Var det tur?

Kära läsare. Det är sen lördagskväll. Det är Eurovision Song Contest på en liten svartvit TV. Det är bloggdags.

För det finns så mycket att berätta att det blir svårt att veta var att börja. Men vi går i storleksordning. Stort. Stort som i IKEA!

För eder bloggare har nu äntligen besökt den i denna blogg så hypade IKEA i Rostov. Och först av allt kan denna blogg börja med ett avslöjande. IKEA i Rostov ligger inte i Rostov! I själva verket ligger ”IKEA i Rostov” i staden Aksaj! Förvisso är städerna i princip ihopbyggda men ändå. Man hinner passera både skylten som talar om att Rostov är slut och välkommen till Aksa- skylten innan man är framme. Å andra sidan brukar väl Skavsta flygplats påstå sig vara i Stockholm. Så låt gå, IKEA finns i Rostov.

Och som alla förstår så var det med spänd förväntan eran bloggare satte sig på Marchrukta nr 85 från busstationen för att åka till köpcentret MEGA som då inhyser bl.a. IKEA. Väl framme möts jag av en mastodontbyggnad men som tack och lov är behagligt sval när det utomhus är närmare 30 grader. Efter att ha kommit in i byggnaden börjar en stund vandrande förbi lite olika affärer. Nån datoraffär, en klädaffär som hade det finskklingande namnet Seppälä , en till klädaffär. Så höll det på tills första chocken kom. Den som innfinner sig då man ser det lilla ”torg” som i mitten huserar en skridsskorink! Det är mitt i sommarn, det är 30 grader varmt ute och, framförallt, det är Rostov. Inte Dubai, inte ens Moskva. Det är hålan Rostov! Men mitt i köpcentret finns en skridskorink! Ur led är tiden är Eriks spontana kommentar.

Runt denna skridsrink finns allehanda snabbmatskedjor. Det är Subway, som denna blogg tidigare (länka) rapporterat om att skall komma hit. Det är Rosticks, som denna blog recenserat (länka) efter ett besök i Vitryssland. Och det är en bunt till. Och så en skridskorink...

Jag fortsätter i allafall min vandring och möts då strax av de bekanta gul-blåa färgerna och en skylt som säger ”IKEA – Для вашего дома”, ”IKEA – för ert hem”. Det är där. Det är IKEA. Det är Sverige! Och dett i självaste Rostov!

Erik vandrar runt längs den snittslade banan. En det ena, än det andra med alla lika härligt svenskklingande namn.Lampan Lersta, stolen Agen, bordet Tärnö. Noteras skall också detaljarbetet på deras iordninggjorda ”rum”. Sängar, kuddar, bokhyllor, javisst. Men vad hittar vi i bokhyllorna? Med undantag för nån suspekt dansk naturbok som slinkit in, idel svenskspråkiga böcker! Sådant imponerar på eder bloggare, samtidigt som han funderar på varför han som skall bo i pojkrummet inrett för en 8-åring läser tunga deckare och andra böcker man kanske inte förknippar med med barn i den åldern. Men vad vet jag. Ungdomar nu för tiden...

Erik vandrar vidare bland bokhyllor och lampor och till slut, efter vissa problem når han kassorna och utgången. Men när han väl kommit ut väntar det roligaste av allt! Där finns nämligen den lilla affären som säljer allt svenskt i matväg! Frysta köttbullar, Marabouchoklad, pepparkakor, glögg (som väl knappt ens säljs i Sverige denna tid på året), pulversås, mazariner, frödinge blåbärspaj (eller klassisk svensk pirog, som den ryska ettiketten talar om), lantchips, sill i olika sörter och storlekar och en väldigt massa mer som jag inte minns nu.

Erik köper en Marabou Centerrulle och förundras över vem som egentligen handlar där. Betalar ryssar verkligen dubbelt så mycket för chokladen bara för att det är Marabou och inte Blazjenstvo? Eller finns det, utan att jag aldrig hört talas om det, en stor grupp exilskandinaver som handlar där? Frågor frågor. Något annat han tänker på är att varför det finns så många allehanda suspekta Abba-produkter men ingen Kalles Kaviar? Den mest självklara produkten att sakna som svensk boendes utanför Sverige, och den finns inte, men det finns allt annat. Gör om gör rätt.

Nåt annat denna blogg önskar bättring på är Varmkorven med bröd. Förvisso är priset 10 rubel (2,50kr) utsökt, men lite krav borde man väl ändå kunna ställa på den ursvenska rätten kokt med bröd. Tort bröd och halvljummen korv. Nä, inge vidare.

Vidare var däremot restaurangen! Omringad av väggar fyllda med bilder av Vasalopp, dalahästar och kranskullor intog eder bloggare dagns middag. En utsökt middag bestående av:
Köttbullar och potatis, sås, lingonsylt, hårdbröd och lingondricka. Till det en efterrätt bestående av en ursvensk punchrulle. Och efter det var alla tidigare brister ursäktade! Ty aldrig förr har väl köttbullar och lingonsylt smakat så gott! Och sällan har en Punchrulle varit så efterlängtad!

När vi så här i efterhand summerar dagens Nära Sverige-upplevelse har bloggen beslutat ge IKEA Rostov 4 Ingvar Kamprad-statyer av 5 möjliga i betyg. Det som hindrar det från en femma är förstås att det inte fanns nån Kalles Kaviar och att körvbrödet var knastertorrt. Annars var det mesta rätt. Fixa Kaviaren till nästa gång, och femman är er!

Med det avslutar vi denna blogpost dedikerad till IKEA och konstaterar att vi en gång fått bevisat för oss att aldrig är väl Sverige så bra, som när man inte behöver bo där.

På återläsandes!

...och jo. När undertecknad steg av Marchruktan som tog mig tillbaka till busstationen såg jag att föraren hade en svensk flagga i taket ovanför sig.

Är vi framme snart?

Svenskar, Finlandssvenskar, IKEA-människor, Järnabönder och alla andra flitiga läsare av denna blog;

Söndag, söndag söndag. Sommaren har kommit, det är exakt ca 24 grader på ett ungefär, inte ett moln på himlen, och för första gången i denna bloggs snart treåriga historia skrivs det en blogpost utomhus!

Och vad passar bättre än att inleda med veckans surrealistiska upplevelser. Nu kan jag förvisso tycker att bara det att jag bor här i Rostov och skriver en blog som faktikst folk läser är surrealistiskt nog. Men i får man ta om man skall vara skåjt, som någon klok sade. Och en gång scout alltid scout. Med rätta att ita, med andra ord.

Rostov ligger som vi alla vet i södra Ryssland. Ganska exakt 100 mil rakt söderut från Moskva. 200 mil fågelvägen sydöst från Stockholm. Och kommer man söderut brukar det bli varmare, det finner jag logisikt och det har bloggen skrivit om förrut. Men jag trodde det fanns gränser. Och den gränsen har jag dragit vid Sköldpaddor. Det må vara söderut, men det finns iallafall inga sköldpaddor! Men vad såg jag igår när jag vandrade runt kring ”Zjeleznodorozjniy rajon”, stadsdelen Järvägen. Jo, precis, en sködpadda! Där på trottoaren var han helt plötsligt. Mörkt grön på gränsen till svart och sådär två-tre decimeter lång.

Frågan jag nu ställer mig, hur hamnade han där? Är det så att det faktikst lever sköldpaddor vilt i dessa trakter? Eller flyttar de hit på sommaren, ungefär som fåglar? Eller var det en förrymd husdjurssköldpadda? Och brukar folk verkligen ha sköldpaddor som husdjur i Rostov?

Många frågor, och få svar. Men om nån läsare är insatt i frågan får den gärna höra av sig! Märk kuvertet ”sköldpadda”.

Annars vill bloggen även igen säga att värmen har kommit. En vecka med värme som skall kulminera med 30 grader ungefär. Lite annat än snön i Sverige. Att rapportera om väder, vet trogna läsare av denna blogg, det finns det en lång tradition av och den avser vi upprätthålla. Vänta er härmed fortsatta rapporter om de sydryska väderfenomenen framöver.

Men lika skönt som att det blivit värmt, lika otrevligt är det att med värmen kom myggen. Det är många, överallt, och dubbelt så snabba som de svenska. Har även sett årets första geting.

Efter denna exposé i Djur och Natur tackar denna blogg för idag och säger på återläsandes!

Segern är vår!

Vik hädan Senbudister, tiden är inne! Det är sen! Och sen betyder bildbonanza från Segerdagen!



Damer och herrar, europas största "брэнд-мауер" [bränd-mauer, stor vägg typ].





Katjooosha!




Endast Ryssland ryska armémössor har.


På bilden ovan finns en utlänning. Den som hittar rätt vinner en Segerbanan!


Med dessa bilder finner denna bloggare sitt uppdrag utfört. Lediga!

Människor, fötter och fontaneller

Nej, bilderna kommer inte nu... De kommer. Sen.

Däremot känner sig denna blogg tvungen att ogenerat göra reklam för av internets andra bloggar.

För något historiskt har faktikst inträffat. För, vad jag nästan törs lova, första gången i världshistorien finns TVÅ svenskspråkiga bloggar som bloggar från Rostov. Samtidigt!

Det min är vänner, det är stort. Det är mycket stort.  I övrigt säger jag på åteerläsandes snart, då med bildbonanza från Segerdagen!

Således rekomenderas alla att delta i detta historiska skende genom att titta in på www.rassija.wordpress.com

I övrigt säger jag på åteerläsandes snart, då med bildbonanza från Segerdagen!

Det är söndag, och till och med en helgsöndag och det är dags att summera året stora händelse – Segerdagen!

Den 9e maj inföll den till slut. Dagen då Ryssland och stora delar av forna Sovjetunionen firar segern mot Nazi-Tyskland i andra världskriget... Oj, ursäkta, Stora Fosterländska Kriget [Великая Отечественная война] menar jag förstås. För när resten av världen talar om Andra Världskriget mellan -39 och -45 talar Moder Ryssland om kriget mellan -41 och -45. Åren då Sovjet var indraget.

Och nog var det feststämmning alltid. För inte nog med att det var den Segerdag. Dagarna innan hade ju vår tidigare president, Vladimir Putin, utnämnt Rostov till Gorod Voisnkoj Slaviy [Город воиской славы]. Krigsärans Stad blir mitt förslag till svensk översättning (engelskspråkiga bloпgar фnvänder Heroic City som benämning). Tillsammans med ett par andra städer fick nu Rostov den status som Volgograd (tidigare Stalingrad) och andra städer haft tidigare. Och hur firar man sådant bäst? Jo genom att bjuda på gratis busstrafik i stan!

För är det fest så är det! Denna fina utnämning och Segerdagen i ett enda svep kan bara betyda folkfest. Och folk finns det gott om i Rostov. 1,5 miljoner ungefär. Och åtskilliga tusen av dem gett sig ut på gatan för att se den stora militärparaden på förmiddagen. Solen sken, det var ganska lugnt och lite småvarmt i allafall. Som upplagt för fest! Men för att riktigt komma i form bjöds det på gratis glass också!

Hur var själva paraden då? Tja... Eftersom jag knappast var ensam om att vara ute i samma äraende gick det inte att se så mycket. Men varför se när man kan känna, uppleva? Stå trängd med tusentals andra ryssar. Unga som inte var födda när Sovjet föll. Krigsveteraner med hela kavajen full med medaljer. Och allt där emellan. Att stå där, och sedan höra folkets ljublel när stridsvagnarna rullar förbi det är Segeryra! Eller när stridsvagnarna passerat och sedan någon i publiken ropar ”Катюша!" [Katiujsa, rysk raket] följt på jubel och applåder när lastbilarna med missiler och raktet rullar förbi. Segeryra, mina vänner. Segeryra.

Lägg till det soldater i oräkneligt antal. Generaler och officerare och inte minst kolonnen med soldater iklädda uniformer och vapen från kriget. Och en rejäl rysk militärmusikkår. Mäktigt.

Bilder ber jag att få återkomma med under veckan, tills vidare kan man gärna läsa bloggkollegan From Russia With Love som bidrar med både bilder och video på temat Segerdagen. I övrigt önskar bloggen alla läsare en trevlig veckan efter Segerdagen!

Kör hårt

En dag kvar till Segerdagen! Förväntan ligger i luften. Hela centrum är draperad i banderoller, affischer och annat för att påminna oss om segern över faschisterna.

Och de senate uppgifterna gör gällande att även i Rostov kommer det vara stridsvagnar och liknande med i militärparaden!

KL. 10 imorgon bitti, Rostov-tid, smäller det!

Erik kommer vara där. Förhoppningsvis har han en kamera med sig. Förhoppningsvis kommer han kunna se något bakom alla människor. Förhoppningsvis blir han inte gripen av FSB och skickad till Sibirien för spioneri.

Lagom är bäst

Svear, Götar, Finlandssvenskar, Järnabönder. Vi har en ny president!

Превед Медвед!

Denna blogg önskar honom all lycka till i sitt arbete för den väldiga nationens bästa.   

I övrigt känner sig bloggen tvingad att rapportera om en i raden av surrealistiska händelser som bara kan ske i Rostov. Typ.

För Erik inte bara bloggar, han gör nytta också. I detta fall var det när undertecknad var ute vid centrala marknaden för att träffa de hemlösa som håller till där. Ge dem smörgåsar, té och prata med dem. Inget ovanligt så långt, det gör jag (tillsammans med andra) regelbundet. Men denna gång mötte vi en man. En benlös man i rullstol. Den mannen hade en keps. En röd keps. På den stod det nånting. Det stod på svenska. Vilket nästan vore värt en bloggpost bara det. Men inte nog med det. Det som stod på kepsen var "Socialarbetare i Frälsningsarmén".

Nu skulle han förstås kunna vara en förklädd svensk missionär från Frälsningsarmén som låtsades vara hemlös för att lära känna de andra i den situationen bättre. Men jag tror nog ändå vi kan utesluta den teorin.Denne hemlöse rullstoldsbundne man hade helt enkelt en keps som tidigare har burits av socialarbetare som hjälpt hemlösa ca 200 mil nordväst härifrån. Faschinerande.

Teorier kring hur han fått den finns förstås, en del rimliga, som att det gått hjälpsändningar från Frälsis i Sverige till dito i Rostov, som sedan delat ut det bland hemlösa. En del mindre troliga, som att att ett utomjordningar kan ha zappat kepsen från Sverige till Rostov med nån typ av för oss ännu okänd teknologi. Men alla eventuella förslag till förklaringar mottages tacksamt!

I övrigt säger bloggen att Aderton är ett underskattat ord.

Den hade varit bra om den hade varit instrumentell

С прасдником Вас!
S prasdnikom vas!

Och trots att helgerna står som spön i backen för stunden skrivs denna blogpost på en vanlig arbetsdag. Trots att det är en söndag. För skall man första fira påsk förra helgen och in i denna vecka, och sedan vara ledig på första maj häromdagen, och så vara ledig igen på Segerdagen, 9:e maj, då får man ju faktikst offra nånting. Och vad är väl då en simpel söndag i mängden? Inte mycket alls, så därför är det idag en vanlig arbetsdag för de flesta Rostovborna. Det märks om inte annat av att (de protestantiska) kyrkorna antingen inte firar någon gudstjänst idag, och skulle man ändå göra det är det väldigt lite folk. Eftersom de flesta är på jobbet eller i skolan. Så kan det gå om man är Ryss!

I övrigt har det förlutit en vecka med kanske inte så hemskt många tilldraganda begivenheter. Men vissa undantag då. T.ex. att nyss varda lördag var den stora militärdagen i Gorkijparken (inte att förväxla med Gorkij parkinglot...). Militärmusikkåren spelade, sång och tillochmed kostade på sig nån slags ”dans” till tonerna av Katjusha. Gamla klassiska ryska folkhits och marcher, det är väl förståeligt, men när dessa barska herrar och damer spelar nån slags smetig musik a la filmmusik från 80-talstriller, då är det inte utan att jag börjar fundera kring hur det står till med Ryska Amén egentligen. Lenin och hans vänner vänder sig i graven. Eller skulle ha gjort om han var begravd. Nu är han inte det utan ligger i ett fint glasskåp i Moskva, och där är det nog för trångt för att vända sig. Stackarn.

I övrigt bjöd de på äkta armélagad Гречка [”Gretjka”, bovete] och té. Det slutade även med att jag fick med mig en påse informationsmaterial om ”Военная служба по контракту”. ”Militär kontraktstjänstgörning” eller hur man nu vill översätta det. Få betalt för att kriga iallafall. Festligt. Ryssland ställer minsann alltid upp, trots att svenska försvaret tyckte jag var för klen duger jag ändå åt att skjuta tjetjener. Solidaritet kallas det.

För att fortsätta på det militära temat laddar ju hela staden upp som bäst inför 9 Maj. День Победы! Segerdagen! Den skrev (länka) jag om redan för ett år sedan, och läser man det förstår man hypen. Det är stort. Riktigt stort! Eller som tidigare nämnda musikkår sjöng: ”Från Moskva till Vladivostok, Norra Kaukasus [militärdistriktet som Rostov tillhör, min anm.] soldater är alltid redo”. Fritt översatt. Mellan Moskva och Vladivostok är det 900 mil tågvägen. Det är stort. Så stor är också Segerdagen.

Förövrigt kan noteras att den långlivade hiten Take it easy med Mika står sig än idag, även om den inte är lite vanlig som förra våren.

Med det får denna post vara förklarad avslutad. Jag ämnar återkomma med rapport från Segerdagen!