15 oktober 2009

Explosions-extra

Hoppsan, här skriver jag en jubilumspost och vipps får jag skäl att skriva om nu, iställte för då.

För nu skriver de stora svenska tidningarna om explosion i Chisinau. Och att läget är spänt.

Och då kan jag rapportera att nej, jag är inte skadad och nej jag var inte där på plats. Dock var jag på stan några timmar tidigare, och gick förbi scenen där explosionen visst skall ha varit. Och i morse när jag åkte förbi med bussen verkade allt vara lugnt, inga poliser, inga människor, överlag inga spår av nån explosion.

Och gällande läget så är det onekligen spännt mellan de politiska blocken. Men att tala om "spännt läge" får det nästan att låta som att vi står på gränsen till krig. Och riktigt så illa är det inte. Det mesta är precis lika lugnt som vanligt, och de allra flesta har för länge sedan tappat intresset för både val och politik.

Så är det med det. 

...så blev det en sådan där seriös politik- och nyhetspost jag inte trodde jag skulle skriva nån fler gång. Men nöden har, som bekant, ingen lag.



14 oktober 2009

Leve bloggen, leve den!

Kära läsare!

Idag är en stor dag. Det är Chisinau City Day. Stadens egen festdag. Det är också dagen innan Carl Bildt kommer till Moldavien för att möta den nya regeringen.

Men trots det kommer inte denna blogpost handla om det. Utan det vill göra er uppmärksamma på något helt annat. Något större. Något av mer intressitans. Något mer historiskt!

För idag, för precis fyra år sedan åkte Eder bloggare till Rostov on Don, Ryssland och denna blogg kunde därmed officiellt öppna!

Förvisso hade några testposter skrivits innan, och vist dröjde det en dag till innan något verkligen skrevs från Rostov. Men 14 Oktober var dagen jag satte min fot på Rysk mark, och därför är det dagen som firas som denna bloggs start!

Sedan dess har det hunnit bli 108 blogposter. Presidenter har välkomnats och presidenter har avsatts. Bloggen har dött och bloggen har återuppstått. Och dessutom hunnit med att byta namn en gång.

På senare tid har mycket hänt. Denna blogg har fått vara med om en trafikanstormningar som gjorde att denna blog på ett par dagar nog fick mer besök än den haft de tidigare åren tillsammans. På kuppen (observera ordvitsen) lyckades den göra eder bloggare till kändis.

Och ytterligare senare fick denna blogg helt oväntat ett halvsyskon dessutom.

Fyra händelserika år. Eder bloggare riktigt ett vördsamt tack till alla läsare som följt med under åren! Tack!

...Men, frågar sig vän av ordning, vad händer nu då? Jo, då ber jag att få citera mig själv från 3-årsjubileumsposten:


Ty det gamla är förgånget. Se, något nytt skall komma!


...

På återläsandes!

2 oktober 2009

Kvalitetsmusik i västerled

Kära läsare, 

Tidigare i somras, när sommaren fortfarande var sommar och inte nån slags kall höst gjorde jag en resa. En unik på många sätt. Eder bloggare lämnade nämligen då det gamla trygga fina området med länder som en gång varit en del av sovjetunionen. Jag åkte nämligen västerut! Till EU-land! Till Rumänien!

Staden som besöktes var Iaşi i norra delen av landet. En väldigt trevlig stad på många vis, lite sådär europeiskt vacker. Typ som Frankrike, utan eiffeltorn. Att staden ifråga bara ligger 3½ timmars resa från den Moldaviska huvudstaden gör saken även bättre. 

Men denna kulturella huvudstad har inte bara besökts av mig, utan också av en av denna blogs gamla favoriter, som det har skrivits om både en och två gånger. Vi talar så klart om Basshunter! För det visade sig nämligen att även allas vår svenska stolthet även han besökt Iasi och gett en stor konsert i staden. Stort. Mycket stort.

Men tro ni inte att Basshunter bara är stor populär i Rumänien och Ryssland. Nej, ni kan vara lugna. För även i självaste Moldavien verkar han ha sin fans. Ty för någon vecka sedan gick jag in någon hemelektronikaffär i Chisinau, och vad hör jag där spelas? Jo, just det. Basehunter. Sjungandes. På svenska. Ja, alltså, musiken spelades i högtalarna i affären. Han var inte där själv och sjöng. Men ändå. Basshunter är uppenbarligen populär även i Moldavien.

Och som om inte det vore nog hade Moldavien besök av ett gäng amerikaner i somras. Ja, troligen en hel del. Men sju stycken var sådan som jag kom att spendera hela halva sommaren med, eftersom det var mitt jobb, om en säg. Men till saken. När jag en oskyldig söndagseftermiddag skumpar runt på en moldavisk väg, nånstans ute i obygden, vad hör jag då? Såklart, allas vår Basshunter slår till igen! Denna gång hade han rest i jänkarens iPod ändå från USA till Moldavien. Men nog var han här alltid.

...eller för att sammanfatta det, vem behöver IKEA när det finns Basshunter?