Så har ett gäng viktiga och allmänt intressanta saker avverkats då. Vi går ju snart in i Julen också. I skrivande stund är 1:a Advent redan imorgon! Inget som ryssarna firar eller vet vad är dock. Det först dock diskusioner att göra en nordisk räd i form av att baka pepparkakor framöver här. Samt att spela adventssånger. Erik lovar återkomma på det temat längre fram.

Annars önskar jag läsarna en god och trevlig första advent, och säger på återhörande!
...en liten sak bara. Bloggen passar på att säga stort grattis till Martin som fyller år på söndag.
С днём рождения тебя, братка!!

23 november 2006

Värmer DU dig med MIN ved?

Ojoj vad tiden går fort ibland. Redan har det gått över två veckor sedan förra blogposten, så hög tid för en ny post. Minst sagt.

Så... Rostov na Donu. Vädret! Jodå, kallt har det blivit! Ingen snö synes än men det är minusgrader på nätterna. När Erik beträdde Rostovsk mark på söndagsmorgonen var det is på lerpölarna. Och inte mycket varmare på dagarna heller, går nätt och jämnt över noll. Man skulle rent av kunna kalla det Kiev-väder, med andra ord! Väntar fortfarande på att det väder so förra året rådde, som jag mer kraft och frenesi beskrev i förra blogposten, skall komma. Fortsätter denna trend lär det juj snöa innan Jul. Läskigt.

Som läsarna säkert redan känner till är ju Rostov lite av det förlovade landet, men gråare betong, smutsigare gator och hemlösare hemlösa än i Sverige. Finns det nåt man ändock kan klaga på, eller kanske inte klaga, men säga att man saknar så är det lösgodis. Redigt fint, svenskt lösgodis. Svenskt kulturarv när det är som bäst. När jag tänker på det är nog det enda jag riktigt saknar i Ryssland. Går visserligen att köpa godis på lösvikt, men det är bakom disk och påminner mer om Barnen i Bullerbyn-affärer, om en säg. Inte självplock med andra ord. MEN, å andra sidan finns nåt riktigt genialt här, som jag inte sett i Sverige. Nämligen kakor på lösvikt! En sådan enkel med genial idé! Istället för att köpa hela förpackningar så köper man dem i lösvikt. Finns i affären mitt emot här, oftast 7-8 sorter att välja på. De billigaste går lös på 33 rubel/kg (ca 9kr), de dyrare går uppemot det dubbla. Låt oss kalla det löskakor. Genialt! Tack vare det går det ju att köpa bara ett par stycken kakor, billigt och bra, när andan faller på. T.ex. så fall andan på förra helgen. Då var det ju bara att knalla dit köpa sig 2 hg kakor och en påse pulverkaffe (med socker och mjölk i ett) och vips, för 10 rubel (2,50 kr) hade jag fått mig eftermiddagsfika! Snabbt och lätt, färdigbrett!

På temat mat. Fram tills mitten av förra veckan, och 2½ vecka bakåt har var vi gästade av amerikaner, en helt bunt. Från mörkaste Tjikago, rent av! Intressanta typer. Den som kan sin historia, eller vad det kan vara, vet att många svenskar emigrerade till de trakterna av amerikat. Så jag nämnde de för dessa amerikaner, vid tillfälle. Och det visst de. Fanns nämligen en stadsdel vid namn Andersson-town som var ”svensk”. Även om de som bor där nu är tämligen acklimatiserade får man tro. Men ett par kunde berätta att de ätit ”krepps” (eller hur det stavas) på den svenska restaurangen nyligen. En man kunde berätta om att det svenska bageriet somo har väldigt fina bakverk. Mannen i fråga hade diabetes, bara som en liten upplysning...
Under de veckorna var basen, byggnaden, där vi bor väldigt fullbelagd och lite till, vilket gjorde att vi fick kalla in förstärkning på matlagningsfronten. Från att ha själva ansvarat för att laga middag och lunch letas det fram två genuina ryska ”bábusjkor” som bistod oss. Fantastisk matlaning i veckorna två vill jag lova! Men det jag ville komma, var vid ett tillfälle, eller faktikst två när vi serverades något intressant. Det var mat bestående av köttfärs, som en stor köttbulle, eller hur en vill beskriva det, och runt det var det lindat kål. Låter det bekant? Det tyckte jag med. Kåldolmar, ganska exakt! Men, tro nu inte det var någon svensk influens eller så, utan detta var ju klassisk rysk husmanskost kallat ”Galubtsí” [Голубцы]. Vissa källor säger dock att di svenska kåldolmarna skall ha turkiskt urpsrung, och ryssland och nuvarande Turkiet har haft en hel del duster genom historien. Kanske finns där förklaringen nåstans, till hur samma rätt kan vara både svensk och rysk husmanskost men, som i slutändan härstammar från Turkiet. Erik skall försöka rota lite i det och lovar återkomma när jag har hittat nåt.

En kort notis: På good ol’ OBS! i Umeå gick det ett kort tag köpa nåt de kallade ”Kinesiska Äppelpäron”. Nån slags mix mellan di båda som inte smakade dumt alls! Är häromdagen på Magnit, typ Konsum a la Ryssland. En vanlig affär av stuket ”supermarket”, dvs. man plocar själv i sin korg och betalar i kassan. Vad tro ni jag ser där, bland bananer och annat, om inte Kinesiska Äppelpäron! Fantastiskt, tänker Erik. Som dock inte köper något...

Ungefär det är väl som det som finns att säga just nu. Saker rullar på som vanligt. Bara lite kyligare. Är snart Jul också! Och efter Julhelgen (dvs västerländska julen) försvinner troligen Erik bort från Rostov för ett par månader, oklart var dock, så den som vill skicka mig hårda eller mjuka klappar bör börja tänka på det nu, om jag skall få dem i tid.

Med det säger jag tack och hej, och på återhörande!

22 november 2006

Värmer DU dig med MIN ved?

Ojoj vad tiden går fort ibland. Redan har det gått över två veckor sedan förra blogposten, så hög tid för en ny post. Minst sagt.

Så... Rostov na Donu. Vädret! Jodå, kallt har det blivit! Ingen snö synes än men det är minusgrader på nätterna. När Erik beträdde Rostovsk mark på söndagsmorgonen var det is på lerpölarna. Och inte mycket varmare på dagarna heller, går nätt och jämnt över noll. Man skulle rent av kunna kalla det Kiev-väder, med andra ord! Väntar fortfarande på att det väder so förra året rådde, som jag mer kraft och frenesi beskrev i förra blogposten, skall komma. Fortsätter denna trend lär det juj snöa innan Jul. Läskigt.

Som läsarna säkert redan känner till är ju Rostov lite av det förlovade landet, men gråare betong, smutsigare gator och hemlösare hemlösa än i Sverige. Finns det nåt man ändock kan klaga på, eller kanske inte klaga, men säga att man saknar så är det lösgodis. Redigt fint, svenskt lösgodis. Svenskt kulturarv när det är som bäst. När jag tänker på det är nog det enda jag riktigt saknar i Ryssland. Går visserligen att köpa godis på lösvikt, men det är bakom disk och påminner mer om Barnen i Bullerbyn-affärer, om en säg. Inte självplock med andra ord. MEN, å andra sidan finns nåt riktigt genialt här, som jag inte sett i Sverige. Nämligen kakor på lösvikt! En sådan enkel med genial idé! Istället för att köpa hela förpackningar så köper man dem i lösvikt. Finns i affären mitt emot här, oftast 7-8 sorter att välja på. De billigaste går lös på 33 rubel/kg (ca 9kr), de dyrare går uppemot det dubbla. Låt oss kalla det löskakor. Genialt! Tack vare det går det ju att köpa bara ett par stycken kakor, billigt och bra, när andan faller på. T.ex. så fall andan på förra helgen. Då var det ju bara att knalla dit köpa sig 2 hg kakor och en påse pulverkaffe (med socker och mjölk i ett) och vips, för 10 rubel (2,50 kr) hade jag fått mig eftermiddagsfika! Snabbt och lätt, färdigbrett!

På temat mat. Fram tills mitten av förra veckan, och 2½ vecka bakåt har var vi gästade av amerikaner, en helt bunt. Från mörkaste Tjikago, rent av! Intressanta typer. Den som kan sin historia, eller vad det kan vara, vet att många svenskar emigrerade till de trakterna av amerikat. Så jag nämnde de för dessa amerikaner, vid tillfälle. Och det visst de. Fanns nämligen en stadsdel vid namn Andersson-town som var ”svensk”. Även om de som bor där nu är tämligen acklimatiserade får man tro. Men ett par kunde berätta att de ätit ”krepps” (eller hur det stavas) på den svenska restaurangen nyligen. En man kunde berätta om att det svenska bageriet somo har väldigt fina bakverk. Mannen i fråga hade diabetes, bara som en liten upplysning...
Under de veckorna var basen, byggnaden, där vi bor väldigt fullbelagd och lite till, vilket gjorde att vi fick kalla in förstärkning på matlagningsfronten. Från att ha själva ansvarat för att laga middag och lunch letas det fram två genuina ryska ”bábusjkor” som bistod oss. Fantastisk matlaning i veckorna två vill jag lova! Men det jag ville komma, var vid ett tillfälle, eller faktikst två när vi serverades något intressant. Det var mat bestående av köttfärs, som en stor köttbulle, eller hur en vill beskriva det, och runt det var det lindat kål. Låter det bekant? Det tyckte jag med. Kåldolmar, ganska exakt! Men, tro nu inte det var någon svensk influens eller så, utan detta var ju klassisk rysk husmanskost kallat ”Galubtsí” [Голубцы]. Vissa källor säger dock att di svenska kåldolmarna skall ha turkiskt urpsrung, och ryssland och nuvarande Turkiet har haft en hel del duster genom historien. Kanske finns där förklaringen nåstans, till hur samma rätt kan vara både svensk och rysk husmanskost men, som i slutändan härstammar från Turkiet. Erik skall försöka rota lite i det och lovar återkomma när jag har hittat nåt.

En kort notis: På good ol’ OBS! i Umeå gick det ett kort tag köpa nåt de kallade ”Kinesiska Äppelpäron”. Nån slags mix mellan di båda som inte smakade dumt alls! Är häromdagen på Magnit, typ Konsum a la Ryssland. En vanlig affär av stuket ”supermarket”, dvs. man plocar själv i sin korg och betalar i kassan. Vad tro ni jag ser där, bland bananer och annat, om inte Kinesiska Äppelpäron! Fantastiskt, tänker Erik. Som dock inte köper något...

Ungefär det är väl som det som finns att säga just nu. Saker rullar på som vanligt. Bara lite kyligare. Är snart Jul också! Och efter Julhelgen (dvs västerländska julen) försvinner troligen Erik bort från Rostov för ett par månader, oklart var dock, så den som vill skicka mig hårda eller mjuka klappar bör börja tänka på det nu, om jag skall få dem i tid.

Med det säger jag tack och hej, och på återhörande!

5 november 2006

När vi får tid...

Ack och ve!

Två hela veckor har runnit mellan broarna sedan sisst. Vi beklagar det långa uppehållet och sparkar igång denna veckas post!

Vad finns att säga, vad finns att berätta? Ptja...Vädret finns ju alltid!

Det har nämligen blivit kallt! Kallare i vart fall! Så kallt att det bara varit 4-5 grader de senaste två dagarna. Har varit premiär för vinterjacka tillochmed! Dock räknar jag med att denna kyla snart försvinner. Känner jag mitt höstrostov rätt återgår det snart till det vanliga oktober-december vädret; +10 grader, disigt, dimmigt, grått, fuktigt. Sjaskigt, känns som ett bra ord för att beskriva det vädret. Så där så att man tänker, Oj! Sol idag, vad kul. För nu dröjer det väl ett par veckor till nästa gång. Ungefär. Ett annat sätt att beskriva det är att kläderna inte blir torra om man hänger dem att torka ute, utan förblir lika blöta som när man tog dem ur maskinen. Träligt, skulle nog nerkingar uttryckt saken.

Har förresten läst nåt på DN om snökaos i svenska huvudstaden. Fick nästan en känsla av att jag hört det förrut nån gång... Typ varje år första snön kommer.

Nåt annat trevligt så här års, är inte alla julkort, men däremot spelet Risk. Har aldrig riktigt stiftat bekantskap med det färnämliga sällskapsspelet förrut, men än i online-kloner, men nu har det skett. En brokig skara utlänningar i Ryssland ägnade många timmar senaste veckan åt detta spel. En Uzbek, en koranska, en finländare och, nej inte en Bellman, men väl en Erik. Då jag inte kan finska, koranskan inte svenska, Uzbeken inte engelska osv så var språket som användes ryska. Som ingen av oss talar riktigt perfekt. Lustigt på sitt vis. Men iallafall, ett lysande spel! Skall dock erkänna att mina framgångar så här långt varit begränsade, gårdagskvällens/nattens runda slutade i Uzbekiskt världherrevälde. Skrämmande.

Som trogna läsare av bloggen läst var jag en vända i Sverige, fast i Kiev, för några veckor sedan. Passade då på att frossa i limpa med kalles kaviar. En liten anekdot från detta känner jag min tvingad att dela med mig av, för att väga upp en annars ganska innehållslös post:

Var som så att jag gjorde iordning mina fina smörgåsar med Kaviar. Brevid mig satt Will, jänkare. Erik talade vitt och brett om den fantastiska svenska kaviaren vars motstycke världen saknar. Till slut tyckte jag väl att Will iallafall borde prova denna svenska delikatess. Det tyckte inte han. Kommentaren, som sade allt, var: ”Fish eggs in a toothpaste tube?” (fiskägg i en tandkrämstub?”). Tja... Så kan man ju se på saken. Men det är ju inte rätt.

Annars kan jag meddela att det har förlutit en jazzfestival i Rostov, som jag inte kunnat närvara vid. Svider lite. Har dock fått upp örona om ett hak där det regelbundet hålls jazzkonsertet i Rostov. Skall rota vidare i det. Ryssland och Jazz är ju trots allt en ganska så given kombination.

Så var det med det. I övrigt flyter saker och ting på. Erik sysselsätter sig mest hela tiden med skolan som bedrivs här, där han försöker göra så bra jobb han förmår med att leda den. Med anledning av det kan jag också ”på:a” för den lilla förändring som skett. Numer är denna blog mer än Rostov/Rysslands-blogg där Erik postar sina iaktagelser och synpunkter på saker som händer och fötter. Mer specifik information om mitt arbete här i Rostov, som är anledning till att jag överhuvudtaget är här, förmedlas istället genom ett nyhetsbrev en gång i månaden. För de läsare som skulle vara intresserade av dessa mer ”religiöst orienterade” nyhterna: Hör av sig i ett e-brev! Till e r i k . e . j @ g m a i l . c o m (utan mellanslagen) och Du sätts upp på skick-listan.

Nåja. Tack och hej, leverpastej, som den gode Bert brukade säga! På återhörande!

22 oktober 2006

Med Fylkingstämma: Äntligen!!

Sådärja! Framme igen! Tillbaka i Rostov och Ryssland. Allt är som vanligt med andra ord. Staden där betongen är gråare, gatorna smutsigare och affärsbiträdena otrevligare. Inte svårt att förstå att man längtar hit då.

En hyffsad tågresa mäktade jag med iallafall. Lämnade Kiev kl. 23.59 på onsdagskvällen och var framme där jag bor, på UMU-basen, vid nästan halvtio på torsdagskvällen. Tåg tåg tåg. Är nåt speciellt med det. Att liksom bara vara där på tåget i nästan ett dygn och vaggas sig fram i takt med tåget, så där att man när man väl lämnar tåget känner att huvudet blir lite yrt. Det liksom fortsätter att gunga och skaka, som på tåget, men omgivningen rör sig inte. Hur skall det då vara efter nio dagar, som det tar att ta sig härifrån till Vladivostok, vid ryska östkusten...
Sedan har vi ju ämnet tågtoaletter. Ett inte helt ospännande ämne som skulle kunna ägnas mycket tid, men jag drar det vitkiga. Tänk dig en toalett. Låt bli att städa den på... säg... ett halvår. Ha också i åtanke att toaletten inte kan spolas som en vanlig toalett utan när man ”spolar” öppnar man helt enkel en luckan i ”botten” av toaletten, så att avfallet snyggt och trevligt faller ner på marken under tåget. Vad jag förstått skall det dock varit ett liknande system tidigare även i Sverige. Har dock också förstått att det var ett antal år sedan. Just detta system medförde också att man av sina skäl inte fick använda toaletten när tåget stod vid stationer.

Mer intressant från ett tåg är ryssaras matvanor, ombord på tåg. Själv körde jag på en hederlig svensk matsäck med färdiggjorda smörgåsar, dricka och youghurt. De infödda däremot... tja... Den genuine ryssen (och ukrainare får jag gissa) sägs det att på ett tåg tar han med sig en Baton (långfranska), en fisk och en flaska öl. Stämmer ganska bra. Även kycklnig kan dock fungera. Så att man liksom måste slafsa i sig den på ett väldigt kladdigt sätt, då maten i sig är kladdig. Lägg gärna till en ost eller så. Helt enkelt tar man gärna med sig en hel måltid till tåget, och försöker äta på det lilla bordet. Intressant, helt enkelt. Bör ses.

Nåja, en bloggpost dedikerad till tåg blev detta.

Nästa post kanske har nåt bättre.

På återhörande!

17 oktober 2006

Från Östersund till Västerås... Från Rostov till Kiev

Monjö!

Tre veckor utan blogpost. Erik ursäktar sig för detta och lovar bättring och bot.

Iallafall. Tre veckor har gått.

Vad har hänt sen sist? Ja, dels har skolan startat, så det fridfulla hemmet i Rostov har invaderats av 13 studenter. Bara en sån sak.

Men, viktigast av allt, då detta ju är en kombinerad Rysslands- och väderblogg; Det har blivit kallt. Tokkallt! Åtminstone i Kiev varifrån jag bloggar just nu. Erik är nämligen där på en 10-dagarsvisit för att få sig ett nytt visum till det förlovade landet i öst. Men hur möter Kiev mig? Jo med dag för dag fallande temperaturer som igår slog alla bottenrekord med +2-3 grader varmt och snö i luften. Brr!! Skrev så sent som i förra blogposten om skön sommarvärme. Den värmen tycks var som bortblåst nu.

Annars då? Hur är Kiev till exempel? Till att börja med en betydligt mer västerländsk stad än gamla Rostov. Gatorna är renare, hemlösa hundarna färre, bilarna nyare, utlänningarna betydligt fler. Med andra ord lite tråkigare, lite stelare, lite mindre ryskt. Till det kan läggas ett ukrainskt språk som vissa människor envisas med att tala här och som alla skyltar och spant i affärer är skrivna på. Torde gå att säga att det är som danska om ryska är svenska. Går att förstå nåt sånär för en infödd svensk om man lyssnar noga, men för en som inte har svensk som förstaspråk är det knivigt. Med andra ord begriper jag just ingenting om människor går igång och pratar ukrainska. "Jakove", skall visst tack, har jag lyckats snappa upp. Kava betyder kaffe. Konstiga människor, i lustiga kläder... Dock, som sagt, inte något varmare väder inte.

Modernititer har di här också, såsom tunnelbana! En trelinjig sådan. En polett, som gör att man kan åka hur man vill mellan tågen, kostar 50 kopek. Ukrainska kopet som är detsamma som 0,5 grivna. Hrivna om du är ukrainare. En Grivna är i sin tur 5 rubel. Eller om man så vill, 5 grivna är en dollar. Eller sista varianten, en grivna är ca 1,5 svenska kronor. I övrigt en ganska ordinär tunnelbana. Mindre än den i Paris, större än den i Warzawa blir min kommentar.

I övrigt har jag det ju som så att jag har nu under en dryg vecka här bott svenskt. Det har inneburit ett frossande i svenskheter. Det har varit Kalles Kaviar till frukost, svenska pannkakor till middag, kanelbulle till fikat och Cloetta Kexchoklad till mellanmål. Mellan det pratat otäckt mycket svenska, slukat böcker på svenska och rent av sett Wallander - Mastermind på DVD. På svenska. Så kan det gå när man kommer till civilisationen.

Hit kom jag förövrigt med tåg. En trevlig resa som tog sina timmat. Startade 22.40 på kvällen och kom fram 16.08 på eftermiddagen. Den mattekunnige kan själv räkna ut hår lång tid det var. Ha dock i avståndet i mil är ganska exakt 100 mil. Lika som till Moskva från Rostov. Något säger mig dock att ett svenskt tåg skulle avverka den sträckan snabbare än de ~18 timmar detta tåg krävde. Å andra sidan har jag aldrig förstått varför man skall stressa fram genom livet... Heder emellertid åt att tåget var mycket punkligt! På minuten var det framme där det skulle. Känn på det, SJ!

Småintressanta fakta som ryska statliga järnvägen jag snappade upp får avsluta denna kiev-bloggpost:

* 85000 km järnväg

* 1,3 miljoner (!) anställda.

Det är lite granna det.

Ber annars bara att önska läsarna en trevlig vecka. Jag kommer lämna Kiev på onsdagkvällen för på torsdagskvällen nå Rostov. Nå blogpost från trygg mark utlovas inom en överskådlig framtid!

På återläsandes!

23 september 2006

En dag som alla andra dar, i Ivans Järnaffär

En bloggpost, denna inte så farligt sena lördagskväll.

Vad finns då att berätta denna gång? Någon ny Basshunter-succé månne? Någon ny betraktelse över ryska myggor? Nej. Och nej, inte det heller. Men finns kanske annat som kan intressera läsarna också.

Som, så klart, allas vårat favoritämne. Vädret!

Rapportade i förra posten om köldchocken som drabbade Rostov med dagstemperaturer på 15 grader och nattetid 5-10 grader bara. Den trenden tycks nu ha vänt!

Det har nu ett par dagar blivit varmare och varmare på dagarna. Temperaturen nådde till slut, 20 grader och fortsätta klättra nån pinne var dag. Idag hade vi till slut sommaren tillbaka med behagliga 25-26 grader i skuggan. Inte hett, men inte kallt. T-shirt och shorts-väder igen efter lång tid med långbyxor och tillochmed långärmad tröja. Det har även blivit varmare igen på nätterna. Nu har jag ju ingen koll på graderna, men jag märkte nu att från att i mitten av veckan dragit på sig både täcke och extra filt och sett till att ha fönstret helt stängt var det nu dags att ta av filten, öppna fönstret och rent av tyckte det var varmt när man skulle sova. Festligt. Omväxling förnöjer som bekant. Dessutom talar prognoserna för ytterligare nån grad varmare imorgon söndag.

I övrigt har det varit intensivt planerande och arbetande inför kommande skolan. Scheman och uppgifter och allt sådant skall gås igenom och bestämmas. Och mycket annat.

Till avdelning intressanta notiser vill jag förlägga det jag hörde häromdagen från koreanskt håll. Nämligen detta med åldrar. I Sverige, Ryssland och resten av (väst)världen räknar vi ju som bekant ålder från det att man föds. Känns på nåt sätt ganska naturligt tycker man ju. Är jag född 1985 är jag således 21 år 2006. Men riktigt så enkelt är det inte i (Syd)Korea. De har nämligen egen ålder, ”koreansk ålder” kallad.

I Korea är man nämligen ett år åldre än hos oss. En korean som med västliga sättet att räkan är säg, 20 år har 21 år som koreansk ålder. Hur kommer detta sig? Jo, man räknar tydligen åldern, inte från det att man föds, utan från det man, så att säg, blir till. Koreaner som då bor i utanför landet talar om två åldrar om någon frågar hur gammal denne är; ”Koreansk ålder” eller ”västerländsk ålder”. Alla sätt är ju bra, utom den dåliga. Antar jag.

I övrigt knallar saker och ting på. Helt enkelt.

Vi tackar för nu och säger på återhörande!

19 september 2006

Kyla och snö i drivor, grattis!

Voij voij. En hel vecka har gått sedan sisst. Och mer än det. Är detta ett tecken på att jag redan börjar tappa fart? Icke då. Se det som en högst tillfällig svacka istället.

Så vad finns att berätta om från veckan som gått. Ptja... För min del har det flutit på med jämna mellanrum möten och planering inför skolan, DTS, som börjar om mindre än två veckor nu. Kan på det temat berätta att vi fått med oss en finländare, eller kort och gott, finne också! Bördig från Tampere, så vitt jag kan förstå. Med det för han en nordisk touch till den utrikiska studentskaran som hittils bestått av amerikanskor, koreanska och en kazakstanier. Enligt uppgifter talar han visst skaplig svenska också, vilket välkomnas. Min finska i övrigt sträcker sig ungefär till Kitos, Tervetuola samt de otroligt viktiga fraserna Eii sa peitä och Parasta Ennen. Säker på att mina begåvade läsare själv vet vad de sista fraserna betyder. Full reservation för stavningen, emellertid.

På temat små-lustigt kan nämnas det besök vi hade här av en familj förra veckan. Ett par, hon från Holland och han från Tyskland med tre barn. De var på väg från Tyskland (i bil!) till området söder om Rostov-trakten vilket vi har stränga order om att inte nämna vid namn i mail eller liknande. Men det är alltså det område där det har varit lite halvoroligt sedan sovjets sammanbrott och ett känt svenskt par blev kidnappade för ett gäng år sedan. Anledningen till att det området inte får nämnas är helt enkelt att då finns risken att man inte får nåt nytt visum. Är ju trots allt Ryssland så viss koll har tydligen Putin på mail och sådant. Ungefär det som hänt folk tidigare nämligen. Dock tror jag inte de kommit på detta med bloggar än. Nåja. Iallafall hade detta paret tidigare bott i Sverige, i Ljungsskile (Restenäs) i ett år. Talade lite granna med den av av dem och hon frågade om jag inte saknade att äta nåt vid 11-tiden som folk alltid gjorde i Sverige. Vadå, tänkte jag och förstod inte riktigt. Svaret kom i form av ordet ”Fika!”, som var ett av få ord som hon kunde på svenska. Faschinerande. Fashinerande var även deras ungar som talade holländska med mamman, tyska med pappan, med utlänningar på engelska och med ryssar på ryska. Samtliga språk riktigt bra! Barnen var 5 respektive 7 år, tror jag. Imponerande!

På avdelning bara i Ryssland så måste nämnas det jag bevittnade idag:
Min gode vän Will, från staterna, var och handlade i affären mitt emot. En sådan där liten vanlig rysk där man säger i disken vad man vill ha. Iallafall, han kommer helt enkelt framt till kassan där och säger att jag vill ha det och det, men jag har inga pengar på mig just nu. Är det Ok om jag kommer in och betalar senare? ”Javisst, inga problem!”, blir svaret han får. Så han kan lugnt handla sina pelmeni och smetana för 60 rubel och gåt hem och äta. Och då betala senare. Bara i Ryssland... Dessutom så är ryskan allt annat än bra hos nämnda herre så det var nog mer ”Ja inte pengar no, kan jag tjåpa, pengar ge sen?”, det lät, fritt översatt. Uppmanar läsarna att prova detsamma på närmsta ICA-affär!

Jo just det ja. Engelska är ju ett pratiskt språk. Talas av många över hela världen, ett och samma språk. Eller inte. Vi gästas just nu av en herre från engeland som är på besök. Är väl ca 60 skulle jag tro. I måndags efter en samling med all ”staff” här skulle han presentera sig. På engelska genom tolkning då. Bara det lilla roliga att när han hade pratat sin mening, och var tyst för att få tolkat, blev det tyst. ”Ja nitjevo ne panila” var det som den annars mycket duktiga tjejen som brukar översätta fick fram. Dvs jag förstod inte ord vad han sa. Förklaringen att detta place haft många kanadenseare och amerikaner här. Sämre med britter dock. Den brittiska accenten knäckte helt enkelt förstålsen. Förövrigt jobbar nämnda herre som trädgårdsmästare, med andra ord som hämtat från ett avsnitt av Morden i Midsummer! Väntar på att Inspector Barnaby skall dyka upp nånstans i krokarna bara...

En köldchock har vi råkat ut för också! Härom kvällen stannade termometern på 8(!) blygsamma grader vid midnatt. Det rök ur munnen när man andades. Snart är det väl snö också. Å andra sidan kanske det kan ta död på myggeländena...

Nåja,vi avrundar där. Blev en lång post ändå det här. Det smids lite planer på hur denna blogg skall se ut i framtiden och sådär, vad som skall skrivas här, vad som vi kanske skall ursklija till andra kanaler. Så höll ögon och öron öppna!

Erik tackar för visat intresse, även till de närmast (för)sörjande!

10 september 2006

Lita på mig, jag har både spray och spiral...

Nästan en vecka har gått sedan förra ordinare posten, hög tid för en ny!

Så vad har hänt sedan sist? Mer än att jag hämtat mig från ROLF-chocken i samband med Botten Anna? Ptja...

För min del har det väl varit så att förberedelserna för DTS:en rullat vidare. Kollat ansökningar och så där. Ser lovande ut!

Annat av intresse är ju alla gånger vädret. Läste i en book ”Japaneese for fun” att Japaner pratar med om vädret än några andra. Jag antar utmaningen! Här har det varit växlande väder må man säga den senaste tiden. Varmt och skönt, 25-30 grader för att dagen efter dyka ner till bistra 20 gradersstrecket, och knappt ens det. Har faktikst fått gå i jeans ett par dagar. Hur på är det på en skala egentligen? Men inte är det högsommarrostov längre. Snarare ”svensk sommar”...
... Några som inte tycks klaga på kylan är alla vänner myggorna! Eller så klagar de just på kylan och därför söker sig till mitt rum om nätterna! För myggbett har jag miljoner tror jag. Och så sent som i natt sov jag dåligt. Varför? Jo för att en eller flera av dessa härliga vänner gjorde allt för att terrorisera mig när jag försökte sova! Flyga och surra så högt de bara kan runt mig. Skall det vara så!? Skall det det?!?! Dessutom är Rostovmyggorna förmodligen dubbelt så snabba som sina svenska beskedliga kollegor. För de svenska myggorna brukar ju inte vara sååå svåra att ha ihjäl. Men de rostoska ditona har är ju nästan av flug-kalliber då det gäller att undkomma mina agressioner. Förskräckligt!

Där de dock förmodligen inte längre har några myggor är i regionen Buratien i östra Sibirien. Har fått rapporter från vänner ifrån städerna Ulan-Ude respektive Severobajkalsk att där har det redan snöat. Kanske skall jag inte klaga ändå... Frågan kvarstår dock hur de har det hos Jakuterna.

Sedan ber jag att idag få grattulera staden Rostov som idag och igår firare och firade sin
257-årsdag! En sådan jämn födelsedag inträffar ju inte varje år direkt... Så grattis! Skall dock sägas att man behöver bara åka nån mil västerut till Azov, näst instill förort till Rostov, för att finna rester från bebyggelse från de gamla grekernas dagar, då Azov var nån slags östlig handelsstation för dem.

Kort notering: Var på stan igår. Nåt stånd där de sålde halvturistisiga grejor. Hörde då folk prata engelska, brittisk sådan. Inte så ofta man ser och hör turister i den här stan trots allt. Så jag passar på att fråga dem vad klockan är. Bara för att få bekräftat att de är utlänningar. Säger nånting ”I heard you were speaking english...”. Blir redan där avbrutten; ”Skottich!”. Jojo. Komma här och insinuera att skottar är från England. Går ju inte för sig. Klockan var iallafall kvart över tre på eftermiddagen. I Rostov. Hur den var i Skottland förtäljde dock inte historien.

Ja det är väl ungefär det jag har att berätta så långt.

Nästa vecka kommer jag eventuellt att åka till Ukraina, men det får ni kära läsare veta mer om i veckan när det blir dags.

Vi tackar för visat intresse, inte minst till läsare utanför kretsen av närmast sörjande, och säger ajdö!

7 september 2006

Den hade varit bra om den hade varit instrumentell

Kort bloggpost, men det hände nämligen någoit i efter middags, ca 19:21 Rostov-tid.

Stod i hallen, pratade med en kamrat. Så hör jag något från köket där radion står på. Där spelas en låt. Men inte vilken låt som helst. Inte nån västerländsk hit från 90-talet som ofta annars. Eller modern R-pop. Utan nåt mycket, låt oss kalla det, större.

Tonerna som flöt fram var nämligen sådana, som acckompanjerar textraden; ”Jag känner en bot, hon heter Anna...” osv. Erik Ebermann Johansson, befinner sig alltså ca 200 mil fågelvägen sydväst från Sverige och hör på rysk radio ”Boten Anna” spelas! Det är vad jag kallar ROLF!

En låt på svenska, i rysk radio. Å andra sidan, hur många i Sverige vet egentligen vad låten handlar? Kanske spelar det inte så stor roll ändå...

Avslutar med att bara grattulera allas vän och kamrat Basshunter till Rysslandsuccén!

Go natt!

4 september 2006

När jag kan ett mycket bättre språk, varför talar jag då det här?

Skepp o Hoj!

Snart varit här två veckor, vilket känns konstigt. På ett sätt väldigt avlägset, å andra sidan nyss. Könstut!

Dags för en ny bloggpost bestämt!

I skrivandes stund har det hunnit bli måndag, igen. Med andra ord snart två veckor sedan jag kom. Vilket känns... mest av allt konstigt. Känns iallafall på ett sätt väldans avlägset, de där första dagarna när jag just kommit hit. Samtidigt som det inte är alls vidare länge sedan när jag tänker på det. Tiden går fort när man har roligt och/eller sover, heter det ju.

Iallafall så verkar det som att hösten börjat göra entré i Rostov, så här i början av september. Borta är den brutalvärme som varit, tvärtom så är det nästan kyligt på morgnarna. Begav mig mot Koreanska Kyrkan på en visit i Söndags, och när jag lämnade huset kl 9 var det blygsamma 20 grader ute. På eftermiddagarna når temperaturen uppemot 25, men ändå. En klar skillnad mot tidigare, även börjat blåsa en hel del. Faktikst rätt skönt måste jag säga.

Skrev i föregående post om vettiga saker som skulle ske, eller nåt sådant. Så har det varit nu! I fredags hade vi den första träffen inför den kommande DTS:en, Discipleship Training School, som börjar första dagarna i oktober, det vill säga om en månad ganska exakt. Det är alltså den skola (av byråkratiska skäl en ”kurs” på ryska, då endast staten får driva skolor. Appropå ingenting...) jag gick på som snart då börjar i ny upplaga. Nya studenter vars ansökningar vi börjat titta på och gå igenom. Kan meddela intresserade läsare att klara är två amerikanskor, en koreanska och två ryssar. Vidare återstår ca 6-8 ansökningar att gå igenom och ta ställning till; ja eller nej. Det troliga är väl att de allra flesta iallafall blir antagna, om inget speciellt skäl föreligger. Spännande! Extra spännande att koreanskan inte kan vidare bra varesig engelska eller ryska... Hmm. Kamsamnida! säger Erik då på flytande koreanska.

Vad mer att notera? Ptja... åtestår bara tre dagar till Lake of Tears spelar i Rostov. Den 7e september smäller det av med svensk ”gothic metal” i Rostov. Erik har dock inga planer på att gå på konserten, men lovar att hålla utkik efter svenskar med långt svart hår.

Och så var det detta med myror. Myror myror myror. Måste finnas fantiljoner med myror i den här stan. Överallt kan man se dem, ofta i grupp. Ett svart streck över trottoaren är vid närmare blick inte ett ”streck” utan en flitigt trafikerad myr-motorväg. Galet. Dessutom ofta röda myror som bitts/sticks eller nåt sådant. Orsakar iritation hos den drabbade iallafall.

Det är väl ungefär så det ligger till här i Rostov. Mår bra, trivs bra och allt sådant. Om än lite less på att ordna mat varje dag. Eller om man så vill skära bröd dricka juice och koka nudlar. Blir skönt när skolan börjar i oktober och maten blir lagad.

Med som sagt, annars mås det utmärkt. Åt dessutom Geisha-godis igår, direkt från en av få ryska affärer som tillhandahåller sådana svenska delikatsser. Var min gode vän Will som bjöd på dem förövrigt, så det är inte Erik som slösar pengar runt omkring sig på svenskt godis, så var det sagt också.

Tills nästa gång! Önskar läsarna en fortsatt skön vecka!

På återhörande!

...och jo, mobila enheten fungerar med samma nummer som vanligt. Har rent av 2,5 G-nät här, genom roaming från MTS. Så SMS kan tas emot, förmodligen även telefonsamtal. Svara på SMS är det dock värre med då pengar ej finns på telefonen.

31 augusti 2006

Eller en maräng?

Så har det blivit torsdag. Andra Torsdag i andra veckan av min femte vistelse i Ryssland. 2+2+5... Knappast bara jag som ser sambandet va?

Iallafall. Vad har hänt sedan sist?

Det beror ju lite på hur man ser på saken. Något sådär jättevettigt har väl inte direkt blivit uträttat, det skall medges. Mest bara glidit runt i värmen och sådär. Bor rätt skönt med en stor gård runt kokring med gräs och träd och sådant. Väldigt behagligt och förmodligen en av de få gröna områdena i trakten. Perfekt för att glida omkring i alltså. Eller varför inte sätta sig på en smal bänk vid ett bord för att lyssna på lite eftermiddagsjazz ur cd-spelaren, men sedan bli så trött att man
tvingas slå omkull sig på nämnda smala bänk. Går det med. Minnen från fornstora dagar kom upp, dagar när Erik var något mindre och försökte sova på de hårda smala träbänkarna på Frälsningsarméns kår Templet i Stockholm under de årliga
kongresserna. Ungefär så var det att ligga på denna hårda smala träbänk. Men solen sken och jag var trött och musiken var bra, så det var våldsamt skönt ändå. Och i bakgrunden ackampnjerades jag av hackspetten.

...Vilka naturbeskrvingar och grejor! Skulle kanske bli poet eller nåt. Nåja.

Idag var det annars så att vi hade en "pic-nic" för oss som är staff här i och omkring basen. Grillade korv och åt och drack. Trevligt. Speciellt när det blir rester kvar i kylskåpet efteråt. Enda jag kan klaga på där var väl de flitiga getingarna som var överallt.

Vad finns mer att säga, jo att jag häromdagen stötte på en affich närmare centrum. En stor reklampelare som gjorde reklam för nån band som hette "Lake of tears" och som skulle spela i Rostov framöver nån gång. Stod nån på affichen ocksåom Sverige.
Begrep inte riktigt vad dock. Så jag googlade på bandnamnet Lake of Tears och fann att det är ett svensk gothic-metal band!

Minsann. Allt enligt Wikipedia. Ett svenskt gotisk metallband som skall spela i Rostov. Där ser man!

Till avdelning småintressanta Rysslandsoberservationer torde kunna föras det jag var med om häromdagen. Eller kvällen var det nog. Var med en som tillfälligt hälsat på här för att köpa tågbiljett till Nizjnij Novgorod [Нижный Новгород]. En amerikan var det skall tilläggas. Som talade klart bristfällig ryska. Men iallafall, det gick inte så bra så en ryss fick komma till undsättning till sisst, men det var inte det som var det intressanta. Utan det var det här med servicen och hur få reda på om tåg går och när de går och sådär. Då kan man gå till luckan där man köper biljett, men där svarar de i princip bara på direkta frågor i stil med "finns det plats på tåget den valfrit datum, till den och den staden". Och får till svar nej eller ja. MEN då har de så finurligt att vill man få veta nåt mer utförligt, typ vilka tåg som går, hur man kan åka istället, vad de kostar etc etc. Går man till en annan lucka. Där kan de berätta för en sådana saker, knappast vänligt, men man får
iallafall reda på det man vill. Men det kostar såklart. Sitter en lista med priser brevid, och just få upplysningar om avgånger och dylikt kostar 15 rubel (dela det på fyra och få det i kronor). Så kan man ju också göra förstås. Och så klagar folk på SJ...

På väderfronten inte mycket nytt dock. Kom reng för första gången i förrgår, tisdag. Åska och dunder och en rejäl skur. Efter det sjönk temperaturen till behagliga 25-26 grader ungefär. Höll i sig till igår då det var riktigt skönt och ungefär samma
temperatur. Men idag var det slut med det och stekhettan tillbaka, och säkert närmare 35 i skuggan. Var den skuggan nu fanns, för molnen...eh...skuggar, med sin frånvaro för det mesta.

En till notering: Frisbee (som ju verkligen är svenska) heter på ryska "Letátjnaja tarélka" [Летачная тарелка], ordagrant översätt "Flyglig (dvs. adjektivform av flyga) tallrik". Logiskt på nåt sätt.

Ungefär det har jag att berätta så långt. Det börjar dock dra ihop sig för lite mer vettiga grejor att hända. Men det återkommer vi till då.

Tills vidare önskar vi läsarna en trevlig helg och på återhörandes!

28 augusti 2006

Finns Des Monroney i dublett?

Dags för en ny post kanske…

Det är nu måndag eftermiddag och detta torde därför bli femte dagen i Ryssland.

Vad har då hänt sen sist? “Kids Club”:en passerade forbi på lördagseftermiddagen. Att betrakta som en söndagsskola på steroider, eller vad man skall säga. Ca 30 barn I åldrarna ca 5-12 kom och de sjöng sånger, lekte lekar och spelade några sketcher. Barnen verkade trivas så allt var nog bra. Själv hade jag den synnerligt viktiga uppgiften att vara toalettvakt! Nämligen så att “stora ingången” var stängd och istället var det öppet lilla dörren I ena hornet av huset för att toaletter skulle finnas tillgängliga. Min uppgift var då att se till att de små liven gick till toaletten och inte längre in I’i huset till våra rum och liknande. Tyckte själv jag skötte min mycket betungande uppgift med bravur. Någon av ungarna kallade mig “Генерал!”, General! Ser jag som ett gott tecken.

Annars så kom söndagen och det var premiär för Erik på Frälsningsarmén. Trevligt trevligt, men lite förundrad over hur lite folk det var, och ingen musik. Visade sig nämligen att drygt 20 ungdomar var I St. Petersburg för Frälsningsarmén I Rysslands kongress som äger rum där snart. Iallafall trevligt att återse lite av de gamla människorna som trots allt var där, och hälsa på lite afrikфner. Bara lite pinsamt när man inte riktigt vet hur man skall bete sig; känner jag dem sedan tidigare eller inte? Alla ser ju liksom lika dana ut… Och är från Zambia.

Varmare har vädret blivit sen sist, 32 i skuggan igår. Säkert lika varmt idag. Svetten rinner så fort man rör sig känns det som. Inte för att jag rör mig så mycket, men ändå. Hittils mest glidit omkring, tagit det lugnt och kännt den ryska friden. Svetten tycks dock rinna bra ändå-

Värme har också en intressant effekt såtillvida att starkt värme, gassande sol kombinerat med avloppsutsläpp rakt ut på gatan ger upphiv till låt oss kalla det “intressanta dofter”. Jättegott, som Mat-Tina skulle sagt.

Så ligger det till! Var idag iväg till ett enormt köpcentrum för att handa t-shirtar, brist på sådana då de ficka stryka på foten pga av överviktsproblem för bagaget I samband med flyget. Stort och västerländskt kändes är mitt samlade intryck av stället. Stooort.

Nu får det räcka för idag! Den som vill veta mer, tillägga något, eller anmärka på nåt är välkommen att höra av sig: erik.ej”Snabel-A”gmail.com , eller i en kommentar på bloggen.

…jo just det. Word är iställt på engelska och felmarkerar därför I princip alla ord. Vissa ändrar han själv när han tror jag slarvar, därför kan det ibland se lite konstigt ut. Som att i tenderar att bli skrivit som versal mest hela tiden. Men det får ni stå ut med.

Пoка!

26 augusti 2006

Är vi framme snart?

Sådär ja! Bloggen igång igen!

Så… vart skall vi börja? Jo, men att jag nu sedan sent på onsdagskvällen är i den fantastiska staden Rostov vid Don, Ryssland!

Färden gick med Aeroflot från Arlanda vidare till Moskva och därifrån till Rostov. Och det är ju Aeroflot, så givetvis gick ingenting problemfritt. Började redan på Arlanda med problem med övervikt av bagaget, som dock nåt så när löste sig. Sedan sprang jag runt på Moskvas flygplats I en halv oändlighet, pekad än hit än dit. Gå dit, inte en mänska där… Går dit, de säger gå till ett tredje ställe. Biljetter visas, papper papper skrivas, pass kollas.

Ärligt talat vet jag egentligen inte alls vad som hände där, men till slut hade ett par olika flygfolk från Aeroflot dratt mig genom halv aflytplatsen, in en en minibuss I nån halvvaninnig färd over flygplatsen för att komma till rätt terminal. Och visat biljetter och pass igen. Och till slut kommit ombord på en buss ut till flyget! Men det slutade så klart inte där…

För väl ombord upptäcker jag att, ja mycket riktigt, jag flyger med samma plan som förra året från Moskva. Ett Tupolev 154! En sovjetisk stolthet som dock anses vara föråldrade och därför som regel inte får landa på svenska flygplatser. Även den sortens plan som krachade inte långt från Rostov, men på Ukrainska sedan, tidigare I veckan. Det kändes oerhört tryggt!

Men jag överlevde iallafall, om än 30 minuter försenad med flyget.

Men annars så är allt väl. Rostov är varmt, närmare 30 grader men också väldigt fuktig luft så det känns värre än det brukar. Rostov är givetvis också hemskt dammig och smutsigt på sommaren, men det här liksom till.

Hitills har inte så mycket hunnits med. Mest tagit det lugnt och umgåtts med vännerna här. Känns som lite som efter ett sommarlov I skolan eller nåt:, träffar folk igen, är de sig lika, någon ny osv. Spelat mycket UNO på ryska de senaste dagarna. För den som undrar är det inte alls som jag trodde UNO var. Det är liksom, så mycket mer, om en säg, I Ryssland.

Något jag iallafall gjort är att jag klippt mig! Gick till samma ställe som sist, tvärs över gatan. Nytt folk där allihopa, av den urryska sorten som tycker att jag egentligen bör be om ursäkt som kommer och stör och vill klippa mig. Och dessutom inte talar så bra ryska! Det förstår ju alla hur oförskämt det är. De, klippa mig? När de kan sitta och prata och läsa tidningar istället? Ryssland när det är som bäst. Klippt blev jag tillslut, och 20 rubel billigare än sist, så vi landade på ca 25kr tället för 30kr.

Senare ikväll skall de ha nåt de kallar “Kids Club” [Детский Клуб], de har haft sådana under sommaren och är nu sista gången innan skolor och sådant startar igen. Exakt vad det är vet jag inte, än. Men de har delat ut lappar och afficherat runt omkring här för barn I åldrarna ca 3-7 med föräldrar. Lekar, sketcher, sånger stod det på reklambladen, så det blir väl nåt sådant skulle jag tro. De frågade mig om jag kunde hjälpa till så jag blir väl varse om vad det är vad tiden lider.

Lite små noteringar i övrigt:
Jag och en kamrat, Will(amerikan) gick en sväng igår ikväll och träffade på en rolig gubbe och vi pratade en stund med. Skojig typ. Iallafall, hade frågade vad vi hette till slut. Så vi svarade på ryska då att Erik och Will heter vi. Gubben försökte uttala namnet. Nä, det gick inge vidare. Så han bestämde helt enkelt att jag heter Ivan och Will Pavel. Blir ju som mycket enklare så… Vilket han väl på sitt sätt hade rätt i.

Såg en yngre man på stan igår kväll, bärandes en sådan där gul-blå fotbolls-tröja med nummer 10 på ryggen och en svensk flagga på framsidan. Blev lite ställd, kunde det vara en svensk? Lekte turist och frågade, “Do you speak English?” Svaret blev njet, så det var falskt alarm. Men ändock intressant. Frågan jag ställer läsarna då, vem har nummer 10 i svenska fotbollslandslaget?

Och just det, hur vet man att det är dålig kvalitet på salan men köpt? Det är inslag av kött också…

En lång debutpost blev det! Återkommer med en uppföljning senare, förmodligen i början av nästa vecka!

På återhörande!

...och just det. 10 ryska myggbett, är fler än 9 svenska.

23 augusti 2006

Skora, otjen skora ja uvizjy Rostov...

God morgon, god middag, god kväll.

Atenare, landsmän, ryssar.

Imorgon smäller det...

Beräknad tid för nästa post 25 augusti, då bloggat direkt från Rostov.

På snart återhörande!

10 maj 2006

"Det blir som det blir, när det är som det är"

Hej jag heter Erik, och jag är en olovligt slö bloggare - Hej Erik!

Det har gått tre månader sedan förra posten gjordes. En snudd på straffbart lång tid. Med det blev aldrig av helt enkelt, och jag tror att de flesta läsare fick reda på vad som hända i Rostov ändå, via andra vägar.

För jag skriver hände, ty sedan natten mellan den 29:e och 30:e mars är jag tillbaka i Sverige och Örebro! Då hade det gått två veckor sedan skolan, DTS, var slut och det var dags att bege sig hem. Då hade vintern försvunnit, våren kommit, våren gått och försommaren anlänt med gröna gräsmattor och temperaturer spom närmade sig 20 grader. Då hade ca 6 månader gått sedan jag kom till Rostov sent på kvällen den 14:e Oktober.

Tillbaka i Sverige är jag som sagt, med uppdraget att samla ihop pengar för att kunna återvända till det Rostov och Ryssland som blivit mitt hem. Jag hoppas återvända dit någon gång i sommar, helst redan i Juli. Då väntar en sommar där bland annat Frälsningsarmén i Rostov har ett läger, där jag har fått inbjudan att hjälpa till.

Sedan i september startar förberedelserna inför nästa års DTS. En ny skola, som den jag gått, men med nya människor från olika delar av världen. Då skall jag vara hjälpa till och arbeta med den, och kunna bidra till att den nya årskursen får en lika bra upplevelse som jag hade.

Tills det krävs det pengar, att jobba för UmU, som arrangerar skolan, är helt idellt och det kostar att leva. Så jag söker nu med ljus och lykta efter jobb. Kanske finns någon bloggläsare där ute som vill hjälpa till att göra detta möjligt? Hör av Dig isåfall!

Det är mina planer för tiden framöver. Tills dess kommer bloggen ligga nere, även officiellt.

Men undrar du något? Frågor om nånting? Vill veta mer? Vad som helst - Hör av Dig!

...och som en sista notis, i tidningen Stridsropet, som på måndag finns nära dig, kan du läsa mer om min vistelse i Rostov i en intervju som gjordes med mig för någon vecka sedan.

Glad sommar!

13 februari 2006

Gubbe, e du dum i huvve?

"Men kanske borde man ägna sig åt nånting nyttigt...knyppla, diska, lära sig ryska..."

Hög tid för ny bloggpost!

Tre veckor har gått sedan sist. Vad har hänt frågar man sig?

Jo så här det är det. Lektionsfasen av DTS:en, skolan jag går på är över och "outreachen", praktiken har inletts. Den startade den 23:e Januari med "kyla och snö i drivor, grattis!" då vi begav oss av till staden Azov. En stad ca 4 mil från Rostov och har ca 200 000 invånare. En liten sömning småstad med andra ord...
Resan dit gick med Marschrutka ("Marschrutniji Taksi", minibussar som är nåt slags mellanting mellan bussar och taxi. Går efter en bestämd bana men går att kliva på och av lite där man vill, snabbt och smidigt färdmedel som jag Sverige saknar) för en timme tills vi anlände till busstationen i Azov. Kallt!! Brr!!
Därifrån gick färden vidare i en ny marchrutka för att ta oss till utkanten av stan, till en del som hette Jáznij. Det var en del av Azov men i princip i egen by nästan. Ett pittoreskt ställe på alla sätt (se bilder längre ner i posten). Där fanns en kyrka i vilken vi verkade och levde. En VARM kyrka vilket var fantastiskt skönt då basen här i Rostov varit kall som stryk de sista dagarna innan vi åkte på outreach.

Där höll vi till i veckorna två och gjorde det ena och andra. Vi hade nästan dagliga besök av två killar från omgivningen som kom och spelade fotboll med oss (inomhus). Ni läste rätt, Erik spelade fotboll. Sammanlagt under veckorna mer fotboll än jag spelat i hela mitt tidigare liv skulle jag tro.
En annan dag besökte vi nån slags skola som nog motsvarar ungefär gymnasiet i Sverige. Vi ytlänningar, Jag och min amerikanske vän Will, talade om våra respektive länder och kultur och lite sådant. Rätt lyckat måste jag säga.
En annan dag höll vi i en samling på Frälsningsarmén i Azov. En trevlig tillställning onekligen.

Vi gjorde även lite av varje annat. Besökte lite av medlemmarna i kyrkan som levde i trakten, höll lite samlingar för barn och ungdomar och så.

Vi var även en del i Pavloka. Det stället låg också utanför Azov men var en egen by (till skillnad från Jáznij). Där fanns, pass på, också en kyrka som vi jobbade med. Den kyrkan var inte varm kan jag säga. Där höll vi ett par samlingar för folket där, mestadels armenier som bodde där. En lustigt språk om inte annat. Inte likt ryskan alls.

Det var lite kortfattat vad vi gjort. Under dagarna där upplevde jag också den värsta kylan i mitt liv tror jag. Var enligt uppgift -30 som värst och det räckte och blev över. Galet kallt. När det var som värst räknade jag till sex lager kläder på överkroppen. Kändes sig som en Michelingubbe när man gick ut. Men vackert var det onekligen! (se bild)

Till Rostov återvände vi sedan den 5 februari, om jag räknat rätt. Då hade kylan släppt och det hade varit plusgrader en dag eller två. Men säg den lycka som varar för evigt.

Tillbaka här inledde vi nästa projekt under outreachen, jobba med en kyrka här i Rostov. Den är inte varm då den inte har någon värme alls och är en stooor byggnad. Och vädret slog om och vi hade -15 nästa hela denna veckan också. Kyligt vill jag lova. Och mer snö kom det. Känns nästan som i gamla Umeå under vintern nu.
En intressant notering jag gjort här är dock att man i princip varje dag ser någon bil som sitter fast i snön, eller måste skjutas på för att ta sig vidare. Höjdpunkten var nog när jag såg en plogbilen mer eller mindre sitta fast i snön (som trots allt inte är mer en ett par decimeter). En förklaring till detta fenomen är dels att det är si och så, mest si, mest snöröjningen här. Inte riktigt svensk standard om man säger så. Vidare tycks detta med vinterdäck vara något okänt fenomen vilket rimligen är en förklaring til att bilarna inte tar sig fram speciellt väl.

Beträffande vad vi gör nu ber jag att få återkomma till det efter denna period avslutande, om en vecka. Annars kan jag rekomendera att läsa bloggposten som gjordes i höstas någon gång då vi hade en kortare tids praktik med samma kyrka (som är en sådan där rysk-koreansk historia).

Men så har vi lite bilder att bjuda på! Bilder direkt i posten brukar inte fungera så jag hänvisar till länkar även denna gång:

Först ut:
http://img141.imageshack.us/my.php?image=erikryssuniform25qc.jpg

Det vi ser är Erik själv till höger och till vänster en Babusjka som vi besökte i Jáznij. Uniformen är en rysk militäruniform tillhörandes hennes son som minsan är "Ubåtskapten av 2:a Rank" i ryska flottan. Är inte det status så säg?

Nästa två bilder visar Erik i full aktion och ger även en bild av hur jag ser ut efter att ha klippt mig i Ryssland:
http://img140.imageshack.us/my.php?image=erikikoket21cl.jpg
http://img140.imageshack.us/my.php?image=erikkoket5cp.jpg

Notera även tröjan som är köpt i Ryssland...

Nästa bild:
http://img133.imageshack.us/my.php?image=jasnijvy14fa.jpg

En bild tagen alldeles utanför kyrkan där vi bodde i Jáznij. Det är så gatan såg ut alltså. Vackert och kallt när bilden togs!

Och slutligen...
http://img137.imageshack.us/img137/6895/leninaumlrmedoss1tq.jpg

Vad är en rysk stad utan Lenin? Givetvis blickar han ut över Azov också och ser til att allt går rätt till väga.

Så har jag bjudit på en lite bilder också.

Så tackar jag för mig och ber att få återkomma om en vecka igen!

18 januari 2006

Saken var klar, vi var i final

Vi börjar detta med att be om ursäkt för en väldigt dålig uppdatering under helgerna. Sedan jag postade något här sedan har det hunnit vara västerländsk jul, Nyår, Rysk Jul, ryska gamla nyåret. En radda helger med början den 24 December och slutade den 13 Januari. Men nu är vi tillbaka och rullar. För ett par dagar till.

Sedan förra inlägget gjordes har det hunnit hände en del också. Ett par dagar före Västerländska julen vaknade vi nämligen här och det var vitt ute på marken. Säkert en centimeter eller kanske två. VItt och vackert var det. Även om det var tydligt att de gröna gräset som ännu levde och frodades inte riktigt var redo för den snön ännu. Dock så han den försvinna på ett par dagar och allt var åter brunt och fint, som vanligt i Rostov.

Men sedan började det bli lite kyligare. Dundrade till med minus 10 för knappt två veckor sedan. Kallt så det förslog. Höll i sig över helgen och genom veckan då det låg kring 5-10 grader minus hela tiden. Lite snöflingor dalade ner som ett fint puder på marken också.

Men så gick en vecka med mer blygsamma temperaturer. Ett par stycken grader kallt. Det var allt. Lagom om du frågar mig. Men så... Igår var det tisdag. Då slog kylan till mot Rostov och vi kunde se fram emot en dag med 16-17 grader kallt! Brr! Det fortsatte även idag, en dag som är strålande vacker med solsken. Men ack så kall, 20 grader kallt i morse. Kanske "bara" 18 nu. Sitter framför datorn, i det rum som brukar vara det klart varmaste med t-shirt, långarmad varm tröja samt en kofta för att inte frysa. Och på fötterna ett par rejäla ryska raggsockar. Huvva. Dessutom är det i regel mycket fuktigare luft här än i Sverige i allmänhet och Umeå i synnerhet vilket gör att kylan känns än mer påtagligt. Dock lite kul att känna igen den där känslan av att näsan liksom fryser ihop när man andas in... Då vet man att det är kallt. Innan jag klagar mer skall jag dock ta i akt och berätta att en av de andra studenterna här, från Krasnojar-regionen (Sibirien, ungefär i mitten mellan Uralbergen och Bajkalsjön), berättade att för ett par dagar sedan hade de haft mellan 45 och 48 grader kallt där hon bor. Helt plötsligt kändes 20 grader ganska behagligt.

I övrigt har saker och ting flutit på. Julen har kommit och gått och nyår likaså. Det man kan notera är att 24/25 December inte alls är helgdag här, även om det numera firas än del. För ryssarna här märktes det dock att det inte var så mycket stor högtid. Det man också noterar är att nyåret är så väldigt mycket mer här än i Sverige. Det är nyåret som är det stora. Nyårsgran, nyåersklappar, nyåerstomte och så vidare. Och överallt i stan kan man finna frasen "С новым годом!" (ordagrant "med nytt år", men motsvarar Gott Nytt År på svenska). Intressant. Förklaringen ligger i att under sovjettiden var julen bannlyst då det var en sådan där kristen högtid och det gillas inte av lagen, eller Stalin. Då är nyåret bättre, det har ju inget med religion att göra, tänkte man.
Sedan kom den 7:e Januari vilket är den ryska julen. Den dag som är helgdag och som är den dag då Julen traditionellt firats i Ryssland, när man firat jul, vilket var före revolutionen 1917. Då gick man nämlingen ännu efter den gamla Julianska kalendern och enligt den infann sig den 25 December den dag man med den moderna gregorianska kalendern hittar den 7:e Januari. Efter revolutionen bytte man kalender och således blev julen den 7:e Januari. Som en parantes är det öven därför man talar om Oktoberrevolutionen, som med dåvarande kalendern var i Oktober men som med dagens kalender inföll sig i November.
Och har man Julen den 7 Januari måste ju logiskt nog nyåret komma efter. Därför har man den 13 Januari "Gamla nyåret". Den dag då det blev nytt år med Julianska kalendern vill säga. Förvirrat? En smula, men med detta får vi fyra stycken festligare högtider istället för två. Dubbelt upp!

Beträffande det jag faktikst gör här, studerar på en Bibelskola/Lärljungaskola, så har vecka efter vecka flutit på vilket gjort att vi nu finner den sista lektionsveckan! Sista veckan innan vår praktik, eller Outreach, börjar. En outreach som kommer föra oss på olika håll runt om i Rostov Oblast, det vill säga Rostovs län eller nåt i den stilen. Rostov med omnejd helt enkelt. Första veckorna, två troligen, för oss till en by/stad/håla ca fyra mil härifrån, åt Azovskasjön till. Där kommer vi arbete med en kyrka och ha verksamhet för barn och ungdom i denna by. Vi kommer även bo på plats där borta. Hur det blir med tillgången till dator därborta är ju en smula oklar, så räkna med att det blir lite av Erik såväl på blogg som på Apberg som E-post de närmste veckorna med start måndag 23 Januari. Och likaså telefon, så känner någon för att tala med mig så har ni denna vecka på er att slå en signal.

Sedan tar jag tillfället i akt och tackar G. Wiklund för kommentaren på förra blogposten! Kul att höra lite hur jazzscenen mår där uppe i norr!

Och i anslutning till det passar jag också på att säga att jag hittade en stor skivaffär i helgen med en jazzavdelning. Där fanns jazz. Rysk jazz. Jazz från Rostov! Ojoj vad bra somliga låtar där är! Så om någon skulle få tillfälle att lyssna på Igor Butmans Kvartett [Квартет Игоря Бутмана], ta chansen! Det svänger rejält i nån slag klassisk Hard-Bop-stil. Rysk Jazz är hett med andra ord. Dessutom har han slängt ihop den lysande låtiteln "Всё будет хорошо" (ungefär "Allt kommer blir bra"). Bara en sån sak.

Och med det tackar jag för denna blogpost och önskar läsare ett fortsatt Gott Nytt år och allt sådant. På återhörande!