30 december 2008

Nyårsposten

Gott Nytt År! C Новым Годом! La Mulţi Ani! З Новим Роком! He va ful gale gott nytt år eda!

Med det torde de flesta aktuella språken i trakten vara avklarade. Eftersom jul inte firas nämnvärt, åtminstone inte den 24-25 så tar bloggen tillfället i akt att helt ignorera den. Julen alltså. Däremot laddar den för nyår, som sig bör i denna del av världen.

Vad passar då bättre än en liten nyårssaga så här i dagarna? Det var en gång år 2007. I staden Chisinau fanns en borgmästare men också en president för hela landet. Och män av de kaliber skall väl allt ha en stor nyårsgran att sätta ut i stan så att undersåtarna kan se det.

Men då var ju frågan, när skall det sättas ut?

Lagom till den 24-25 som de nya idéerna om "jul" påbjuder, eller lagom till nyår, på gammalt fint sovjetmanér? En svår fråga att lösa. För att inte tala om hur viktig den är. Knappast en fråga man kompromissar kring i första taget. 

Och det gjorde de inte heller, utan Chisinau fick då äran att ha två granar. En som sattes ut vid den västerländska julen, och en som kom en vecka senare lagom till nyår.

Men så i år, nådens år 2008 hände något. Något stort. Landet tog ett stormkliv in i framtiden. Farbror president och farbror borgmästare enade sig och satta bara ut en gran! En fin gran lagom till den västerländska julen. Det är sådant som ger hopp för framtiden!



Så här fint ser det därför ut på huvudgatan, Ştefan cel Mare. Eller som man lite mer old school kan kalla den, Leninskaja!

I kategorin övriga noteringar:

Ridande polis säger jag. Kanada och röda rockar säger du? Moldavien och svarta jackor, säger jag. Dessvärre har jag ingen bild på det. Men hästar, och poliser, var det som kom ridande längs med trottoaren en juldagseftermiddag.

Kallt. Jag citerar en känd svensk poporkester:

"Och skulle det bli någon hejd på regnet... kyla och snö i drivor, grattis!"

Först en månad med konstant regnande. Sedan på julafton kom det någon typ av aggresivt vit pulver, och nu är Chisinau vit. Och kallt är det. Bloggen säger "nej!" till Moldaviska vintrar.

I övrigt åker eder bloggare redan på nyårsafton österut för jullov i Rostov. Två dygn, två tåg, Tre lände tio timmar väntan i Kiev.  Eftersom den här bloggen har just tåg som sin specialitet lovar vi att återkomma med en fullödig rapport om de moldaviska tågens egenheter.

På återläsandes!

20 december 2008

Bloggpremiär!

Så är det äntligen dags. Dags för den första officiella bloggposten från Chisinau, Moldavien!

Erik beklagar att det dröjt en hel månad från att han fick internet i sin lägenhet tills första posten kommer. Men bättre sent än aldrig.

Iallafall. Denna blog som tidigare varit Rysslandsbloggen/Erik i Ryssland har nu som ni kanske redan sett bytt namn och blivit Moldavienbloggen/Erik i Moldavien. Detta av anledning av att jag i jag i slutet av juli tidigare i år flyttade ut från Rostov, Ryssland för att söka nya äventyr.

Och de äventyren hittades i Moldaviens huvustad Chisinau där jag sedan mitten av november finns på plats. Vad jag egentligen pysslar med här kan man läsa i presentationen högst uppe till höger.

Trots den blotta månaden jag har bott har det finns det en del att rapportera. Och jag börjar det som en toplista. Flipp och flopp i Chisinau, helt enkelt!

1. En sak som klart hamnar på plussidan är kollektivtrafiken. Medan busspriserna i Rostov skenade iväg mot nästan motsvarande 2,50:- landar en bussresa här på mer humana 80 svenska öre, eller 1 moldavisk Lei.

2. Juiceutbudet. Eftersom Moldavien inte gör mycket själva importeras det mesta från Rumänien eller Ukraina/Ryssland. Vad medför det? Jo att den fatastiska Oddeskij Sok från Ukraina går att köpa här med! Således kan jag avsnjuta jordgubbs-äppel-juicen varje dag om jag vill, istället för att som förrut varit hänvisad till att dricka den under besök i Ukraina.

3.Trafiken. För det känns spontant som att folk faktikst kör lugnare här än i både Ukraina och Ryssland. En förklaring kan vara att andelen Lada-bilar är färre. Och har man en finare bil är man förstås angelägen om att inte kladda ner den med människodelar.

Och så minussidan.

1. Koreaner. Eller snarare bristen på koreaner. Kanske inte så mycket sydkoreanska sådana som ryska koreaner. Förvisso går det att köpa koreanska morötter, men igen bläckfisk eller andra rysk-koreanska delikatesser. En klar brist i detta land. Dessutom heter de som säljer morötterna inte Kim i efternamn. Gör om gör rätt!

2. Brist på rubel. Medan vi i ryssland använde bekväma ryska rubel för att betala med har vi här gått över till Lei. Och när ryska rubeln lätt räknades om genom att dela med fyra mostvarar en Lei ca 0,8 kr. Betydligt mer svårräknat!

3. Tjerniyj baton. Mat igen. Och visst tycks Moldavien ha mycket bröd av olika slag att sälja, men det verkar vara omöjligt att få tag på en vanlig hederlig Tjårniyj baton! Eller beliyj baton för den delen. Altså den mörka respektive ljusa varianten av standardtyperna av bröd i Rostov. Överlag verkar Moldaverna inte riktigt förstå sig på mörkt bröd.

...sedan finns en bubblare. Om den höre till flipp eller flopp är jag inte riktigt säker på dock. Är nämligen det alltid spännande sättet ta betlta på en buss. Under större delen av min tid i Rostov användes det sympatiska systämet att man betala när man klev av bussen. På slutet ändrades det och man betalade när man klev . I Minsk var systemet att man köpte bussbiljetten i kiosker och stämplade biljett själv efter man klivit på. Men varför vara som alla andra? Här har vi istället det fantastiska systemet att vi har en biljetttant som går omkring på den fullproppade bussen och tar betalt av alla och ger ut biljetten. Förvisso smidigt att få personlig service sådär på den plats man är. Men å andra sidan är det ohyggligt osmidigt att ha en, gärna rundlagd och kort, moldavska trängandes runt och ta betalt av alla. Tills jag vet om det är flipp eller flopp får den ligga kvar som en bubblare.

Så har vi i fått en genomgång av Chisinau och dess egenheter.

Eder bloggare ber om att få återkomma för fler iaktagelser vad tiden lider. Och med denna post förklarar jag Moldavien bloggen invigd och inbloggad!

På återläsandes!

16 december 2008

Nästan en blogpost

...Joo, bloggen lever.

Snart smäller det! Börja nedräkningen!

11 november 2008

Nejdå, vi har inte riktigt kommit igång än.

Men jag tänkte jag skulle se om det fungerar att göra sådär, som alla stora bloggare som läsas av massa folk gör. Nämligen be er läsare om hjälp!

Tyckte att vi kan ju inte gå runt här och heta rysslandsbloggen när vi skriver från Moldavien(men det avslöjas officiellt lite senare). Så jag har bekostat mig en .se adress från Loopia.

Moldavienbloggen.se är tänkt att vara denna blogs hem i framtiden. Men frågan är bara, hur gör jag? Hur gör jag så att bloggen till nås på den adressen, fast själva innehållet ligger den kvar i tryggt försvar hos blogspot?

Den som har nåt bra tips kan ju skriva i kommentarerna...

Nåt skumt i görningen?

... Det börjar röra på sig. Bytt lite kläder och piffat upp bloggen.

Den stora öppnandet kommer snart! Vara beredda!

14 oktober 2008

Framtiden är inte vad den var

Kors i taket! Han skriver nåt!

Men det är idag 14e oktober. 10/14 som de säger i Amerikat. Det stora jubliumsdatumet!

För idag, kära vänner och eventuella läsare, är det precis tre(3)(III) år sedan jag satte min fot på Rysk jord och denna blog kunde officiellt öppna!

Bloggen leve, Hurra Hurra Hurra!

Nu tog det förstår till dagen efter, den 15e innan den första posten kom. Och visst hade de provskrivits lite redan innan.

Men det var denna dag för 3 år sedan jag efter mycket om och men steg av planet i Rostov on Don, Rostovskaja oblast, Ryssland.

Tack alla ni som läst, kommenterat, rättat ryskan och ställt frågor. Och alla ni anonyma läsare. Och framförallt du som en dag skrev in "Tennfigurer mars" i Googles sökfält och sedan hamnade här på denna blog. Fann du, kära vän, vad du sökte?

Extra symboliskt blir också att det idag är precis 3 månader sedan den förra posten kom. Det kom att bli den allra sista jag skrev från Rostov, ty bara någon dag senare satte jag mig på ett tåg och påbörjade uttåget ur Ryssland. Denna gång ett betydligt trevligare uttåg än förra året. Måhända kommer det någon post om den resan senare. Men någon mer skrivning från Ryssland blir det inte på länge...

Ty det gamla är förgånget. Se, något nytt skall komma!


...

Håll utkik på denna blog den närmaste tiden.

14 juli 2008

Att majonäs eller inte, det är frågan

Mmmm. Smaka på den bokstaven. Rund och fin i smaken. Mjuk men ändå distinkt.

Precis som som Majonäs! För det är vad denna blogpost handlar om. Majonäs.

För lika ovanligt som majonäs är i Sverige, lika vanlig är den här. Och lika illa som den smakar i Sverige, lika ljuvligt smakar den här. Och lika få märken och sorter som det finns i Sverige, lika många sorter och märken finns det här.

5 minuter från där jag bor finns ett snabbköp. Magnit. Den är inte stor, nog inte större än en en större bensinstation i Sverige. Men en sak finns där. Det finns majonäs! Inte två sorter. Inte 12 sorter. Utan 22 sorter!



Vi talar 22 sorters majonäs! Några av de längst till höger i bild är inte majonäs, utan istället några såser av annat slag, men å andra sidan fattas några av sorterna längst ner på hyllan. Ifall nån vill kontrollräkna.

Och lika få som det finns användningsområden för det i Sverige, lika många finns det i Ryssland. Kokt potatis, nog kräver det sin majonäs. Och stekt potatis med så klart. Och blir inte köttet godare med lite majonäs till? Och sallad? Javisst, visst behövs det majonäs i salladen! Och är inte brödet till maten väldigt tort? Majonäs ordnar saken! Övriga användsningsområden är, men inte begränsat till, pelmeni, korv, makaroner, fisk och bovete.

Majonäs var dagens ord alltså. Vidare kan vi berätta att, om vi får tro de världsomspännande datornätverkens uppgifter, så är Ryssland en av de få ställen i världen där det säljs mer Majonäs än Ketchup.  Bara en sån sak.

Majonäs. Vilken ord!

Frågan vi alla då ställer oss: Varför smakar den ryska majonäsen så mycket annorlunda, och så mycket bättre än den svenska? Wikipedia vet!

"Mayonnaise is very popular in Russia where it is made with sunflower seed oil which gives it a very distinctive flavor. "

Förklaringen ligger alltså i solrosfrön. Tro't den som vill.   

Med denna djupdykning i majonäshavets stora djup tackar vi för oss och säger att vi återkommer snart!


11 juli 2008

Långa bollar...

Regnet det bara öser ner, så en lite kort post är väl på sin plats.

Undertecknad är, som kanske är bekant, inte bara bloggare. Han gör lite nytta också. Hjälper hemlösa med mat och kläder och lite sådant. Då kan man få syn på en del intressant.

Till ovan nämnda verksamhet fick vi för en tid sedan ett par kassar avlagda kläder av en (rysk) bekant. Inget konstigt så långt. Tills vi gick igenom alla kläderna för att se vad vi har. Då dök denna  jacka upp:




Se, den som har ögon att titta med, att det inte är vilken jacka som helst. Det är en träningsoverallsjacka från inga mindre än fotbollslaget Skultorps IF!

Än så länge är det sommar, så behovet av jackor är ganska litet. Men till hösten kommer kanske stunden, när en av Rostovs mindre bemedlade invånare skyddar sig mot höstkylan i en tvättäkta träningsjacka från Skultorps stoltheter.

Bara i Rostov.

8 juli 2008

Sverige Sverige, avlånga land, Sverige Sverige, dyra fosterland

Ack och ve... tiden går fort när man har roligt. Två veckor sedan förra posten.

Iallafall, jag lovade en Midsommarspecial från Rostov. Och har jag lovat det skall det bli så också!

För på självaste midsommardagen besökte eder bloggare självaste IKEA för att se hur deras utlovade midsommarfirande skulle te se sig. Och det gjorde väl ingen besviken. Midsommarstång, Sverigedräkter, kranser i håret, vikingar och ABBA-musik. Alla klassiska ingredienser för ett klassiskt helsvenskt midsommarfirande!

Men som det heter, en bild säger mer än tusen liter mjölk. Så många bilder borde väga upp en hel tankbil.




Rysslandsbloggen presenterar stolt Rostov enda Midsommarstång!



Gulblåa pappersvikinghjälmar, svenska flaggor, Sverigedräkter. Vad man kan man begära?



Och visst kan man dansa runt midsommarstången även utan en midsommarstång.

Så går det alltså till när Rostov firar Midsommar!

Bloggen återkommer snart igen med mer rapporter från sommarrostov! På återläsandes!

22 juni 2008

Säg tunnelbana

Söndag, annandag midsommar och hög tid för blogpost!

En blogpost fylld fylld med ämnen av alla lika hög intressitans. Vi lovar Subway, IKEA och Danmark i skön blandning.

Men vi börjar med Subway! Den många gånger omnämnda kedjan har jag för första gången besökt och kan ge er en fullständig rapport. Subway ligger alltså i det stora köpcentret MEGA där IKEA annars är den största tilldragelsen och passade undertecknad på att dinnera för en dryg vecka sedan. Och till det yttra var väl allt som vanlig. Ställa sig i kö, välja sört, välja bröd. En Италянский БМТ, eller Italian BMT som den brukar kallas i väst, valdes och till det ett parmesán-orgeanabröd. Inget konstigt så här långt alltså. Eller ja, lite udda är det väl med personal som är närmare 60 än 16, men det må väl vara. Så kom vi till avdelningen grönsaker. Jag blir frågad om jag ville ha alla grönsaker och Erik svarar lydigt ja. Men sen kommer det intressanta! Eftersom undertecknad är lite osäker på exakt vad dressingarna kallas på ryska så frågar han om de har nån het sås. I förhoppningen om att det ledde mig till det som i Sverige kallas ”hot sauce”. Men uppenbarliga finns det lite olika sätt att förstå det. För det som tanten som var närmare 60 än 16 gav mig var först rikligt med Senap, och efteråt kom frågan om jag ville ha majonäs också. Jag sa ja.
Nästa intressanta företeelse var att när smörgåsen var färdig och inslagen och allt la tanten hela subway-paketet i micron och värmde en sväng!

För att sammanfatta det var Subway i Rostov precis som hemma fast annorlunda. Och med sitt tydliga stänk av (pre-IKEA) Rostov förstås; Man tar i från tårna för att vara västerländsk men det räcker liksom inte riktigt hela vägen fram. Sedan verkar konceptet Smörgås, kaka och dricka inte finnas här. För nån kaka fick jag aldrig. Och blev aldrig tillfrågad om jag ville ha nån heller. En annan sak var priset, ca 140 rubel landade en halv subway-smörgås på. Det är nästan 30 rubel mer än en BigMac med cola och pommes frittes på McDonalds.

Sammanfattningsvis ger vi Subway 3 Leninordrar av 5 möjliga. På plussidan finner vi att det faktiskt smakade gott. På minussidan kommer senapen och det relativt höga priset.

Nästa intressanta iaktagelse som jag kan berätta om är det som jag berörde i förbifarten någon blogpost tillbaka, nämligen busspriserna. För sedan någon vecka tillbaka ha nu priset för en bussbiljett stigit till 9 rubel och 8 rubel för spårvagn och trådbuss. En 30%-ig höjning av busspriserna med andra ord. Detta kan med fördel för ses i skuggan av att när eder bloggare första gången besökte Rostov kostade bussarna 5,50 rubel. Nästan en fördubbling alltså.

Sedan har vi förstås den obligatoriska avdelningen med suspekta händelser i största allmänhet. Som att när jag vandrade runt på MEGA fick jag syn på en man bärandes en röd-vit tröja. Men inte bara vilken tröja som helst, utan en sk. Kamelåså-tröja. Det var en röd t-shirt med ett vitt kors på, och i korset stod det ”Danmark”. Så nu är ju frågan, var det en rysk Danmarksupporter vi såg så här i EM-tider? Eller tyckte han att rött och fint gjorde sig bra och ihop och kunde inte bry sig mindre om vad det som stod på tröjan betydde? Till saken hör att det stod ”Danmark” och inte ”Denmark” som på engelska. Så var det en dansk tröja som letat sig vägen ner till Rostov? Eller, eller eller, kan det vara så att det finns danskar i stan? Denna blogg har ju tidigare rapporterat om att undertecknad har mött danskar, men såvitt jag har vetat om har det varit danskfritt har sedan snart två år.

Vet nån läsare något mer i denna djupt intrikata men ack så intressitans-fyllda fråga får ni gärna höra av er.

I ;vrigt upplevde Rostov t ett skyfall som översvämmade halva buss/järnväggstationsområdet tidigare denna vecka. Översvämning sa Bill. Svämmning över så Bull.

Och där nånstans får vi sluta och säga tack och på återläsandes! Erik lovar att återkomma inom kort med bl.a. en spännande Midsommarspecial från Rostov!

Håll ut!


12 juni 2008

Han den aran Ryssland!

Ha den aran Ryssland!

Rysslandsbloggen uppmarksammar harmed att Rysslands firar sin nationaldag i dag 12 juni, till minne av sjalvstandigheten fran...sig sjalva, typ. Eller fran Sovjetunionen atminstone.

Hur som helst, det ar helgdag, det ar fest!

S prazdnikom, Medvedev!

6 juni 2008

Меня зовут И-Тайп!

En kort blogpost, så här på Svenska Nationaldagen.

Denna blog har tidigare skrivit om Basehunter på rysk Radio och om att Ace of Base uppträder i Kiev.

Men detta är inte nog. För på torsdagskvällen inträffade det, ytterligare en milstolpe. Vid 22-tiden på kvällen kunde nämligen eder blogga höra tonerna från "Paradise" med ingen mindre än den svenska skalden och vissångaren E-Type strömma ut från ett öppet fönster i grannhuset!

Bloggen grattulerar såklart E-Type till detta genombrott. För 15 år sedan fick jag en skiva där "Russian Lullaby" med tidigare nämnda man, fanns med. Nu 15 år senare har alltså E-Type nåt även Rostov! Stort, mina vänner, stort. Na zdarovije, E-Type!

...Nu väntar jag bara på att få se ryskdubbade Vetenskapens Värld på rysk TV.


Uppdaterad 8 juni: Fin finess med blogspot, bara posta halva inlägget...



2 juni 2008

Regn regn, mera regn

”Blogg blogg mera blogg, blogga så mycket som det går”, som den kända poporkestern nästan sjunger.

Vi beklagar att en hel vecka gått utan poster, men bättre sent än aldrig. Dessutom torde denna blogs läsare vara vana vid att det tar lite tid ibland. Ett halvår eller så.

Iallafall. Vi några saker att rapportera om och börjar med det första.

För de som läste här redan i oktober 2005 kunde då, i den allra första blogposten från Rostov, läsa om att jag blev förbisprungen av en skock getter. Hur ligger det till med dem egentligen, har kanske någon undrat. Hur ser de ut? Vallar de verkligen getter på gatorna i Rostov? Frågorna kan ha varit många. Så när jag för en liten tid sedan fick syn på getterna, och jag dessutom hade kamera med mig gjorde jag slag i saken. Rysslandsbloggen kan därför nu stolt presentera de första bildbevisen på de berömda getterna!



 

Men, invänder kanske någon, du skrev att de vallades på gatorna, det där är ju ingen gata. Svaret blir då att det är en gata i Rostov, inte i Sverige, Finland eller annat västland. Och då kan gatorna se ut sådär och fortfarande vara belägna i en relativt central stadsdel.

Som jag skrev i förra posten har ju IKEA kommit till Rostov och radikalt påverkat livet för en svensk. Och då må så vara. Men IKEA ligger trots allt på behörigt avstånd från stadskärnan.
Vad som däremot påverkat dagligen är prishöjningarna. De har bloggen tidigare skrivit om. Men nu har de slagit till igen. Denna gång mot Rostovs fantastiska kollektivtrafik! För den som inte varit i Östeuropa skall vi förklara att i Ryssland, Vitryssland Ukraina och förmodligen ytterligare en bunt länder i denna del av världen finns, förutom bussar, spårvagnar och taxi även nåt som kallas ”Marshruka". Eller formellt ”Marchrutnoje taksi” [Маршрутное такси]. Det är minubssar som går längs bestämda linjer men som har den egenheten att de stannar där man vill bara man ropar ”Na astanóvkje!” i tid. Likaså går de att stoppa längs vägen att kliva på. Men andra ord ett genialiskt mellanting mellan buss och taxi. Vad som nu har hänt är att priserna på en resa har stigit från 10 rubel (ca 2,50kr) till 15 rubel (ca 3,70kr). Det är 50% prisökning över en natt!
Detta skall nu också ses i förhållande till priset för bussar som det senaste dryga året varit 7 rubel. Marchrutkan, som med sina 10 rubel, varit jämnbördig medtävlare till bussen har nu blivit en lyxtransport! När det var hugget eller stucket går det nu att åka buss två gånger för samma pris som en marchrutka-resa.

Men det är inte allt. Tidigare har det nämligen varit så att idén för hur många man kan få plats med i en Marchrutka varit ”en till”. Det må vara alltid har varit 13 sittplatser men det har alltid gått att trycka in många fler, så länge dörren går att stänga har det inte varit några direkta gränser för hur många man kan ta in en en Marrchrukta. Eder bloggares toppnotering ligger strax över 20-strecket.
Men det var då det. För, som Bowser & Blue sjunger i sin sång, All has changed, everything has changed. Nu är det Нет! och Нельзя! för att stå. Finns det 13 platser betyder det att det är 13 stycken som kan åka.

Frågorna man, och förmodligen även Plus-Sverker om han hade varit informerad, ställer sig är; ska det vara så? Ska de det? Är det riktigt sjysst det?

Jag finner svaret nekande.

Och när vi ändå talar om förändringar. IKEA är inte den enda svenska jätten på väg till Rostov. För nu kan Rysslandsbloggen avslöja att även klädkedjan Lindex tänker öppna i Rostov! I slutet av året räknar de med att slå upp portarna. Vad blir nästan steg nu när svenskt kaffe inte bara finns på Mallorca, Clas Ohlsson?

Men dessa frågor tackar bloggen för sig för denna gång men lovar att återkomma inom en snart framtid.

På återläsandes!

25 maj 2008

Var det tur?

Kära läsare. Det är sen lördagskväll. Det är Eurovision Song Contest på en liten svartvit TV. Det är bloggdags.

För det finns så mycket att berätta att det blir svårt att veta var att börja. Men vi går i storleksordning. Stort. Stort som i IKEA!

För eder bloggare har nu äntligen besökt den i denna blogg så hypade IKEA i Rostov. Och först av allt kan denna blogg börja med ett avslöjande. IKEA i Rostov ligger inte i Rostov! I själva verket ligger ”IKEA i Rostov” i staden Aksaj! Förvisso är städerna i princip ihopbyggda men ändå. Man hinner passera både skylten som talar om att Rostov är slut och välkommen till Aksa- skylten innan man är framme. Å andra sidan brukar väl Skavsta flygplats påstå sig vara i Stockholm. Så låt gå, IKEA finns i Rostov.

Och som alla förstår så var det med spänd förväntan eran bloggare satte sig på Marchrukta nr 85 från busstationen för att åka till köpcentret MEGA som då inhyser bl.a. IKEA. Väl framme möts jag av en mastodontbyggnad men som tack och lov är behagligt sval när det utomhus är närmare 30 grader. Efter att ha kommit in i byggnaden börjar en stund vandrande förbi lite olika affärer. Nån datoraffär, en klädaffär som hade det finskklingande namnet Seppälä , en till klädaffär. Så höll det på tills första chocken kom. Den som innfinner sig då man ser det lilla ”torg” som i mitten huserar en skridsskorink! Det är mitt i sommarn, det är 30 grader varmt ute och, framförallt, det är Rostov. Inte Dubai, inte ens Moskva. Det är hålan Rostov! Men mitt i köpcentret finns en skridskorink! Ur led är tiden är Eriks spontana kommentar.

Runt denna skridsrink finns allehanda snabbmatskedjor. Det är Subway, som denna blogg tidigare (länka) rapporterat om att skall komma hit. Det är Rosticks, som denna blog recenserat (länka) efter ett besök i Vitryssland. Och det är en bunt till. Och så en skridskorink...

Jag fortsätter i allafall min vandring och möts då strax av de bekanta gul-blåa färgerna och en skylt som säger ”IKEA – Для вашего дома”, ”IKEA – för ert hem”. Det är där. Det är IKEA. Det är Sverige! Och dett i självaste Rostov!

Erik vandrar runt längs den snittslade banan. En det ena, än det andra med alla lika härligt svenskklingande namn.Lampan Lersta, stolen Agen, bordet Tärnö. Noteras skall också detaljarbetet på deras iordninggjorda ”rum”. Sängar, kuddar, bokhyllor, javisst. Men vad hittar vi i bokhyllorna? Med undantag för nån suspekt dansk naturbok som slinkit in, idel svenskspråkiga böcker! Sådant imponerar på eder bloggare, samtidigt som han funderar på varför han som skall bo i pojkrummet inrett för en 8-åring läser tunga deckare och andra böcker man kanske inte förknippar med med barn i den åldern. Men vad vet jag. Ungdomar nu för tiden...

Erik vandrar vidare bland bokhyllor och lampor och till slut, efter vissa problem når han kassorna och utgången. Men när han väl kommit ut väntar det roligaste av allt! Där finns nämligen den lilla affären som säljer allt svenskt i matväg! Frysta köttbullar, Marabouchoklad, pepparkakor, glögg (som väl knappt ens säljs i Sverige denna tid på året), pulversås, mazariner, frödinge blåbärspaj (eller klassisk svensk pirog, som den ryska ettiketten talar om), lantchips, sill i olika sörter och storlekar och en väldigt massa mer som jag inte minns nu.

Erik köper en Marabou Centerrulle och förundras över vem som egentligen handlar där. Betalar ryssar verkligen dubbelt så mycket för chokladen bara för att det är Marabou och inte Blazjenstvo? Eller finns det, utan att jag aldrig hört talas om det, en stor grupp exilskandinaver som handlar där? Frågor frågor. Något annat han tänker på är att varför det finns så många allehanda suspekta Abba-produkter men ingen Kalles Kaviar? Den mest självklara produkten att sakna som svensk boendes utanför Sverige, och den finns inte, men det finns allt annat. Gör om gör rätt.

Nåt annat denna blogg önskar bättring på är Varmkorven med bröd. Förvisso är priset 10 rubel (2,50kr) utsökt, men lite krav borde man väl ändå kunna ställa på den ursvenska rätten kokt med bröd. Tort bröd och halvljummen korv. Nä, inge vidare.

Vidare var däremot restaurangen! Omringad av väggar fyllda med bilder av Vasalopp, dalahästar och kranskullor intog eder bloggare dagns middag. En utsökt middag bestående av:
Köttbullar och potatis, sås, lingonsylt, hårdbröd och lingondricka. Till det en efterrätt bestående av en ursvensk punchrulle. Och efter det var alla tidigare brister ursäktade! Ty aldrig förr har väl köttbullar och lingonsylt smakat så gott! Och sällan har en Punchrulle varit så efterlängtad!

När vi så här i efterhand summerar dagens Nära Sverige-upplevelse har bloggen beslutat ge IKEA Rostov 4 Ingvar Kamprad-statyer av 5 möjliga i betyg. Det som hindrar det från en femma är förstås att det inte fanns nån Kalles Kaviar och att körvbrödet var knastertorrt. Annars var det mesta rätt. Fixa Kaviaren till nästa gång, och femman är er!

Med det avslutar vi denna blogpost dedikerad till IKEA och konstaterar att vi en gång fått bevisat för oss att aldrig är väl Sverige så bra, som när man inte behöver bo där.

På återläsandes!

...och jo. När undertecknad steg av Marchruktan som tog mig tillbaka till busstationen såg jag att föraren hade en svensk flagga i taket ovanför sig.

18 maj 2008

Är vi framme snart?

Svenskar, Finlandssvenskar, IKEA-människor, Järnabönder och alla andra flitiga läsare av denna blog;

Söndag, söndag söndag. Sommaren har kommit, det är exakt ca 24 grader på ett ungefär, inte ett moln på himlen, och för första gången i denna bloggs snart treåriga historia skrivs det en blogpost utomhus!

Och vad passar bättre än att inleda med veckans surrealistiska upplevelser. Nu kan jag förvisso tycker att bara det att jag bor här i Rostov och skriver en blog som faktikst folk läser är surrealistiskt nog. Men i får man ta om man skall vara skåjt, som någon klok sade. Och en gång scout alltid scout. Med rätta att ita, med andra ord.

Rostov ligger som vi alla vet i södra Ryssland. Ganska exakt 100 mil rakt söderut från Moskva. 200 mil fågelvägen sydöst från Stockholm. Och kommer man söderut brukar det bli varmare, det finner jag logisikt och det har bloggen skrivit om förrut. Men jag trodde det fanns gränser. Och den gränsen har jag dragit vid Sköldpaddor. Det må vara söderut, men det finns iallafall inga sköldpaddor! Men vad såg jag igår när jag vandrade runt kring ”Zjeleznodorozjniy rajon”, stadsdelen Järvägen. Jo, precis, en sködpadda! Där på trottoaren var han helt plötsligt. Mörkt grön på gränsen till svart och sådär två-tre decimeter lång.

Frågan jag nu ställer mig, hur hamnade han där? Är det så att det faktikst lever sköldpaddor vilt i dessa trakter? Eller flyttar de hit på sommaren, ungefär som fåglar? Eller var det en förrymd husdjurssköldpadda? Och brukar folk verkligen ha sköldpaddor som husdjur i Rostov?

Många frågor, och få svar. Men om nån läsare är insatt i frågan får den gärna höra av sig! Märk kuvertet ”sköldpadda”.

Annars vill bloggen även igen säga att värmen har kommit. En vecka med värme som skall kulminera med 30 grader ungefär. Lite annat än snön i Sverige. Att rapportera om väder, vet trogna läsare av denna blogg, det finns det en lång tradition av och den avser vi upprätthålla. Vänta er härmed fortsatta rapporter om de sydryska väderfenomenen framöver.

Men lika skönt som att det blivit värmt, lika otrevligt är det att med värmen kom myggen. Det är många, överallt, och dubbelt så snabba som de svenska. Har även sett årets första geting.

Efter denna exposé i Djur och Natur tackar denna blogg för idag och säger på återläsandes!

Segern är vår!

Vik hädan Senbudister, tiden är inne! Det är sen! Och sen betyder bildbonanza från Segerdagen!



Damer och herrar, europas största "брэнд-мауер" [bränd-mauer, stor vägg typ].





Katjooosha!




Endast Ryssland ryska armémössor har.


På bilden ovan finns en utlänning. Den som hittar rätt vinner en Segerbanan!


Med dessa bilder finner denna bloggare sitt uppdrag utfört. Lediga!

15 maj 2008

Människor, fötter och fontaneller

Nej, bilderna kommer inte nu... De kommer. Sen.

Däremot känner sig denna blogg tvungen att ogenerat göra reklam för av internets andra bloggar.

För något historiskt har faktikst inträffat. För, vad jag nästan törs lova, första gången i världshistorien finns TVÅ svenskspråkiga bloggar som bloggar från Rostov. Samtidigt!

Det min är vänner, det är stort. Det är mycket stort.  I övrigt säger jag på åteerläsandes snart, då med bildbonanza från Segerdagen!

Således rekomenderas alla att delta i detta historiska skende genom att titta in på www.rassija.wordpress.com

I övrigt säger jag på åteerläsandes snart, då med bildbonanza från Segerdagen!







11 maj 2008

Det är söndag, och till och med en helgsöndag och det är dags att summera året stora händelse – Segerdagen!

Den 9e maj inföll den till slut. Dagen då Ryssland och stora delar av forna Sovjetunionen firar segern mot Nazi-Tyskland i andra världskriget... Oj, ursäkta, Stora Fosterländska Kriget [Великая Отечественная война] menar jag förstås. För när resten av världen talar om Andra Världskriget mellan -39 och -45 talar Moder Ryssland om kriget mellan -41 och -45. Åren då Sovjet var indraget.

Och nog var det feststämmning alltid. För inte nog med att det var den Segerdag. Dagarna innan hade ju vår tidigare president, Vladimir Putin, utnämnt Rostov till Gorod Voisnkoj Slaviy [Город воиской славы]. Krigsärans Stad blir mitt förslag till svensk översättning (engelskspråkiga bloпgar фnvänder Heroic City som benämning). Tillsammans med ett par andra städer fick nu Rostov den status som Volgograd (tidigare Stalingrad) och andra städer haft tidigare. Och hur firar man sådant bäst? Jo genom att bjuda på gratis busstrafik i stan!

För är det fest så är det! Denna fina utnämning och Segerdagen i ett enda svep kan bara betyda folkfest. Och folk finns det gott om i Rostov. 1,5 miljoner ungefär. Och åtskilliga tusen av dem gett sig ut på gatan för att se den stora militärparaden på förmiddagen. Solen sken, det var ganska lugnt och lite småvarmt i allafall. Som upplagt för fest! Men för att riktigt komma i form bjöds det på gratis glass också!

Hur var själva paraden då? Tja... Eftersom jag knappast var ensam om att vara ute i samma äraende gick det inte att se så mycket. Men varför se när man kan känna, uppleva? Stå trängd med tusentals andra ryssar. Unga som inte var födda när Sovjet föll. Krigsveteraner med hela kavajen full med medaljer. Och allt där emellan. Att stå där, och sedan höra folkets ljublel när stridsvagnarna rullar förbi det är Segeryra! Eller när stridsvagnarna passerat och sedan någon i publiken ropar ”Катюша!" [Katiujsa, rysk raket] följt på jubel och applåder när lastbilarna med missiler och raktet rullar förbi. Segeryra, mina vänner. Segeryra.

Lägg till det soldater i oräkneligt antal. Generaler och officerare och inte minst kolonnen med soldater iklädda uniformer och vapen från kriget. Och en rejäl rysk militärmusikkår. Mäktigt.

Bilder ber jag att få återkomma med under veckan, tills vidare kan man gärna läsa bloggkollegan From Russia With Love som bidrar med både bilder och video på temat Segerdagen. I övrigt önskar bloggen alla läsare en trevlig veckan efter Segerdagen!

8 maj 2008

Kör hårt

En dag kvar till Segerdagen! Förväntan ligger i luften. Hela centrum är draperad i banderoller, affischer och annat för att påminna oss om segern över faschisterna.

Och de senate uppgifterna gör gällande att även i Rostov kommer det vara stridsvagnar och liknande med i militärparaden!

KL. 10 imorgon bitti, Rostov-tid, smäller det!

Erik kommer vara där. Förhoppningsvis har han en kamera med sig. Förhoppningsvis kommer han kunna se något bakom alla människor. Förhoppningsvis blir han inte gripen av FSB och skickad till Sibirien för spioneri.

7 maj 2008

Lagom är bäst

Svear, Götar, Finlandssvenskar, Järnabönder. Vi har en ny president!

Превед Медвед!

Denna blogg önskar honom all lycka till i sitt arbete för den väldiga nationens bästa.   

I övrigt känner sig bloggen tvingad att rapportera om en i raden av surrealistiska händelser som bara kan ske i Rostov. Typ.

För Erik inte bara bloggar, han gör nytta också. I detta fall var det när undertecknad var ute vid centrala marknaden för att träffa de hemlösa som håller till där. Ge dem smörgåsar, té och prata med dem. Inget ovanligt så långt, det gör jag (tillsammans med andra) regelbundet. Men denna gång mötte vi en man. En benlös man i rullstol. Den mannen hade en keps. En röd keps. På den stod det nånting. Det stod på svenska. Vilket nästan vore värt en bloggpost bara det. Men inte nog med det. Det som stod på kepsen var "Socialarbetare i Frälsningsarmén".

Nu skulle han förstås kunna vara en förklädd svensk missionär från Frälsningsarmén som låtsades vara hemlös för att lära känna de andra i den situationen bättre. Men jag tror nog ändå vi kan utesluta den teorin.Denne hemlöse rullstoldsbundne man hade helt enkelt en keps som tidigare har burits av socialarbetare som hjälpt hemlösa ca 200 mil nordväst härifrån. Faschinerande.

Teorier kring hur han fått den finns förstås, en del rimliga, som att det gått hjälpsändningar från Frälsis i Sverige till dito i Rostov, som sedan delat ut det bland hemlösa. En del mindre troliga, som att att ett utomjordningar kan ha zappat kepsen från Sverige till Rostov med nån typ av för oss ännu okänd teknologi. Men alla eventuella förslag till förklaringar mottages tacksamt!

I övrigt säger bloggen att Aderton är ett underskattat ord.

4 maj 2008

Den hade varit bra om den hade varit instrumentell

С прасдником Вас!
S prasdnikom vas!

Och trots att helgerna står som spön i backen för stunden skrivs denna blogpost på en vanlig arbetsdag. Trots att det är en söndag. För skall man första fira påsk förra helgen och in i denna vecka, och sedan vara ledig på första maj häromdagen, och så vara ledig igen på Segerdagen, 9:e maj, då får man ju faktikst offra nånting. Och vad är väl då en simpel söndag i mängden? Inte mycket alls, så därför är det idag en vanlig arbetsdag för de flesta Rostovborna. Det märks om inte annat av att (de protestantiska) kyrkorna antingen inte firar någon gudstjänst idag, och skulle man ändå göra det är det väldigt lite folk. Eftersom de flesta är på jobbet eller i skolan. Så kan det gå om man är Ryss!

I övrigt har det förlutit en vecka med kanske inte så hemskt många tilldraganda begivenheter. Men vissa undantag då. T.ex. att nyss varda lördag var den stora militärdagen i Gorkijparken (inte att förväxla med Gorkij parkinglot...). Militärmusikkåren spelade, sång och tillochmed kostade på sig nån slags ”dans” till tonerna av Katjusha. Gamla klassiska ryska folkhits och marcher, det är väl förståeligt, men när dessa barska herrar och damer spelar nån slags smetig musik a la filmmusik från 80-talstriller, då är det inte utan att jag börjar fundera kring hur det står till med Ryska Amén egentligen. Lenin och hans vänner vänder sig i graven. Eller skulle ha gjort om han var begravd. Nu är han inte det utan ligger i ett fint glasskåp i Moskva, och där är det nog för trångt för att vända sig. Stackarn.

I övrigt bjöd de på äkta armélagad Гречка [”Gretjka”, bovete] och té. Det slutade även med att jag fick med mig en påse informationsmaterial om ”Военная служба по контракту”. ”Militär kontraktstjänstgörning” eller hur man nu vill översätta det. Få betalt för att kriga iallafall. Festligt. Ryssland ställer minsann alltid upp, trots att svenska försvaret tyckte jag var för klen duger jag ändå åt att skjuta tjetjener. Solidaritet kallas det.

För att fortsätta på det militära temat laddar ju hela staden upp som bäst inför 9 Maj. День Победы! Segerdagen! Den skrev (länka) jag om redan för ett år sedan, och läser man det förstår man hypen. Det är stort. Riktigt stort! Eller som tidigare nämnda musikkår sjöng: ”Från Moskva till Vladivostok, Norra Kaukasus [militärdistriktet som Rostov tillhör, min anm.] soldater är alltid redo”. Fritt översatt. Mellan Moskva och Vladivostok är det 900 mil tågvägen. Det är stort. Så stor är också Segerdagen.

Förövrigt kan noteras att den långlivade hiten Take it easy med Mika står sig än idag, även om den inte är lite vanlig som förra våren.

Med det får denna post vara förklarad avslutad. Jag ämnar återkomma med rapport från Segerdagen!

28 april 2008

En gång till

Rysslandsblogen är uppstånden! Ja, den är sannerligen uppstånden!
Мой блог о России воскрес! Воистину воскрес!

En bättre inledning än så kan man väl inte tänka sig i dessa tider orotodoxa påsktider, ty denna blogg lever igen och skriver för första gången sedan Juli förra året direkt från Rostov na Donu!

Och hur är stan nu, jämfört med för 7 månader sedan? Jo, i princip detsamma. Gatuhundarna yla fortfarande i kapp på nätterna, de infödda Rostovbornas ryska är knappt mer korrekt än min och man kan fortfarande köpa kakor på lösvikt. En del saker har förstås hänt, en del så viktiga att de bör nämnas här.

Vi börjar med det största, den gatan som jag räknat som min hemgata sedan denna bloggs födelse skall nu få avloppssystem utbyggt! Där kan vi tala om framsteg! Men hur skall det gå, Respublikanskaja ulitsa, utan att folk tömmer sina toletthinkar på gatan? Svindlande tanke. Men så är det ju heller inte färdigbyggt än. Så vi får väl se när det blir klart. Men sett ut ett längre perspektiv är det förstås intressant. Dena som följt denna blogg har kunnat läsa om när första marchrutka-linjen öppnades (november 2005), när det första snabbköpet slog upp dörrarna (april 2007) och nu då avlopp. Vad är då nästa steg? Plogning av gatan på vintern? Fungerande gatlysen?
Bara fantasin sätter gränserna.

Nästa är väl kanske, det som denna blogg skrivit om att skulle ske. IKEA finns numer i Rostov! Ryktet säger att där, förutom möbler, även säljs Marabou-choklad och andra svenska delikatesser! Bloggen lovar återkomma med en recension så snart stället har besökt.

Så långt allt gott.

Det mindre är goda är bussystemet där man gått från det enkla, praktiksa och överlag mycket bättre system som Rostov tidigare haft. Ty då betala man när man gick AV bussen. Nu skall man betala när man stiger PÅ, i bästa västerländska stil. Om det tycker vi inte.

Inte heller tycker vi om att matpriserna tycks ha stigit en del sedan sist. En Чёрный хлеб [Tjårniyj chelb – mörkt bröd] får jag nu betala svindlande 11 rubel för, istället för 8-9 rubel som tidigare. Den ryska fantastiska chokladkakan med brödsmulor i, fick jag betala 26 rubel för, istället för 22,50. Det är ganska många procent det, säger jag och skänker en tanke till de många fattiga och hemlösa i Rostov.

Det om Rostov.

I övrigt gjorde undertecknad ett stopp i Kiev på sin väg till Rostov. Om Kiev har rapporterats en hel del tidigare och i grunden var väl allt sig likt. Och för den som undrar vad Ace of Base och Dr Alban gör nuförtiden kan jag låta meddela att de skall ge konsert i Kiev i dagarna.

Och slutligen, som vana läsare vet är Rostov inte Rostov utan sina så surrealisika inslag. Det må vara getterna som vallas förbi på gatan eller Boten Anna på radion. Denna posts bidrag till det får bli vad jag såg häromdagen, vandrandes längs denna min Respublikanskaja. Ty där kom han nämligen. Han. Den lite lätt korpulente dunderryska mannen. Vad var det då med honom? Jo hans tröja. Ty hans mage kläddes nämligen av en t-shirt med trycket ”SWEDEN”, under det ett vikingaskepp och sedan texten 
”Land of vikings”. Hur hamnade den tröjan hos honom? Vet mannen ifråga vad a) Sverige är, b) vikingar är? Bryr han sig? Hur hamnar överhuvudtaget en svensk t-shirt av ”souvernirshop i gamla stan” slag med ett klart stänk av 90-tal i Rostov? Frågorna är många, svaren är få. Hör gärna av dig med ditt förslag, bästa teori vinner en banan!
Med det ber denna blogg att få tacka för sig för denna gång men lovar att återkomma lite tidigare denna gång med nya rapporter från Rostov. Var där, eller var i fyrkant, som det heter.

På återläsandes!