Erik i Ukraina

Tomten är lite sen, han har fått problem

2009-12-23T20:43:00.006+02:00

God Jul!

Det hade man ju kunnat tycka vore passande på en blogg så här i dessa tider. En fin julhälsning efter en blogintensiv höst sådär. Men ack vad fel det kan bli.

För här har ju inte skrivits en rad på evigheter (däremot bloggades det väldigt regelbundet under hela hösten och sensommaren här). Men bytt namn har bloggen gjort, och kanske är det där vi skall starta? Jag finner svaret jakande.

Som vana läsare av denna blogg vet är hösttider flytttider. Vare sig det är till Ryssland eller till Moldavien. Det hör liksom till. Och även denna gång, när nätterna blev långa och kylan trängde på, och hösten började gå mot sitt slut. Då hoppade jag på en, kanske inte GDG-buss, men väl en Kievbuss. Men till Kiev har ju eder bloggare rest flera gånger. Skillnaden var nu att med mig följde ett par väskors packning, och lägenheten i Moldavien var tömd. Jag flyttade!

Men nej, inte till Kiev. Utan till metropolen Kirovograd ca 5 timmar söder om huvudstaden. Där tänker eder bloggare bo fram tills vintern börjar gå mot vår. Därför är detta inte längre en Moldavienblogg, utan av Ukrainablogg!

Moldavienbloggen är död - leve Ukrainabloggen!

Och vad kan man skriva om härifrån? Säg det. Men kanske kan man skriva festligt om folk som bär svenska kläder, utan att riktigt veta det står på dem?

Eller slänga in lite bilder från hur Kirovograd ser ut när det är täckt av snö?

Och så kanske avslutningvis önska alla läsare God Jul, som sig bör. Så jag gör det, på riktigt denna gång:

God Jul! ~~Хувээ Йоула!~~ Хювяя Йоулуа! С рождеством! Crăciun fericit!

På återläsandes!

Explosions-extra

2009-10-15T12:30:00.005+03:00

Hoppsan, här skriver jag en jubilumspost och vipps får jag skäl att skriva om nu, iställte för då.

För nu skriver de stora svenska tidningarna om explosion i Chisinau. Och att läget är spänt.

Och då kan jag rapportera att nej, jag är inte skadad och nej jag var inte där på plats. Dock var jag på stan några timmar tidigare, och gick förbi scenen där explosionen visst skall ha varit. Och i morse när jag åkte förbi med bussen verkade allt vara lugnt, inga poliser, inga människor, överlag inga spår av nån explosion.

Och gällande läget så är det onekligen spännt mellan de politiska blocken. Men att tala om "spännt läge" får det nästan att låta som att vi står på gränsen till krig. Och riktigt så illa är det inte. Det mesta är precis lika lugnt som vanligt, och de allra flesta har för länge sedan tappat intresset för både val och politik.

Så är det med det.

...så blev det en sådan där seriös politik- och nyhetspost jag inte trodde jag skulle skriva nån fler gång. Men nöden har, som bekant, ingen lag.

Leve bloggen, leve den!

2009-10-14T20:01:00.003+03:00

Kära läsare!

Idag är en stor dag. Det är Chisinau City Day. Stadens egen festdag. Det är också dagen innan Carl Bildt kommer till Moldavien för att möta den nya regeringen.

Men trots det kommer inte denna blogpost handla om det. Utan det vill göra er uppmärksamma på något helt annat. Något större. Något av mer intressitans. Något mer historiskt!

För idag, för precis fyra år sedan åkte Eder bloggare till Rostov on Don, Ryssland och denna blogg kunde därmed officiellt öppna!

Förvisso hade några testposter skrivits innan, och vist dröjde det en dag till innan något verkligen skrevs från Rostov. Men 14 Oktober var dagen jag satte min fot på Rysk mark, och därför är det dagen som firas som denna bloggs start!

Sedan dess har det hunnit bli 108 blogposter. Presidenter har välkomnats och presidenter har avsatts. Bloggen har dött och bloggen har återuppstått. Och dessutom hunnit med att byta namn en gång.

På senare tid har mycket hänt. Denna blogg har fått vara med om en trafikanstormningar som gjorde att denna blog på ett par dagar nog fick mer besök än den haft de tidigare åren tillsammans. På kuppen (observera ordvitsen) lyckades den göra eder bloggare till kändis.

Och ytterligare senare fick denna blogg helt oväntat ett halvsyskon dessutom.

Fyra händelserika år. Eder bloggare riktigt ett vördsamt tack till alla läsare som följt med under åren! Tack!

...Men, frågar sig vän av ordning, vad händer nu då? Jo, då ber jag att få citera mig själv från 3-årsjubileumsposten:

Ty det gamla är förgånget. Se, något nytt skall komma!

...

På återläsandes!

Kvalitetsmusik i västerled

2009-10-02T21:47:00.004+03:00

Kära läsare,

Tidigare i somras, när sommaren fortfarande var sommar och inte nån slags kall höst gjorde jag en resa. En unik på många sätt. Eder bloggare lämnade nämligen då det gamla trygga fina området med länder som en gång varit en del av sovjetunionen. Jag åkte nämligen västerut! Till EU-land! Till Rumänien!

Staden som besöktes var Iaşi i norra delen av landet. En väldigt trevlig stad på många vis, lite sådär europeiskt vacker. Typ som Frankrike, utan eiffeltorn. Att staden ifråga bara ligger 3½ timmars resa från den Moldaviska huvudstaden gör saken även bättre.

Men denna kulturella huvudstad har inte bara besökts av mig, utan också av en av denna blogs gamla favoriter, som det har skrivits om både en och två gånger. Vi talar så klart om Basshunter! För det visade sig nämligen att även allas vår svenska stolthet även han besökt Iasi och gett en stor konsert i staden. Stort. Mycket stort.

Men tro ni inte att Basshunter bara är stor populär i Rumänien och Ryssland. Nej, ni kan vara lugna. För även i självaste Moldavien verkar han ha sin fans. Ty för någon vecka sedan gick jag in någon hemelektronikaffär i Chisinau, och vad hör jag där spelas? Jo, just det. Basehunter. Sjungandes. På svenska. Ja, alltså, musiken spelades i högtalarna i affären. Han var inte där själv och sjöng. Men ändå. Basshunter är uppenbarligen populär även i Moldavien.

Och som om inte det vore nog hade Moldavien besök av ett gäng amerikaner i somras. Ja, troligen en hel del. Men sju stycken var sådan som jag kom att spendera hela halva sommaren med, eftersom det var mitt jobb, om en säg. Men till saken. När jag en oskyldig söndagseftermiddag skumpar runt på en moldavisk väg, nånstans ute i obygden, vad hör jag då? Såklart, allas vår Basshunter slår till igen! Denna gång hade han rest i jänkarens iPod ändå från USA till Moldavien. Men nog var han här alltid.

...eller för att sammanfatta det, vem behöver IKEA när det finns Basshunter?

Leve Pridnestrovie - Bildbonanza

2009-09-13T00:04:00.008+03:00

God Sen!

Moldavienbloggen presenterar stolt ett bildbonanza från firandet av Självständighetsdagen i Tiraspol i Pridnestrovie / Transnistrien:

...Och slutligen, som en del bonus till de som beundrat bilderna så här långt, kommer en en bonusbild; Moldavienbloggen presenterar stolt... Republikens President, Igor Smirnov!

På återläsandes, kära blogläsare!

Leve Pridnestrovie!

2009-09-02T21:08:00.003+03:00

Bloggen har uppstått, hurra hurra. Den lever, den lever, den lever än!

...Nu har den inte varit död. Men ivart fall sovande över sommaren. Men en dag som denna vaknar den till liv. Vad är då detta för dag, frågar sig horderna av läser som strömmat till? Är det Basshunter som spökar igen? Nej då. Är det den Moldaviska nationaldagen som skall ältas igen? Inte heller det, men det börjar brännas.

Och då skall jag inte göra lidandet längre, utan stolt förklara det genom att utbrista i ett stort:

Grattis på 19-årsdagen, Pridenstrovie!

För idag firar alltså den lilla landet som ingen, (bortsett från de stora nationerna Sydoesstien och Abkhazien), säger att finns, sin självständighetsdag! Och det är stort. Det är landet med Europas största Leninstaty. Det är det landet där parlamentet kallas för Högsta Sovjet. Och landet där Rumänska fortfarande skrivs med kyrilliska bokstäver. Och landet där presidenten, älskad av sitt folk, går runt på gatorna som en vanlig man.

Ett sådant land måste vi såklart fira!

Dessutom är Pridnestrovie landet alls vår Karl XII försvann till efter att ha fått pisk i Poltava. Till Bender. Landets utpost på västra sidan om Dnjestr, floden som skiljer Moldavien från just Pridnestrovie. Detta hände sig vid den tiden landet ännu inte hette som nu. Men ändå. Fortet där han hölls i förvar finns kvar, och används som militärbas fortfarande.

Dessutom hade landet dagen till ära besök av höga företrädare för Ryssland, SydOssetien och Abkhazien. De intygade alla att Pridnestrovie är ett fantastiskt land med ett fantastiskt folk och en fantastisk ledare. Och tre statsföretärdare kan ju inte ha fel! Dessutom berättade Smirnov själv att även om Ryssland och deras käre Medvedev bara nämnde just Abkhazien och SydOssetien när de erkände dem som självständiga länder, så förstår ju vi, Pridnestroviebor, att det var menat till oss också.

Så kan det gå när det är party i ett obskyrt öststatsland de flesta inte ens säger att är ett land.

Men eftersom bilder säger mer än ord, påstås det. Kommer en bunt bilder från festligheterna... sen.

På återläsandes!

Stör mig inte, jag sover

2009-08-17T20:04:00.004+03:00

Här händer det mycket, som alla trogna läsare märkt. Två månader fulla med spännande blogposter om allt möjligt. Eller inte.

Här skulle jag kunnat skriva om nya kulinariska upptäcker, besöken i det nya favoritlandet som ingen påstår att finns, eller om nyss avslutade utfärder i gamla, för denna blog klassiska, orter som Rostov och Kiev.

Men det har jag ju inte gjort.

Kanske kommer det upp nåt.

Tills dess får ni gå hit istället. Där skriver eder bloggare under hösten, en gång i veckan. Då tänker kanske ni; "Det där får han betalt för att skriva!". Ja det får jag, men det spelar ju ingen roll. Jag bloggar åt Aktion Julklappen ändå, det har jag ju alltid gjort!

Typ.

På återläsandes, sen.

Polisspecial

2009-06-18T20:25:00.004+03:00

I brist på bättre att skriva om passar jag på med en liten uppföljning på blogpsten från i slutet av december. Denna alltså. Jag nämnde då något om ridande poliser i Chisinau.

Och nu kan eder bloggare för första gången presentera bildbevis på det!

För så ser de ut, bakifrån. Två stycken moldaviska ridande poliser som patrullerade en av Chisinaus alla parker. Stiligt, inte sant?

Gatubrunnsspecial

2009-06-09T21:32:00.005+03:00

Gatubrunnar lovade jag att skriva om, så här kommer en post dedikerad till detta otroligt intressanta ämne!

I Sverige är, åtminstone utifrån min erfarenhet, gatubrunnar en ganska trist historia. De syns knappt, märks knapps och är ingenting man någonsin behöver tänka på. Allra minst tänka på att de skall vara utan lock eller att locket skall ligga löst.

Och trots att denna blogg funnits i 3½ år och jag har hunnit med att bo och besöka på och många länder i öst har jag inte bara delvis lyckats vänja mig av vid mitt svenska tänkande. Att det finns gatubrunnar helt utan lock, och som därmed är livsfarliga, det har jag lärt mig. På avstånd. Dessutom brukar de ofta signaleras genom att man sätter en lång gren eller ett litet träd i hålet. Inga konstigheter alltså.

Men så finns ju den andra sorten. Den farliga sorten. Där allt ser ut att vara tryggt och säkert men där verkligheten är en annan. En sådan sort finns i staden Edineţ i nordligaste delen av Moldavien. En gatubrunn som ser så beskedlig ut, liggande där mitt i gatan, tryggt täckt med ett lock. Men icke. I själva verket är det en otroligt intrikat fälla för att fånga eder bloggare!

Och den sluga planen lyckades, åtminstone delvis. För när jag helt fridfullt kommer gående över gatubrunnen så flippar locket runt och jag faller i! Nästan. För som tur är har jag ju viss erfarenhet av olyckor i öst och lyckades undvika katastrofen. Istället lät jag smalbenet ta smällen mot kanten och föll således bara halvt ner. Jag kan därför med i kraft av denna erfarenhet å det bestämdaste avråda från alla sorters duster med gatubrunnar. Det gör faktiskt vansinnigt ont.

Lägg förövrigt också märke till bilden ovan, som är tagen sådär en timme efter incidenten, där någon har försökt kamoflera gatubrunnen! Alternativt är det en variant av varningssystem.

Så besöker någon av läsarna Edinets någon gång, kliv aldrig på gatubrunnarna!

...För säkerhets skull skall vi väl inflika att skadan aldrig blev allvarlig, vilket konstaterades efter att ha blivit undersökt av Moldavien egna kändisdoktor. Behandla såret med zeljonka och allt blir bra, löd instruktionerna.

Hej påse!

2009-06-02T20:54:00.007+03:00

Tiden flyr och bloggen med den. Förhoppniningsvis skall framtiden bli lite mer tät med blogposter.

Men av alla intressanta saker i landet Moldavien finns det en som kräver sin blogpost redan nu. Nämligen fenomenat med påsar! För det finns knappast något i matväg i Moldavien, som inte kan köpas på, just det, påse! Herr Rausing och hans Tetra Pak verkar aldrig riktigt ha slagit igenom här, kan man säga.

I takt med att sommaren kommit till moldavien har även jordgubbarna börjat säljas. Debutveckan gick ett kilo lös på 40 lei (drygt 30kr). En vecka senare kostar de nu bara hälften så mycket. Men det viktiga är ju inte priset, inte förpackningen. För hur köper man jordgubbar i Moldavien? På påse, såklart!

Jordgubbar i sig själv blir ju lätt lite trist. Så vi tillsätter lite socker. Hur köper man socker i Moldavien? Jo på påse såklart!

Frågar blir ju sedan, jordgubbar med glass, eller jordgubbar med mjölk? En intressitant fråga, tänkre säkert många just nu, men i detta sammanhang är den ganska oävsentlig. Vare sig det är glass eller mjölk så köper man det - hur då? - jo på påse såklart!

Och även som man mot bättre vetande skulle vilja äta jordgubbarna med fil till så påverkar det inte saken. Även filen köps på påse.

Skulle man sedan vilja göra någon slags kaka eller liknande av jordgubbarna och sockret behöver man ju ägg. Och då frågar sig vän av ordning; hur köper man ägg? På påse svarar eder bloggare då.

Men det stannar inte där, för Moldavien är ju valfrihetens land. Därför kan välja om man vill köpa äggen med skal, eller knäckta direkt i påsen. Så slipper man vara orolig för att äggen skall gå sönder på vägen hem. Genialt!

Det var denna pås-special det. Fler blogposter av lika hög intressitans är att vänta inom en betydligt snarare framtid än vanligt. Då vi tar upp viktiga saker som gatubrunnar, ridande poliser och nya trafikbestämmelser. På återläsandes!

Melodifestivalsbonanza

2009-05-17T01:29:00.006+03:00

Eftersom förra blogposten tog upp det norska bandet Sirenia och deras kommande uppträdande här i Chisinau känns det ju extra viktigt att nämna att Norge just vann i Eurovision Song Contest. Och framför allt, det var en Vitryss som vann!

Eder bloggare såg nämligen tillställningen på vitrysk TV, eftersom moldavisk TV hade kommentatorer på något slags konstigt utrikiskt språk jag inte förstod (läs: rumänska). Tur då att Vitryssland fanns där som en stöttande axel att luta sig mot! Och då fick vi förstås veta att Alexander Rybak såklart är från Vitryssland och född i Minsk!

Att sedan de vitryska kommentatorna höll hög klass och ägnade sig åt göra sig lustiga över de som vid röstgivandet skulle försöka prata ryska (med mindre lyckats resultat) gjorde ju saken bara bättre. Eller när valfritt land tackar så mycket för en bra show... "Jaha, ni säger det är en fantastiskt show men så ger ni bara 6 poäng till Ryssland!?". Stort. Fast den bästa kommentaren kom nog på slutet, när vinnaren på ryska tackar just Ryssland. Snabbt är kommentatorna där;

"Vadå tack Ryssland?? Vitryssland då? Vi gav ju er faktikst en 12a!"

Fantastiskt. Kvalitet. Sådant gillar vi!

Och när det gäller musik och Norge så skall jag följa upp Sirenia spåret. För det är inte det enda av norsk musik som finns att lyssna på i Moldavien. För några dagar sedan uppträdde nämligen den stora artist Knut Eric Jensen här!

Norsk metall eller norsk klassisk piano? Det är frågan.

I övrigt konstaterar vi också glatt att Moldavien gjorde en god insats och fick två 12or och därför placerade sig bättre än bland annat Sverige. Med det säger vi grattis till Vitryssland och Moldavien och tackar för oss.

På återläsandes!

Vid min bete - en blogpost!

2009-04-26T13:52:00.003+03:00

Äntligen!

Så är det till slut dags för en riktigt post på denna blog. Får ber om ursäkt till ni trogna läsare som fick dras med en massa politik under någon vecka, långt ifrån vad denna blog brukar handla om. Även om jag vill påpeka att denna blog redan i slutet av förra året tog upp en av de verkligt intressanta politiska spörsmålen. I samma veva får jag välkomna er, ni nya läsare som kommit hit i samband med uppståndelsen som var (och då avser jag valet, inte påsken).

Men bara för att valet är över betyder ju inte det att allt är lugnt, för detta är Moldavien, landet där det aldrig blir långtråkigt. Så därför kan eder bloggare stolt berätta att han upplevt sitt livs först jordbävning! Det var igår eftermiddag/kväll som min lägenhet, på 3e våningen i en sovjetisk betongkoloss skakade under några sekunder. Senare fick jag misstankarna bekräftade - det var en jordbävning! Enligt uppgift skall de här i Chisinau ha haft en styrka motsvarande 2,5 på Richterskalan. Erik säger spontant att jordbävningar är häftigt och rekommenderar dem varmt!

En annan intressant sak är detta med Skandinaviska band i Östeuropa. För ungefär två sedan skrev jag om hur det svenska bandet Marduk gästade Rostov. Ett festligt gäng pöjkar som sjunger om nazism, död och anti-kristendom. Denna gång är det det nordska bandet Sirena som gästar Chisinau. Gothic Metal står det på afficherna. Låter spännande.

I övrigt går det att säga att sommaren är här, träden är målade, blommorna utslagna samt att eder bloggare ämnar återkomma med fler högintressanta poster lite snabbare denna gång.

På återläsande!

Val-extra 13

2009-04-17T16:41:00.004+03:00

Så då på självaste långfredagen dyker Moldavien upp i svenska medier igen, bland annat i Svd, Sydsvenskan och Dagen Det är nämligen så att resultatet av de omräknade valresultatet skall offentligengöras idag, och tydligen skall förhandsuppgifter säga att det inte blir någon förändring av antal mandat i parlamentet. Vilket nog ingen hade trott heller. Och den försonande effekt kommunisterna hade hoppats på uteblev nog när oppositionen bojkottade omräkningen då de menade att allt var fusk ändå.

Nu är väl frågan om det kommer bli några fler demonstrationer efter detta. Som har skrivts här redan har de flesta fullt upp med att fira påsk nu, så frågan är om denna typ av politiska förvecklingar skall få störa påskhelgen. Å andra sidan firar den rumänsk-ortodoxa kyrkan påsk enligt västlig kalender, och med tanke på hur pro-rumänska protesterna var kanske de även firade påsk förra veckan?

Intressant att notera också att presidenten, enligt rykten som jag förvisso inte sett bekräftade men som många moldaver "visst att var sanna", beordrat att frige de demonstranter som gripits i samband med upploppen. Detta då det inte var deras fel, utan ansvaret ligger på de som berordrade upploppen. Det vill säga Rumänien, om man får tro kommunisterna.

Vidare hörde jag rykten om att studiebidrag inte skall betalas ut till studenter i skolor som hade elver medverkande i upploppen. Alltså inte bara de gripna, utan alla elever skall detta gälla. Dock bara en månad. Huruvida det verkligen är sant vet jag inte, men de moldaver jag träffade hade hört om det och höll det för sanning.

Slutligen kan vi notera att reparationerna vid presidentpalatset inletts, och att reperationerna tycks sträcka sig betydligt länge än att vara reparera det som blev skadat. Klokt att göra allt när man ändå är igång, eller använder man förstörelsen som ursäkt för att slösa pengar på ett skrytbygge? Det verkar bero på vem man frågar. Men byggs om görs det.

Moldavien-extra 12

2009-04-15T14:47:00.003+03:00

Trodde inte jag skulle skriva något mer om valet på denna blogg, men kan inte låta bli nu när jag ser att nyheter härifrån återigen når Sverige. I detta fall SvD och Dagen.

Det är alltså så att rösterna skall räknas om, men oppositionen säger att allt är fusk ändå. Typ.

Igår visade även den moldaviska TV-kanalen NIT, som är den klar regeringsvänliga av de moldaviska tv-kanalerna, en dokumentär. Eller egentligen började sändningen med att de visade 10-15 minuter av amatörvideor som tagits under kravallerna, den 7e, för dryga vecka sedan.

Intressanta bilder där man även fick se innifrån parlamentetet och presidentbyggnaden. Givetvis visades det endast hur våldsamma och hemska demonstranterna var, ingenting om fredliga demonstrationer som också pågick. Var även el del videobilder där man fick se barn i 12-årsåldern maskerade och kastandes sten, mannen bakom kameran frågade varför de var där: "För att eh... få bort..eh..kommunisterna", var svaret. Varför de var dåliga, det visste barnen inte, men bort skulle de. Och visst förekom det en del sådant, barn och ungdomar som slogs utan att nog ens veta varför. Men samtidigt skall det också påpekas att det är helt i linje med vad kommunisterna vill framhäva, att allt handlade om huliganism och hur demonstranter även utnyttjar barn.

Efter detta kom sedan dokumentären som hette "Attacken mot Moldavien". Och den gick ut på att, ackomanjerat av spännande musik, avslöja att det var oppositonen i allmänhet och Liberal-Demokratiska partiet i synnerhet som låg bakom allting. Det var de som uppviglade till protesterna, det var de som hade planerat allt. Utförligt och långt i förväg. Några intervjuer eller liknande förekom aldrig, utan det var bilder som sades visa partiföreträdare för oppositioen före under och efter protesterna. Nog för att bevisa hur skyldiga de är.

Och givetvis var filmen på ryska, inte rumänska.

I övrigt verkar just röstomräkningen oroa en del människor. Inte för att resultatets skull, utanför vad som skall ske om resultatet blir offentligt. Blir det upplopp och kraveller igen. Om de finns anledning att oroa sig för det har jag ingen uppfattning om, men det är ändå intressant att höra. Det verkar som att även många som röstade mot kommunisterna tycker att det viktiga nu är att allt blir som vanligt igen, vardagen kan komma tillbaka och det blir lugnt och stabilt i landet. Det som fortfarande mest av allt upprör de människor jag träffat är kostnaderna för kravellerna; de ca 225 miljoner kronerna, var skall de komma ifrån? Den frågan verkar långt viktigare, än huruvida det förekom fusk i valet. För vilka politker vi än har, kommer de ju fuska, det tycks alla vara överens om.

Se även Lars Bokanders senaste blogpost som tangerar samma ämne.

2009-04-13T16:54:00.003+03:00

Mig veterligen har inga demonstrationer varken ägt rum eller planerats för idag. Däremot har renoveringen av de vandaliserade byggnaderna påbörjats.

Händer det något, någon stor demonstration eller nya protester av något slags kommer jag skriva om det. Annars blir det mer sparsamt med poster ett tag.

Val-extra 11

2009-04-12T12:49:00.005+03:00

Idag hade det annonserats om en stor demonstration annordnad av oppositionspartierna. Den skulle börja kl 11.00 idag söndag. Jag fanns på stan mellan ca 11.30 och 12.00.

Och ja, det pågick en demonstration. Det hade byggts en liten plattform med med med mikrofoner och högtalare och partiledarna för oppositionspartierna fanns där och höll tal. Men någon stor uppslutning var det trots allt inte. Jag uppskattar det till att varit ca 1000 personer där, vilket gör det till den största demonstrationen på några dagar, men förmodligen inte så stor som en del hade hoppats på.

Det som var mest noterbart var annars vilka som var där. För när tidigare demonstrationer nästan uteslutande haft yngre människor, mest studenter, samlade var det idag påfallande många betydligt äldre. Gott om människor i gissningsvid 50-årsåldern. Sådana som överhuvudtaget inte synts till tidigare. En förklaring kan så klart vara att det är söndag och att folk som tidigare jobbat nu är lediga och därför kan delta. Samt att det inte syntes en enda flagga eller banderoll, tillskillnad från tidigare då det alltid vajats flitigt med moldaviska och rumänska flaggor.

Och så länge jag var där var allting väldigt lugnt. Några poliser fanns utanför parlamentsbyggnaden, men det var allt. Trafiken kunde när jag lämnade platsen åka som vanligt, till skillnad från tisdag och onsdag då trafiken stängdes av i centrala stan. Överlag en lugn tillställning. En förklaring kan förstås vara vädret då det idag är den kallaste dagen på länge, ca 10 grader och gråkallt i största allmänhet. Så om oppositionen hade tur med vädret i början av veckan, när vi hade sol och dryga 20 grader varmt, tycks turen vänt och kommunisterna får fördel av kallt väder nu.

Uppdaterad: Unimeda.info uppger att det skall ha varit runt 10 00o människor på torget idag. Och visst, det var när jag redan lämnat torget, en knapp timme senare. Men jag måste säga att jag blir lite fundersam - kan det verkligen ha anslutit sådär en 9000 personer till på en knapp timme? Det var inte direkt nån rusning dit när så länge jag var kvar. Sammantaget finns dock känslan kvar att oppositionen gärna bättrar på sina siffror, vilket väl i och för sig går att förstå.

Val-extra 10

2009-04-11T16:04:00.005+03:00

En lugn dag idag med såvitt jag kunnat förstå inga demonstrationer. Däremot twittras det om att oppositionen förbereder en demonstration imorgon. Återkommer isådana fall med rapporter om det då.

Tillsvidare tipsar jag om mer intressant läsning som jag blev tipsad om i kommentarerna. Denna gång engelskspråkiga sådan.

Bland annat om det påståendet som ofta upprepas i västmedia att Twitter spelade en avgörande roll för demonstrationerna. Det ifrågasätts på sidan Frontlineclub under rubriken "The myth about the Moldova 'Twitter revolution'" där det argumenteras för att Twitter i själva verket inte är så vanligt i Moldavien och det var få möjligheter att twittra direkt från händelsernas centrum. Artikeln pekar vidare på de väldigt få belägg som finns för Twitters användning. Läs även gärna kommentarerna till inlägget som är intressanta de med. En annan intressant sak som tas upp är journalisten Natalia Morari och hur hon, som tidigare fått inreseförbud till Ryssland med hänvisning till rikets säkerhet, varit inblandad i händelserna. På svenskspråkiga bloggen diVERse kan man läsa mer om just den saken.

Hos Radio Free Europe/Radio Liberty finns två artiklar om ämnet som också är väldigt läsvärda som handlar om hur social medier inklusive Twitter använts eller inte använts i demonstrationerna. De pekar också på att Twitters kanske främsta roll har varit att sprida information till västvärlden där Twitter upplever en väldig popularitet just nu. Vilket verkar rimligt, då de flesta västmedias bild av händelserna legat väldigt mycket i linje med oppositionens beskrivning.

Något annat texterna ovan tar upp är att mobiltelefoner inte skall ha fungerat runt torget på tisdagen där händelserna utspelade sig. Det kan jag själv instämma i, pratade mer flera som inte lyckades ringa sina andra vänner runt torget när allting pågick som intensivast. Det gällde dock bara just mellan regeringsbyggnaden och parlamentet/presidentbyggnaden. Längre både upp och ner längs gatan fungerade åtminstone min mobiltelefon utmärkt.

...Och förövrigt kan jag fortfarande inte komma åt Facebook.

Val-extra - mer länkar

2009-04-11T00:06:00.006+03:00

Har försökt leta mig igenom svenska medier som jag missat under dagarna. Mycket är förstås upprepningar av TT-nyheter, men en del annat har också skrivits.

Sveriges Radio länkade jag till i tidigare, men har upptäckt att de faktikst gjorde en uppföljning i onsdags med intervjuer med människor på plats.

På Mias Värld bloggade svenska Mia direkt från Moldavien. Hon skriver bland annat intressant om de konspirationsteorier som finns att kommunisterna faktiskt ville att det skulle bli våldsamt.

Facebook, Twitter och andra sociala mediers användning i demonstrationerna har det skrivits om på bloggen Umeå Live under rubriken "Twitterrevolution i Moldavien?". Och även i Expressen/Kvällsposten skrev Mats Larsson en intressant krönika på ämnet med rubriken "Voronin borde frukta Twitter".

Tycker du som läser jag missat nåt viktigt får du gärna fylla på i kommentarfältet.

Uppdaterad: Uppsala Nya Tidning skriver i en ledarartikel om händelserna under rubriken "Revolutionen som kom av sig". Intressant, om den som så många andra artiklar missar det faktum att kommunisterna faktikst är pupulära bland många moldaver. I synnerhet nu efter upploppen.

Val-extra 9

2009-04-10T20:39:00.004+03:00

Det börjar bli kväll även denna fredag. Och jag har inte kunnat se några spår av demonstrationer på hela dagen, av någon nämnvärd storlek åtminstone.

Därför blir jag förvånad när jag via unimedia.info , en samlingssida för oppositionen, nås av uppgiften att 800 människor demonstrerade kl 16 i eftermiddags. Jag var ute ca 40 minuter efter det, och då var det i princip folktomt. Lars Bokander skrev i en kommentar till förra blogposten att han varit där tidigare på eftermiddagen och att det även då varit dött på stan. Kanske missade jag dem, kanske var jag på fel ställe. Men samtidigt visar det på hur mycket propagande det just nu är från båda sidor. Oppositionen säger att 30 000 fanns ute i tisdags och demonstrerade. Den siffran tvivlar jag på, svårt att rymmas så många människor där. Samtidigt vill regeringen få det till att alla som var ute bara var fulla ungdomar som slogs och förstörde. Vilket inte heller är sant, även om en del var det. Propagande är hela tiden, och märk väl, från båda sidor.

En annan sak jag upptäcker hos unimedia är historien om att en ung fredlig demonstrant blev svårt misshandlad av polisen den i tisdags. Just det tvivlar jag inte ett dugg på. Men anledningen skal ha varit att han hade hjälpt till och tolkat för svenska journalister!

"A young man, 23 years, who was arrested on April 7, was cruel beaten by police, after he participated at the manifestation as a translator for a group of swedish journalists. This way, the policemen were very interested to find out what is his connection with the swedish people."

Det låter som ett ganska häpnandsväckande påstående, då vad jag kunnat se (men rätta mig gärna om jag har fel) inga svenska medier har rapporterat direkt från Chisinau utan tagit sin information från internationella nyhetsbyråer. Vet någon läsare något mer om detta, så hör gärna av er kommentarsfältet.

Rykten som gått, och som verkar stämma är dock de om hur myndigheter försöker blockera delar av internet. Jag har inte kunnat komma åt Facebook på hela kvällen, ovan nämnda Unimedia har inte heller den kunnat nås. Andra talar om bloggverktyg som inte går att komma åt. Givetvis kan det kanske finnas nån naturlig förklaring, men det verkar långsökt att dessa internetproblem skulle bli komma just nu, och bara för sidor som det är känt att oppositionen använder som verktyg.

Skall också säga det att även om det för de flesta läsarna av denna blogg är det påsk nu i helgen, är det inte i Moldavien som istället firar påsk nästa helg. Detta då ortodoxa kyrkan går efter en annan kalender än den som används i väst. Återstår därför att se hur helgen blir. Kan protesterna få nytt liv?

Val-extra - länktips

2009-04-10T15:56:00.003+03:00

Tack vare en kommentar på förra blogposten blev jag uppmärksammad på bloggen Maladets! Den skrivs av en svensk som tidigare bott i Moldavien, men han bloggar på engelska. Rekomenderas starkt, i synnerhet som bloggaren tycks vara kunna rumänska och därför har en del intressant från den sidan att komma med.

Speciellt noterar jag hans inlägg om att demonstranter ville samlas idag för en fredlig demonstration med musik, lekar och annat kreativt. Nu var jag inte där förrens ca 12.30 men såg då inte ens minsta antydan till det. En förklaring kan vara att det varme vädret med dryga 20 grader och sol idag bytts mot betydligt blygsammare temperatur kring 10-15 grader och lite duggregn. Inte riktigt upplagd för folkfest kanske.

Val-extra 8

2009-04-10T13:53:00.006+03:00

Vid lunchtid i Chisinau har demonstrationer upptagits igen. Efter att morgonen varit helt lugn utan vare sig poliser eller demonstranter synliga fanns det vid 13-tiden lokal tid ca 100 demonstranter utanför regeringsbyggnaden. Inga tal tycktes hållas men demonstranter ropade skanderade om att frige de som blivit arresterade de senaste dagarna. Och sedvanliga pro-rumänska slagord, som bara spelar kommunisterna i händerna då de beskyller Rumänien för att ligga bakom allting.

Några, ungdomar stod maskerade med plakat. "Europe help us" stod det på ett av dem. "Frige de arresterade ungdomarna" stod det på ett annat. Den twitter-bloggen jag länkade till igår uppger att Twitter skall ha varit blockerat i Moldavien, vilket jag har svårt att tro. Jag har kunnat komma ut och läsa allting hela gårkvällen och sedan i morse. Däremot hävdar samma källa att en journalist blivit tagen av polisen, vilket låter intressant. Det är dock inget jag hört från något annat håll. Däremot vill jag helt dementera påståendet om att torget skulle vara omringat av beväpnad polis, för det fanns knappast en polis på hela stan (bortsett från trafikpolis som alltid finns ute).

Samtidigt med detta läser ser jag också hos Dagen att rösträkningen skall göras om. Vilket jag även hört folk tala om här. Som jag förstår det handlar det om att opositionen vill hitta felräknade röster nog för att kommunisterna skall förlora ett mandat. Det skulle fortfarande göra dem till det överlägset största partiet, men de skulle inte få egen majoritet.
-uppdaterad: DN har en lite längre och faktikst bra artikel om det och även SvD har TT-artikeln som dagen publicerat.

Samtidigt tycks det senaste bland de ryskspråkiga moldaverna, och därmed sådana som röstade på elle sympatiserade med kommunisterna, vara att upproren var finansierade av någon lokal moldavisk rik affärsman. Han skall ha legat bakom allting och försvann sedan samma dag som upploppen, genom att tillsammans med sju säkerhetsvakter ha åkt till Ukraina. Hur mycket sanning det är i dessa påståenden vet jag inte. Ukraina brukar kunna vara ett bra land att skylla på, och Orange-revolutionen används i bland som ett skräckexempel pår hur de inte villa ha det här. Verkar också märkligt att nån rik affärsman skulle ha finansierat det många massor av miljoner, såsom det sägs. Kanske främst för att jag inte riktigt förstår vad som skulle finansieras. Bussbiljett in till stan kanske? Påstås ju att många demonstranter var inskjutsade ungdomar och barn från andra städer.

Vidare har det visst tillkännagjorts någon siffra på vad repartionerna av presidentbyggnad och parlament skall kosta. 300 miljoner Lei, ca 223 milljoner svenska kronor skall återbyggnaden gå på. "Det borde han[den rike affärsmannen] få betala, inte våra skattepengar" resonerade en ryskspråkig bekant.

Men det huvudsakliga intrycket består. Valet och och efterkommande protester handlar inte till så stor del som man kan tro om snälla liberaler mot onda kommunister. Skiljelinjen går istället mellan ryskspråkiga och rumänskspråkiga. Samtidigt som jag även hör ryskspråkiga resonera att visst skulle det kunna varit president Voronin, kommunisten, som ordnade kravallerna, för det är ju han som vunnit mest på det. För att tro att någon regerings kan förbättra något, det tycks det vara få som tror.

Bilder från torget vid lunchtid

Val-extra 7

2009-04-09T20:48:00.006+03:00

Kvällen lägger sig den tredje dagen efter upproret. Och sent på eftermiddagen var det lugnare än någonsin. Utanför regeringsbyggnaden fanns demonstranter, men de räknades i tiotal istället för hundratal. Verkar som att demonstrationerna tappat gnistan rätt rejält nu. Vilket bekräftar bilden jag fick tidigare, att skulle det blir omval nu skulle kommunisterna bli ännu större som en reaktion på vad som hänt.

Och det fascinerande är att folk nästan verkar vara lite skakade. Eller som efter en terrorattack eller något. Eller en jordbävning. Någon jag såg grät utanför parlamentsbyggnaden när hon såg skadegörelsen. Och ännu i dag stannade många människor upp utanför parlamentet och presidentbyggnaden för att ta kort och liksom se vad som hänt. De två byggnaderna torde vara de överlägset mest fotograferade byggnaderna i hela Moldavien nu. Som att folk har svårt att tro allting, innan de själva fått se det.

Och folk mullrar om vad pengar det kommer kosta att reparera allting. Någon talade om att ena bygganden hade renoverats för motsvarande flera hundra tusen kronor för inte länge sedan. Pengar som var förstörda nu.

Pratade även med en annan bekant idag, som är rumänskspråkig. Hon hade inte röstat på kommunisterna, såklart. Hon berättade att hon först hade tyckt det var lite häftigt, känt lite stolthet när folk samlades för att demonstrera, men hade sedan sett hur det blev våldsamt. Där försvann stödet. Och när jag frågor om hon tycker det vore rätt med omval, för hon hade hört om det oegentligenheter som pågick (till skillnad mot de ryskspråkiga som bara hört om hur OSCE sagt att valet gick rätt till) blir svaret blev ganska uppgivet: "Det spelar inte så stor roll, det blir ingen förändring ändå."

En ryskspråkig vän, som såklart röstat på kommunisterna, berättade att det värsta med det som hände på tisdagen var kanske inte vilka som låg bakom de demonstrationerna. Eller att liberalerna/nationalisterna skulle få makten. Utan det var att skulle folk se att att det gick att att ta makt med våld, skulle det ske igen, och då blev det aldrig stabilt. Och det de flesta verkar vilja ha, det är just lugnt och ro, stabilitet. Politikerna kan man inte lita på ändå, de kommer vara korrumperade och stjäla vilka som än styr, så låt oss vara i fred så vi kan göra vad vi kan för att förbättra våra egna liv för oss själva. Så resonerade många innan tisdagen. Så resonerar ännu fler nu.

Säkert kommer demonstrationerna som var sätta spår i landet, och det kommer dröja innan allt är som vanligt. Men det känns allt säkrare att är det någon som har vunnit på detta, är det kommunisterna. I kristider slutar folk upp bakom regeringen, brukar det heta. Må vara att en kung dör eller en flygplan som krachar in a skyskrapor. Eller demonstranter med oppositionella förtecken som slår sönder och plundrar parlament och ockuperar presidentbyggnader.

Bilder från sent i eftermiddags:

Val-extra - länkar

2009-04-09T16:40:00.004+03:00

Lite länkar för den som vill läsa mer:

http://Second-Opinion.se - där finns min bloggpost från första dagen, samt en sammanfattande artikel av dag två.

Sveriges Radios P3 har ett intressant inslag med en av demonstranterna.

Samme person Twittrar också om vad som händer (på engelska).

Själv mikrobloggar jag hos Bloggy

Skulle någon läsare se något som skrivts och som jag missat, så hör gärna av er i en kommentar.

Val-extra 6

2009-04-09T14:12:00.006+03:00

Vid lunchtid i är det fortfarande lugnt i morse. Ca 100 demonstranter står utanför regeringsbyggnaden, och tal hålls. Men Det inte mer än 100 personer, men massor med journalister. Lite polis syns utanför dörrarna till byggnaden, men knappast nämnvärt mycket mer än en vanlig dag.

Parlamentsbyggnaden är däremot delvis avspärrad och poliser finns runt ingångarna. Inga "specialstyrkor", för vissa media talat om, men polisen finns där. Men inga sköldar eller hjälmar idag. Utanför parlamentet stod många diplomatbilar parkerade. Storbrittanien, Ryssland och Bulgarien och Frankrike var de länder som hade en flagga på bilen. Jag försökte ta kort på detta, men efter tagit en första bild kom en förvånansvärt vänlig säkerhetstjänstman (antar jag, för han var civil men hade öronsnäcka) och frågade var jag var ifrån. Svarade att jag var från Sverige och inte pratar rumänska. Han svarade på knagglig engelska "Not photo", "I'm sorry" sa jag och gick därifrån.

Har också hört folk prata om att parlamentet i viss mån börjat arbetet igen, så jag gissar att regeringen hade något möte med diplomater och ambassadörer för att informera om läget. Vid huvudingången, framför trappan till parlamentet släppte polisen förbi en del människor efter att ha kollat deras pass/legimitation. Jag förstod det som att de som kom in alla ar journalister. Så uppenbarligen är det något som var på gång i parlamentsbyggnaden. Någon våning högre upp jobbades det med att ta ut de sönderslagna glasrutorna.

Väl tillbaka på arbetsplatsen där jag skriver ifrån läser jag i SvD om "Massdemonstrationer i Tblisi", alltså i Georgien. Kan bli spännande att höra om det kommer talas om kopplingar till oroligheterna här i Moldavien. Å andra sidan, så har jag lärt mig att ta tidningarnas uppgifter om sådana händelser med både en och två nypor salt, efter hur rapporteringen sett ut härifrån.

Bilder och video från hur det såg ut för 40 minuter sedan

Val-extra - video

2009-04-09T10:34:00.006+03:00

Lägger upp några videoklipp från gårdagen:

Utanför den vandaliserade och
delvis utbrända parlamentsbyggnaden.

Eftermiddagens demonstrationer utanför regeringsbyggnaden.

Val-extra 5

2009-04-09T09:54:00.003+03:00

Chisinau har just vaknat upp till den fjärde dagen efter valet. Andra dagen efter kravallerna. Och lagom till det tycks händelserna fallit i total glömska hos svenska medier. Har de något uppe är det TTs artikel från igår, som talar om den spända morgonen (som snarast verkade ko-lugn här på plats), se t.ex. Aftonbladets artikel.

Men på gatorna nu på morgonen är allting lugnt. Mycket lugnt. De poliser som trots allt fanns ute igår, vaktandes presidentbyggnad och regeringsbyggnaden, är nu helt borta. Det enda som egentligen vittnar om att någon hänt är de krossade rutorna på presidentbyggnaden, och de sotiga väggarna på parlamentet. I övrigt syns ingen polis till, mer än trafikpolisen som alltid finns ute. Inga folksamlingar, inga demonstrationer. Ingenting.

Träffade på morgonen också några ryskspråkiga bekanta, de är i 50-60-års åldern allihop. De var helt övertygade om att allt det som hänt var orsakat av Rumänien, för det hade de hört på nyheterna igår. "Se vad de gör, våra rumänska bröder!" var deras kommentar. De pratade vidare om att skulle det bli nyval skulle kommunisterna inte får 50% som i söndags, utan snarare 70%, som en reaktion på allt som hänt. Folk kommer rösta på kommunisterna, inte för att de nödvändigtvis gillar dem, men folk vill ha lugn och ro, och det kan kommunisterna ge dem. Med nationalisterna (eller liberalerna som de ibland kallas), det vill säga oppositionen, blir det bara mer av det som varit de senaste dagarna. Och även om deras bild av läget är svårt ensidig, för nyheterna de ser de på den stora statsstyrde tv-kanalen som gärna visar regeringens bild av vad som skett, ligger det nog en del i deras analys. De som vunnit på oroligheterna hittils är just kommunisterna.

Kommunisterna tycks alltså ha vunnit propagandekriget. I Moldavien, vill säga. Men oppositionen har utlovat nya protester idag, så det finns nog anledning att fortsätta rapporteringen.

Val-extra 4

2009-04-08T20:56:00.005+03:00

Ett avslutadne inlägg idag om hur läget var för någon timme sedan i stan.

Och i stort var det som tidigare på dagen, fast med mer folk. Oppositionsledare håller tal, folk omväxlande jublar och buar. Talkörer som ekar mellan husen. Rumänska flaggor, någon håller upp en banderoll om Bessarabien. Namnet på MOldavien när det var en del av stor-Rumänien. Nästan alla demonstranter bär röd-blå-gul-färgad tygbit de binder runt handleden, fäster på jackan eller ryggsäcken. Får mig att tänka på i Kiev för drygt fyra år sedan, när orange var färgen. Noterar också att inför valet hade Liberal-Demokraterna anammat färgen grönt. "Grönt åt Moldavien" stod det på deras afficher. Deras valarbetare bar gröna kläder. Att de vill spela på de färgade revolutionerna i tidigare fd. sovjet-länder kändes rätt uppenbart. Men de senaste dagarna har jag inte sett till något av det. Istället är det röd-gul-blått som alla försöker bär. Många gick omkring med en rumänsk flagga målad på kinden också, och någon tog det ett stod längre... (se bilderna).

Men trots att det var mycket folk på stan, alldeles framför regeringsbyggnaden var det lugnt och fredligt. Gatan var avspärrad och folk stod, kom och gick. Folk verkade träffa vänner, prata och ha det trevligt. Och den stora skillnaden mot igår; demonstranterna skanderade "Fără violenţă!" med jämna mellanrum. "Utan våld! Utan våld!" Några få tillfällen blev det lite oroligt längs fram där kravallpolisen stod. Några kastade några flaskor. Omedelbart började demonstranterna skandera "Utan våld! Utan våld!". Det gjorde de inte igår. Även om de nog inte sympatiserade med våldssamheterna tycktes de flesta inte heller direkt ta avstånd, utan mest bara konstatera att jo, det är våldsamt. Det är nog inte så bra. Men ändå demonstrerade man tillsammans med de som brukade våld. En klar skillnad alltså! En förklaring kan vara att många av de från igår nu sitter fängslade, vilket DN skriver om.

Lars Bokander har också skrivit om dagens demonstrationer. Han tar bland annat upp de teorier som cirkulerar, varför upploppeni hände igår.

Det var alltså läget när jag lämnade centrum vid halvsju-tiden på kvällen lokal tid idag tisdag.

Och nu på kvällen nåddes jag av spam-medelanden på ICQ som skickas runt, ett medelande på rumänska om att alla skall sluta upp på torget och med fredliga medel vinna kampen mot kommunisterna. Ett försök att mobilisera kanske.

Bilder från i kväll:

Val-extra 3

2009-04-08T14:27:00.007+03:00

Det är eftermiddag i Chisinau och tänkte posta en liten uppdatering.

Till att börja med ser jag att SvD skrivit om det, och talar om "spänd morgon" "specialstyrkor som barrikaderar" diverse byggnader.

Rent tekniskt gör de kanske det. Men de är, som jag skrev redan i morse, ganska avspända milt uttryckt.

I övrigt har demonstrationer börjat samlas igen, och det är mycket folk, men inte jättemycket. Några hundra eller högst tusen om man räknar alla runt omkring. De ropar ovväxlande "Ner med kommunisterna!" och "Polisen är med oss!". Mellan varven skanderas även "Rumänien!" och "liberalerna!". Men lugnt och fredligt. De kravallpolis som finns bakom dem, vid regeringsbyggnaden tar det ganska lugnt. En del folk pratar med dem. Inga som helst tecken på oroligheter.

Vid parlamentsbygganden börja dessutom samlas en rätt stor folkmassa för någon slags spontantmanifstation eller så, en gumma som höll tal och alla lyssnade. Dessvärre talade hon rumänska, vilket jag förstår dåligt, och kunde därför inte veta vad han pratade om.

Men överlag lugnt på stan och inte alls några stora folkliga demonstrationer direkt. Vissa uppgifter talar om att bussar från andra städer blivit stoppade.

Bilder från lunchtid idag tisdag:

Val-extra 2

2009-04-08T09:42:00.004+03:00

Morgonen efter. Igår var stan full av tusentals demonstranter och/eller våldsverkare.
Parlamentet brann, presidentbyggnaden ockuperad. Ingen polis som gjorde något. Eller kunde göra något. På tacket vajade den Rumänska- och EU-flaggan jämte den Moldaviska. Det DN talar om som "uppgifter säger" kan jag alltså bekräfta.

I morse däremot. Knappt ett spår av händelserna! På presidentbyggnadens tak syns endast den Moldaviska flaggan. Kravellpolis stod utanför presidentbyggnaden, precis som DN rapporterade sent igår kväll, men de verkade väldigt lugna. Stod lite lojt med hjälmen på sned och sköldarna vilandes mot marken. Mellan varven kom folk och gav små presenter, vilket tyder på att de våldsamma demonstrationerna igår inte var så väldigt populära.

Vid Parlamentsbyggnaden syntes lite polis innuti, men framför ingången var det ett 50-tal människor som stod och beskådade förödelsen. På gräsmattan utanför låg hel och halvbrända dokument, tidningar tv-apparater, datorer, möbler, krossat glas och allmänt bråte. Städningen var i full gång. Syntes lite kostymklätt folk gå omkring där inne och inspektera vad som hänt. Längs med vissa delar av väggen var den vita fasaden svart av sot från gårdagen brand. Vissa rum syntes helt utbrända.

Men i övrigt, inte ett spår av det som hände igår. Bussar och biltrafik gick precis som vanligt. Bortset från alldeles utanför president- och parlamentsbyggaden syntes ingenting alls av det som hänt.

Och när jag träffar en ryskspråkig vän blir klyftan återigen tydlig. Hon hade ingen som helst förståelse ens för de fredliga demonstrationerna. "Kommunisterna vann, så vad kan de göra åt saken" lät det. För demonstratinerna igår var, som jag påpekade i förra poste, minst lika mycket mellan rumänskspråkiga och ryskspråkiga som mellan liberaler och kommunister. I synnerhet som kommunisterna knappast är kommunister och liberalerna inte är vidare liberala.

Frågan jag ställer mig är vad som hänt med allt folk från igår? Slog polisen till i natt brutalt? Eller upplöstes de fredliga demonstrationerna av sig själv när natten kom och polisen hade bara några få av de våldsamma att slå ner när de återtog presidentbyggnaden och parlamentet?

Läser och hör rykten om att nu demonstrationer väntas idag. Tills vidare lite bilder från 9-tiden lokal tid i morse, från hur läget såg ut då

Val-extra

2009-04-07T19:39:00.007+03:00

Bloggen lever!

Nog för att det var hög tid att skriva något, men så här kanske jag inte tänkt börja igen.

Men vi har ju haft val i Moldavien. Och kommunisterna vann, vilket var väntat. Men sedan hände något.

På måndagsmorgonen kom jag in för en ny vecka på jobbet och fick höra det senaste om att kommunisterna vunnit, drygt 50 procent. Valet var över, allt var lugnt, saker kan gå tillbaka till det vanliga igen. För de senaste veckorna har det varit hopplöst med allt som har med myndigheter att göra, eftersom ingen vet vad som skulle hända om det blev ny regering. Vilka lagar gäller då? Gäller de avtal vi har redan? Osv. Och blir det en ny regering skulle alla i adminstrationerna bytas ut, och inget hade gått att göra på ett halvår. Men nu hade kommunisterna vunnit. Ingen trodde att något skulle bli bättre, men det skulle iallafall inte bli sämre heller. Utan allt fortsätter som vanligt, och folk kan leva sina liv i fred.

Strax efter 17- tiden på eftermiddag började jag gå hemmåt, och passerar då Stefan cel Mare där presidentpalats, parlament och regeringsbyggnad finns. Men allt var som vanligt, folk satt ute och njöt av sommaren som kommit. Hamnade i samspråk med några andra svenskar som var här åp besök och vi satt på en uteservering och drack cola-fanta-sprite. Så blir det plötsligt väldigt mycket människor som tågar förbi ute på gatan. Och vad tiden går har de format en stor folksamling utanför regeringsbyggnaden. Folk ropar lite slagord, men allt är väldigt fredligt och trivsamt. Lite folkfest i luften.

Det var på måndagen.

På tisdagsmorgonen tog jag bussen ner till centrala stan, där min arbetsplats ligger, och åkte då förbi där demonstrationen varit, och allt var lugnt som vanligt. Bussar och bilar kunde åka som vanligt. Inget speciellt alltså.

Men vid lunchtid idag tisdag hör jag från folk som kommit in till Chisinau från andra städer att det är fullt upplopp i stan. Så jag beger mig dit, då min arbetsplats ligger bara 10 minuters promenad ifrån presidentpalatset och parlamentet och upplopp låter intressant. Nåja. Och just när jag kommer ser jag kravallpolisen springa ut från presidentpalatset samtidigt som gatstenen yr mot dem. Mitt emot ligger parlamentsbyggnaden och medan jag stod där började de försöka slänga in brinnande föremål och slog sönder alla rutor. Och vid presidentpalatset kastades det sten och folk försökte storma byggnaden. Inifrån svarar man med tårgas och vattenkanoner. Eller åtminstone med en vattenbrandsläckare... så mycket till kanon verkade det inte vara, om man säger så.

Efter det gick jag tillbaka till kontoret. Skrev lite på mikrobloggen om vad som hände. Försökte se vad svenska medier (inte) skrev om det hela.

Gick ut igen en sväng.

När jag kom dit intog de precis presidentpalatset. Folk stod på taket. De hängde upp en rumänsk och en EU-flagga jämta den moldaviska på taket. Efter ett tag kommer människor ut med allt möjligt innifrån. Kontoren måste ha rensats, för det regnade papper ut från fönstren. Efter ett tag kom några maskerade unga arga män ut med en stol eller kanske fåtölj som enligt uppgift var från presidentens kontor. Den slog de sönder och eldade upp på gatan. Kom att träffa en moldavisk ung man som pratade engelska, som guidade mig lite runt och berättade vad som hände. Gick genom folkmassorna, ungdomar som hade party i största allmänhet blandat med aktivister med maskerade ansikten som torkade svetten efter senaste rundan i palatset. Tydligen fanns viss polis kvar i trakten, för det kom några stora smällar som fick folk att springa ut från parlamentsbyggnaden. Men nyfunne moldaviska guide säger att det är ljudbomber de använder för att skrämma iväg folket.

Guiden visar mig sedan längre bort, på samma plats som i måndags, den fredliga demonstrationen där företrädare för oppositionspartierna fanns och höll tal. De uppmanar de våldsamma att sluta förstöra, för vi vinner ändå, utan våld. Går sedan tillbaka återigen till arbetsplatsen.

Men efter 16 någon gång börjar internet inte fungera. Alls. Utan internet kan jag inte jobba, så jag bestämde mig för att gå hem. För att gå hem måste jag passera händelsernas centrum ytterligare en gång. Då brinner parlamentsbyggnaden för fullt. Två stora svarta rökpelare bolmar upp, från ett fönster brinner det för fullt. Kring presidentpalatset står det folk och överallt går folk förbi med allehanda "sovernierer" därifrån. I princip alla fönster är sönderslagna, folk finns kvar uppe på tak och avsatser på byggnaden. Brinner lätt i eller utanför.

Hos de fredliga demonstranterna är allt som vanligt. Politiker talar, folk skanderar "Ner med kommunisterna!" och "Polisen är med oss!". Polisen som sedan de retirerade från Presidentpalatset inte gjort någonting för att stoppa oroligheterna utan hållit sig på sin kant och tagit det lugnt, inga konfrontationer. Brevid demonstranterna kör en militärlastbil upp, en sådna man har för att transportera trupper och kravallpolis. Demonstranterna hade lyckats stjäla den och åkte stolt runt i den, som den ultimata beviset för deras vinst.

Under tiden allt detta pågick han jag se många skadade som fördes iväg med ambulanser. Svenska Dagbladets skriver om att en kvinna omkommit. Moldaviska nyheter talade på TV om ett par döda och ett 40-tal skadade. Många polismän som var med i början.

Att mitt internet på jobbet dog visade sig sedan kanske inte vara en slump. Fick höra från annat håll att den största internetoperatören i landet fått order från presidenten om att internet skulle begränsas eller stängas ner. Hemsidor från oppositoinen skall överhuvudtaget inte gått att nå. Huruvuda det är sant eller bara rykten vet jag inte, men det låter inte helt orimligt tycker ju jag.

Vad som händer nu vet ingen. Presidenten har talat och fördömt demonstrationerna och kallat de som stormat parlament och palats för "Faschister". Vilket annars är benämningen på det vi i sverige kallar nazisterna från Andre Världskriget. Stora ord alltså.

Enligt vissa uppgifter skall oppositoin och regering gått med på omräkning av röster. Oppositionen själva säger att de är kvar på torget tills regeringen avgått och omval utlysts.

Oavsett vem som är rätt i denna situation är det några saker vi skall ha klart för oss:

Demonstranterna är unga och de är rumänskspråkiga. Det är rumänska flaggor man viftar med. Man skanderar "Rumänien!" och talar om Bessarabia, namnet på Moldavien när det var en del av Rumänien. När en av oppositionsledarna börja hålla ett tal på ryska också, möttes han snabbt av bu-rop av demonstranterna. Detta trots att nästan halva befolkningen har ryska som modersmål.

Kommunisterna är populära. Bland den ryskspråkiga befolkningen (men märk väl, vi talar Moldaver, inte etniska ryssar endast), och bland äldre är de populära, och en garant för att få kunna få fortsätta tala sitt modersmål och kanske det enda språk de behärskar. Ryskan.

Valet var nog inte helt rätt rakt igenom. Pratade lite med en tyska som var här som volontär för en valobservatörsorganisation som talade om att bara där de var såg de konstigheter. Folk som kunde rösta flera gånger. Röstlistor med folk som varit döda länge. Och liknande saker. Men även om valet varit perfekt, hade kommunisterna blivit största parti. Men kanske inte fått egen majoritet som nu.

Ovanstående är något som jag tycker svenska medier verkar ha missat att ta med. Blir lite väl naivt om demokratiska demonstranterna som kämpar mot en elak kommunst. Lite väl mycket Ukraina och Orangea revolutionen. Demonstranterna själva jämför detta med när Rumänien gjorde sig av med Ceauşescu 1989. Jag tvivlar på det.

Det är vad vi vet just nu. Se gärna SvD, DN samt SR där undertecknad faktikst medverkar. Och hos LiveLeak finns fimklipp från händelserna.

Se även Lina Mattebo, som även hon rapporterar härifrån Chisinau.

...en mer vanlig blogpost återkommmer jag med. Sen.

Uppdaterad: Läs även Lars Bokanders , sedan många år boende i Chisinau, beskrivning av vad som hände igår.

Uppdaterad 2: Såg först nu att även Expressen har en ganska bra artikel om det, även om också den baseras på TT-telegram. De tar nämner om hur "döda kunde rösta", vilket också jag fick höra från valobservatörer som varit på plats.

Du tar Rolls-Roycen, så tar jag Ladan!

2009-02-17T17:18:00.005+02:00

...Och så rapporterar Moldavienbloggen att den sett årets första Rolls-Royce parkerad längs med huvudgatan i stan.

Rolls-Royce. Europas dyraste bil. I Europas fattigaste land. Inget konstigt med det!

Chipsspecial!

2009-02-15T20:38:00.010+02:00

Ny söndag, ny blogpost!

En post i matens tecken.

Vi börjar på en gång. För av alla världens drycker finns det väl få av sådan hög kaliber, sådans pondus, sådan kvalitet och sedan klass såsom Coca Cola. Eller Cola-dryker i allmänhet skulle vi kunna säga. De flesta känner till Coca Cola och Pepsi Cola. Kanske någon även nämner Cuba Cola och är läsaren riktigt nostalgisk säger han kanske även XL Cola.

Jag säger: Glöm det.

Det heta inom Co(o)la-drycker är ingen av de nämnda. Det har kommit en ny kung!

Damer och herrar, järnabönder, kretensare, moldaver, finlandsvenskar och ryssar. Låt mig presentera för er Кола Нова [Kola Nova]!

Nova Kola, för att göra det enklare för icke "rysk"-språkiga läsare, är vad världen talar om. Det är Cola-sorten från ett Ukrainsk bryggeri som letat sig in i mörkaste Moldavien. Och det kan man ju inte gärna vara emot. Bara en sådan sak att de tar upp den fina gamla traditionen med 0,5-litersburkar! En utmärkt storlek som jag aldrig kommer förstå varför Coca Cola övergav. Sedan är det ju en stilig design på burken! Silver och låtsas-ryska (dvs. ukrainska) i utmärkt kombination. Högsta poäng! Skall vi envisas med att påvisa något dåligt, eller låt oss säga mindre bra, med Kola Nova är det nog smaken. Den som minns den gamla hederliga Signum-colan från sent 90-tal och tidigt 00-tal förstår hur smaken är. Inte dum, men inte vidare cola-lik.

Men vad spelar sådana detaljer för roll?

Jag utnämner Kola Nova till östeuropas andra bästa Cola. Endast slagen av Vitrysslands Bela Cola!

Och jo, Kola Nova betyder Kola Novaja. Ny Cola. Genialt namn!

Att skriva om Cola utan att nämnda chips gör ju inte mycket sinne, så låt mig därför ge er en lite introduktion i Moldaviens chips utbud.

Till att börja med finns såklart det allestädes närvarandes Lays chips. Dyrt och gott.
Likaså finns Pringles. Dyrt.
Även Estrella finns. Dyrt och gott.

Men så finns det de lite mer... Låt oss säga exotiska chipssorterna. Såsom Coop X-tra. Ja. Svenska budget coop x-tra. Blåvit om man så vill. Coop X-tra säljer för den delen även pommes frittes och toalettpapper här. Men det det får bli en annan bloggpåst.

För jag vill ger er Rainbow Chips, eller om man så vill Maustetut ja poimetetut perunalustut!Kanske moldaviens hetaste chipsmärke?

Eder bloggare må vara halvryss i Moldavienexil, men inte mer än att han kan se finnesen med lagom. Där X-tra-chipsen är billiga. Men inte mycker mer. Och Lays är dyra, men goda. Där. Där finns Rainbow! Lagom billiga, lagom goda!

Men varför skriver han några rader på obegriplig urikiska däruppe, vad är det för stöll, frågar sig troligen inte alla men väl de flesta läsare.

Jo. Rainbows chips är från Finland!

Måhända tillverkade i Belgien. Må den so har ögon att se med kan beskåda den klassiskt finska tvåspråkiga baksidestexten med information om såväl ainesosat som ingredienser. Om Finland kan sägas mycket, men göra dugliga chips till vettiga priser, det kan de!

Tack för det Finland!

I en annan post skall jag recensera de finska flingorna, pommes frittsen, fiskpinnarna och matoljan.

Eder bloggare lämnar er med det, men tänker försöka att nart återkomma med rapporter från Moldaviska melodifestivalen och hur Moldaver tokfirar den den helige Valentins dag!

På återläsandes!

Tågspecial!

2009-02-03T21:46:00.006+02:00

Så kommer den äntligen, den utlovade tågposten!

För det var så att den 31 januari, nådens år 2008, satte jag mig på ett tåg som via stop i Kiev skulle ta mig till Rostov, Ryssland. Min gamla hemstad.

Och det intressanta med det låg i två saker.

1. Första gången jag får erfara den moldaviska tåg.

2. Jag åkte på nyårsaftonen. Den största av alla ryska högtider. Den som är ungefär som Jul och Midsommar tillsammans för oss svenskar.

Och vi börjar med punkt nummer ett. Moldaviskt tåg. Och om det finns bara positivt att säga! Eder bloggare ger spontant 4 kalasjnikovs av 5 möjliga till det moldaviska tåget. Klart bättre än både ryska och ukrainska tågen när det gäller att vara rent, snyggt och "trevlig" personal ombord.

Bjuder på en liten bild som illustration:

Så här fint ser det alltså ut när sängen är bäddad. Lite annat än det tråkiga vit-blå-randiga ukrainska/ryska lakanen. Lägg även märke till duken på bordet som skymtar till höger i bild.

Om vi går vidare i vår dokumentation över de moldaviska tågen kommer vi förr eller senare till alla tågs akilleshäl. De må vara fina i det yttre men det är detta som avslöjar hur fint det egentligen är. Eller inte. Vi talar om tågtoaletten!

Och som ni kan se av bilderna var det fantastiskt tjusigt!

Som bild nummer ett avslöjar finns sådan lyx som sittring, ett rent golv och tillochmed en görarenttoalettenborste. Bild nummer två visar handfatet och även där kan vi notera lyxatterialjer som de ryska och ukrainska tågen knappast kan våga sig på. Närmast i bild syns en luktspraysburk, för att ge en friskfläkt av väldoft på toaletten. Något som syns lite sämre är behållaren för tvål. Ja, alltså inte en tvålkopp i plåt med en mer eller mindre otrevlig vit(efter en tids resande mindre vit) tvål i, utan en högst modern behållare för flytande tvål!

Fantastiskt. Och det skall påpekas på en gång att vi alltså färdades med platskarta, dvs. den billigaste 3e klassbiljetten.

Det enda som kan tyckas lite negativt var väl att tåget tog 16 timmar på sig att färdas de 50 milen till Ukraina. Å andra sidan finns det väl ingen anledning att jäkta fram i livet.

...men, säger nu den trogne och minnesgode läsaren. Vitryssland då, du har ju faktikst åkt tåg där med, fortsätter samme läsare. Jo. För två år sedan, när den stora Ryssland-Ukraina-Vitryssland-turen gjordes åkte jag mycket riktigt med vitryskt tåg. Och det skall sägas, att är det något tåg som kan mäta sig med de moldaviska är det just de vitryska.

Nu skall jag väl tillstå att minnet sviker en aning kring detaljerna, men jag tror mig ändå påstå att Moldavien vinner tågbataljen tätt före Vitryssland tack vare luftsprayburken och tvålbehållaren.

Den stora östtåglistan ser alltså ut som följer:

Moldavien
Vitryssland
Ukraina och Ryssland, som där får dela på 3e-platsen.

Gällande punkt 2, nyåret, som blev det något av resans anitklimax. Från Chisinau järnvägstation tuffade tåget iväg med ca 5 person ombord i min vagn. När nyåret kom tycktes alla sova, inklusive Eder bloggare, och när jag vaknade till strax efter tolvslaget kunde inga tecken på firande observeras.

Med det avslutar vi denna blogpost men ber att få återkomma framöver med intressanta poster om stigande salo-priser och en utläggning om vad Nova Cola egentligen är.

På återläsandes!

Nyårsposten

2008-12-30T21:08:00.004+02:00

Gott Nytt År! C Новым Годом! La Mulţi Ani! З Новим Роком! He va ful gale gott nytt år eda!

Med det torde de flesta aktuella språken i trakten vara avklarade. Eftersom jul inte firas nämnvärt, åtminstone inte den 24-25 så tar bloggen tillfället i akt att helt ignorera den. Julen alltså. Däremot laddar den för nyår, som sig bör i denna del av världen.

Vad passar då bättre än en liten nyårssaga så här i dagarna? Det var en gång år 2007. I staden Chisinau fanns en borgmästare men också en president för hela landet. Och män av de kaliber skall väl allt ha en stor nyårsgran att sätta ut i stan så att undersåtarna kan se det.

Men då var ju frågan, när skall det sättas ut?

Lagom till den 24-25 som de nya idéerna om "jul" påbjuder, eller lagom till nyår, på gammalt fint sovjetmanér? En svår fråga att lösa. För att inte tala om hur viktig den är. Knappast en fråga man kompromissar kring i första taget.

Och det gjorde de inte heller, utan Chisinau fick då äran att ha två granar. En som sattes ut vid den västerländska julen, och en som kom en vecka senare lagom till nyår.

Men så i år, nådens år 2008 hände något. Något stort. Landet tog ett stormkliv in i framtiden. Farbror president och farbror borgmästare enade sig och satta bara ut en gran! En fin gran lagom till den västerländska julen. Det är sådant som ger hopp för framtiden!

Så här fint ser det därför ut på huvudgatan, Ştefan cel Mare. Eller som man lite mer old school kan kalla den, Leninskaja!

I kategorin övriga noteringar:

Ridande polis säger jag. Kanada och röda rockar säger du? Moldavien och svarta jackor, säger jag. Dessvärre har jag ingen bild på det. Men hästar, och poliser, var det som kom ridande längs med trottoaren en juldagseftermiddag.

Kallt. Jag citerar en känd svensk poporkester:

"Och skulle det bli någon hejd på regnet... kyla och snö i drivor, grattis!"

Först en månad med konstant regnande. Sedan på julafton kom det någon typ av aggresivt vit pulver, och nu är Chisinau vit. Och kallt är det. Bloggen säger "nej!" till Moldaviska vintrar.

I övrigt åker eder bloggare redan på nyårsafton österut för jullov i Rostov. Två dygn, två tåg, Tre lände tio timmar väntan i Kiev. Eftersom den här bloggen har just tåg som sin specialitet lovar vi att återkomma med en fullödig rapport om de moldaviska tågens egenheter.

På återläsandes!

Bloggpremiär!

2008-12-20T21:40:00.004+02:00

Så är det äntligen dags. Dags för den första officiella bloggposten från Chisinau, Moldavien!

Erik beklagar att det dröjt en hel månad från att han fick internet i sin lägenhet tills första posten kommer. Men bättre sent än aldrig.

Iallafall. Denna blog som tidigare varit Rysslandsbloggen/Erik i Ryssland har nu som ni kanske redan sett bytt namn och blivit Moldavienbloggen/Erik i Moldavien. Detta av anledning av att jag i jag i slutet av juli tidigare i år flyttade ut från Rostov, Ryssland för att söka nya äventyr.

Och de äventyren hittades i Moldaviens huvustad Chisinau där jag sedan mitten av november finns på plats. Vad jag egentligen pysslar med här kan man läsa i presentationen högst uppe till höger.

Trots den blotta månaden jag har bott har det finns det en del att rapportera. Och jag börjar det som en toplista. Flipp och flopp i Chisinau, helt enkelt!

1. En sak som klart hamnar på plussidan är kollektivtrafiken. Medan busspriserna i Rostov skenade iväg mot nästan motsvarande 2,50:- landar en bussresa här på mer humana 80 svenska öre, eller 1 moldavisk Lei.

2. Juiceutbudet. Eftersom Moldavien inte gör mycket själva importeras det mesta från Rumänien eller Ukraina/Ryssland. Vad medför det? Jo att den fatastiska Oddeskij Sok från Ukraina går att köpa här med! Således kan jag avsnjuta jordgubbs-äppel-juicen varje dag om jag vill, istället för att som förrut varit hänvisad till att dricka den under besök i Ukraina.

3.Trafiken. För det känns spontant som att folk faktikst kör lugnare här än i både Ukraina och Ryssland. En förklaring kan vara att andelen Lada-bilar är färre. Och har man en finare bil är man förstås angelägen om att inte kladda ner den med människodelar.

Och så minussidan.

1. Koreaner. Eller snarare bristen på koreaner. Kanske inte så mycket sydkoreanska sådana som ryska koreaner. Förvisso går det att köpa koreanska morötter, men igen bläckfisk eller andra rysk-koreanska delikatesser. En klar brist i detta land. Dessutom heter de som säljer morötterna inte Kim i efternamn. Gör om gör rätt!

2. Brist på rubel. Medan vi i ryssland använde bekväma ryska rubel för att betala med har vi här gått över till Lei. Och när ryska rubeln lätt räknades om genom att dela med fyra mostvarar en Lei ca 0,8 kr. Betydligt mer svårräknat!

3. Tjerniyj baton. Mat igen. Och visst tycks Moldavien ha mycket bröd av olika slag att sälja, men det verkar vara omöjligt att få tag på en vanlig hederlig Tjårniyj baton! Eller beliyj baton för den delen. Altså den mörka respektive ljusa varianten av standardtyperna av bröd i Rostov. Överlag verkar Moldaverna inte riktigt förstå sig på mörkt bröd.

...sedan finns en bubblare. Om den höre till flipp eller flopp är jag inte riktigt säker på dock. Är nämligen det alltid spännande sättet ta betlta på en buss. Under större delen av min tid i Rostov användes det sympatiska systämet att man betala när man klev av bussen. På slutet ändrades det och man betalade när man klev på. I Minsk var systemet att man köpte bussbiljetten i kiosker och stämplade biljett själv efter man klivit på. Men varför vara som alla andra? Här har vi istället det fantastiska systemet att vi har en biljetttant som går omkring på den fullproppade bussen och tar betalt av alla och ger ut biljetten. Förvisso smidigt att få personlig service sådär på den plats man är. Men å andra sidan är det ohyggligt osmidigt att ha en, gärna rundlagd och kort, moldavska trängandes runt och ta betalt av alla. Tills jag vet om det är flipp eller flopp får den ligga kvar som en bubblare.

Så har vi i fått en genomgång av Chisinau och dess egenheter.

Eder bloggare ber om att få återkomma för fler iaktagelser vad tiden lider. Och med denna post förklarar jag Moldavien bloggen invigd och inbloggad!

På återläsandes!

Nästan en blogpost

2008-12-16T21:53:00.000+02:00

...Joo, bloggen lever.

Snart smäller det! Börja nedräkningen!

2008-11-11T23:54:00.000+02:00

Nejdå, vi har inte riktigt kommit igång än.

Men jag tänkte jag skulle se om det fungerar att göra sådär, som alla stora bloggare som läsas av massa folk gör. Nämligen be er läsare om hjälp!

Tyckte att vi kan ju inte gå runt här och heta rysslandsbloggen när vi skriver från Moldavien(men det avslöjas officiellt lite senare). Så jag har bekostat mig en .se adress från Loopia.

Moldavienbloggen.se är tänkt att vara denna blogs hem i framtiden. Men frågan är bara, hur gör jag? Hur gör jag så att bloggen till nås på den adressen, fast själva innehållet ligger den kvar i tryggt försvar hos blogspot?

Den som har nåt bra tips kan ju skriva i kommentarerna...

Nåt skumt i görningen?

2008-11-11T02:27:00.000+02:00

... Det börjar röra på sig. Bytt lite kläder och piffat upp bloggen.

Den stora öppnandet kommer snart! Vara beredda!

Framtiden är inte vad den var

2008-10-14T22:31:00.000+03:00

Kors i taket! Han skriver nåt!

Men det är idag 14e oktober. 10/14 som de säger i Amerikat. Det stora jubliumsdatumet!

För idag, kära vänner och eventuella läsare, är det precis tre(3)(III) år sedan jag satte min fot på Rysk jord och denna blog kunde officiellt öppna!

Bloggen leve, Hurra Hurra Hurra!

Nu tog det förstår till dagen efter, den 15e innan den första posten kom. Och visst hade de provskrivits lite redan innan.

Men det var denna dag för 3 år sedan jag efter mycket om och men steg av planet i Rostov on Don, Rostovskaja oblast, Ryssland.

Tack alla ni som läst, kommenterat, rättat ryskan och ställt frågor. Och alla ni anonyma läsare. Och framförallt du som en dag skrev in "Tennfigurer mars" i Googles sökfält och sedan hamnade här på denna blog. Fann du, kära vän, vad du sökte?

Extra symboliskt blir också att det idag är precis 3 månader sedan den förra posten kom. Det kom att bli den allra sista jag skrev från Rostov, ty bara någon dag senare satte jag mig på ett tåg och påbörjade uttåget ur Ryssland. Denna gång ett betydligt trevligare uttåg än förra året. Måhända kommer det någon post om den resan senare. Men någon mer skrivning från Ryssland blir det inte på länge...

Ty det gamla är förgånget. Se, något nytt skall komma!

...

Håll utkik på denna blog den närmaste tiden.

Att majonäs eller inte, det är frågan

2008-07-14T21:09:00.001+03:00

Mmmm. Smaka på den bokstaven. Rund och fin i smaken. Mjuk men ändå distinkt.

Precis som som Majonäs! För det är vad denna blogpost handlar om. Majonäs.

För lika ovanligt som majonäs är i Sverige, lika vanlig är den här. Och lika illa som den smakar i Sverige, lika ljuvligt smakar den här. Och lika få märken och sorter som det finns i Sverige, lika många sorter och märken finns det här.

5 minuter från där jag bor finns ett snabbköp. Magnit. Den är inte stor, nog inte större än en en större bensinstation i Sverige. Men en sak finns där. Det finns majonäs! Inte två sorter. Inte 12 sorter. Utan 22 sorter!

Vi talar 22 sorters majonäs! Några av de längst till höger i bild är inte majonäs, utan istället några såser av annat slag, men å andra sidan fattas några av sorterna längst ner på hyllan. Ifall nån vill kontrollräkna.

Och lika få som det finns användningsområden för det i Sverige, lika många finns det i Ryssland. Kokt potatis, nog kräver det sin majonäs. Och stekt potatis med så klart. Och blir inte köttet godare med lite majonäs till? Och sallad? Javisst, visst behövs det majonäs i salladen! Och är inte brödet till maten väldigt tort? Majonäs ordnar saken! Övriga användsningsområden är, men inte begränsat till, pelmeni, korv, makaroner, fisk och bovete.

Majonäs var dagens ord alltså. Vidare kan vi berätta att, om vi får tro de världsomspännande datornätverkens uppgifter, så är Ryssland en av de få ställen i världen där det säljs mer Majonäs än Ketchup. Bara en sån sak.

Majonäs. Vilken ord!

Frågan vi alla då ställer oss: Varför smakar den ryska majonäsen så mycket annorlunda, och så mycket bättre än den svenska? Wikipedia vet!

"Mayonnaise is very popular in Russia where it is made with sunflower seed oil which gives it a very distinctive flavor. "

Förklaringen ligger alltså i solrosfrön. Tro't den som vill.

Med denna djupdykning i majonäshavets stora djup tackar vi för oss och säger att vi återkommer snart!

Långa bollar...

2008-07-11T15:04:00.000+03:00

Regnet det bara öser ner, så en lite kort post är väl på sin plats.

Undertecknad är, som kanske är bekant, inte bara bloggare. Han gör lite nytta också. Hjälper hemlösa med mat och kläder och lite sådant. Då kan man få syn på en del intressant.

Till ovan nämnda verksamhet fick vi för en tid sedan ett par kassar avlagda kläder av en (rysk) bekant. Inget konstigt så långt. Tills vi gick igenom alla kläderna för att se vad vi har. Då dök denna jacka upp:

Se, den som har ögon att titta med, att det inte är vilken jacka som helst. Det är en träningsoverallsjacka från inga mindre än fotbollslaget Skultorps IF!

Än så länge är det sommar, så behovet av jackor är ganska litet. Men till hösten kommer kanske stunden, när en av Rostovs mindre bemedlade invånare skyddar sig mot höstkylan i en tvättäkta träningsjacka från Skultorps stoltheter.

Bara i Rostov.

Sverige Sverige, avlånga land, Sverige Sverige, dyra fosterland

2008-07-08T10:16:00.000+03:00

Ack och ve... tiden går fort när man har roligt. Två veckor sedan förra posten.

Iallafall, jag lovade en Midsommarspecial från Rostov. Och har jag lovat det skall det bli så också!

För på självaste midsommardagen besökte eder bloggare självaste IKEA för att se hur deras utlovade midsommarfirande skulle te se sig. Och det gjorde väl ingen besviken. Midsommarstång, Sverigedräkter, kranser i håret, vikingar och ABBA-musik. Alla klassiska ingredienser för ett klassiskt helsvenskt midsommarfirande!

Men som det heter, en bild säger mer än tusen liter mjölk. Så många bilder borde väga upp en hel tankbil.

Rysslandsbloggen presenterar stolt Rostov enda Midsommarstång!

Gulblåa pappersvikinghjälmar, svenska flaggor, Sverigedräkter. Vad man kan man begära?

Och visst kan man dansa runt midsommarstången även utan en midsommarstång.

Så går det alltså till när Rostov firar Midsommar!

Bloggen återkommer snart igen med mer rapporter från sommarrostov! På återläsandes!

Säg tunnelbana

2008-06-22T17:57:00.000+03:00

Söndag, annandag midsommar och hög tid för blogpost!

En blogpost fylld fylld med ämnen av alla lika hög intressitans. Vi lovar Subway, IKEA och Danmark i skön blandning.

Men vi börjar med Subway! Den många gånger omnämnda kedjan har jag för första gången besökt och kan ge er en fullständig rapport. Subway ligger alltså i det stora köpcentret MEGA där IKEA annars är den största tilldragelsen och passade undertecknad på att dinnera för en dryg vecka sedan. Och till det yttra var väl allt som vanlig. Ställa sig i kö, välja sört, välja bröd. En Италянский БМТ, eller Italian BMT som den brukar kallas i väst, valdes och till det ett parmesán-orgeanabröd. Inget konstigt så här långt alltså. Eller ja, lite udda är det väl med personal som är närmare 60 än 16, men det må väl vara. Så kom vi till avdelningen grönsaker. Jag blir frågad om jag ville ha alla grönsaker och Erik svarar lydigt ja. Men sen kommer det intressanta! Eftersom undertecknad är lite osäker på exakt vad dressingarna kallas på ryska så frågar han om de har nån het sås. I förhoppningen om att det ledde mig till det som i Sverige kallas ”hot sauce”. Men uppenbarliga finns det lite olika sätt att förstå det. För det som tanten som var närmare 60 än 16 gav mig var först rikligt med Senap, och efteråt kom frågan om jag ville ha majonäs också. Jag sa ja.
Nästa intressanta företeelse var att när smörgåsen var färdig och inslagen och allt la tanten hela subway-paketet i micron och värmde en sväng!

För att sammanfatta det var Subway i Rostov precis som hemma fast annorlunda. Och med sitt tydliga stänk av (pre-IKEA) Rostov förstås; Man tar i från tårna för att vara västerländsk men det räcker liksom inte riktigt hela vägen fram. Sedan verkar konceptet Smörgås, kaka och dricka inte finnas här. För nån kaka fick jag aldrig. Och blev aldrig tillfrågad om jag ville ha nån heller. En annan sak var priset, ca 140 rubel landade en halv subway-smörgås på. Det är nästan 30 rubel mer än en BigMac med cola och pommes frittes på McDonalds.

Sammanfattningsvis ger vi Subway 3 Leninordrar av 5 möjliga. På plussidan finner vi att det faktiskt smakade gott. På minussidan kommer senapen och det relativt höga priset.

Nästa intressanta iaktagelse som jag kan berätta om är det som jag berörde i förbifarten någon blogpost tillbaka, nämligen busspriserna. För sedan någon vecka tillbaka ha nu priset för en bussbiljett stigit till 9 rubel och 8 rubel för spårvagn och trådbuss. En 30%-ig höjning av busspriserna med andra ord. Detta kan med fördel för ses i skuggan av att när eder bloggare första gången besökte Rostov kostade bussarna 5,50 rubel. Nästan en fördubbling alltså.

Sedan har vi förstås den obligatoriska avdelningen med suspekta händelser i största allmänhet. Som att när jag vandrade runt på MEGA fick jag syn på en man bärandes en röd-vit tröja. Men inte bara vilken tröja som helst, utan en sk. Kamelåså-tröja. Det var en röd t-shirt med ett vitt kors på, och i korset stod det ”Danmark”. Så nu är ju frågan, var det en rysk Danmarksupporter vi såg så här i EM-tider? Eller tyckte han att rött och fint gjorde sig bra och ihop och kunde inte bry sig mindre om vad det som stod på tröjan betydde? Till saken hör att det stod ”Danmark” och inte ”Denmark” som på engelska. Så var det en dansk tröja som letat sig vägen ner till Rostov? Eller, eller eller, kan det vara så att det finns danskar i stan? Denna blogg har ju tidigare rapporterat om att undertecknad har mött danskar, men såvitt jag har vetat om har det varit danskfritt har sedan snart två år.

Vet nån läsare något mer i denna djupt intrikata men ack så intressitans-fyllda fråga får ni gärna höra av er.

I ;vrigt upplevde Rostov t ett skyfall som översvämmade halva buss/järnväggstationsområdet tidigare denna vecka. Översvämning sa Bill. Svämmning över så Bull.

Och där nånstans får vi sluta och säga tack och på återläsandes! Erik lovar att återkomma inom kort med bl.a. en spännande Midsommarspecial från Rostov!

Håll ut!

Han den aran Ryssland!

2008-06-12T11:46:00.000+03:00

Ha den aran Ryssland!

Rysslandsbloggen uppmarksammar harmed att Rysslands firar sin nationaldag i dag 12 juni, till minne av sjalvstandigheten fran...sig sjalva, typ. Eller fran Sovjetunionen atminstone.

Hur som helst, det ar helgdag, det ar fest!

S prazdnikom, Medvedev!

Меня зовут И-Тайп!

2008-06-06T19:19:00.001+03:00

En kort blogpost, så här på Svenska Nationaldagen.

Denna blog har tidigare skrivit om Basehunter på rysk Radio och om att Ace of Base uppträder i Kiev.

Men detta är inte nog. För på torsdagskvällen inträffade det, ytterligare en milstolpe. Vid 22-tiden på kvällen kunde nämligen eder blogga höra tonerna från "Paradise" med ingen mindre än den svenska skalden och vissångaren E-Type strömma ut från ett öppet fönster i grannhuset!

Bloggen grattulerar såklart E-Type till detta genombrott. För 15 år sedan fick jag en skiva där "Russian Lullaby" med tidigare nämnda man, fanns med. Nu 15 år senare har alltså E-Type nåt även Rostov! Stort, mina vänner, stort. Na zdarovije, E-Type!

...Nu väntar jag bara på att få se ryskdubbade Vetenskapens Värld på rysk TV.

Uppdaterad 8 juni: Fin finess med blogspot, bara posta halva inlägget...

Regn regn, mera regn

2008-06-02T21:24:00.000+03:00

”Blogg blogg mera blogg, blogga så mycket som det går”, som den kända poporkestern nästan sjunger.

Vi beklagar att en hel vecka gått utan poster, men bättre sent än aldrig. Dessutom torde denna blogs läsare vara vana vid att det tar lite tid ibland. Ett halvår eller så.

Iallafall. Vi några saker att rapportera om och börjar med det första.

För de som läste här redan i oktober 2005 kunde då, i den allra första blogposten från Rostov, läsa om att jag blev förbisprungen av en skock getter. Hur ligger det till med dem egentligen, har kanske någon undrat. Hur ser de ut? Vallar de verkligen getter på gatorna i Rostov? Frågorna kan ha varit många. Så när jag för en liten tid sedan fick syn på getterna, och jag dessutom hade kamera med mig gjorde jag slag i saken. Rysslandsbloggen kan därför nu stolt presentera de första bildbevisen på de berömda getterna!

Men, invänder kanske någon, du skrev att de vallades på gatorna, det där är ju ingen gata. Svaret blir då att det är en gata i Rostov, inte i Sverige, Finland eller annat västland. Och då kan gatorna se ut sådär och fortfarande vara belägna i en relativt central stadsdel.

Som jag skrev i förra posten har ju IKEA kommit till Rostov och radikalt påverkat livet för en svensk. Och då må så vara. Men IKEA ligger trots allt på behörigt avstånd från stadskärnan.
Vad som däremot påverkat dagligen är prishöjningarna. De har bloggen tidigare skrivit om. Men nu har de slagit till igen. Denna gång mot Rostovs fantastiska kollektivtrafik! För den som inte varit i Östeuropa skall vi förklara att i Ryssland, Vitryssland Ukraina och förmodligen ytterligare en bunt länder i denna del av världen finns, förutom bussar, spårvagnar och taxi även nåt som kallas ”Marshruka". Eller formellt ”Marchrutnoje taksi” [Маршрутное такси]. Det är minubssar som går längs bestämda linjer men som har den egenheten att de stannar där man vill bara man ropar ”Na astanóvkje!” i tid. Likaså går de att stoppa längs vägen att kliva på. Men andra ord ett genialiskt mellanting mellan buss och taxi. Vad som nu har hänt är att priserna på en resa har stigit från 10 rubel (ca 2,50kr) till 15 rubel (ca 3,70kr). Det är 50% prisökning över en natt!
Detta skall nu också ses i förhållande till priset för bussar som det senaste dryga året varit 7 rubel. Marchrutkan, som med sina 10 rubel, varit jämnbördig medtävlare till bussen har nu blivit en lyxtransport! När det var hugget eller stucket går det nu att åka buss två gånger för samma pris som en marchrutka-resa.

Men det är inte allt. Tidigare har det nämligen varit så att idén för hur många man kan få plats med i en Marchrutka varit ”en till”. Det må vara alltid har varit 13 sittplatser men det har alltid gått att trycka in många fler, så länge dörren går att stänga har det inte varit några direkta gränser för hur många man kan ta in en en Marrchrukta. Eder bloggares toppnotering ligger strax över 20-strecket.
Men det var då det. För, som Bowser & Blue sjunger i sin sång, All has changed, everything has changed. Nu är det Нет! och Нельзя! för att stå. Finns det 13 platser betyder det att det är 13 stycken som kan åka.

Frågorna man, och förmodligen även Plus-Sverker om han hade varit informerad, ställer sig är; ska det vara så? Ska de det? Är det riktigt sjysst det?

Jag finner svaret nekande.

Och när vi ändå talar om förändringar. IKEA är inte den enda svenska jätten på väg till Rostov. För nu kan Rysslandsbloggen avslöja att även klädkedjan Lindex tänker öppna i Rostov! I slutet av året räknar de med att slå upp portarna. Vad blir nästan steg nu när svenskt kaffe inte bara finns på Mallorca, Clas Ohlsson?

Men dessa frågor tackar bloggen för sig för denna gång men lovar att återkomma inom en snart framtid.

På återläsandes!

Var det tur?

2008-05-25T00:39:00.000+03:00

Kära läsare. Det är sen lördagskväll. Det är Eurovision Song Contest på en liten svartvit TV. Det är bloggdags.

För det finns så mycket att berätta att det blir svårt att veta var att börja. Men vi går i storleksordning. Stort. Stort som i IKEA!

För eder bloggare har nu äntligen besökt den i denna blogg så hypade IKEA i Rostov. Och först av allt kan denna blogg börja med ett avslöjande. IKEA i Rostov ligger inte i Rostov! I själva verket ligger ”IKEA i Rostov” i staden Aksaj! Förvisso är städerna i princip ihopbyggda men ändå. Man hinner passera både skylten som talar om att Rostov är slut och välkommen till Aksa- skylten innan man är framme. Å andra sidan brukar väl Skavsta flygplats påstå sig vara i Stockholm. Så låt gå, IKEA finns i Rostov.

Och som alla förstår så var det med spänd förväntan eran bloggare satte sig på Marchrukta nr 85 från busstationen för att åka till köpcentret MEGA som då inhyser bl.a. IKEA. Väl framme möts jag av en mastodontbyggnad men som tack och lov är behagligt sval när det utomhus är närmare 30 grader. Efter att ha kommit in i byggnaden börjar en stund vandrande förbi lite olika affärer. Nån datoraffär, en klädaffär som hade det finskklingande namnet Seppälä , en till klädaffär. Så höll det på tills första chocken kom. Den som innfinner sig då man ser det lilla ”torg” som i mitten huserar en skridsskorink! Det är mitt i sommarn, det är 30 grader varmt ute och, framförallt, det är Rostov. Inte Dubai, inte ens Moskva. Det är hålan Rostov! Men mitt i köpcentret finns en skridskorink! Ur led är tiden är Eriks spontana kommentar.

Runt denna skridsrink finns allehanda snabbmatskedjor. Det är Subway, som denna blogg tidigare (länka) rapporterat om att skall komma hit. Det är Rosticks, som denna blog recenserat (länka) efter ett besök i Vitryssland. Och det är en bunt till. Och så en skridskorink...

Jag fortsätter i allafall min vandring och möts då strax av de bekanta gul-blåa färgerna och en skylt som säger ”IKEA – Для вашего дома”, ”IKEA – för ert hem”. Det är där. Det är IKEA. Det är Sverige! Och dett i självaste Rostov!

Erik vandrar runt längs den snittslade banan. En det ena, än det andra med alla lika härligt svenskklingande namn.Lampan Lersta, stolen Agen, bordet Tärnö. Noteras skall också detaljarbetet på deras iordninggjorda ”rum”. Sängar, kuddar, bokhyllor, javisst. Men vad hittar vi i bokhyllorna? Med undantag för nån suspekt dansk naturbok som slinkit in, idel svenskspråkiga böcker! Sådant imponerar på eder bloggare, samtidigt som han funderar på varför han som skall bo i pojkrummet inrett för en 8-åring läser tunga deckare och andra böcker man kanske inte förknippar med med barn i den åldern. Men vad vet jag. Ungdomar nu för tiden...

Erik vandrar vidare bland bokhyllor och lampor och till slut, efter vissa problem når han kassorna och utgången. Men när han väl kommit ut väntar det roligaste av allt! Där finns nämligen den lilla affären som säljer allt svenskt i matväg! Frysta köttbullar, Marabouchoklad, pepparkakor, glögg (som väl knappt ens säljs i Sverige denna tid på året), pulversås, mazariner, frödinge blåbärspaj (eller klassisk svensk pirog, som den ryska ettiketten talar om), lantchips, sill i olika sörter och storlekar och en väldigt massa mer som jag inte minns nu.

Erik köper en Marabou Centerrulle och förundras över vem som egentligen handlar där. Betalar ryssar verkligen dubbelt så mycket för chokladen bara för att det är Marabou och inte Blazjenstvo? Eller finns det, utan att jag aldrig hört talas om det, en stor grupp exilskandinaver som handlar där? Frågor frågor. Något annat han tänker på är att varför det finns så många allehanda suspekta Abba-produkter men ingen Kalles Kaviar? Den mest självklara produkten att sakna som svensk boendes utanför Sverige, och den finns inte, men det finns allt annat. Gör om gör rätt.

Nåt annat denna blogg önskar bättring på är Varmkorven med bröd. Förvisso är priset 10 rubel (2,50kr) utsökt, men lite krav borde man väl ändå kunna ställa på den ursvenska rätten kokt med bröd. Tort bröd och halvljummen korv. Nä, inge vidare.

Vidare var däremot restaurangen! Omringad av väggar fyllda med bilder av Vasalopp, dalahästar och kranskullor intog eder bloggare dagns middag. En utsökt middag bestående av:
Köttbullar och potatis, sås, lingonsylt, hårdbröd och lingondricka. Till det en efterrätt bestående av en ursvensk punchrulle. Och efter det var alla tidigare brister ursäktade! Ty aldrig förr har väl köttbullar och lingonsylt smakat så gott! Och sällan har en Punchrulle varit så efterlängtad!

När vi så här i efterhand summerar dagens Nära Sverige-upplevelse har bloggen beslutat ge IKEA Rostov 4 Ingvar Kamprad-statyer av 5 möjliga i betyg. Det som hindrar det från en femma är förstås att det inte fanns nån Kalles Kaviar och att körvbrödet var knastertorrt. Annars var det mesta rätt. Fixa Kaviaren till nästa gång, och femman är er!

Med det avslutar vi denna blogpost dedikerad till IKEA och konstaterar att vi en gång fått bevisat för oss att aldrig är väl Sverige så bra, som när man inte behöver bo där.

På återläsandes!

...och jo. När undertecknad steg av Marchruktan som tog mig tillbaka till busstationen såg jag att föraren hade en svensk flagga i taket ovanför sig.

Är vi framme snart?

2008-05-18T17:09:00.001+03:00

Svenskar, Finlandssvenskar, IKEA-människor, Järnabönder och alla andra flitiga läsare av denna blog;

Söndag, söndag söndag. Sommaren har kommit, det är exakt ca 24 grader på ett ungefär, inte ett moln på himlen, och för första gången i denna bloggs snart treåriga historia skrivs det en blogpost utomhus!

Och vad passar bättre än att inleda med veckans surrealistiska upplevelser. Nu kan jag förvisso tycker att bara det att jag bor här i Rostov och skriver en blog som faktikst folk läser är surrealistiskt nog. Men i får man ta om man skall vara skåjt, som någon klok sade. Och en gång scout alltid scout. Med rätta att ita, med andra ord.

Rostov ligger som vi alla vet i södra Ryssland. Ganska exakt 100 mil rakt söderut från Moskva. 200 mil fågelvägen sydöst från Stockholm. Och kommer man söderut brukar det bli varmare, det finner jag logisikt och det har bloggen skrivit om förrut. Men jag trodde det fanns gränser. Och den gränsen har jag dragit vid Sköldpaddor. Det må vara söderut, men det finns iallafall inga sköldpaddor! Men vad såg jag igår när jag vandrade runt kring ”Zjeleznodorozjniy rajon”, stadsdelen Järvägen. Jo, precis, en sködpadda! Där på trottoaren var han helt plötsligt. Mörkt grön på gränsen till svart och sådär två-tre decimeter lång.

Frågan jag nu ställer mig, hur hamnade han där? Är det så att det faktikst lever sköldpaddor vilt i dessa trakter? Eller flyttar de hit på sommaren, ungefär som fåglar? Eller var det en förrymd husdjurssköldpadda? Och brukar folk verkligen ha sköldpaddor som husdjur i Rostov?

Många frågor, och få svar. Men om nån läsare är insatt i frågan får den gärna höra av sig! Märk kuvertet ”sköldpadda”.

Annars vill bloggen även igen säga att värmen har kommit. En vecka med värme som skall kulminera med 30 grader ungefär. Lite annat än snön i Sverige. Att rapportera om väder, vet trogna läsare av denna blogg, det finns det en lång tradition av och den avser vi upprätthålla. Vänta er härmed fortsatta rapporter om de sydryska väderfenomenen framöver.

Men lika skönt som att det blivit värmt, lika otrevligt är det att med värmen kom myggen. Det är många, överallt, och dubbelt så snabba som de svenska. Har även sett årets första geting.

Efter denna exposé i Djur och Natur tackar denna blogg för idag och säger på återläsandes!

Segern är vår!

2008-05-18T16:39:00.000+03:00

Vik hädan Senbudister, tiden är inne! Det är sen! Och sen betyder bildbonanza från Segerdagen!

Damer och herrar, europas största "брэнд-мауер" [bränd-mauer, stor vägg typ].

Katjooosha!

Endast Ryssland ryska armémössor har.

På bilden ovan finns en utlänning. Den som hittar rätt vinner en Segerbanan!

Med dessa bilder finner denna bloggare sitt uppdrag utfört. Lediga!

Människor, fötter och fontaneller

2008-05-15T15:13:00.000+03:00

Nej, bilderna kommer inte nu... De kommer. Sen.

Däremot känner sig denna blogg tvungen att ogenerat göra reklam för av internets andra bloggar.

För något historiskt har faktikst inträffat. För, vad jag nästan törs lova, första gången i världshistorien finns TVÅ svenskspråkiga bloggar som bloggar från Rostov. Samtidigt!

Det min är vänner, det är stort. Det är mycket stort. I övrigt säger jag på åteerläsandes snart, då med bildbonanza från Segerdagen!

Således rekomenderas alla att delta i detta historiska skende genom att titta in på www.rassija.wordpress.com

I övrigt säger jag på åteerläsandes snart, då med bildbonanza från Segerdagen!

2008-05-11T18:29:00.000+03:00

Det är söndag, och till och med en helgsöndag och det är dags att summera året stora händelse – Segerdagen!

Den 9e maj inföll den till slut. Dagen då Ryssland och stora delar av forna Sovjetunionen firar segern mot Nazi-Tyskland i andra världskriget... Oj, ursäkta, Stora Fosterländska Kriget [Великая Отечественная война] menar jag förstås. För när resten av världen talar om Andra Världskriget mellan -39 och -45 talar Moder Ryssland om kriget mellan -41 och -45. Åren då Sovjet var indraget.

Och nog var det feststämmning alltid. För inte nog med att det var den Segerdag. Dagarna innan hade ju vår tidigare president, Vladimir Putin, utnämnt Rostov till Gorod Voisnkoj Slaviy [Город воиской славы]. Krigsärans Stad blir mitt förslag till svensk översättning (engelskspråkiga bloпgar фnvänder Heroic City som benämning). Tillsammans med ett par andra städer fick nu Rostov den status som Volgograd (tidigare Stalingrad) och andra städer haft tidigare. Och hur firar man sådant bäst? Jo genom att bjuda på gratis busstrafik i stan!

För är det fest så är det! Denna fina utnämning och Segerdagen i ett enda svep kan bara betyda folkfest. Och folk finns det gott om i Rostov. 1,5 miljoner ungefär. Och åtskilliga tusen av dem gett sig ut på gatan för att se den stora militärparaden på förmiddagen. Solen sken, det var ganska lugnt och lite småvarmt i allafall. Som upplagt för fest! Men för att riktigt komma i form bjöds det på gratis glass också!

Hur var själva paraden då? Tja... Eftersom jag knappast var ensam om att vara ute i samma äraende gick det inte att se så mycket. Men varför se när man kan känna, uppleva? Stå trängd med tusentals andra ryssar. Unga som inte var födda när Sovjet föll. Krigsveteraner med hela kavajen full med medaljer. Och allt där emellan. Att stå där, och sedan höra folkets ljublel när stridsvagnarna rullar förbi det är Segeryra! Eller när stridsvagnarna passerat och sedan någon i publiken ropar ”Катюша!" [Katiujsa, rysk raket] följt på jubel och applåder när lastbilarna med missiler och raktet rullar förbi. Segeryra, mina vänner. Segeryra.

Lägg till det soldater i oräkneligt antal. Generaler och officerare och inte minst kolonnen med soldater iklädda uniformer och vapen från kriget. Och en rejäl rysk militärmusikkår. Mäktigt.

Bilder ber jag att få återkomma med under veckan, tills vidare kan man gärna läsa bloggkollegan From Russia With Love som bidrar med både bilder och video på temat Segerdagen. I övrigt önskar bloggen alla läsare en trevlig veckan efter Segerdagen!

Kör hårt

2008-05-08T18:06:00.000+03:00

En dag kvar till Segerdagen! Förväntan ligger i luften. Hela centrum är draperad i banderoller, affischer och annat för att påminna oss om segern över faschisterna.

Och de senate uppgifterna gör gällande att även i Rostov kommer det vara stridsvagnar och liknande med i militärparaden!

KL. 10 imorgon bitti, Rostov-tid, smäller det!

Erik kommer vara där. Förhoppningsvis har han en kamera med sig. Förhoppningsvis kommer han kunna se något bakom alla människor. Förhoppningsvis blir han inte gripen av FSB och skickad till Sibirien för spioneri.

Lagom är bäst

2008-05-07T11:48:00.000+03:00

Svear, Götar, Finlandssvenskar, Järnabönder. Vi har en ny president!

Превед Медвед!

Denna blogg önskar honom all lycka till i sitt arbete för den väldiga nationens bästa.

I övrigt känner sig bloggen tvingad att rapportera om en i raden av surrealistiska händelser som bara kan ske i Rostov. Typ.

För Erik inte bara bloggar, han gör nytta också. I detta fall var det när undertecknad var ute vid centrala marknaden för att träffa de hemlösa som håller till där. Ge dem smörgåsar, té och prata med dem. Inget ovanligt så långt, det gör jag (tillsammans med andra) regelbundet. Men denna gång mötte vi en man. En benlös man i rullstol. Den mannen hade en keps. En röd keps. På den stod det nånting. Det stod på svenska. Vilket nästan vore värt en bloggpost bara det. Men inte nog med det. Det som stod på kepsen var "Socialarbetare i Frälsningsarmén".

Nu skulle han förstås kunna vara en förklädd svensk missionär från Frälsningsarmén som låtsades vara hemlös för att lära känna de andra i den situationen bättre. Men jag tror nog ändå vi kan utesluta den teorin.Denne hemlöse rullstoldsbundne man hade helt enkelt en keps som tidigare har burits av socialarbetare som hjälpt hemlösa ca 200 mil nordväst härifrån. Faschinerande.

Teorier kring hur han fått den finns förstås, en del rimliga, som att det gått hjälpsändningar från Frälsis i Sverige till dito i Rostov, som sedan delat ut det bland hemlösa. En del mindre troliga, som att att ett utomjordningar kan ha zappat kepsen från Sverige till Rostov med nån typ av för oss ännu okänd teknologi. Men alla eventuella förslag till förklaringar mottages tacksamt!

I övrigt säger bloggen att Aderton är ett underskattat ord.

Den hade varit bra om den hade varit instrumentell

2008-05-04T17:08:00.000+03:00

С прасдником Вас!
S prasdnikom vas!

Och trots att helgerna står som spön i backen för stunden skrivs denna blogpost på en vanlig arbetsdag. Trots att det är en söndag. För skall man första fira påsk förra helgen och in i denna vecka, och sedan vara ledig på första maj häromdagen, och så vara ledig igen på Segerdagen, 9:e maj, då får man ju faktikst offra nånting. Och vad är väl då en simpel söndag i mängden? Inte mycket alls, så därför är det idag en vanlig arbetsdag för de flesta Rostovborna. Det märks om inte annat av att (de protestantiska) kyrkorna antingen inte firar någon gudstjänst idag, och skulle man ändå göra det är det väldigt lite folk. Eftersom de flesta är på jobbet eller i skolan. Så kan det gå om man är Ryss!

I övrigt har det förlutit en vecka med kanske inte så hemskt många tilldraganda begivenheter. Men vissa undantag då. T.ex. att nyss varda lördag var den stora militärdagen i Gorkijparken (inte att förväxla med Gorkij parkinglot...). Militärmusikkåren spelade, sång och tillochmed kostade på sig nån slags ”dans” till tonerna av Katjusha. Gamla klassiska ryska folkhits och marcher, det är väl förståeligt, men när dessa barska herrar och damer spelar nån slags smetig musik a la filmmusik från 80-talstriller, då är det inte utan att jag börjar fundera kring hur det står till med Ryska Amén egentligen. Lenin och hans vänner vänder sig i graven. Eller skulle ha gjort om han var begravd. Nu är han inte det utan ligger i ett fint glasskåp i Moskva, och där är det nog för trångt för att vända sig. Stackarn.

I övrigt bjöd de på äkta armélagad Гречка [”Gretjka”, bovete] och té. Det slutade även med att jag fick med mig en påse informationsmaterial om ”Военная служба по контракту”. ”Militär kontraktstjänstgörning” eller hur man nu vill översätta det. Få betalt för att kriga iallafall. Festligt. Ryssland ställer minsann alltid upp, trots att svenska försvaret tyckte jag var för klen duger jag ändå åt att skjuta tjetjener. Solidaritet kallas det.

För att fortsätta på det militära temat laddar ju hela staden upp som bäst inför 9 Maj. День Победы! Segerdagen! Den skrev (länka) jag om redan för ett år sedan, och läser man det förstår man hypen. Det är stort. Riktigt stort! Eller som tidigare nämnda musikkår sjöng: ”Från Moskva till Vladivostok, Norra Kaukasus [militärdistriktet som Rostov tillhör, min anm.] soldater är alltid redo”. Fritt översatt. Mellan Moskva och Vladivostok är det 900 mil tågvägen. Det är stort. Så stor är också Segerdagen.

Förövrigt kan noteras att den långlivade hiten Take it easy med Mika står sig än idag, även om den inte är lite vanlig som förra våren.

Med det får denna post vara förklarad avslutad. Jag ämnar återkomma med rapport från Segerdagen!

En gång till

2008-04-28T12:38:00.000+03:00

Rysslandsblogen är uppstånden! Ja, den är sannerligen uppstånden!
Мой блог о России воскрес! Воистину воскрес!

En bättre inledning än så kan man väl inte tänka sig i dessa tider orotodoxa påsktider, ty denna blogg lever igen och skriver för första gången sedan Juli förra året direkt från Rostov na Donu!

Och hur är stan nu, jämfört med för 7 månader sedan? Jo, i princip detsamma. Gatuhundarna yla fortfarande i kapp på nätterna, de infödda Rostovbornas ryska är knappt mer korrekt än min och man kan fortfarande köpa kakor på lösvikt. En del saker har förstås hänt, en del så viktiga att de bör nämnas här.

Vi börjar med det största, den gatan som jag räknat som min hemgata sedan denna bloggs födelse skall nu få avloppssystem utbyggt! Där kan vi tala om framsteg! Men hur skall det gå, Respublikanskaja ulitsa, utan att folk tömmer sina toletthinkar på gatan? Svindlande tanke. Men så är det ju heller inte färdigbyggt än. Så vi får väl se när det blir klart. Men sett ut ett längre perspektiv är det förstås intressant. Dena som följt denna blogg har kunnat läsa om när första marchrutka-linjen öppnades (november 2005), när det första snabbköpet slog upp dörrarna (april 2007) och nu då avlopp. Vad är då nästa steg? Plogning av gatan på vintern? Fungerande gatlysen?
Bara fantasin sätter gränserna.

Nästa är väl kanske, det som denna blogg skrivit om att skulle ske. IKEA finns numer i Rostov! Ryktet säger att där, förutom möbler, även säljs Marabou-choklad och andra svenska delikatesser! Bloggen lovar återkomma med en recension så snart stället har besökt.

Så långt allt gott.

Det mindre är goda är bussystemet där man gått från det enkla, praktiksa och överlag mycket bättre system som Rostov tidigare haft. Ty då betala man när man gick AV bussen. Nu skall man betala när man stiger PÅ, i bästa västerländska stil. Om det tycker vi inte.

Inte heller tycker vi om att matpriserna tycks ha stigit en del sedan sist. En Чёрный хлеб [Tjårniyj chelb – mörkt bröd] får jag nu betala svindlande 11 rubel för, istället för 8-9 rubel som tidigare. Den ryska fantastiska chokladkakan med brödsmulor i, fick jag betala 26 rubel för, istället för 22,50. Det är ganska många procent det, säger jag och skänker en tanke till de många fattiga och hemlösa i Rostov.

Det om Rostov.

I övrigt gjorde undertecknad ett stopp i Kiev på sin väg till Rostov. Om Kiev har rapporterats en hel del tidigare och i grunden var väl allt sig likt. Och för den som undrar vad Ace of Base och Dr Alban gör nuförtiden kan jag låta meddela att de skall ge konsert i Kiev i dagarna.

Och slutligen, som vana läsare vet är Rostov inte Rostov utan sina så surrealisika inslag. Det må vara getterna som vallas förbi på gatan eller Boten Anna på radion. Denna posts bidrag till det får bli vad jag såg häromdagen, vandrandes längs denna min Respublikanskaja. Ty där kom han nämligen. Han. Den lite lätt korpulente dunderryska mannen. Vad var det då med honom? Jo hans tröja. Ty hans mage kläddes nämligen av en t-shirt med trycket ”SWEDEN”, under det ett vikingaskepp och sedan texten
”Land of vikings”. Hur hamnade den tröjan hos honom? Vet mannen ifråga vad a) Sverige är, b) vikingar är? Bryr han sig? Hur hamnar överhuvudtaget en svensk t-shirt av ”souvernirshop i gamla stan” slag med ett klart stänk av 90-tal i Rostov? Frågorna är många, svaren är få. Hör gärna av dig med ditt förslag, bästa teori vinner en banan!
Med det ber denna blogg att få tacka för sig för denna gång men lovar att återkomma lite tidigare denna gång med nya rapporter från Rostov. Var där, eller var i fyrkant, som det heter.

På återläsandes!

Erik är lite sen, han har fått problem...

2007-10-22T01:45:00.000+03:00

I början av september uppdaterades denna blog senast. Den gången med budskapet att det inte skulle dröja två månader till nästa uppdatering. Nu har det gått 1½. Hög tid för en ny post alltså.

Och då öst är öst och väst är Erik, så får det bli en del om saker som redan varit. En tillbakablick, om man så vill

Som tiden på sjukhus i Ukraina. Två veckor han jag avverka på två olika sjukhus i Kiev. Det första sjukhuset var inget mindre än det kända Sjukhus nr 12. Tre dagar var det där jag låg innan jag blev flyttad till Sjukhus nr 1. Vad går att säga om det? Tja... Om vi börjar med komforten så kunde det förstnämnda sjukhuset bjuda på fem-sex personer i ett rum. Ett rum med stora fönster längs ena väggen genom vilka solen kunde skina in. Är det 40 grader ute kan det med solens hjälp bli ungefär lite varmt inne också. Ett festligt system. Sjukhus nr 1 bjöd på enkelrum. Nästan intill svit. Kylskåp, TV (som visade Nils Holgersson på ryska), microvågsugn (som de inte viste inte hur fungerade), luftkonditionering. Lite skillnad alltså.

Men en sak hade de gemensamt. Nämligen ex-sovjetiska sjukhus grundpelare Sanitarkorna [санитарка]!

Visst finns det en doktor, nånstans långt borta. Och visst finns det en sjuksyster på varje avdelning. Men framförallt finns där en sanitarka! Vad i hela friden är då en sanitarka, frågor sig kanske ingen. Men utifall att så ändå är fallet, så svarar jag. Sanitarka är de personer som gör allt på sjukhuset utom det medicinska. De städar rummet, hjälper patienter med div. hygien-relaterade uppgifter, tar fram mat ur kylskåpet ut en, kallar på en sjuksyster om det behövs. Kort sagt allt utom medicinska sysslor. Behöver du nåt, fråga en sanitarka! Hamnar du på ett sjukhus såsom nr. 12 är sannolikheten stor att du mest bara får en utskällning om du frågor henne om något, i synnerhet om du inte talar perfekt ukrainska. Hamnar du däremot på ett sjukhus som nr.1, och är utlänning som betalar bra med pengar för det, är sannolikheten däremotstor att du får ett lätt nickande och ett "Charasjo" [хороршо], till svar. "Önskning noterad, skall utföras", kan det i detta sammanhang översättas.

...Åtminstone om man ser till att hålla dem på sin sida med kvarbliven tårta och glass som folk har haft med sig.

En annan intressant sak är det ex-sovjetiska sjukhussystemets förkärlek för sprutor. Inte tabletter och sådant västerländsk dekdent trams. Utan rejäla sprutor skall det vara! Allt från benbrott till liggsår - inget är för litet eller stort för att kunna anvhjälpas med en rejäl spruta i benet! För att inte tala om droppanordningar där inte en droppe av påsen innehåll når slangen in i kroppen utan skapar en smärre sjö på golvet istället. Finurligt på sitt sätt.
...Fast sprutan som ambulanspersonalen gav mig när jag skulle byta sjukhus. Mmm... En spruta att minnas. Aldrig har väl en bilresa, liggandes på en bår med brutet ej än opererat lårben körandes på inte alltid så jämna vägar, varit så trevlig som då! Knark när det är som bäst! Mums!

På tal om inte alls knark; På sviten på Sjukhus nr 1 fanns ett badrum/toalett. Den som någon gång varit i östeuropa vet att toalettstandarden knappast brukar vara den högsta. Att städa toaletten oftare än en gång om året ill Jul är inget att tänka på. Toaletter på offentliga byggnader i östeuropa brukar således vara allt annat än fina. Med ett undantag. Toaletten på min svit. Den städades varje dag under de två veckorna jag var där. Detta trots att den aldrig användes undertecknad inte kunde lämna sängen. Kanske finns alltså östeuropas renaste toalett på sviten hos Sjukhus nr 1 i Kiev? Hissnande tanke.

...och på tal om hissnande. Var inte över 1,80 om du vill få plats på en sjukhussäng i en hiss. Risken vid överlängd är att dörren får problem att stänga.

...Och undrar hur man tänkte när man bestämde sig för att att ha trösklar mellan varje rum/avdelning på ett sjukhus där du skall rulla sjuka människor med brutna ben i sängar fram och tillbaka?

Denna blogpost har redan blivit lång. Så jag det kan nog vara dags att avsluta där. En sjukhusblogning blev det! Fast en sådan post är ju inte komplett utan en topp 3-lista över bästa soundtracker på ett sjukhus! Så här följer den:

The Corrs - Everybody hurts
Poul Krebbs - Små sensasjoner
Lisa Ekdal - Vem vet inte du

Oslagbar musik för att kunna få tiden att gå. Bloggen tar tillfället i akt och tackar mina goda vän Torben som bistod med bland annat ovan nämnda musik. Samt köttförssås och spagetti.

Med det tackar bloggen för sig för nu, men lovar att höra av sig igen i höst!

På återläsande, ni ca 150 läsare som läser här regelbundet

Det fixar sig Ivan Ivanovitj

2007-09-08T00:21:00.000+03:00

Två månader har gått. Knappast första gången denna blog konstaterar det.

Men så finns det ju anledningar. Rent av ursäkter. Vissa är bra, andra mindre bra. Och just ursäkt har jag även denna gång. Bedöm själva kvaliteten.

Det var nämligen så att den 7e juli i tåg till Kiev. En stad som finns omnämnds flera gånger på denna blog då det var inte mindre än tredje besöket där på mindre än ett år. Nytt för i år var dock att Platzkarta, de billigaste biljetterna, var slut och Erik åkte ståndsmässigt i Kopé. Najs, fint, med känsla av gammal bond-film. Eventuellt blir det en framtida post om det, annars nöjer jag mig med att säga att det ju alltid är skönt med en egen kuppe.

Att Kiev är en ganska tråkig stad i längden har ju denna blog nämnt tidigare. Och intrycket står sig. Fint, rent västerländskt. Men tråkigt i längden. Men så hände ju nåt, något som gjorde att jag nog måste omvärdera staden en smula. Den är ännu på tok för västerländsk, stel och allmänt o-rysk, men det behöver inte vara fullt så långtråkigt iallafall.

Nämligen så att i Kiev finns det en väg. Jag vet inte vad den heter. Men det finns en Metro-station som heter Dnipro, och då är vi nära. Det är en väg man kan få för sig att korsa om man vill ta sig till gångvägen som ligger längs efter floden med samma namn som stationen. Denna blog avråder dock härmed starkt från detta. Det kan nämligen få oanade konsekvenser.

En sådan kan nämligen vara att du bara kommer halvvägs innan en ukrainsk bil komma från tillsynes ingenstans, fast i verkligheten från vänster. Är du då mitt i vägen är en kollision oundviklig. Och det gör ont.

Med andra ord blev er bloggare Erik påkörd av en denna ukrainska bil, bröt lite ben och hamnde på Ukrainskt sjukhus. Tre sjukhus han jag avverka. Först en timme på sjukhus nr. 7, utlänningssjukhuset dit alla utlänningar förs. Sedan ett par dygn på sjukhus nr. 12. Ett ganska otrevligt ställe, kort sagt. För att sedan lägga mig till ro på sjukhus nr. 1. Ett skapligt trevligt ställe. Där blev det minsan opererats. Och röntgas, datortomograferas samt hinna få ett gäng olika diagnoser på vad skadorna egentligen var.

Efter två veckor i närkamp med den ukrainska sjukvården fick jag åka till Sverige, ligga på sjukhus i Örebro i två veckor, få reda på vad som faktikst var fel på mig (brutet lårben och en spricka strax under knät), och slutligen lämna sjukhuset hoppandes på kryckor och gåendes med rollator.

Och med det, kära läsare, vill jag yrka på att jag haft en god ursäkt att inte blogga på ett tag, ty räknas sjukhustiden bort har det bara gått någon vecka sedan förra posten.

Men detta betyder också att bloggen har svårt för att kunna ge några rapporter från Rostov och Ryssland på ett tag. Åtminstone färska sådana. Däremot finns det väl en del saker på lager att skriva om. Lite berättelser om duster med elaka "sanitarkor" på Ukrainska sjukhus t.ex.

Tills vidare ber jag att säga tack för nu. Förhoppningsvis skall det inte gå två månader till tills de utlovade posterna kommer.

På återhörandes, denna gång från ett Sverige nära dig!

Det nåt som hände, det var så jag kände... Att nu är han här

2007-06-29T20:10:00.000+03:00

En kort notis.

Putin är här.

Putin

är

här.

Президент Российского Федерации Владимтр Владимирович Путин, Ryska Federationens President, Vladimir Vladimirovitj Putin har landat i Rostov.

Månader av fejande, putsande, asfalltsläggande har nått sitt mål. Enligt uppgift kom på torsdagskvällen redan och har tillbringat hela fredagen i Rostov. Poliser i varje gathörn, militärhelikoptrar svävar över stan.

Denna blogg tar tillfället i akt att officiellt välkoma Tovarisjtj President till Rostov on Don, nådens år 2007. Hoppas du får en trevlig vistelse!

Idag skall jag slå mitt pernsonliga rekord i att göra så lite som det går eller Take it easy!

2007-06-25T18:57:00.000+03:00

Kretensare, gruser, järnabönder!

Tiden går snabbt ibland. Redan tre veckor sedan jag skrev något här, så hög tid att skriva igen.

Och inte bara skriva för skrivandet stund, utan det har i sanning hänt en del saker som måste föras vidare.

Till exempel vädret. För regnet det ryktades om i förra posten kom. Och då vi talar Ryssland kan vi vara säkra på att det händet det nåt är det rejält. Blir det varmt, blir det tokvarmt. Och således, regnar det, så störtregnar det, halva stan översvämmas och det hela ackompanjeras av ett väldigt åskväder. Och just det hände dagen efter förra posten skrevs. Ett störtregn kom, gatorna förvandlades till nåt som förde tankarna till Venedig och det dundrade friskt. Och vips, dagen efter var 35 grader utbytt mot 20 grader mitt på dagen. Märkligt.

Sedan har det varit lite ostadigt. Givetvis, de allra flesta dagar har erbjudit värme kring 30 graderssnåret och nån dag var det nog närmare 40 än 35 (komma fem). Det har dock bjudits på en till sedan där regn-åsk-dunderstorm och även lite småregn ett par dagar. Fashinerande. Extra intressant är att i skrivande stund rapporterar Aftonbladet om "rekordvärme"
tror rent av det var "värmechock" i europa. 40 grader! ...Låter som en vanlig, varm sommardag i Rostov tycker jag. Och här pratar ingen om rekordvärme utan folk svettas lite mer, dricker lite mer mer vodka och livet går vidare. Nåja.

Men Rostov är ju så mycket mer än väder och vind. Rostov är ju t.ex. en stad på 100 svenska mils avstånd från Moskva. En stad som trots sina 1½ miljoner i grunden är en liten håla. Det betyder att saker och ting inte direkt kommer hit i första taget. "Maybe in Moscow" förblir ett vanligt svar om man frågar om det eller det finns att köpa i Rostov.

Men. Men. Så hände det. IKEA, som vi redan talat om, säger att de skall flytta hit. Det är såklart stort. Ett litet steg för IKEA, men ett gigantisk språng för Rostov.

Men det var inte allt. Bara veckan efter hittar vi på internet högst uppseväckande information. För en svensk kanske det inte är lika stort som nyheten om IKEA, men ur ett mer internationellt perspektiv är det nog det. I ett Rostovperspektiv också. Nämligen det... att...

snabbmatskedjan SUBWAY öppnar i Rostov!

Subway kommer alltså, enligt uppgift redan i september, öppna i Rostov. Det mina vänner är stort. Tänkt att kunna få ställa sig i kön och säga "Adjin stejk i tjiis, pazjalsta"... följt av "Vsjå kromje olivi". Återstår att se om de lyckas med leendena och det trevliga bemötandet som enligt Subways hemsida är en viktigt del i deras koncept. Det är ju annars något som inte direkt ligger i naturen för en rysk näringsidkare. Varför vara glad när jag kommer och stör dem i deras tidningsläsande, liksom.

Men hur det än är, det är stort.

Och Subway, de säljer ju smörgåsar. Och smörgåsar består av bröd. Och bröd, det är gott. Och då inte bara bröd i största allmänhet utan då den senaste Rostovska specialiteten på brödfronten jag kommit i kontakt med. Nämligen Lavasj [Лаваш]. Och inte vilka lavasj som helst. Eller för all del, den (inbillar jag mig) mer vanliga armenska lavasjen är inte dum den heller. Den påminner närmast om tunnbröd och passar utmärkt till grillad kyckling. Men det som verkligen fångar mig är den lite mindre vanliga georgiska lavasjen.

Erik råkade som av en slump upptäcka att, A, brödet är grymt gott, samt B, det finns ett bageri 15 minuter från där han bor som säljer nygräddad Lavasj för 15 rubel kakan. Och visst är det fint. En annan höjdare är den, även den georgiska brödhöjdaren som heter "Sjot" [Шот]. Den är ungefär som lavasj, men lite annorlunda. Avnjutes extra bra i sällskap av en kall 7Up.

Så, efter flera matinspirerade utläggningar finns det en sista jag vill nämna. Ett musikaliskt fenomen som slagit Rostov med häpnad. Vi talar sommarhittarnas sommarhit, "Take it easy!" med sångaren MIKA. Låten spelas överallt och alltid. I affärer, på restauranger osv. Det är sången alla nynnar på helst enkelt. Min fråga blir, är detta en hit av samma kaliber även i Svedala? Eller i övriga delar av världen? Vet ju numer att jag faktikst har läsareäven utanför Sveriges trygga gränser.

Med det ber jag att få tacka för denna gång. En snabb titt på väderprognosen visar att värmen ser ut att vara på väg tillbaka, med andra ord värmebölja, rekordvärme och solchock att vänta. Ett bra sätt att avsluta denna post.

...Men hav förtröstan. Erik filar redan på en kommande post där bilder utlovas!

Med vänliga hälsningar

...Nick Schröder.

Leo Rattalett med vänner

2007-06-02T20:01:00.000+03:00

Skyter, Goter, Svenskar och övriga, God Kväll!

Jo... Det hände något idag. Ett fenomen syntes på himlen.

Moln. Moln. MOLN.

Det var mulet fram tills två-tiden på eftermiddagen. Första gången på många veckor.

Rykten säger att det kan komma regn. Det var det en månad sedan Rostov såg senast.

Samtigt talar väderprognoser om, förvisso inga lågtryck från brittiska öarna, men väl temperaturer mellan 25 och 30 C istället för 35-40.

Långkalsonger på, med andra ord!

Annars hade jag nöjet att för första gången kunna kolla lite statistik för min sida häromdagen. Den visade att den senaste månaden hade sidan besökts av 150 unika besökare! Mer än jag kunnat gissa ens i fantasin. Så tackar till Dig som utgör den statistiken.

...Men, om du, kära okända läsare, är den som kom till min sida genom att söka efter "tennfigurer mars" i Google, hör av dig! Jag är nämligen otroligt nyfiken på att veta vad u var på jakt efter den gången.

På återseende snart!

Lagom är bäst

2007-05-26T18:26:00.000+03:00

"...pa aterlasande inom kort!"

Sa skrev jag pa denna blog for snart tva manader sedan. Foga anade jag att snart skulle komma att betyda tva manader. Men den myckna fritiden blev allt mindre och vips rann tiden ivag. Fram tills idag. Och pa tva manader hinner mycket handa.

En sak som har hant att att under dessa tva manader har Rostov haft Sverigebesok inte mindre an tre ganger! Formodligen nagot av ett rekord.

Forst ut var Marduk. Ett band som wikipedia beskrev sa har: "Marduk is a Swedish black metal band, who are based in Norrkoping. Marduk's predominant lyrical topics are Satanism, anti-Christianity, Biblical wars, Nazism and World War II."

Eh...Just det ja. Men de ar fran Sverige!

Nasta besok var inget mindre an IKEA!

Exakt hur manga svenskar, om overhuvudtaget nagra som verkligen var har vet jag inte, men i mitten av maj dok det upp IKEA-reklam over hela Rostov. Man kunde nastan kanna hur Kamprads anda lag over stan. Exakt vad det var for nagot lyckades jag inte begripa, men nan slags tidig uppenbarelse av vad som komma skall antar jag. For enligt lite undersokningar pa olika internets kunde jag finna att IKEA minsan oppnar i Rostov i host! Det ar ungefar hur stort som helst for Rostov, som trots att det ar en stad i en storlek storre an Stockholm i allt vasentligt ar val avskiljt fran vasterlandet. Med andra ord, IKEA i Rostov ar nog det storsta som hant sedan McDonalds oppnade har nagon gang under det sena 1990-talet.

Tredje svenskbesoket var att denna blogs skribents mor var pa besok har i en knapp vecka. Oerhort trevligt!

Vad som ocksa har hant att pa gatan dar jag bor, Respublikanskaja[Республиканская] sa har det oppnats tva (2) matvaruaffarer av vasterlandskt snitt. Dvs. sadana dar man sjalv plockar sina varor i en korg och betalar i utgangen, istallet for att ga till en disk och be om allting.

Ha nu i atanka att detta ar ju Respublikanskaja, gatan som forvisso inte Gud, men val ryska myndigheter nog glomt bort att fanns. Gatan dar manga hus inte har rinnande vatten, dar avloppet gar rakt ut pa gata. Gatan dar en skock getter och sin herde brukar passera. Dels en alldels i borjan pa gatan, och de ma ju vara, dar ar ett litet centrum. Men uppe hos mig, i slutet av gatan. En affar i kedjan "Magnit" [Магнит] slog upp portarna den 22 april, och med det inleddes en helt ny era i Rostov, eller atminstone i dessa kvarter.

Att kunna ga till en affar, sjalv plocka vad jag vill ha och sedan betala. Det ar ett helt klart ett intressant koncept!

En fin tradition på blogen är ju annars att skriva om vädret. Kort sagt: Det är varmt! De senaste två veckorna har vi haft väder som väl knappast ens svensk högsommar kan bjuda på. 35 grader varmt i skuggan, inte en moln på himlen och inte något regn sedan slutet av april. Tort, varmt... och varmt. Helt enkelt.

Med det tror jag vi får runda av denna post. Andra häftiga grejor såsom Segerdagen och resa till Mariupol får vi ta vid annat tillfälle.

Och så ett stort tack till den trogna läsare som jag genom kommentarerna verkar ha, då ni skriver och ber mig fortsätta blogga. Alltid roligt att se att det inte bara är de närmast (för)sörjande som läser här. Och Erik lovar högtydligt att det inte skall dröja två månader till nästa blogpost.

På återhörande, helt enkelt!

Säg Sjasjlik!

2007-03-31T16:49:00.000+03:00

Kretensare, Ruser, Svennar - God Lördag!

Drog i väg en hel vecka utan post, en vecka som jag hade hoppats hinna skicka ut en hel bunt poster. Men så kan det gå.

Det är ju som så att det finns vissa saker att klara ut, sådant som hänger kvar från Ukraina och Vitryssland. Viktiga saker som bör komma alla, eventuella, läsare till del. Jag gpår ut hårt och dedikerar denna post till snabbmaten! Precis som att en trevlig sak så här års är alla julkort man får, är alla intressanta matupplevelser en annan. Dels de gamla bekanta såsom McDonalds, men även uppstickare såsom Rosticks och lokala delikatesser såsom Shaurma [Шаурма].

Först en liten summering: Erik besökte i Ukraina och Vitryssland totalt:

5 McDondalsrestatunger - Jalta, Simferopol, Kiev och två i Minsk.
1 Rosticksrestaurang - Minsk
och ätit Shaurmor från 6 olika ställen - Jalta, Minsk, Charkov (Ukraina) och tre ställen i Simferopol

McDonalds vet väl alla vad är men vad de andra är kan kanske behövas redas ut. Shaurma är, som en annan blogg på internetsen beskrev det;

"Shaurma är som en mix mellan kebab och tunnbrödrulle, köttet som sitter på en snurrande stång har en kryddning som är annorlunda mot den som är på kebab..."

Annars så, tänk er sådant där tunnt bröd man rulla ihop för att äta Tacos på svenskt vis. Där har vi brödet. Köttet är beskrivet ovan. Sedan fylls rullen i övrigt med allehanda sås och grönsaker. Smetana (som gräddfil fast annorlunda), kanske lite morötter, och paprika och lite andra sådana där prylar, ungefär som i en rullkebab.

Rosticks och sin sida är lite som KFC, Kentucky Fried Chicken, fast i rysk tappning. Mycket kyckligbasserad snabbmat, men även ryska grejor såsom borsjtj, pelmeni och blinnier. Fast i McDonalds-intriör om en säg. Läs mer här: http://moscowcity.com/restaurants/74.htm

Vad är bäst? Vad smakade dålig? Vad att undvika? Vad lär vi oss av denna snabbmatsrabbling undrar vän av ordning. Läs vidare:

Sharuma kan fås på många ställen och i lite olika utföranden. Den klart bästa Shaurman fick jag mig dock en sen eftermiddag i Jalta. En 10 grivnas-Shaurma som förvisso var både dyrare och mindre än de andra, men samtidigt den allra bästa. Jag provade också en Rosticks-variant av Shaurman som inte var dålig heller, men Shaurma är och förblir nog något som blir bäst från mindre stånd och vagnar.

Hamburgare har ätits på McDonalds. Att kora någon vinnare av de olika donkorna är inte helt lätt. Men jag tror ändå vi får säga att Simferopol vann. Inte för att de var så mycket annorlunda där, men för att vara en sån trälig stad var McDonalds oväntat bra. Ett hederomnämnade till McDonals i Jalta dock. Första gången jag sett en äldre farbror, 60+ och tant i samma ålder jobba på en McDonaldsrestaturang...

Utanför tävlan med värt att nämna... är Rosticks och deras Sjasjlik [шашлик]. Ungefär som ett grillspett kan man säga. Mycket välsmakande, smakar som kyckling! Erik slår ett slag för Rosticks och ser gärna att de kommer till Rostov... Eller Sverige.

Efter denna djupdykning i snabbmat återstår en post om tågen, sedan kan vi lägga Ukraina och Vitryssland till handlingarna och koncentrera oss på nuet. Rostov blir ju som bekant aldrig långtråkigt.

Tackar för visat intresse, och säger på återläsande inom kort!

Fiski! bläckfiski! Blubb blubbi

2007-03-23T16:36:00.000+02:00

Blogdags igen!

Och trots att det fattas några avslutande poster från Vitryssland och Ukraina ber jag om att få sticka emellan med en Rostovrelaterad post.

I Rostov finns det nämligen något som heter Tsentralnij Rinak [Центральний Рынoк]. Centrala marknaden, på gammal vanlig svenska. Det är den stora marknaden i stan där man kan köpa det mesta och lite till. Parasoller och bassänger, fontäner, vattenpumpar väderkvarnar och flaggstänger... Nåja, inte riktigt, men nästan. Lägg till det mat och grönsaker och frukt av allehanda slag. Potatis för 8 rubel/kg t.ex. Men även leksaker och mobiltelefoner och klockor och kläder och allt och lite till. Dit begav sig Erik igår.

Han hade en liten lös tanke på att kanske borde han köpa sig något gott att dryga ut bröd och mjukostdieten med. Lite koreansk sallad eller nåt är ju alltid gott.

Så han närmar sig den radda av stånd, där Kim efter Kim, säljer samma koreanska sallader och och kött/fisk-anrättningar till samma priser. Säkert tio sådana stånd efter varandra. Och alla heter de nog Kim i efternamn. Chi i förnamn. Nä, oftast något standardryskt namn i förnamn faktikst. För de är sådana där rysskoreaner som egentligen inte har nån vidare koppling till korea alls, mer än genom deras gammelgammelfarfar som var korean i slutet av 1800-talet. För den intresserade av detta fenomen postade jag om det i Oktober/november snåret 2005.

Iallafall Erik begav sig dit. Och går man där och ens råkar var nära tt blicka åt deras håll, så ropas det att man minsann väl skall komma och titta och smaka. Så det gör ju Erik. Gratisätande är alltid rätt. Så efter att ha provat det ena och andra, ömsom gott ömsom inte alls gott, så kommer frågan. "Sjto vam?" [Что вам?] - Vad till Er? eller mer fri översättning: "Ok, nu har du smakat en massa av maten, nu ser du till att köpa nånting också!". Happ. Inte kan jag bara smita därifrånu, så då måste jag ju köpa nåt tänkte jag. Och nåt av det jag provade var ju faktikst riktigt smaskigt. Så vi tar lite sådant, tänker jag, så vi kan gå därifrån sedan...

Sagt och gjort. Bara det att jag, för sent, kommer på att det var ju fel. Det var ju inte den goa fisklöksstjohejsanet det där. Istället har jag köpt ett halv kg av inlagd bläckfisk (squid)! Eh... Ja. Så kan det gå. Det var 70 rubel det.

Så jag går vidare längs raddan av stånd, på väg ut från marknaden. Men så ropar nästa stånd där att jag skall komma och prova. Så det gör jag, men då måste jag ju köpa nåt igen! Och det hade jag ju inte tänkt mig. Men så blir det av att köpa lite av den där fiskhistorien som jag inte lyckades köpa första gången. För 50 rubel till.

Så kom vi hem med ett halv kg bläckfisk, 4 hg av nåt annat koreanskt, samt en påse morötter, inlagda på koranskt vis, som jag fick på köpet vid första anhalten...

Så kan det gå, en dag på marknaden för en svensk i Rostov. Och allt jag ville vara att eventuellt köpa nåt litet salladsgrej att ha till mina mjukostsmörgåsar.

Bara i Rostov, barn, bara i Rostov.

Jag mötte... Mona?

2007-03-18T16:14:00.000+02:00

En liten sådan där, Meta-post, tror jag di kallart...

Läste mina gamla blogpostar från förra hösten. Såg där att jag minsann hade sett Mona Sahlin på Arlanda i samband med avfärd mot Österlandet.

Och idag har jag läst svenska tidningar och förstått att hon minsann är partledare numer.

Stort! Erik mötte sveriges största partis Partiledare på flygplatsen på väg till Rostov. Alltid något.

Minsk - En del av Sverige?

2007-03-18T16:01:00.000+02:00

Sådär ja!

Jalta är historia, resan går vidare! Hej då Krim!

Och det är klart, egentligen gick resan från Krim vidare till Ukrainas huvudstad Kiev. Men då Kiev dels redan är uttrett i en Kiev-dedikerad post från i höstas och dels inte har så mycket intressant att erbjuda så ignorerar vi nämnda ställe för ett ögonblick. Istället koncentrerar vi oss på nästan stora steg. Resan Kiev till Vitryssland och Minsk! Från Jusjtjenko till Lukasjenko! Från Grivna till Vitryska Rubel.

Den resan skedde, dessutom på ett Vitryskt tåg. Hur de Ukrainska tågen ser ut, det redogjorde jag ju för efter Ukraina-trippen i höstas, men vet ni. Vitryska tåg. Det. Det är något helt annat. Men vi lämnar det tillsvidare, kommer snart en post på temat Östeuropeiska tåg.

Men hur det nu var, så ankom Erik och vänner till Minsk en snöblåsig kall eländig dag i slutet av Januari. Eriks minns att hans första reaktion var: "Detta är inte Jalta...". Och mycket riktigt. Det var det inte heller. Det var Minsk.

Och hur är då Minsk? Jotack, alla tiders! En synnerligen sympatisk stad i ett sympatiskt land med en något mindre sympatisk president. SSSLOSP, för att förkorta det hela.,

När jag förstått att jag faktikst hamnat i Minsk och inte i Jalta är det en sak som skiljer Minsk från såväl Ukraina som Ryssland. Något som jag antydde redan i första posten efter hemkomsten. Renhet. Gatorna är... Rena! Nu kanske man inte kan spegla sig i asfalten eller så, men de är i vart fall lika rena och städade som en ordinär svensk gata i en ordinär svensk storstad. Om inte renare. Men så såg man överallt folk som plockar skräp eller planterar träd eller vad de nu pysslade med, horder av arbetare i allafall som gjorde allt för att göra Minsk til den fina stad det är.

I övrigt är staden synnerligen sovjetisk i sin stil. Det är raka breda gator, gärna med mastodontbyggnader med stjärna i topp i slutet av början av varje gata. Det är rakt, ståtligt och stort. Wikipedia, ett fantastiskt ställe, har en hel del att säga om det jag försöker beskriva:
http://en.wikipedia.org/wiki/Stalinist_architecture
(och nej, jag begriper inte hur det funkar att länka på ett vettigt sätt med blogger, vet nån läsare så berätta gärna).

Men Minsk var inte bara sådant. Det var också bostadsomården i utkanten av stan som mest av allt påminde om... Sverige! Fina, lite sådär lagom färglagda betonghus med en stor siffra på sidan för att visa adressen. Och på gården en parkering och en liten lekplats. Och åtminstone där jag bodde i en vecka var det en lägenhet som klart var av svensk standard. Oerhört faschiernande, klart högt intressitans-värde. Och eftersom det på parkeringen och lekplatsen var rent och fint, och inte som i Ryssland, smutsigt och farfallet, så kunde man nästan tro man var i Sverige.
...Å andra sidan, jag skall väl låta det vara osagt om Minsk i detta fall liknade Sverige eller svenska miljonprogrammshus liknar fd-Sovjet...

Men Minsk bjöd på andra intressantismer också. T.ex. spenderade jag en vecka i den lilla byn Garandistje [Гарандiшче - по белорусскi]. Och där var det en annan femma. Där talar vi, för många boende i byn, ett samhälle som i Barnen i Bullerbyn ungefär. Vi har givetvis utedass och värme genom att elda i kammin. En dag mötte jag en hö-lass på vägen, draget av en häst styrd av en vitrysk bonde. Bara en sån sak, bondgårdar där
an inte har traktor. Helt enkelt väldigt primitivt. Detta sisådär 40 minuters bilfärd från Minsk. Som Sverige för... Många år sedan, kan jag tänka mig.

Annan svensklikhet ligger annars i hur den genomsnittliga vitryssen är. För vitryssen, minsann, är inte riktigt som standardryssen. Vitryssen ler för det första inte, om det inte är nödvändigt. Går man på gatan så ser man knappast en människa som som ser glad ut. Vilket är ganska skönt, dumt och gå runt och vara glad i onöden liksom. Och för det andra är vitryssen en lugn figur. Medan ryssen är extrem i allt den gör så är vitryssen mer... Lagom, helt enkelt! Han tar det mer lugnt, låter det gå som det går, hetsar inte upp sig i onödan, glödjer sig inte i onödan. Helt enkelt lite mer som svenskar! Men, kanske än mer som finnar! Själv har jag knappt varit i Finland men min finske vän tyckte det var samma deprimerande känsla att gå runt i Kiev som att gå runt hemma i Tammerfors. Tro't den som vill.

Givetvis bjuder Minsk och Vitryssland på mycker mer. Vitryska patrioter. Bela Cola. Rosticks. Listan kan göras lång. Men detta i kommande poster.

Tackar eventuella läsare för uppmärksamheten och säger på återläsande!

Jalta i mitt hjärta, låt mig besjunga dig nu...

2007-03-13T21:50:00.000+02:00

Jalta, stad i världen, Jalta, Jalta världens stad!

Javisst. Erik lovade Jalta-rapport, och Jalta rapport skall det bli.

Och kort sagt kan man säga att det är ett fantastiskt ställe. För att vara i det annars rätt träliga Ukraina är det ett under av intressitans.

Det fanns sig nämligen så, en Januaridag nådens år 2007 att Erik hade en en ledig dag och tänkte att den kan man ju utnyttja på nåt roligt sätt. Så sagt och gjort, på morgonen denna dag satte sig Erik, tillsammans med tre vänner, av Finländsk, Sydkoreansk, Rysk och Uzbekisk härkomst, tillsammans med två lokala Simferopolbor på en Marchrutka för att ta färden till Jalta. Det lovade landet.

I förra posten skrev jag ju att Jalta och Simferopol skryter med att vara slut- respektive ändpunkterna för världens längsta trådbusslinje dryga (8 mil!). Emellertid. Tre timmar i en seeg trådbuss kändes inte så lockande, då var en timme i marchrutka mer lagom.

Och det intressanta började redan vid resan. Nej, inte bottar vid avfärden denna gång, men ändå. I Simferopol var det vi avfärd ett par grader varmt, 4-5 kanske. Men vägen till Jalta går över de krimska bergen och halvvägs längs resan, när vi åkt uppför i ca 40 minuter är det minsann en skylt som visar att vi vi har nått högsta punkten, 752 m over Svarta Havet. Det är den högsta höjden som vägen passerar över bergspassagen Kujbysjeve [Куйбышеве]. Och vad är då intressant med det? Jo. För det påverkar klimatet. Där, på höjderna, var det rikligt med snö och förmodligen strax under 0, eftersom snön låg kvar. I Simferopol där vi startade var det ingen snö alls, nämligen. Och i Jalta... Jalta... Jalta.

Detta underbara ställe. Denna städernas stad. Där hade vi såklart ingen snö. Där var det bara fint. Där var det drygt 10 grader varmt. Där var allt grönt. Där var det fortfarande blommor som levde. Och störst av allt, kära bloggläsare, där fanns Palmer! Riktiga palmer! Sådana där man ser på TV från Söderhavs-Öar. Palmer, förvisso utan kokosnötter, men ändå. Och där fanns Svarta Havet. Det stora, mytiska, svarta havet. Det hav som lurar på oändliga gåtar. Ett hav som svalt oändligt med folk; Skyter, Mongoler, Kimmerier, Greker, Goter, Byzantiner, Kumaner, Khazarer, Venetianer, Samatarier, Kertjesser, Kiptjaker, Mongoler och Bulgarer och Ryssar och Ukrainare och förmodligen tjugielva olika folkslag till, som alla har haft Krimhalvön som sitt hem genom åren. En historia som sträcker sig ett sisådär 2000-3000 år tillbaka. (Och ja, Wikipedia hjälpte till med folkslagen ovan).

Bara en sån sak. Vandra längs stranden av Svarta Havet, stänkas ner av samma vågor som en gång stänkte ner Goter och Skyter, stänker nu ner mig. Tanken svindlar. Lägg där till att det var i Jalta herrarna Stalin, Hitler och Roosewelt gjord upp efter Andra Världskriget och att de förmodligen någon gång besökta havet, och jag känner mig än mer historisk. Herr Got, Fru Skyt, Stalin och Jag. Jalta-gänget, som de kallar oss. Och ta en titt snett uppåt runt om dig, och du ser snäklädda bergtoppar omsluta staden. Bergstoppar som många folkslag gömt sig i, under tider av krig, genom de många åren. Finns egentligen ingen ändå av vilken historisk bygd Eri rörde sig i.

Men åter till staden. Så ja, den är ganska rejält turistig. Längs strandpromenaden så finns allt det som här en rysk turisstad till. Du kan fotografera dig med en Apa på huvudet, en Örn på armen. Du kan köpa sovernirer och krimskrams av allehanda slag. Och, viktigt, med priser som sätts beroende på din etnicitet. Detta erfor vi. Tennfigurer föreställande ovan nämnda herrar kostade när Erik och min finländske vän frågade 400 grivna (ca 600kr). När min ryskspråkiga vän frågade senare var priset visst bara 100 grivna. Så kan det gå.

Annars så bjöd Jalta på lite känsla av att vara exotiskt när vi på kvällen, på väg mot Marchrutkan hem, hörde muslimska bönerna ropas ut från stadens minareter. Då Jalta har en lång historia av olika turkfolk, idag främst representerat av Krimtartarerna som anses härstamma från Jighis Khan och c:o när han invaderade Ryssland en gång i tiden, finns det alltså gott om muslimer på Krim i allmänhet och även Jalta. Bara en sån sak.

Palmer, Svarta Hav, trådbusslinje och minareter, i en och samma stad! Slå det, den som kan!

När mörkret på kvällen lagt sig över den fantastiska staden Jalta var det dags för Erik och vänner att åter sätta sig på en marchrutka hem till Simferopol. Dagen var till ändå. Intrycken oändliga. Storslagna, härliga. Vilken stad, vilket hav, vilken... Jalta!!

.... och då har jag ändå inte nämnt att Jalta bjöd på hela Ukraina-Vitryssland-trippens bästa snabbmatsupplevelse. Men det kommer senare, i Den Stora Snabbmatsguiden till Österopa.

Erik tackar för denna post, och hoppas ni kära läsare kan lite granna iallafall föreställa sig det storartade i denna städernas stad.

På återhörande inom kort!

Popunder, buss och Ukrainsk tråkstad.

2007-03-09T23:52:00.000+02:00

Käre läsare, tiden går fort ibland. Två veckor och kanske mer och ännu ingen post. Men håll ut, nu kommer det!

Den 23:e december 2005 startade Erik sin trip som kom att pågå i två månader och omfatta tre länder; Ryssland, Vitryssland och Ukraina.

Och om detta finns såklart massor att berätta. Smått och stort. Men om vi försöker ta det från början, och sedan följer vi upp med poster för att reda ut detaljerna.

Det begavs sig alltså med buss från Avtovokzal, busstationen i Rostov sent på fredagskvällen den 23 December. En buss som skulle gå från Rostov till Simferopol på Krim i Ukraina. Det hade ju inte behövt vara vidare spännande alls, om det nu inte var några små lustiga omständigheter just i samband med avresan. För det första, det var en svensk buss. Ja, alltså inte en Volvo sådär i största allmänhet, sådana finns det ju många av. Utan en svensk buss som det stod "TimråExpress" (om minnet inte sviker mig nu) på. Bara en sådan sak, åka från Rostov till Simferopol, men en Timrå-buss. Hur ofta händer det på en skala? Det var det första. Sedan var det intressanta händelse nummer två: I samma ögonblick det var dags att stiga ombord spelades, från högtalare utanför någon kiosk i närheten musik. Svensk musik, som tidigare har rapporterats om här på bloggen. Vi talar det svenska stjärnskottet BassHunter! Vi talar, kära läsare, Botten Anna! Sådär ett halvår efter att låten nådde sin kulmen i Sverige, kunde vi alltså höra den i Rostov spelas, när vi steg ombord på en svensk buss för att åka till Simferopol. Det är sådant som gör livet, låt oss säga, lite kryddigare.

Sedan gick resan som den skulle, svenska bussar kan man ju som bekant lita på, och på julaftonsmorgonen var vi framme Simferopol, den Autonoma Krimrepublikens huvudstad!

Angående Simferopol finns det väl egentligen inte så mycket intressant att säga. En ganska tråkig stad med visst turistigt centrum. En stad att besöka och en stad att glömma. En sak är dock stort med staden. Kanske rent enormt. Simferopol utgör en ändhållplatsen för världens längsta trådbusslinje! Nämligen den som går från Simferopol till Jalta...
...och lika trälig som Simferopol, lika fantastiskt spännande, skön och trevlig är Jalta!

Och om det återkommer vi i nästa post.

På återläsandes!

Från Rostov till Simferopol, från Minsk till Rostov...

2007-02-19T19:03:00.000+02:00

Oooooo...ch vi är framme igen!!

Två månader har gått. Två länder har avverkats, två huvudstäder, två vitryska byar och två ukrainska turistorter.

Rubel har blivit Grivnas. Grivnas har blivit Rubel igen, fast då vitryska, och dessa rubel har nu återigen blivit ryska rubel.

Vintern har kommit, vintern har gått, våren har anlänt, våren har försvunnit för att tas vid av bitande vinterkyla, för att återigen har ge med sig, nånstans i höjd med de västukrainska åkerfälten.

Förkylning har varit, förkylning har gått, ny förkylning har anlänt.

Med andra ord. Finns massor att skriva om. Intryck att dela med sig av. För tro det eller ej. Ukraina och Vitryssland, är inte detsamma som Ryssland. Även om det otränade, skandinaviska, ögat har svårt att se skillnad ibland.

Så vänta er en spännande tid med noggrana redogörelser om Bela Cola, Vitrysk renhet och Shaurma.

Mer jul!

2006-12-21T18:40:00.000+02:00

Tiden flyger! Två veckor och mer än så har gått sedan senaste blogposten. Från Advent till Dan före Dan. Nästan iallafall.

Som vanligt finns det mycket att berätta.

Men vi börjar med det största. Det stora eviga dramat som förföljt mig de senaste veckorna. Vi talar om strumpor. För jag säger er på en gång: Att köpa strumpor i Rostov är minsann inte detsamma som i gamla Sverige. Men vi tar det från början. Måndagen för snart två veckor sedan. En ledig dag och jag tänkte, så bra, idag skall jag köpa strumpor! Så jag tar spårvagnen mot en centralt beläget köpcentrum. Perekrestok hette den minsann. Där borde det ju finnas strumpor. För på MAXI och OBS! och liknande instutitioner i Sverige köper jag ju alltid mina strumpor. Men tror ni det fanns där? Nej då. Knallar runt centrala delarna av stan, hittar en sportbutik, typ Stadium. Går in där för där måste det ju finnas strumpor. Tror ni de fanns där? Nääe då. Går vidare mot ”Tsentralnij riynak”, centrala marknaden. Där måste det ju gå att köpa vanliga rediga strumpor. Tror ni jag hittade nåt? Nääääe då. Fanns strumpor, men av nåt slags rysk modell, om än ”Made in China”, som inte alls är vidare bekväma. Jag vill ju ha vanliga hederliga strumpor som man köper i närmaste affär i Sverige. Sådana där vita historier som säljs i 5- och 10-pack oftast. Intersport-sockar är ju närmast ett begrepp. Men jag fick se mig besegrad den dagen och återvände dyster hem.

I fredags fick såpan en fortsättning. Jag hade tagit mig lite ledigt och tänkte, ”Jag åker till Ramstor, där MÅSTE det ju finnas strumpor”. Ramstor är ett bautaköpcenter i Rostov med dels en storstorstor mataffär i ICA MAXI-stuk (som alltså säljer mat men också snudd på allt annat), och dels många andra mindre affärer av olika slag. Där hade jag ju nämligen förrut köpt strumpor med stor framgång. Så tror ni jag fann några strumpor där? Näääääääääääääääääääe då. Jag knallar runt en timme i ett stor köpcentrum men inte på ETT ENDA STÄLLE gick det att köpa vanliga hederliga vettiga strumpor. Skall det vara så? Jag bara undrar. Ni tror ni kanske jag är bitter. Men jag? Bitter?...

För hugade affärsmän ligger alltså marknaden öppen för att bli importör av svenska strumpor till Rostov.

Annat som finns att berätta? T.ex att jag såg reklam för att Intersport skall öppna i Rostov. Jag som trodde att det var någon helsvenskt. Men kanske kan det innebära en ljusning på strumpfronten?

När vi ändå talar om kläder. Lyckades köpa ett par Jeans här i veckan. Ett par vanliga svarta jeans. Det lustiga var bara att det var av märket Lewis, men kostade 200 rubel, ca 50kr. Med det var de de billigaste av alla jeans i affären. Extra instressant blir det då jag bara dagarna innan sett Lewis egen butik, där kostade jeansen i regel 1500 rubel och uppåt. Dvs 400kr eller mer. Men så är ju också Rostov möjligheternas stad!

Som jag skrev i inledningen, tiden flyger fram. Flyger fram till den grad att det i skrivande stund är torsdagen den 21 december 2006. Det betyder att denna blog riskerar att bli tyst för ett tag. Redan den 23 sätter jag mig på en buss till staden Simferopol på Krim i Ukraina. Sedan kommer jag bliva där ett slag, färden kommer sedan gå vidare Jag vet inte hur det kommer vara med internetåtkomst där så jag törst inte lova någon ny post förrens i mitten av Februari då jag återvänder till Rostov. Förhoppningsvis kan jag väl dock nås på e-posten lite bättre.

Men jag tackar alla kära läsare för att flitigt ha följt denna blogg genom hösten och önskar alla kära läsare en riktigt God Jul och Gott Nytt År!

С Рождеством и новым годом!

Tomten är lite sen, han har fått problem...

2006-12-02T16:27:00.000+02:00

Håll i hatten, Erik bloggar igen, redan efter en knapp vecka!

Vad finns att berätta? En beprövad fråga, om en säga.

Till exempel att det regnar idag, att jag har lagat Borsjtj och att afrikaans är ett underligt men intressant språk. Men vi tar det i ordning.

Vädret, alltid lika intressant. Eller ointressant om man vill så. Hur är det då? Jodå, har varit en grå vecka må man säga. Reng, grått och disisgt. En klassisk Rostov-höstvecka med andra ord! Trääälig om man så vill.

Så har denna vecka haft exotiskt besök på skolan. Lärare ifrån mörkaste Sydafrika! Fast just nu boende i Moskva och inte alls svarta, men ändå. Om dem kan man säga mycket, men det intressantaste Erik noterat är deras språk. Till att börja med deras engelska, som låter väldigt intressant. En accent att räkna med, kan man säga. En dos brittisk engelska. ”Kaaant”, ”Daaans” osv istället för ”Käänt och Dääns”. Till det lite tüsk stil på det hela, lite sådär Arnold om man tänker. Väldigt intressant! Detta om engelskan, men sedan har vi ju deras egna språk, deras första språk. Afrikans (med reservatin för stavning). Ett väldigt intressant språk! Redan från början när jag hörde de talas väcktes mitt språköra och tyckte, ja det var ju ett festligt språk. Fast efter att haft koreaner omkring sig bra länge har man vant sig vid det mesta. Det riktigt intressanta blir ju när det visar sig att svenska och afrikans bitvis är väldigt lika! Detta uppdagades då min finske vän, på svenska (med stark accent dock), säger någon enkel mening typ ”jag talar svenska” och det förstås av sydafrikanerna di två. Festligt! Visar sig vid vidare undersökning väldigt ofta vara likt svenskan, bara lite annorlunda betoning och accent. Smaklig måltid, ”smaklete maltaid” typ. Häftigt! Ibland tycker jag mig finna att det är ganska nära danskan, när det kommer till uttalet. Fast med sådana där tyska / holländska djupa ”ach”-ljud. Mycket faschinerande. Utan att ha läst på så mycket så vill jag minnas att språket skall komma från Holländskan ursprungligen, från det att holländare koloniserade Sydafrika nån gång då för 100+ år sedan. Och holländska och tyska är ju rätt likt, och tyska och svenska. Sedemera säkert uppblandat med engelska som också är officiellt språk i Syafrika. Och engelska och svenska har ju som bekant väldigt många ord gemensamt.

Så kan det gå om man åker till Ryssland!

Och just det... Lagade lunch häromdagen. Var i köket och radion står på. Rysk radio. Denna dag inga botar, men väl sportnyheter. Erik lyssnar inte så överdriver kondenserat men hör att de börjar nämna Sverige [Швеция] upprepade ganger. Hör även att de talar om boxning [бокс]. De talar ganska snabbt och Erik hänger inte riktigt med, så han frågan en rysk vän som star brevid va de talade om. Jodå. Mycket riktigt. Det de ryska sportnyheterna kunde berätta är att proffsboxning numera skall bli tillåtet i Sverige! Fick det konfirmerat genom Dn.se senare också. Faschinerande.

Mat är det kul att skriva om också. Frukost är en typ av mat som är jätterolig, kan man tycka. Rolig eller ej, frukosterade jag imorse. Eller närmare halvtvå på eftermiddagen, men ändå. Det intressanta var ju då hvad jag åt. Vi tar det från början att jag igår var förbi en sväng vid good ol’
Karl Marx-torget [Площад им. Карла Маркса], där finns en liten mataffär. Storleksordningen en liten konsumbutik / stor bensinmack. Men det skojiga med den är att de har ett rikt utbud av ickeryska varor; Dumle, Geisha mm i godisväg. Men det jag köpte där igår var inte godis. Utan svenskt knäckebröd! Vasabröd för att vara exakt! Made in Filipstad! Fanns ett ganska riktigt utbud av olika sorters hårdbröd. Vasa samt Leksandsbröd. Mitt val föll på Vasa Orginal, som jag tror det hette. Det var alltså det jag åt till frukost i morse. Svenskt knäckebröd med rysk mjukost av märket Jantarnij [Яаптарный] (som kostar ungefär 2kr/paketet) och till det O’boy! Nåja. Kanske inte riktigt O’ boy men väl chokladdryckspulver som blandas med hett vatten. Smakade helfint vill jag lova. Och jag som egentligen inte är så förtjust i hårdbröd... Men det var ju svenskt! Patriotismen ökar med avståndet, verkar det som.

Så har ett gäng viktiga och allmänt intressanta saker avverkats då. Vi går ju snart in i Julen också. I skrivande stund är 1:a Advent redan imorgon! Inget som ryssarna firar eller vet vad är dock. Det först dock diskusioner att göra en nordisk räd i form av att baka pepparkakor framöver här. Samt att spela adventssånger. Erik lovar återkomma på det temat längre fram.

Annars önskar jag läsarna en god och trevlig första advent, och säger på återhörande!
...en liten sak bara. Bloggen passar på att säga stort grattis till Martin som fyller år på söndag.
С днём рождения тебя, братка!!

Värmer DU dig med MIN ved?

2006-11-23T22:26:00.000+02:00

Ojoj vad tiden går fort ibland. Redan har det gått över två veckor sedan förra blogposten, så hög tid för en ny post. Minst sagt.

Så... Rostov na Donu. Vädret! Jodå, kallt har det blivit! Ingen snö synes än men det är minusgrader på nätterna. När Erik beträdde Rostovsk mark på söndagsmorgonen var det is på lerpölarna. Och inte mycket varmare på dagarna heller, går nätt och jämnt över noll. Man skulle rent av kunna kalla det Kiev-väder, med andra ord! Väntar fortfarande på att det väder so förra året rådde, som jag mer kraft och frenesi beskrev i förra blogposten, skall komma. Fortsätter denna trend lär det juj snöa innan Jul. Läskigt.

Som läsarna säkert redan känner till är ju Rostov lite av det förlovade landet, men gråare betong, smutsigare gator och hemlösare hemlösa än i Sverige. Finns det nåt man ändock kan klaga på, eller kanske inte klaga, men säga att man saknar så är det lösgodis. Redigt fint, svenskt lösgodis. Svenskt kulturarv när det är som bäst. När jag tänker på det är nog det enda jag riktigt saknar i Ryssland. Går visserligen att köpa godis på lösvikt, men det är bakom disk och påminner mer om Barnen i Bullerbyn-affärer, om en säg. Inte självplock med andra ord. MEN, å andra sidan finns nåt riktigt genialt här, som jag inte sett i Sverige. Nämligen kakor på lösvikt! En sådan enkel med genial idé! Istället för att köpa hela förpackningar så köper man dem i lösvikt. Finns i affären mitt emot här, oftast 7-8 sorter att välja på. De billigaste går lös på 33 rubel/kg (ca 9kr), de dyrare går uppemot det dubbla. Låt oss kalla det löskakor. Genialt! Tack vare det går det ju att köpa bara ett par stycken kakor, billigt och bra, när andan faller på. T.ex. så fall andan på förra helgen. Då var det ju bara att knalla dit köpa sig 2 hg kakor och en påse pulverkaffe (med socker och mjölk i ett) och vips, för 10 rubel (2,50 kr) hade jag fått mig eftermiddagsfika! Snabbt och lätt, färdigbrett!

På temat mat. Fram tills mitten av förra veckan, och 2½ vecka bakåt har var vi gästade av amerikaner, en helt bunt. Från mörkaste Tjikago, rent av! Intressanta typer. Den som kan sin historia, eller vad det kan vara, vet att många svenskar emigrerade till de trakterna av amerikat. Så jag nämnde de för dessa amerikaner, vid tillfälle. Och det visst de. Fanns nämligen en stadsdel vid namn Andersson-town som var ”svensk”. Även om de som bor där nu är tämligen acklimatiserade får man tro. Men ett par kunde berätta att de ätit ”krepps” (eller hur det stavas) på den svenska restaurangen nyligen. En man kunde berätta om att det svenska bageriet somo har väldigt fina bakverk. Mannen i fråga hade diabetes, bara som en liten upplysning...
Under de veckorna var basen, byggnaden, där vi bor väldigt fullbelagd och lite till, vilket gjorde att vi fick kalla in förstärkning på matlagningsfronten. Från att ha själva ansvarat för att laga middag och lunch letas det fram två genuina ryska ”bábusjkor” som bistod oss. Fantastisk matlaning i veckorna två vill jag lova! Men det jag ville komma, var vid ett tillfälle, eller faktikst två när vi serverades något intressant. Det var mat bestående av köttfärs, som en stor köttbulle, eller hur en vill beskriva det, och runt det var det lindat kål. Låter det bekant? Det tyckte jag med. Kåldolmar, ganska exakt! Men, tro nu inte det var någon svensk influens eller så, utan detta var ju klassisk rysk husmanskost kallat ”Galubtsí” [Голубцы]. Vissa källor säger dock att di svenska kåldolmarna skall ha turkiskt urpsrung, och ryssland och nuvarande Turkiet har haft en hel del duster genom historien. Kanske finns där förklaringen nåstans, till hur samma rätt kan vara både svensk och rysk husmanskost men, som i slutändan härstammar från Turkiet. Erik skall försöka rota lite i det och lovar återkomma när jag har hittat nåt.

En kort notis: På good ol’ OBS! i Umeå gick det ett kort tag köpa nåt de kallade ”Kinesiska Äppelpäron”. Nån slags mix mellan di båda som inte smakade dumt alls! Är häromdagen på Magnit, typ Konsum a la Ryssland. En vanlig affär av stuket ”supermarket”, dvs. man plocar själv i sin korg och betalar i kassan. Vad tro ni jag ser där, bland bananer och annat, om inte Kinesiska Äppelpäron! Fantastiskt, tänker Erik. Som dock inte köper något...

Ungefär det är väl som det som finns att säga just nu. Saker rullar på som vanligt. Bara lite kyligare. Är snart Jul också! Och efter Julhelgen (dvs västerländska julen) försvinner troligen Erik bort från Rostov för ett par månader, oklart var dock, så den som vill skicka mig hårda eller mjuka klappar bör börja tänka på det nu, om jag skall få dem i tid.

Med det säger jag tack och hej, och på återhörande!

Värmer DU dig med MIN ved?

2006-11-22T19:22:00.000+02:00

När vi får tid...

2006-11-05T13:57:00.000+02:00

Ack och ve!

Två hela veckor har runnit mellan broarna sedan sisst. Vi beklagar det långa uppehållet och sparkar igång denna veckas post!

Vad finns att säga, vad finns att berätta? Ptja...Vädret finns ju alltid!

Det har nämligen blivit kallt! Kallare i vart fall! Så kallt att det bara varit 4-5 grader de senaste två dagarna. Har varit premiär för vinterjacka tillochmed! Dock räknar jag med att denna kyla snart försvinner. Känner jag mitt höstrostov rätt återgår det snart till det vanliga oktober-december vädret; +10 grader, disigt, dimmigt, grått, fuktigt. Sjaskigt, känns som ett bra ord för att beskriva det vädret. Så där så att man tänker, Oj! Sol idag, vad kul. För nu dröjer det väl ett par veckor till nästa gång. Ungefär. Ett annat sätt att beskriva det är att kläderna inte blir torra om man hänger dem att torka ute, utan förblir lika blöta som när man tog dem ur maskinen. Träligt, skulle nog nerkingar uttryckt saken.

Har förresten läst nåt på DN om snökaos i svenska huvudstaden. Fick nästan en känsla av att jag hört det förrut nån gång... Typ varje år första snön kommer.

Nåt annat trevligt så här års, är inte alla julkort, men däremot spelet Risk. Har aldrig riktigt stiftat bekantskap med det färnämliga sällskapsspelet förrut, men än i online-kloner, men nu har det skett. En brokig skara utlänningar i Ryssland ägnade många timmar senaste veckan åt detta spel. En Uzbek, en koranska, en finländare och, nej inte en Bellman, men väl en Erik. Då jag inte kan finska, koranskan inte svenska, Uzbeken inte engelska osv så var språket som användes ryska. Som ingen av oss talar riktigt perfekt. Lustigt på sitt vis. Men iallafall, ett lysande spel! Skall dock erkänna att mina framgångar så här långt varit begränsade, gårdagskvällens/nattens runda slutade i Uzbekiskt världherrevälde. Skrämmande.

Som trogna läsare av bloggen läst var jag en vända i Sverige, fast i Kiev, för några veckor sedan. Passade då på att frossa i limpa med kalles kaviar. En liten anekdot från detta känner jag min tvingad att dela med mig av, för att väga upp en annars ganska innehållslös post:

Var som så att jag gjorde iordning mina fina smörgåsar med Kaviar. Brevid mig satt Will, jänkare. Erik talade vitt och brett om den fantastiska svenska kaviaren vars motstycke världen saknar. Till slut tyckte jag väl att Will iallafall borde prova denna svenska delikatess. Det tyckte inte han. Kommentaren, som sade allt, var: ”Fish eggs in a toothpaste tube?” (fiskägg i en tandkrämstub?”). Tja... Så kan man ju se på saken. Men det är ju inte rätt.

Annars kan jag meddela att det har förlutit en jazzfestival i Rostov, som jag inte kunnat närvara vid. Svider lite. Har dock fått upp örona om ett hak där det regelbundet hålls jazzkonsertet i Rostov. Skall rota vidare i det. Ryssland och Jazz är ju trots allt en ganska så given kombination.

Så var det med det. I övrigt flyter saker och ting på. Erik sysselsätter sig mest hela tiden med skolan som bedrivs här, där han försöker göra så bra jobb han förmår med att leda den. Med anledning av det kan jag också ”på:a” för den lilla förändring som skett. Numer är denna blog mer än Rostov/Rysslands-blogg där Erik postar sina iaktagelser och synpunkter på saker som händer och fötter. Mer specifik information om mitt arbete här i Rostov, som är anledning till att jag överhuvudtaget är här, förmedlas istället genom ett nyhetsbrev en gång i månaden. För de läsare som skulle vara intresserade av dessa mer ”religiöst orienterade” nyhterna: Hör av sig i ett e-brev! Till e r i k . e . j @ g m a i l . c o m (utan mellanslagen) och Du sätts upp på skick-listan.

Nåja. Tack och hej, leverpastej, som den gode Bert brukade säga! På återhörande!

Med Fylkingstämma: Äntligen!!

2006-10-22T16:45:00.000+03:00

Sådärja! Framme igen! Tillbaka i Rostov och Ryssland. Allt är som vanligt med andra ord. Staden där betongen är gråare, gatorna smutsigare och affärsbiträdena otrevligare. Inte svårt att förstå att man längtar hit då.

En hyffsad tågresa mäktade jag med iallafall. Lämnade Kiev kl. 23.59 på onsdagskvällen och var framme där jag bor, på UMU-basen, vid nästan halvtio på torsdagskvällen. Tåg tåg tåg. Är nåt speciellt med det. Att liksom bara vara där på tåget i nästan ett dygn och vaggas sig fram i takt med tåget, så där att man när man väl lämnar tåget känner att huvudet blir lite yrt. Det liksom fortsätter att gunga och skaka, som på tåget, men omgivningen rör sig inte. Hur skall det då vara efter nio dagar, som det tar att ta sig härifrån till Vladivostok, vid ryska östkusten...
Sedan har vi ju ämnet tågtoaletter. Ett inte helt ospännande ämne som skulle kunna ägnas mycket tid, men jag drar det vitkiga. Tänk dig en toalett. Låt bli att städa den på... säg... ett halvår. Ha också i åtanke att toaletten inte kan spolas som en vanlig toalett utan när man ”spolar” öppnar man helt enkel en luckan i ”botten” av toaletten, så att avfallet snyggt och trevligt faller ner på marken under tåget. Vad jag förstått skall det dock varit ett liknande system tidigare även i Sverige. Har dock också förstått att det var ett antal år sedan. Just detta system medförde också att man av sina skäl inte fick använda toaletten när tåget stod vid stationer.

Mer intressant från ett tåg är ryssaras matvanor, ombord på tåg. Själv körde jag på en hederlig svensk matsäck med färdiggjorda smörgåsar, dricka och youghurt. De infödda däremot... tja... Den genuine ryssen (och ukrainare får jag gissa) sägs det att på ett tåg tar han med sig en Baton (långfranska), en fisk och en flaska öl. Stämmer ganska bra. Även kycklnig kan dock fungera. Så att man liksom måste slafsa i sig den på ett väldigt kladdigt sätt, då maten i sig är kladdig. Lägg gärna till en ost eller så. Helt enkelt tar man gärna med sig en hel måltid till tåget, och försöker äta på det lilla bordet. Intressant, helt enkelt. Bör ses.

Nåja, en bloggpost dedikerad till tåg blev detta.

Nästa post kanske har nåt bättre.

På återhörande!

Från Östersund till Västerås... Från Rostov till Kiev

2006-10-17T10:25:00.000+03:00

Monjö!

Tre veckor utan blogpost. Erik ursäktar sig för detta och lovar bättring och bot.

Iallafall. Tre veckor har gått.

Vad har hänt sen sist? Ja, dels har skolan startat, så det fridfulla hemmet i Rostov har invaderats av 13 studenter. Bara en sån sak.

Men, viktigast av allt, då detta ju är en kombinerad Rysslands- och väderblogg; Det har blivit kallt. Tokkallt! Åtminstone i Kiev varifrån jag bloggar just nu. Erik är nämligen där på en 10-dagarsvisit för att få sig ett nytt visum till det förlovade landet i öst. Men hur möter Kiev mig? Jo med dag för dag fallande temperaturer som igår slog alla bottenrekord med +2-3 grader varmt och snö i luften. Brr!! Skrev så sent som i förra blogposten om skön sommarvärme. Den värmen tycks var som bortblåst nu.

Annars då? Hur är Kiev till exempel? Till att börja med en betydligt mer västerländsk stad än gamla Rostov. Gatorna är renare, hemlösa hundarna färre, bilarna nyare, utlänningarna betydligt fler. Med andra ord lite tråkigare, lite stelare, lite mindre ryskt. Till det kan läggas ett ukrainskt språk som vissa människor envisas med att tala här och som alla skyltar och spant i affärer är skrivna på. Torde gå att säga att det är som danska om ryska är svenska. Går att förstå nåt sånär för en infödd svensk om man lyssnar noga, men för en som inte har svensk som förstaspråk är det knivigt. Med andra ord begriper jag just ingenting om människor går igång och pratar ukrainska. "Jakove", skall visst tack, har jag lyckats snappa upp. Kava betyder kaffe. Konstiga människor, i lustiga kläder... Dock, som sagt, inte något varmare väder inte.

Modernititer har di här också, såsom tunnelbana! En trelinjig sådan. En polett, som gör att man kan åka hur man vill mellan tågen, kostar 50 kopek. Ukrainska kopet som är detsamma som 0,5 grivna. Hrivna om du är ukrainare. En Grivna är i sin tur 5 rubel. Eller om man så vill, 5 grivna är en dollar. Eller sista varianten, en grivna är ca 1,5 svenska kronor. I övrigt en ganska ordinär tunnelbana. Mindre än den i Paris, större än den i Warzawa blir min kommentar.

I övrigt har jag det ju som så att jag har nu under en dryg vecka här bott svenskt. Det har inneburit ett frossande i svenskheter. Det har varit Kalles Kaviar till frukost, svenska pannkakor till middag, kanelbulle till fikat och Cloetta Kexchoklad till mellanmål. Mellan det pratat otäckt mycket svenska, slukat böcker på svenska och rent av sett Wallander - Mastermind på DVD. På svenska. Så kan det gå när man kommer till civilisationen.

Hit kom jag förövrigt med tåg. En trevlig resa som tog sina timmat. Startade 22.40 på kvällen och kom fram 16.08 på eftermiddagen. Den mattekunnige kan själv räkna ut hår lång tid det var. Ha dock i avståndet i mil är ganska exakt 100 mil. Lika som till Moskva från Rostov. Något säger mig dock att ett svenskt tåg skulle avverka den sträckan snabbare än de ~18 timmar detta tåg krävde. Å andra sidan har jag aldrig förstått varför man skall stressa fram genom livet... Heder emellertid åt att tåget var mycket punkligt! På minuten var det framme där det skulle. Känn på det, SJ!

Småintressanta fakta som ryska statliga järnvägen jag snappade upp får avsluta denna kiev-bloggpost:

* 85000 km järnväg

* 1,3 miljoner (!) anställda.

Det är lite granna det.

Ber annars bara att önska läsarna en trevlig vecka. Jag kommer lämna Kiev på onsdagkvällen för på torsdagskvällen nå Rostov. Nå blogpost från trygg mark utlovas inom en överskådlig framtid!

På återläsandes!

En dag som alla andra dar, i Ivans Järnaffär

2006-09-23T21:03:00.000+03:00

En bloggpost, denna inte så farligt sena lördagskväll.

Vad finns då att berätta denna gång? Någon ny Basshunter-succé månne? Någon ny betraktelse över ryska myggor? Nej. Och nej, inte det heller. Men finns kanske annat som kan intressera läsarna också.

Som, så klart, allas vårat favoritämne. Vädret!

Rapportade i förra posten om köldchocken som drabbade Rostov med dagstemperaturer på 15 grader och nattetid 5-10 grader bara. Den trenden tycks nu ha vänt!

Det har nu ett par dagar blivit varmare och varmare på dagarna. Temperaturen nådde till slut, 20 grader och fortsätta klättra nån pinne var dag. Idag hade vi till slut sommaren tillbaka med behagliga 25-26 grader i skuggan. Inte hett, men inte kallt. T-shirt och shorts-väder igen efter lång tid med långbyxor och tillochmed långärmad tröja. Det har även blivit varmare igen på nätterna. Nu har jag ju ingen koll på graderna, men jag märkte nu att från att i mitten av veckan dragit på sig både täcke och extra filt och sett till att ha fönstret helt stängt var det nu dags att ta av filten, öppna fönstret och rent av tyckte det var varmt när man skulle sova. Festligt. Omväxling förnöjer som bekant. Dessutom talar prognoserna för ytterligare nån grad varmare imorgon söndag.

I övrigt har det varit intensivt planerande och arbetande inför kommande skolan. Scheman och uppgifter och allt sådant skall gås igenom och bestämmas. Och mycket annat.

Till avdelning intressanta notiser vill jag förlägga det jag hörde häromdagen från koreanskt håll. Nämligen detta med åldrar. I Sverige, Ryssland och resten av (väst)världen räknar vi ju som bekant ålder från det att man föds. Känns på nåt sätt ganska naturligt tycker man ju. Är jag född 1985 är jag således 21 år 2006. Men riktigt så enkelt är det inte i (Syd)Korea. De har nämligen egen ålder, ”koreansk ålder” kallad.

I Korea är man nämligen ett år åldre än hos oss. En korean som med västliga sättet att räkan är säg, 20 år har 21 år som koreansk ålder. Hur kommer detta sig? Jo, man räknar tydligen åldern, inte från det att man föds, utan från det man, så att säg, blir till. Koreaner som då bor i utanför landet talar om två åldrar om någon frågar hur gammal denne är; ”Koreansk ålder” eller ”västerländsk ålder”. Alla sätt är ju bra, utom den dåliga. Antar jag.

I övrigt knallar saker och ting på. Helt enkelt.

Vi tackar för nu och säger på återhörande!

Kyla och snö i drivor, grattis!

2006-09-19T21:57:00.000+03:00

Voij voij. En hel vecka har gått sedan sisst. Och mer än det. Är detta ett tecken på att jag redan börjar tappa fart? Icke då. Se det som en högst tillfällig svacka istället.

Så vad finns att berätta om från veckan som gått. Ptja... För min del har det flutit på med jämna mellanrum möten och planering inför skolan, DTS, som börjar om mindre än två veckor nu. Kan på det temat berätta att vi fått med oss en finländare, eller kort och gott, finne också! Bördig från Tampere, så vitt jag kan förstå. Med det för han en nordisk touch till den utrikiska studentskaran som hittils bestått av amerikanskor, koreanska och en kazakstanier. Enligt uppgifter talar han visst skaplig svenska också, vilket välkomnas. Min finska i övrigt sträcker sig ungefär till Kitos, Tervetuola samt de otroligt viktiga fraserna Eii sa peitä och Parasta Ennen. Säker på att mina begåvade läsare själv vet vad de sista fraserna betyder. Full reservation för stavningen, emellertid.

På temat små-lustigt kan nämnas det besök vi hade här av en familj förra veckan. Ett par, hon från Holland och han från Tyskland med tre barn. De var på väg från Tyskland (i bil!) till området söder om Rostov-trakten vilket vi har stränga order om att inte nämna vid namn i mail eller liknande. Men det är alltså det område där det har varit lite halvoroligt sedan sovjets sammanbrott och ett känt svenskt par blev kidnappade för ett gäng år sedan. Anledningen till att det området inte får nämnas är helt enkelt att då finns risken att man inte får nåt nytt visum. Är ju trots allt Ryssland så viss koll har tydligen Putin på mail och sådant. Ungefär det som hänt folk tidigare nämligen. Dock tror jag inte de kommit på detta med bloggar än. Nåja. Iallafall hade detta paret tidigare bott i Sverige, i Ljungsskile (Restenäs) i ett år. Talade lite granna med den av av dem och hon frågade om jag inte saknade att äta nåt vid 11-tiden som folk alltid gjorde i Sverige. Vadå, tänkte jag och förstod inte riktigt. Svaret kom i form av ordet ”Fika!”, som var ett av få ord som hon kunde på svenska. Faschinerande. Fashinerande var även deras ungar som talade holländska med mamman, tyska med pappan, med utlänningar på engelska och med ryssar på ryska. Samtliga språk riktigt bra! Barnen var 5 respektive 7 år, tror jag. Imponerande!

På avdelning bara i Ryssland så måste nämnas det jag bevittnade idag:
Min gode vän Will, från staterna, var och handlade i affären mitt emot. En sådan där liten vanlig rysk där man säger i disken vad man vill ha. Iallafall, han kommer helt enkelt framt till kassan där och säger att jag vill ha det och det, men jag har inga pengar på mig just nu. Är det Ok om jag kommer in och betalar senare? ”Javisst, inga problem!”, blir svaret han får. Så han kan lugnt handla sina pelmeni och smetana för 60 rubel och gåt hem och äta. Och då betala senare. Bara i Ryssland... Dessutom så är ryskan allt annat än bra hos nämnda herre så det var nog mer ”Ja inte pengar no, kan jag tjåpa, pengar ge sen?”, det lät, fritt översatt. Uppmanar läsarna att prova detsamma på närmsta ICA-affär!

Jo just det ja. Engelska är ju ett pratiskt språk. Talas av många över hela världen, ett och samma språk. Eller inte. Vi gästas just nu av en herre från engeland som är på besök. Är väl ca 60 skulle jag tro. I måndags efter en samling med all ”staff” här skulle han presentera sig. På engelska genom tolkning då. Bara det lilla roliga att när han hade pratat sin mening, och var tyst för att få tolkat, blev det tyst. ”Ja nitjevo ne panila” var det som den annars mycket duktiga tjejen som brukar översätta fick fram. Dvs jag förstod inte ord vad han sa. Förklaringen att detta place haft många kanadenseare och amerikaner här. Sämre med britter dock. Den brittiska accenten knäckte helt enkelt förstålsen. Förövrigt jobbar nämnda herre som trädgårdsmästare, med andra ord som hämtat från ett avsnitt av Morden i Midsummer! Väntar på att Inspector Barnaby skall dyka upp nånstans i krokarna bara...

En köldchock har vi råkat ut för också! Härom kvällen stannade termometern på 8(!) blygsamma grader vid midnatt. Det rök ur munnen när man andades. Snart är det väl snö också. Å andra sidan kanske det kan ta död på myggeländena...

Nåja,vi avrundar där. Blev en lång post ändå det här. Det smids lite planer på hur denna blogg skall se ut i framtiden och sådär, vad som skall skrivas här, vad som vi kanske skall ursklija till andra kanaler. Så höll ögon och öron öppna!

Erik tackar för visat intresse, även till de närmast (för)sörjande!

Lita på mig, jag har både spray och spiral...

2006-09-10T17:50:00.000+03:00

Nästan en vecka har gått sedan förra ordinare posten, hög tid för en ny!

Så vad har hänt sedan sist? Mer än att jag hämtat mig från ROLF-chocken i samband med Botten Anna? Ptja...

För min del har det väl varit så att förberedelserna för DTS:en rullat vidare. Kollat ansökningar och så där. Ser lovande ut!

Annat av intresse är ju alla gånger vädret. Läste i en book ”Japaneese for fun” att Japaner pratar med om vädret än några andra. Jag antar utmaningen! Här har det varit växlande väder må man säga den senaste tiden. Varmt och skönt, 25-30 grader för att dagen efter dyka ner till bistra 20 gradersstrecket, och knappt ens det. Har faktikst fått gå i jeans ett par dagar. Hur på är det på en skala egentligen? Men inte är det högsommarrostov längre. Snarare ”svensk sommar”...
... Några som inte tycks klaga på kylan är alla vänner myggorna! Eller så klagar de just på kylan och därför söker sig till mitt rum om nätterna! För myggbett har jag miljoner tror jag. Och så sent som i natt sov jag dåligt. Varför? Jo för att en eller flera av dessa härliga vänner gjorde allt för att terrorisera mig när jag försökte sova! Flyga och surra så högt de bara kan runt mig. Skall det vara så!? Skall det det?!?! Dessutom är Rostovmyggorna förmodligen dubbelt så snabba som sina svenska beskedliga kollegor. För de svenska myggorna brukar ju inte vara sååå svåra att ha ihjäl. Men de rostoska ditona har är ju nästan av flug-kalliber då det gäller att undkomma mina agressioner. Förskräckligt!

Där de dock förmodligen inte längre har några myggor är i regionen Buratien i östra Sibirien. Har fått rapporter från vänner ifrån städerna Ulan-Ude respektive Severobajkalsk att där har det redan snöat. Kanske skall jag inte klaga ändå... Frågan kvarstår dock hur de har det hos Jakuterna.

Sedan ber jag att idag få grattulera staden Rostov som idag och igår firare och firade sin
257-årsdag! En sådan jämn födelsedag inträffar ju inte varje år direkt... Så grattis! Skall dock sägas att man behöver bara åka nån mil västerut till Azov, näst instill förort till Rostov, för att finna rester från bebyggelse från de gamla grekernas dagar, då Azov var nån slags östlig handelsstation för dem.

Kort notering: Var på stan igår. Nåt stånd där de sålde halvturistisiga grejor. Hörde då folk prata engelska, brittisk sådan. Inte så ofta man ser och hör turister i den här stan trots allt. Så jag passar på att fråga dem vad klockan är. Bara för att få bekräftat att de är utlänningar. Säger nånting ”I heard you were speaking english...”. Blir redan där avbrutten; ”Skottich!”. Jojo. Komma här och insinuera att skottar är från England. Går ju inte för sig. Klockan var iallafall kvart över tre på eftermiddagen. I Rostov. Hur den var i Skottland förtäljde dock inte historien.

Ja det är väl ungefär det jag har att berätta så långt.

Nästa vecka kommer jag eventuellt att åka till Ukraina, men det får ni kära läsare veta mer om i veckan när det blir dags.

Vi tackar för visat intresse, inte minst till läsare utanför kretsen av närmast sörjande, och säger ajdö!

Den hade varit bra om den hade varit instrumentell

2006-09-07T13:03:00.000+03:00

Kort bloggpost, men det hände nämligen någoit i efter middags, ca 19:21 Rostov-tid.

Stod i hallen, pratade med en kamrat. Så hör jag något från köket där radion står på. Där spelas en låt. Men inte vilken låt som helst. Inte nån västerländsk hit från 90-talet som ofta annars. Eller modern R-pop. Utan nåt mycket, låt oss kalla det, större.

Tonerna som flöt fram var nämligen sådana, som acckompanjerar textraden; ”Jag känner en bot, hon heter Anna...” osv. Erik Ebermann Johansson, befinner sig alltså ca 200 mil fågelvägen sydväst från Sverige och hör på rysk radio ”Boten Anna” spelas! Det är vad jag kallar ROLF!

En låt på svenska, i rysk radio. Å andra sidan, hur många i Sverige vet egentligen vad låten handlar? Kanske spelar det inte så stor roll ändå...

Avslutar med att bara grattulera allas vän och kamrat Basshunter till Rysslandsuccén!

Go natt!

När jag kan ett mycket bättre språk, varför talar jag då det här?

2006-09-04T19:50:00.000+03:00

Skepp o Hoj!

Snart varit här två veckor, vilket känns konstigt. På ett sätt väldigt avlägset, å andra sidan nyss. Könstut!

Dags för en ny bloggpost bestämt!

I skrivandes stund har det hunnit bli måndag, igen. Med andra ord snart två veckor sedan jag kom. Vilket känns... mest av allt konstigt. Känns iallafall på ett sätt väldans avlägset, de där första dagarna när jag just kommit hit. Samtidigt som det inte är alls vidare länge sedan när jag tänker på det. Tiden går fort när man har roligt och/eller sover, heter det ju.

Iallafall så verkar det som att hösten börjat göra entré i Rostov, så här i början av september. Borta är den brutalvärme som varit, tvärtom så är det nästan kyligt på morgnarna. Begav mig mot Koreanska Kyrkan på en visit i Söndags, och när jag lämnade huset kl 9 var det blygsamma 20 grader ute. På eftermiddagarna når temperaturen uppemot 25, men ändå. En klar skillnad mot tidigare, även börjat blåsa en hel del. Faktikst rätt skönt måste jag säga.

Skrev i föregående post om vettiga saker som skulle ske, eller nåt sådant. Så har det varit nu! I fredags hade vi den första träffen inför den kommande DTS:en, Discipleship Training School, som börjar första dagarna i oktober, det vill säga om en månad ganska exakt. Det är alltså den skola (av byråkratiska skäl en ”kurs” på ryska, då endast staten får driva skolor. Appropå ingenting...) jag gick på som snart då börjar i ny upplaga. Nya studenter vars ansökningar vi börjat titta på och gå igenom. Kan meddela intresserade läsare att klara är två amerikanskor, en koreanska och två ryssar. Vidare återstår ca 6-8 ansökningar att gå igenom och ta ställning till; ja eller nej. Det troliga är väl att de allra flesta iallafall blir antagna, om inget speciellt skäl föreligger. Spännande! Extra spännande att koreanskan inte kan vidare bra varesig engelska eller ryska... Hmm. Kamsamnida! säger Erik då på flytande koreanska.

Vad mer att notera? Ptja... åtestår bara tre dagar till Lake of Tears spelar i Rostov. Den 7e september smäller det av med svensk ”gothic metal” i Rostov. Erik har dock inga planer på att gå på konserten, men lovar att hålla utkik efter svenskar med långt svart hår.

Och så var det detta med myror. Myror myror myror. Måste finnas fantiljoner med myror i den här stan. Överallt kan man se dem, ofta i grupp. Ett svart streck över trottoaren är vid närmare blick inte ett ”streck” utan en flitigt trafikerad myr-motorväg. Galet. Dessutom ofta röda myror som bitts/sticks eller nåt sådant. Orsakar iritation hos den drabbade iallafall.

Det är väl ungefär så det ligger till här i Rostov. Mår bra, trivs bra och allt sådant. Om än lite less på att ordna mat varje dag. Eller om man så vill skära bröd dricka juice och koka nudlar. Blir skönt när skolan börjar i oktober och maten blir lagad.

Med som sagt, annars mås det utmärkt. Åt dessutom Geisha-godis igår, direkt från en av få ryska affärer som tillhandahåller sådana svenska delikatsser. Var min gode vän Will som bjöd på dem förövrigt, så det är inte Erik som slösar pengar runt omkring sig på svenskt godis, så var det sagt också.

Tills nästa gång! Önskar läsarna en fortsatt skön vecka!

På återhörande!

...och jo, mobila enheten fungerar med samma nummer som vanligt. Har rent av 2,5 G-nät här, genom roaming från MTS. Så SMS kan tas emot, förmodligen även telefonsamtal. Svara på SMS är det dock värre med då pengar ej finns på telefonen.

Eller en maräng?

2006-08-31T21:10:00.000+03:00

Så har det blivit torsdag. Andra Torsdag i andra veckan av min femte vistelse i Ryssland. 2+2+5... Knappast bara jag som ser sambandet va?

Iallafall. Vad har hänt sedan sist?

Det beror ju lite på hur man ser på saken. Något sådär jättevettigt har väl inte direkt blivit uträttat, det skall medges. Mest bara glidit runt i värmen och sådär. Bor rätt skönt med en stor gård runt kokring med gräs och träd och sådant. Väldigt behagligt och förmodligen en av de få gröna områdena i trakten. Perfekt för att glida omkring i alltså. Eller varför inte sätta sig på en smal bänk vid ett bord för att lyssna på lite eftermiddagsjazz ur cd-spelaren, men sedan bli så trött att man
tvingas slå omkull sig på nämnda smala bänk. Går det med. Minnen från fornstora dagar kom upp, dagar när Erik var något mindre och försökte sova på de hårda smala träbänkarna på Frälsningsarméns kår Templet i Stockholm under de årliga
kongresserna. Ungefär så var det att ligga på denna hårda smala träbänk. Men solen sken och jag var trött och musiken var bra, så det var våldsamt skönt ändå. Och i bakgrunden ackampnjerades jag av hackspetten.

...Vilka naturbeskrvingar och grejor! Skulle kanske bli poet eller nåt. Nåja.

Idag var det annars så att vi hade en "pic-nic" för oss som är staff här i och omkring basen. Grillade korv och åt och drack. Trevligt. Speciellt när det blir rester kvar i kylskåpet efteråt. Enda jag kan klaga på där var väl de flitiga getingarna som var överallt.

Vad finns mer att säga, jo att jag häromdagen stötte på en affich närmare centrum. En stor reklampelare som gjorde reklam för nån band som hette "Lake of tears" och som skulle spela i Rostov framöver nån gång. Stod nån på affichen ocksåom Sverige.
Begrep inte riktigt vad dock. Så jag googlade på bandnamnet Lake of Tears och fann att det är ett svensk gothic-metal band!

Minsann. Allt enligt Wikipedia. Ett svenskt gotisk metallband som skall spela i Rostov. Där ser man!

Till avdelning småintressanta Rysslandsoberservationer torde kunna föras det jag var med om häromdagen. Eller kvällen var det nog. Var med en som tillfälligt hälsat på här för att köpa tågbiljett till Nizjnij Novgorod [Нижный Новгород]. En amerikan var det skall tilläggas. Som talade klart bristfällig ryska. Men iallafall, det gick inte så bra så en ryss fick komma till undsättning till sisst, men det var inte det som var det intressanta. Utan det var det här med servicen och hur få reda på om tåg går och när de går och sådär. Då kan man gå till luckan där man köper biljett, men där svarar de i princip bara på direkta frågor i stil med "finns det plats på tåget den valfrit datum, till den och den staden". Och får till svar nej eller ja. MEN då har de så finurligt att vill man få veta nåt mer utförligt, typ vilka tåg som går, hur man kan åka istället, vad de kostar etc etc. Går man till en annan lucka. Där kan de berätta för en sådana saker, knappast vänligt, men man får
iallafall reda på det man vill. Men det kostar såklart. Sitter en lista med priser brevid, och just få upplysningar om avgånger och dylikt kostar 15 rubel (dela det på fyra och få det i kronor). Så kan man ju också göra förstås. Och så klagar folk på SJ...

På väderfronten inte mycket nytt dock. Kom reng för första gången i förrgår, tisdag. Åska och dunder och en rejäl skur. Efter det sjönk temperaturen till behagliga 25-26 grader ungefär. Höll i sig till igår då det var riktigt skönt och ungefär samma
temperatur. Men idag var det slut med det och stekhettan tillbaka, och säkert närmare 35 i skuggan. Var den skuggan nu fanns, för molnen...eh...skuggar, med sin frånvaro för det mesta.

En till notering: Frisbee (som ju verkligen är svenska) heter på ryska "Letátjnaja tarélka" [Летачная тарелка], ordagrant översätt "Flyglig (dvs. adjektivform av flyga) tallrik". Logiskt på nåt sätt.

Ungefär det har jag att berätta så långt. Det börjar dock dra ihop sig för lite mer vettiga grejor att hända. Men det återkommer vi till då.

Tills vidare önskar vi läsarna en trevlig helg och på återhörandes!

Finns Des Monroney i dublett?

2006-08-28T16:23:00.000+03:00

Dags för en ny post kanske…

Det är nu måndag eftermiddag och detta torde därför bli femte dagen i Ryssland.

Vad har då hänt sen sist? “Kids Club”:en passerade forbi på lördagseftermiddagen. Att betrakta som en söndagsskola på steroider, eller vad man skall säga. Ca 30 barn I åldrarna ca 5-12 kom och de sjöng sånger, lekte lekar och spelade några sketcher. Barnen verkade trivas så allt var nog bra. Själv hade jag den synnerligt viktiga uppgiften att vara toalettvakt! Nämligen så att “stora ingången” var stängd och istället var det öppet lilla dörren I ena hornet av huset för att toaletter skulle finnas tillgängliga. Min uppgift var då att se till att de små liven gick till toaletten och inte längre in I’i huset till våra rum och liknande. Tyckte själv jag skötte min mycket betungande uppgift med bravur. Någon av ungarna kallade mig “Генерал!”, General! Ser jag som ett gott tecken.

Annars så kom söndagen och det var premiär för Erik på Frälsningsarmén. Trevligt trevligt, men lite förundrad over hur lite folk det var, och ingen musik. Visade sig nämligen att drygt 20 ungdomar var I St. Petersburg för Frälsningsarmén I Rysslands kongress som äger rum där snart. Iallafall trevligt att återse lite av de gamla människorna som trots allt var där, och hälsa på lite afrikфner. Bara lite pinsamt när man inte riktigt vet hur man skall bete sig; känner jag dem sedan tidigare eller inte? Alla ser ju liksom lika dana ut… Och är från Zambia.

Varmare har vädret blivit sen sist, 32 i skuggan igår. Säkert lika varmt idag. Svetten rinner så fort man rör sig känns det som. Inte för att jag rör mig så mycket, men ändå. Hittils mest glidit omkring, tagit det lugnt och kännt den ryska friden. Svetten tycks dock rinna bra ändå-

Värme har också en intressant effekt såtillvida att starkt värme, gassande sol kombinerat med avloppsutsläpp rakt ut på gatan ger upphiv till låt oss kalla det “intressanta dofter”. Jättegott, som Mat-Tina skulle sagt.

Så ligger det till! Var idag iväg till ett enormt köpcentrum för att handa t-shirtar, brist på sådana då de ficka stryka på foten pga av överviktsproblem för bagaget I samband med flyget. Stort och västerländskt kändes är mitt samlade intryck av stället. Stooort.

Nu får det räcka för idag! Den som vill veta mer, tillägga något, eller anmärka på nåt är välkommen att höra av sig: erik.ej”Snabel-A”gmail.com , eller i en kommentar på bloggen.

…jo just det. Word är iställt på engelska och felmarkerar därför I princip alla ord. Vissa ändrar han själv när han tror jag slarvar, därför kan det ibland se lite konstigt ut. Som att i tenderar att bli skrivit som versal mest hela tiden. Men det får ni stå ut med.

Пoка!

Är vi framme snart?

2006-08-26T21:47:00.000+03:00

Sådär ja! Bloggen igång igen!

Så… vart skall vi börja? Jo, men att jag nu sedan sent på onsdagskvällen är i den fantastiska staden Rostov vid Don, Ryssland!

Färden gick med Aeroflot från Arlanda vidare till Moskva och därifrån till Rostov. Och det är ju Aeroflot, så givetvis gick ingenting problemfritt. Började redan på Arlanda med problem med övervikt av bagaget, som dock nåt så när löste sig. Sedan sprang jag runt på Moskvas flygplats I en halv oändlighet, pekad än hit än dit. Gå dit, inte en mänska där… Går dit, de säger gå till ett tredje ställe. Biljetter visas, papper papper skrivas, pass kollas.

Ärligt talat vet jag egentligen inte alls vad som hände där, men till slut hade ett par olika flygfolk från Aeroflot dratt mig genom halv aflytplatsen, in en en minibuss I nån halvvaninnig färd over flygplatsen för att komma till rätt terminal. Och visat biljetter och pass igen. Och till slut kommit ombord på en buss ut till flyget! Men det slutade så klart inte där…

För väl ombord upptäcker jag att, ja mycket riktigt, jag flyger med samma plan som förra året från Moskva. Ett Tupolev 154! En sovjetisk stolthet som dock anses vara föråldrade och därför som regel inte får landa på svenska flygplatser. Även den sortens plan som krachade inte långt från Rostov, men på Ukrainska sedan, tidigare I veckan. Det kändes oerhört tryggt!

Men jag överlevde iallafall, om än 30 minuter försenad med flyget.

Men annars så är allt väl. Rostov är varmt, närmare 30 grader men också väldigt fuktig luft så det känns värre än det brukar. Rostov är givetvis också hemskt dammig och smutsigt på sommaren, men det här liksom till.

Hitills har inte så mycket hunnits med. Mest tagit det lugnt och umgåtts med vännerna här. Känns som lite som efter ett sommarlov I skolan eller nåt:, träffar folk igen, är de sig lika, någon ny osv. Spelat mycket UNO på ryska de senaste dagarna. För den som undrar är det inte alls som jag trodde UNO var. Det är liksom, så mycket mer, om en säg, I Ryssland.

Något jag iallafall gjort är att jag klippt mig! Gick till samma ställe som sist, tvärs över gatan. Nytt folk där allihopa, av den urryska sorten som tycker att jag egentligen bör be om ursäkt som kommer och stör och vill klippa mig. Och dessutom inte talar så bra ryska! Det förstår ju alla hur oförskämt det är. De, klippa mig? När de kan sitta och prata och läsa tidningar istället? Ryssland när det är som bäst. Klippt blev jag tillslut, och 20 rubel billigare än sist, så vi landade på ca 25kr tället för 30kr.

Senare ikväll skall de ha nåt de kallar “Kids Club” [Детский Клуб], de har haft sådana under sommaren och är nu sista gången innan skolor och sådant startar igen. Exakt vad det är vet jag inte, än. Men de har delat ut lappar och afficherat runt omkring här för barn I åldrarna ca 3-7 med föräldrar. Lekar, sketcher, sånger stod det på reklambladen, så det blir väl nåt sådant skulle jag tro. De frågade mig om jag kunde hjälpa till så jag blir väl varse om vad det är vad tiden lider.

Lite små noteringar i övrigt:
Jag och en kamrat, Will(amerikan) gick en sväng igår ikväll och träffade på en rolig gubbe och vi pratade en stund med. Skojig typ. Iallafall, hade frågade vad vi hette till slut. Så vi svarade på ryska då att Erik och Will heter vi. Gubben försökte uttala namnet. Nä, det gick inge vidare. Så han bestämde helt enkelt att jag heter Ivan och Will Pavel. Blir ju som mycket enklare så… Vilket han väl på sitt sätt hade rätt i.

Såg en yngre man på stan igår kväll, bärandes en sådan där gul-blå fotbolls-tröja med nummer 10 på ryggen och en svensk flagga på framsidan. Blev lite ställd, kunde det vara en svensk? Lekte turist och frågade, “Do you speak English?” Svaret blev njet, så det var falskt alarm. Men ändock intressant. Frågan jag ställer läsarna då, vem har nummer 10 i svenska fotbollslandslaget?

Och just det, hur vet man att det är dålig kvalitet på salan men köpt? Det är inslag av kött också…

En lång debutpost blev det! Återkommer med en uppföljning senare, förmodligen i början av nästa vecka!

På återhörande!

...och just det. 10 ryska myggbett, är fler än 9 svenska.

Skora, otjen skora ja uvizjy Rostov...

2006-08-23T01:13:00.000+03:00

God morgon, god middag, god kväll.

Atenare, landsmän, ryssar.

Imorgon smäller det...

Beräknad tid för nästa post 25 augusti, då bloggat direkt från Rostov.

På snart återhörande!

"Det blir som det blir, när det är som det är"

2006-05-10T19:55:00.000+03:00

Hej jag heter Erik, och jag är en olovligt slö bloggare - Hej Erik!

Det har gått tre månader sedan förra posten gjordes. En snudd på straffbart lång tid. Med det blev aldrig av helt enkelt, och jag tror att de flesta läsare fick reda på vad som hända i Rostov ändå, via andra vägar.

För jag skriver hände, ty sedan natten mellan den 29:e och 30:e mars är jag tillbaka i Sverige och Örebro! Då hade det gått två veckor sedan skolan, DTS, var slut och det var dags att bege sig hem. Då hade vintern försvunnit, våren kommit, våren gått och försommaren anlänt med gröna gräsmattor och temperaturer spom närmade sig 20 grader. Då hade ca 6 månader gått sedan jag kom till Rostov sent på kvällen den 14:e Oktober.

Tillbaka i Sverige är jag som sagt, med uppdraget att samla ihop pengar för att kunna återvända till det Rostov och Ryssland som blivit mitt hem. Jag hoppas återvända dit någon gång i sommar, helst redan i Juli. Då väntar en sommar där bland annat Frälsningsarmén i Rostov har ett läger, där jag har fått inbjudan att hjälpa till.

Sedan i september startar förberedelserna inför nästa års DTS. En ny skola, som den jag gått, men med nya människor från olika delar av världen. Då skall jag vara hjälpa till och arbeta med den, och kunna bidra till att den nya årskursen får en lika bra upplevelse som jag hade.

Tills det krävs det pengar, att jobba för UmU, som arrangerar skolan, är helt idellt och det kostar att leva. Så jag söker nu med ljus och lykta efter jobb. Kanske finns någon bloggläsare där ute som vill hjälpa till att göra detta möjligt? Hör av Dig isåfall!

Det är mina planer för tiden framöver. Tills dess kommer bloggen ligga nere, även officiellt.

Men undrar du något? Frågor om nånting? Vill veta mer? Vad som helst - Hör av Dig!

...och som en sista notis, i tidningen Stridsropet, som på måndag finns nära dig, kan du läsa mer om min vistelse i Rostov i en intervju som gjordes med mig för någon vecka sedan.

Glad sommar!

Gubbe, e du dum i huvve?

2006-02-13T14:55:00.000+02:00

"Men kanske borde man ägna sig åt nånting nyttigt...knyppla, diska, lära sig ryska..."

Hög tid för ny bloggpost!

Tre veckor har gått sedan sist. Vad har hänt frågar man sig?

Jo så här det är det. Lektionsfasen av DTS:en, skolan jag går på är över och "outreachen", praktiken har inletts. Den startade den 23:e Januari med "kyla och snö i drivor, grattis!" då vi begav oss av till staden Azov. En stad ca 4 mil från Rostov och har ca 200 000 invånare. En liten sömning småstad med andra ord...
Resan dit gick med Marschrutka ("Marschrutniji Taksi", minibussar som är nåt slags mellanting mellan bussar och taxi. Går efter en bestämd bana men går att kliva på och av lite där man vill, snabbt och smidigt färdmedel som jag Sverige saknar) för en timme tills vi anlände till busstationen i Azov. Kallt!! Brr!!
Därifrån gick färden vidare i en ny marchrutka för att ta oss till utkanten av stan, till en del som hette Jáznij. Det var en del av Azov men i princip i egen by nästan. Ett pittoreskt ställe på alla sätt (se bilder längre ner i posten). Där fanns en kyrka i vilken vi verkade och levde. En VARM kyrka vilket var fantastiskt skönt då basen här i Rostov varit kall som stryk de sista dagarna innan vi åkte på outreach.

Där höll vi till i veckorna två och gjorde det ena och andra. Vi hade nästan dagliga besök av två killar från omgivningen som kom och spelade fotboll med oss (inomhus). Ni läste rätt, Erik spelade fotboll. Sammanlagt under veckorna mer fotboll än jag spelat i hela mitt tidigare liv skulle jag tro.
En annan dag besökte vi nån slags skola som nog motsvarar ungefär gymnasiet i Sverige. Vi ytlänningar, Jag och min amerikanske vän Will, talade om våra respektive länder och kultur och lite sådant. Rätt lyckat måste jag säga.
En annan dag höll vi i en samling på Frälsningsarmén i Azov. En trevlig tillställning onekligen.

Vi gjorde även lite av varje annat. Besökte lite av medlemmarna i kyrkan som levde i trakten, höll lite samlingar för barn och ungdomar och så.

Vi var även en del i Pavloka. Det stället låg också utanför Azov men var en egen by (till skillnad från Jáznij). Där fanns, pass på, också en kyrka som vi jobbade med. Den kyrkan var inte varm kan jag säga. Där höll vi ett par samlingar för folket där, mestadels armenier som bodde där. En lustigt språk om inte annat. Inte likt ryskan alls.

Det var lite kortfattat vad vi gjort. Under dagarna där upplevde jag också den värsta kylan i mitt liv tror jag. Var enligt uppgift -30 som värst och det räckte och blev över. Galet kallt. När det var som värst räknade jag till sex lager kläder på överkroppen. Kändes sig som en Michelingubbe när man gick ut. Men vackert var det onekligen! (se bild)

Till Rostov återvände vi sedan den 5 februari, om jag räknat rätt. Då hade kylan släppt och det hade varit plusgrader en dag eller två. Men säg den lycka som varar för evigt.

Tillbaka här inledde vi nästa projekt under outreachen, jobba med en kyrka här i Rostov. Den är inte varm då den inte har någon värme alls och är en stooor byggnad. Och vädret slog om och vi hade -15 nästa hela denna veckan också. Kyligt vill jag lova. Och mer snö kom det. Känns nästan som i gamla Umeå under vintern nu.
En intressant notering jag gjort här är dock att man i princip varje dag ser någon bil som sitter fast i snön, eller måste skjutas på för att ta sig vidare. Höjdpunkten var nog när jag såg en plogbilen mer eller mindre sitta fast i snön (som trots allt inte är mer en ett par decimeter). En förklaring till detta fenomen är dels att det är si och så, mest si, mest snöröjningen här. Inte riktigt svensk standard om man säger så. Vidare tycks detta med vinterdäck vara något okänt fenomen vilket rimligen är en förklaring til att bilarna inte tar sig fram speciellt väl.

Beträffande vad vi gör nu ber jag att få återkomma till det efter denna period avslutande, om en vecka. Annars kan jag rekomendera att läsa bloggposten som gjordes i höstas någon gång då vi hade en kortare tids praktik med samma kyrka (som är en sådan där rysk-koreansk historia).

Men så har vi lite bilder att bjuda på! Bilder direkt i posten brukar inte fungera så jag hänvisar till länkar även denna gång:

Först ut:
http://img141.imageshack.us/my.php?image=erikryssuniform25qc.jpg

Det vi ser är Erik själv till höger och till vänster en Babusjka som vi besökte i Jáznij. Uniformen är en rysk militäruniform tillhörandes hennes son som minsan är "Ubåtskapten av 2:a Rank" i ryska flottan. Är inte det status så säg?

Nästa två bilder visar Erik i full aktion och ger även en bild av hur jag ser ut efter att ha klippt mig i Ryssland:
http://img140.imageshack.us/my.php?image=erikikoket21cl.jpg
http://img140.imageshack.us/my.php?image=erikkoket5cp.jpg

Notera även tröjan som är köpt i Ryssland...

Nästa bild:
http://img133.imageshack.us/my.php?image=jasnijvy14fa.jpg

En bild tagen alldeles utanför kyrkan där vi bodde i Jáznij. Det är så gatan såg ut alltså. Vackert och kallt när bilden togs!

Och slutligen...
http://img137.imageshack.us/img137/6895/leninaumlrmedoss1tq.jpg

Vad är en rysk stad utan Lenin? Givetvis blickar han ut över Azov också och ser til att allt går rätt till väga.

Så har jag bjudit på en lite bilder också.

Så tackar jag för mig och ber att få återkomma om en vecka igen!

Saken var klar, vi var i final

2006-01-18T15:44:00.000+02:00

Vi börjar detta med att be om ursäkt för en väldigt dålig uppdatering under helgerna. Sedan jag postade något här sedan har det hunnit vara västerländsk jul, Nyår, Rysk Jul, ryska gamla nyåret. En radda helger med början den 24 December och slutade den 13 Januari. Men nu är vi tillbaka och rullar. För ett par dagar till.

Sedan förra inlägget gjordes har det hunnit hände en del också. Ett par dagar före Västerländska julen vaknade vi nämligen här och det var vitt ute på marken. Säkert en centimeter eller kanske två. VItt och vackert var det. Även om det var tydligt att de gröna gräset som ännu levde och frodades inte riktigt var redo för den snön ännu. Dock så han den försvinna på ett par dagar och allt var åter brunt och fint, som vanligt i Rostov.

Men sedan började det bli lite kyligare. Dundrade till med minus 10 för knappt två veckor sedan. Kallt så det förslog. Höll i sig över helgen och genom veckan då det låg kring 5-10 grader minus hela tiden. Lite snöflingor dalade ner som ett fint puder på marken också.

Men så gick en vecka med mer blygsamma temperaturer. Ett par stycken grader kallt. Det var allt. Lagom om du frågar mig. Men så... Igår var det tisdag. Då slog kylan till mot Rostov och vi kunde se fram emot en dag med 16-17 grader kallt! Brr! Det fortsatte även idag, en dag som är strålande vacker med solsken. Men ack så kall, 20 grader kallt i morse. Kanske "bara" 18 nu. Sitter framför datorn, i det rum som brukar vara det klart varmaste med t-shirt, långarmad varm tröja samt en kofta för att inte frysa. Och på fötterna ett par rejäla ryska raggsockar. Huvva. Dessutom är det i regel mycket fuktigare luft här än i Sverige i allmänhet och Umeå i synnerhet vilket gör att kylan känns än mer påtagligt. Dock lite kul att känna igen den där känslan av att näsan liksom fryser ihop när man andas in... Då vet man att det är kallt. Innan jag klagar mer skall jag dock ta i akt och berätta att en av de andra studenterna här, från Krasnojar-regionen (Sibirien, ungefär i mitten mellan Uralbergen och Bajkalsjön), berättade att för ett par dagar sedan hade de haft mellan 45 och 48 grader kallt där hon bor. Helt plötsligt kändes 20 grader ganska behagligt.

I övrigt har saker och ting flutit på. Julen har kommit och gått och nyår likaså. Det man kan notera är att 24/25 December inte alls är helgdag här, även om det numera firas än del. För ryssarna här märktes det dock att det inte var så mycket stor högtid. Det man också noterar är att nyåret är så väldigt mycket mer här än i Sverige. Det är nyåret som är det stora. Nyårsgran, nyåersklappar, nyåerstomte och så vidare. Och överallt i stan kan man finna frasen "С новым годом!" (ordagrant "med nytt år", men motsvarar Gott Nytt År på svenska). Intressant. Förklaringen ligger i att under sovjettiden var julen bannlyst då det var en sådan där kristen högtid och det gillas inte av lagen, eller Stalin. Då är nyåret bättre, det har ju inget med religion att göra, tänkte man.
Sedan kom den 7:e Januari vilket är den ryska julen. Den dag som är helgdag och som är den dag då Julen traditionellt firats i Ryssland, när man firat jul, vilket var före revolutionen 1917. Då gick man nämlingen ännu efter den gamla Julianska kalendern och enligt den infann sig den 25 December den dag man med den moderna gregorianska kalendern hittar den 7:e Januari. Efter revolutionen bytte man kalender och således blev julen den 7:e Januari. Som en parantes är det öven därför man talar om Oktoberrevolutionen, som med dåvarande kalendern var i Oktober men som med dagens kalender inföll sig i November.
Och har man Julen den 7 Januari måste ju logiskt nog nyåret komma efter. Därför har man den 13 Januari "Gamla nyåret". Den dag då det blev nytt år med Julianska kalendern vill säga. Förvirrat? En smula, men med detta får vi fyra stycken festligare högtider istället för två. Dubbelt upp!

Beträffande det jag faktikst gör här, studerar på en Bibelskola/Lärljungaskola, så har vecka efter vecka flutit på vilket gjort att vi nu finner den sista lektionsveckan! Sista veckan innan vår praktik, eller Outreach, börjar. En outreach som kommer föra oss på olika håll runt om i Rostov Oblast, det vill säga Rostovs län eller nåt i den stilen. Rostov med omnejd helt enkelt. Första veckorna, två troligen, för oss till en by/stad/håla ca fyra mil härifrån, åt Azovskasjön till. Där kommer vi arbete med en kyrka och ha verksamhet för barn och ungdom i denna by. Vi kommer även bo på plats där borta. Hur det blir med tillgången till dator därborta är ju en smula oklar, så räkna med att det blir lite av Erik såväl på blogg som på Apberg som E-post de närmste veckorna med start måndag 23 Januari. Och likaså telefon, så känner någon för att tala med mig så har ni denna vecka på er att slå en signal.

Sedan tar jag tillfället i akt och tackar G. Wiklund för kommentaren på förra blogposten! Kul att höra lite hur jazzscenen mår där uppe i norr!

Och i anslutning till det passar jag också på att säga att jag hittade en stor skivaffär i helgen med en jazzavdelning. Där fanns jazz. Rysk jazz. Jazz från Rostov! Ojoj vad bra somliga låtar där är! Så om någon skulle få tillfälle att lyssna på Igor Butmans Kvartett [Квартет Игоря Бутмана], ta chansen! Det svänger rejält i nån slag klassisk Hard-Bop-stil. Rysk Jazz är hett med andra ord. Dessutom har han slängt ihop den lysande låtiteln "Всё будет хорошо" (ungefär "Allt kommer blir bra"). Bara en sån sak.

Och med det tackar jag för denna blogpost och önskar läsare ett fortsatt Gott Nytt år och allt sådant. På återhörande!

Hå hej med farbror Frej!

2005-12-18T12:36:00.000+02:00

Hej och hå, en ny vecka här igen. Och inte en enda post under veckan som gått. Dålig stil må jag säga.

Men nu är det dags igen.

Vad har hänt i veckan då? Ptja... Inte så mycket alls. Tillbaka till det vanliga med lektioner på dagarna och så. Har varit bra i största allmänhet men ingen spektakulärt har väl egentligen hänt tror jag.

Dock så var väl gårdagen lite av en utmärkande dag då vi från skolan här såväl gästade som medverkade vid en konsert som den internatinionella kristna stundentorganisationen hade igår. En höjdare!
Förra veckan rapporterade jag ju om en väldigt massa koreaner. Denna gång är det istället afrikaner som står i centrum ty många var de. En hel kör med olika former av afrikaner, och se sjunga de kan di allt. Bra lät det och trivsamt svängigt.

Vad lär vi oss av detta? Jo åk till Ryssland och träffa koreaner och afrikaner!

Och innan någon säger något är jag fullt medveten om att man säkert inte kan säga Koreaner och afrikaner då det ena är ett land och det andra en hel kontinent med galet många länder. Men det struntar jag för stunden i. De var afrikaner helt enkelt. Zambia, Uganda, Kenya, Niger osv.

Men har det verkligen inte hänt något mer frågar sig vän av ordningen. Men näe, jag tror faktikst inte jag kan komma på någon enstaka händelse eller aktivitet som kan vara av intresse att rapportera om.

Det skulle vara att jag sett en hel del film i veckan då. Började med Matrix, eller Matritsa, som den heter på ryska. Givetvis var det i rysk dubbning vi såg den, orginalröster och sådant känns ju bara sååå 90-tal. Sedan följdes det upp med en film jag tror, men bara tror, hette Kangaroo Jack på engelska. Filmen var amerikansk, en komedi. Amerikansk film, så kallad voice over-dubbning, det vill säga att man bara lagt på ryska röster (i regel högst en eller två stycken som gör alla röster, ungefär som barnprogram från Holland och sådant brukar vara, och så på det engelsk text. Man skulle ju kunna fråga sig varför man inte lägger på ryska undertexter på en gång, men det är väl helt enkelt inte lika käckt antar jag. Filmen var väl för övrigt högst medioker. Sedan följdes det upp i morse med "Vsemagoshi Brjosj", eller Bruce den allsmäktige om man så vill. Lustigt nog såg jag större delen av den direkt på engelska, orginalspråk och allting. Kändes en smula förvirrat att inte höra en rysk röst börja prata strax efter att orginalrösterna börjat. Lagom frukostunderhållning var det iallafall.

Annat som kan noteras var att jag idag försov mig och aldrig kom iväg till Gudstjänsten på Frälsningsarmén. En liten tabbe, det kan medges.

Och snart är det jul! Men ännu har jag inte sett några lussekatter dyka upp. Ej heller pepparkakor.

Och så vill jag bara säga att jag har minsan skrivit julkort till diverse personer som kan tänkas läsa denna blogg. Det gjorde jag redan 1:a Advent. Dessvärre har de inte blivit skickade ännu, så vi får nog räkna med att de dyker upp frammåt Januarikvisten. Men det är ju som bekant tanken som räknas.

Med det ber jag att tacka för denna vecka. Önskar alla läsare en trevlig "snart jul-vecka" och hoppas på återseende på bloggen framöver igen!

...Men en sista upplysning, denna dator har nu förärats med inget mindre än ICQ!! Det betyder att jag numer finns tillgänglig där under sedvanligt namn. Håll ögonen öppna!

Bjud aldrig Berit på Böckling...

2005-12-11T16:49:00.000+02:00

Sådär ja!

En hel vecka sen sisst, men det har helt enkelt inte funnits tid. Det har varit tokfullt upp hela veckan.

Och så vill jag visa att jag minsann hittat lite prickar till mina bokstäver också. Nu gäller det bara att forsöka återvänja sig vid att anvanda dem, får se hur det gar.

Men jag borjar dar vi slutade sisst. Vid Korea-chocken!

Det var namligen som så att en av de som gar pa skolan har och deltar bara under själva lektionerna, bor hemma hos familjen och så har en son som gifte sig den sondagen. Denne man, Radion, är en av alla de med koreansk härkomst som bor i Rostov. Varför i hela friden bor det en massa koreaner i Rostov frågar ni kanske er då. Jag skall forklara, såsom jag fått det förklarat for mig:

For runt hundra ar sedan, i borjan av 1900-talet emigrerade manga koreaner till Ryssland som ju ar ett gransland borta i öst. Vladivostok ligger bara ett stenkast från gränsen till det som nu är Nordkorea men då bara var Korea. Emellertid, klimatet på östkusten var (och är antar jag) väldigt kärvt och kallt varpå många drog västerut dar klimatet var mer vänligt. Och åker man nog mycket västerut hamnar man ju till slut i Rostov, en stad som ligger i södern och som har ett ganska sydländskt klimat och, kanske viktigast, här går att odla lis, förlåt, ris! Sa många koreaner hamnade har nere i Rostov. Men, så kom Farbror Stalin och tyckte att här kan väl inte folk hålla pa att bo där de vill och så och tvångsförflyttade koreanerna till olika delar av Sovjet, många t.ex. till det som idag är Uzbekistan. Men så föll Sovjet for snart 15 år sedan och många koreaner (Koreaner, ja, men de allra flesta födda i Ryssland) valde att flytta tillbaka hit där de deras förfäder bodde. Så ligger det till. Nu skall det väl sägas att det knappast ar någon av dem som verkligen är född i Korea längre men de är ändå i princip som en egen folkgrupp och håller traditioner såväl som språk levande.

Men nu var det en förra helgen och ett bröllop stod för dörren. Sonen till Radion vars föräldrar eller far/mor-föräldrar kom från Korea skulle gifta sig, med en flicka med samma koreanska bakgrund. Ta detta koreanska, mixa det med en gnutta ryska suspekta traditioner och vi får...ptja. Det går nog egentligen aldrig att beskriva med ord, man måste ha varit där för att förstå det. Men maten var, huvudskaligen Koreansk vad jag förstod, och ytterst smaklig dessutom!

Jag later slänga upp lite bilder från eventet. Tre bananer i belöningen till den som hittar ett blekansikte, dvs. en utan typiska asiatiska drag, bland bilderna. Jag tror nästan jag, och vi tre andra härifrån som var där, var de enda totalt okoreanska bland de 300 gästerna.

300 koreaner och jag. Det ni!

På tal om banan, hörde av en helkorean (bott i Rostov 2 år bara, annars från Sydkorea) att de har ett uttryck för att beskriva dessa ryss-koreaner. Banan; Gul på utsidan men vit på insidan! Dvs. koreaner till det utseendet med ryssar i själen, typ.

Det om detta!

Resten av veckan har förövrigt även den gått i koreanska tongångar då vi denna vecka, andra och sista veckans mini-treach/praktik, jobbat med/för Koreanska kyrkan här i Rostov. De har en stor klassiskt sovjetisk stor byggnad men som inte riktigt är helt i ordning än. Så vi har jobbat där pa förmiddagarna och pa kvällen sedan haft aktiviteter för barn och ungdomar från området. Det har varit intressant och roligt, men slitigt. Åkt härifrån vid 9 på morgonen och kommit hemma samma klockslag på kvällen. Man har somnat ovaggat vill jag lova. Dessutom har kyrkan ingen värme ännu, så det var har varit kyligt där inne. Även om det ute varit riktigt skönt med 10-15 grader varmt och solsken flera dagar... Vad som också bör nämnas är maten. Vi har ätit såväl lunch som middag i kyrkan där och i matväg är det det bästa sen jag kom hit. Höjdarmat nästa varje dag! Bara en dag vi fick, vad jag inte är säker på vad det är på svenska men som på engelska heter "buck whete" (eller nåt sånt), iallafall äter de det här som vi äter Ris eller potatis, bara det att det smakar inte gott. Jag skulle rent av säga att ris, som jag inte gillar, är gott i jämförelse! Huvaligen. Men bortsett från den fadäsen har maten varit utsökt i sin blandning mellan koreanskt och ryskt. Kul med den koreanska maten är att den är i regel väldigt stark (milt uttryckt), och den ryska maten smakar i regel ingenting, så de kompletterar varandra väl.

Så har veckan förlflutit fram till idag då vi var med på Gudstjänsten i kyrkan där en del av oss medverkade på olika sätt. Och det var väl bra, intressant predikan (som var på koreanska som tolkades till ryska som tolkades till engelska) och så. Men ack så långt! Jag trodde jag varit med om det mesta i Gudstjänstväg men detta slår alla rekord. Mötet började 10 och var slut vid 13.30, enkel matematik ger oss således 3½ timme! Jag skall aldrig mer klaga på att 2-timmarsmöten är långa...

Lång post, jag vet, men nu har vi redogjort för vår minipraktik och nu väntar ett gäng veckan med lektioner och allt återgår till det normala.

Annar är allt väl, även om jag inser att jag saknar julmusten skarpt. Tänk dig en kylskåpskall apotekarnes att skölja ner...ptja... Borstjen, med. Mmmm.

Och just ja, bilden pa Frans från tidigare post ar tagen där han sitter framför emblemet på en redig rysk Lada-bil. Och för att svara på nästa fråga så är det helt enkelt så att visst ser jag glad ut på bilden. Så glad blir man när man får vara i Ryssland. Testa ni med vettja!

http://static.apberget.se/images/p/g/d66/d665cebd2b2f312dfe00915599a3880c.jpg

De lyckliga tu.

http://static.apberget.se/images/p/g/cb2/cb2bde84b7382c87207bc86261a87e2d.jpg

Koreaner och långbord i harmoni

http://static.apberget.se/images/p/g/020/02016fcb35816a5b852dd1d4fd80d55b.jpg

Maten, när den är halft uppäten

Пака!

Det blir som det blir, nar det ar som det ar

2005-12-03T22:05:00.000+02:00

Tiden lider, och jag med den.

Redan lordag, snart sondag, igen.

En handelserik vecka att rapportera om. Fran Balettbesok i Rostov till Afrikachock pa studentbpoende till Korea-chock i Batajsk.

Men vi borjar med balletten. Det var alltsa som sa att jag foljde med en harifran for att vidga mina kulturella vyer och beskada en balettforestallning, eller hur man nu sager. Det rorde sig om Notknapparen av Tjajkovskij, och aven om man inte ar sa finkulturellt bevandrad kannar nog de flesta igen musik fran den da den ar kand. Men, fragar man sig, hur var da forstallningen, hur mycket kostade det, var det roligt. Listan med fragar kan goras lang.

Jovars, nog var det alltid. Det var en riktigt flott byggnad och kandes nastan som man var i civiliserade varlden for en liten stund. Eller i vart fall i nat rikare ostland. Nej, inte ostland som i Schweiz, utan ett lander osterut. Panjatna?
Vidare gick forestallningen loss pa 200 Rubel, vilket motsvarar lite drygt 50 kr. Overkomligt med andra ord.
Hur var det da, var det ett trevligt besok? Joda, det far jag val saga att det var. Forsta halvan fore paus var jag sa fortvivlat trott sa jag halvsov mig igenom den, men andra halvan var jag vaken mest hela tiden och kunde gora mer vakna observationer. Och jag fann att det var om inte annat bra musik, och det ar alltid roligt att hora musik live sa dar. Sa bra musik kan vi bocka av. Sjalva balettandet da? Ptja... Nog skuttade de fint och visst var de alldeles visst valdsamt skickliga, men jag kan ju knappast saga att jag begrep nagat av det direkt. Vilket forovirigt var densamma anlys som jag kunde gora efter att ha upplevt mitt livs forsta balettbesok tidigare i ar, i Polen. Av dar bra musik men jag begrep aldrig riktigt poangen med skuttandet. Men nog var det vart 50kr alltid!

Det om balletten.

Vi skall efter att ha avverkat Sondagen smita emellan med att saga att det ar lite forandringen veckan som snart ar slut och tillika nasta vecka. Det ar namligen som sa att vi har vad som pa schemat heter "mini-outreach". Till att borja med kan jag saga att jag inte lyckats komma pa nat vettigt svensk ord for just "outreach", sa jag kallar det helt enkelt vid dess engleska namn aven i fortsattningen. Att den ar mini betyder att den bara ar tva veckor och syftar da pa att med borjan i slutet av januari inleder den "riktiga" outreachen som varar i tva manader. Detta ar sa att saga en forsmak av vad som komma skall, om en sag.
Vad nu detta innebar ar att vi inte har nagra lektioner och sadant utan praktiserar det vi lart oss, mer eller mindre, olika typer av evangliserande bland manniskorna har i runt. Denna vecka har vi hallit oss till gatan dar vi bor, Respublikanskaja och pa olika satt verkat dar. Vi har stadat gatan fran skrap (vilket forvisso gor marginell skillnad da denna gata ar hysteriskt smutsig pa ett satt som inte gar att beskriva for en som inte varit i Ryssland), vi har bjudit in folk till en narbelagen kyrka. Vi har aven vid tillfalle medverkat vid en traff de har, inte har men nere i stan, for "street kids", gatubarn, helt enkelt. Barn, 10-15 ar som antingen inte har nagra forladrar overhuvudtaget eller av andra skal inte lever hos dem utan lever pa gatan, varje dag. Nagot jag maste saga att kandes lite svart att forsto till att borja med. Har klagar man over ryska maten, och de har inte haft nat hem pa overskadlig tid. Men det var intressant onekligen. De fick mat, fick tvatta sig och vi hade lite lekar och grejor med dem som de syntes uppskatta. Sa det kandes bra.
nagra smakprov fran veckan som gatt.

Sedan har val veckan rullat pa fram till Fredagen da nasta mer intressevackande handelse agde rum. Namligen ett besok pa den ryska versionen av det som i Sverige gar under namnet Credo, den kristna Studentorganisationen. Jag har vid tillfalle tididager namnt en dansk skalle, eller dansk kamrat i vart fall vid namn Jakob i denna blogg. Han jobbar for denna organisation har i Rostov och var den som ledde samlingen i fredags. Han var alltsa dansk. Jag ar svensk. Kamrat Will fran Amerika var dar ocksa, likasa en ryska harifran. Sedan ett smarre hav av Afrikaner! Sakert 5-10 stycken iallafall och jag klarar inte riktigt av att skilja dem at, alla ser ju, med risk for att lata lite nedsattande, lika dana ut. Typ. Nigeria, Zambia, Kongo Brazzaille, etc etc. Anledningen till denna formidabla afrikachock gar att finna i den sovjetiska historien. Det var namligen sa att Sovjet lat studenter fran manga afrikanska landet komma hit under relativt goda forhallanden i syfte att gora goda kommunister av dem, egenskaper de sedan skulle ta hem och forse sitt egna land med. Nu vet jag inte hur det lyckades, men systemet lever kvar, om an utan kommunism.

Jag beskadar nu denna blogg och finner att den redan ar toklang redan, varpa jag tror jag sparar historien om hur jag hamnade mitt bland 300 rysk-koraner i Ryssland. Koreachock ar det minsta vi kan kalla det! Men det spar jag till nasta post da jag aven skall forsoka ordna bilder fran det.

Annars ar allt bra, har flytt fran ryska poliser, halv drankt mig sjalv (atminstone fotterna) i de oversvammade ryska "trottaren", och annat smatt och gatt.

Har dock aven noterat nagot otackt. Jag har borjat tanka/se i ordvitsar pa engelska. Ja, det ar skrammande, men sa ar fallet. Men det ar svart att lata blir nar man hor nagon saga att vi har"chord problems" (chords = sladdar). Oj vad nara det var att det trillade ut ett "Try another key"... (Chords betyder alltsa betyder sladdar och ackord for den som inte hanger med). Nagon som har nat bot mot detta beteende?

Vi tar aven tillfallet i akt och riktar ett Grattis till min kara broder Martin som idag fyller inte mindre, men ej heller mer, an 15 ar idag! Grattis!

...och jo, visst ar det en Gomba-troja vi kan se pa bilderna.

Sag det i bilder, och inte i ord

2005-11-27T20:47:00.000+02:00

EDIT: Av nagon anledningen far jag inte bilderna att fungera sa att de visar sig direkt i bloggen. Darfor jag be er noja er med trakiga bildlankar tills vidare. Kopiera och klistra in i er weblasare sa skall det fungera.

En blogpost idag. Men inte vilken som helst, utan en bloggpost med temat "En bild sager mer an tusen ord".

Och jag har fyra bilder att bjuda pa idag. Det blir 4000 ord! Det ni!

Forsta bilden ut, en bild pa mannen bakom denna blogg, ingen mindre an jag sjalv, efter over en manad i Ryssland:

http://static.apberget.se/images/p/g/a79/a79677a7ffa2a6caf9fb337bacc05b56.jpg

Till vanster ser ni aven min goda van och kamrat Tovarichtj Kondakova, eller helt enkelt Vera, om vi vill vara lite mindre sovjetnostalgiska i var presentation. Fran Severnebalkalskaje, Buratia-regionen, Ryssland (eller toklangt bort i oster, vid Bajkalsjon, helt enkelt).

Lat mig med denna bild (t. vanster) aven presentera aven min gode van, och pa denna blog omskrivna man, Will Copeland fran South Carolina, USA

http://static.apberget.se/images/p/g/f32/f3217e822c9ab99a3992ddf4a5a74e39.jpg

Och som den uppmarkesamme redan sett, bilderna ar tagna inte var som helst, utan har:

http://static.apberget.se/images/p/g/6d1/6d106a0c63c5ca555c507276facec0b9.jpg

Vi talar alltsa McDonalds pa-russkij!

Och som en avslutningen pa denna formliga orgie i bilder och farger, ber jag mina lasare att stifta bekantskap med ingen mindre an Frans, som har den aran att folja med som sallskap hit:

http://static.apberget.se/images/p/g/898/8985c02db3d207947b3c2d4d2f5818ef.jpg

Det vi ser ar alltsa Frans, men vad ar det for logga vi ser i bakgrunden? Hmm... jag uppmanar mina lasare att fundera pa det och skriva en kommentar om ni knacker den noten.

I ovrigt kan sagas att de forsta tva bilderna ar tagna i fredags, dvs. fredagen de 25:e November 2005. De tva andra bada tagna nagon gang under sista halvan av oktober.

Det var allt i bildvag denna gang, men nu nar jag lyckats, och orkat, ta mig for att forminska bilder till lagom storlek kan ni forvanta er mer konternuerliga bildrapporter fran detta land, som idag gatt in i forsta advent utan att nagon vinter synes an.

Nar det kommer till bilder vill jag aven garna uppmuntra nagon "dar hemma" att slanga upp nagon bild pa internet. Garna nagon med hela hogen pa bild, om sadana finnes.

I nasta post lovar jag dessutom en rapport fran i gar nar jag var och sag balletten Notknapparen!

Bsjo!

Sbogam!

...Ta mig hem till Vansbro

2005-11-24T20:49:00.000+02:00

Nej, jag langtar inte hem, men det var den baste titeln jag kunde finna for denna post i enlighet med de regler jag har for rubriksattningen.

Hej och ha, torsdag igen. Rysligt vad tiden gar fort. Ar aven 24:e idag vilket betyder att det ar jul om precis en manad. Vid denna tid valtrar sig val manga lasare sig i julmust, julskinka och annat mumsigt. Sjalv lar jag val sorpla borstj (rysk rodbetssoppa) eller nat... eller om det blir jul nar det traditionellt ar jul i Ryssland, dvs. omkring 7:e Januari .Naja. Nagon julstamning ar det ju inte har direkt, advokaterna har sa att saga det ratt lugnt (observera ordvitsen). Ingen sno ar synes an, och inte tindrar stjarnorna pa himmel sadar valdsamt heller. Ar mest runt en 5-10 grader och mulet och lite duggregn, eller i vart fall valdigt fuktigt, pa dagarna. Igar, idag och formodligen i morgon

Vad har hant har da? Ptja... I mandags hade jag den aran att mottaga brev fran Sverige. Var ingen annan an sjalvaste Urmodern, min mormor som hade skickat ett brev. Intressant dock att hennes skrivstil bitvis var nog sa knivig att tyda som ryskan ar, men efter en stund gick det att tyda. Men det var kul med brev och Erik tar harmed tillfallet i akt att tacka sa mycket for detta, det piggade upp i gra-vadret. Tack!

I ovrigt har vi larare fran Vitryssland har denna vecka. Tre stycken. Kanske ar det inbillning men nog kanns det som att de ar bra mer europeiska eller hur man skall saga, an ryssarna ar. Mahanda inbillning, men jag upplever det sa i vart fall. En av dem spenderade 2,5 manader i Norge, av alla stallen, i somras och kan en del ord och fraser och sa. Men norska med rysk accent ar inte alltid sa latt att begripa.

En intressant begivenhet var annars samma kvall som foregaende blogpost postades. Jag kom att tala med min gode van Will och gled in pa amnet TV-serier. Conan o Brian vs. Jay Leno/David Letterman t.ex. Han stod pa O Brian sida, vilket ar fel sida forovrigt. Han hojde aven Seinfeld till skyarna men totalsagande "Vanner"/"Friends". Men, det intressanta, det var ju nar det kom fram att aven han kande till serien 7th Heaven/Sjunde Himlen! Som manga av denna bloggs lasare vet ar jag ju en stor fantast av denna magnifika serie som Kanal 5 har den goda smaken att sanda i Sverige och att har hitta en till som, forvisso inte hade samma sjuka intresse for den som jag, men som iallafall brukade folja serien forrut. Mycket roande att hora! "Sedmoje Nebe" ungefar, om man skulle oversatta serien till ryska. Sedan kom det aven fram att aven han sett pa den roande serien, av den den televiserad av Kanal 5 forrut, "Change of Heart"! Det var/var ju komedi pa hog niva och jag utgar fran att iallafall nagra lasare kanner till serien. Vad lar vi oss da av detta? Jo, att Kanal 5 ar en snall kanal.

Noterbar notis ar aven att jag fatt hora att jag ater sa tjusigt och fint. Detta ar nog alldeles bestamt forsta gangan i mitt lov nagon sager det till mig, daremot har jag ofta fatt hora motsattsen, att jag inte kan hantera kniv och gaffel korrekt och sadar. Men som det heter, allting ar ju relativt. Tror detta kommer sig av att jag behagade nyttja en kniv for att avskilja kottet fran kycklingklubban istallet for att anvanda handerna, och for att klargora saker, kniv anvands i normala fall inte vid intagandet av foda. Det ar gaffel som galler. Punkt. Och jag maste saga att jag i de flesta fall gillar det. Ett verktyg mindre att halla reda pa, och framforallt, det blir mindre att diska!

Vad mer han hant? Ptja... En rysk kamrat fran Buratia-regionen (oster om Bajkalsjon, fem dagars tagresa osterut fran Rostov) har en bibel som kommer fran den svenska missionorganisationen "Ljus i Oster". Bara en san sak.
Nat annat intressant, som formodligen inte sager nagot alls for manga lasare men for de som berorda skull: De vitryska lararna har visar sig mycket val kanna Gustav Lander fran Umea (vet att min mor, som forhoppningsvis laser detta, kanner honom namligen) Han har varit mycket dar och har aven varit larare pa DTS: UmU i Minsk har. Var ju ett lustigt sammantraffande onekligen, i synnerhet da jag sa att jag var fran samma stad som honom. De berattade aven att han hade varit hos dem i varas har nan gang, vilket klingade bekant da jag ju blev erbjuden att folja med pa nan resa i Herr Landers regi i varas (men avbojda av ekonomiska skal bland annat). Som det heter, varlden ar liten! Ett kul sammantraffande helt klart!

Sedan har det efterfragats nagon form av viktrapport harifran. Trodde inte jag hade nagon mojlighet att vaga mig har men ratt var det var sa snubblade jag over en vag. Sa...spanningen ar stor... Vad visar den? Har Erik gatt ner i vikt efter en dryg menad i Ryssland?
Svaret ar: Ja. Sisdar en 5kg for att vara exakt. Kanske lite mer rent av. Inte undra pa att byxorna har blivit stora...

Manga korta nyheter denna gang, men sadant ar livet. Om nu nagon noterar att jag egentligen inte skrivit nagot alls om Ryssland eller Rostov i ovrigt beror det pa att jag har noll koll pa vad som hander utanfor denna byggnad, i princip. Sa ligger det till med det.

Ber att fa tacka for mig och saga pa aterhorande. Vore ju aven intressant att se om min kara syster har hittat hit nu, isadanfall uppskattas en liten kommentar efter posten.

...Och pa tal om posten, den som kanner till postnummret, mahanda inte "hem" men val till Orebro dar jag senast "bodde", posta det i en kommentar!

S'bogam!

Idag skall jag sla mitt personliga rekord

2005-11-20T20:39:00.000+02:00

Borjar med att nastan be lite om ursakt for att det var oetiskt langes sedan bloggen uppdaterades. Skall forsoka battra mig. Till mitt forsvar skall sagas att delar av denna bloggs lasare har forarats med telefonsamtal fran ingen mindre an mig sjalv denna vecka.

Vad har hant sedan sist? Ptja... Vad har inte hant sager jag da.

Till att borja med besoktes Cirkusen for idag en vecka sedan. Och den var...lat oss saga, rysk. Rostovs Statliga Cirkus, for att vara exakt. Den var belagen inomhus och var liksom en fast anlaggning dar det var Cirkus varje helg eller sa.
Inte var sjalva hallen likas stor som jag vill minnas Cirkusar i Sverige brukar vara da det ar dessa smatt gigantiska talt som reses. Har var det lite mindre, men det dog gott.

Forsta halvan bjod pa det som cirkusar brukar bjuda pa. Clowner, lite akrobatik och lite sma ofarliga djur. Pudlar som gjorde allehanda konster bjods vi pa, likasa apor (eller chimpanser var det nog for att vara exakt). Lite kul.

Den stora atraktionen var dock efter pausen. Under pausen restes ett redigt stangsel kring manegen ty nu var det dags for de vilda djuren. Vi talar pantrar och leoparder, tror jag. Svart panter som sag ut som Bagheera i Djungelboken och sa nagra gula kattdjur med prickar pa, tror bestamt det var Leoparder. Det gillade Erik skarpt. Mig veterligen forekommer det inga sadana djur i Sverige (pa cirkusar alltsa) sa det var kul att se dem har. Efter de vilda djuren lamnat manegen var det val lite mer clowner och hogtflygande luftakrobatik.

Fragan ar om det anda inte var den fornamliga orkestern som var hojdpunkten. Ett liten ensamble med ett par trumpeter, nagon trombon, ett par saxar och samt komp. Musiken var val att betrakta som cirkusmusik med ganska stora inslag av swing och liknande sa det gillades skarpt. Forsta gangen pa en manad jag far hora "riktig" musik. Insag ocksa da att jag faktikst saknar Jazzklubben i Umea.

Efter det har val veckan rullat pa sam den brukar ungafar. Inget sensationellt har hant, inte heller har sensationella saker inte hant.

Gardagen, som var lordag vilket betyder ledig dag, spenderas mestadels med att gora ingenting, eller for att fortsatta vanan med att i varje post citera en rad ur en Svenne Rubins-lat, "gora sa lite som det gar, sa lite som det nagonsin gar".
(En banan i pris till den som identifierar laten).

I dag ar det sondag och da har gjorts lite mer. Besoktes gemensamt en narbelagen kyrka har. Inte var den stor inte, vi var tio stycken och det var val kanske tre stycken andra dar. Dock tjusig byggnad de var inhysta i.

Nu vantar en ny vecka.

Det jag funderar kring ar nar forsta advent infaller i ar. Helgen i December eller den i slutet av November, Nagon som har svar pa den fragan for garna posta ett svar ha pa bloggen.

En annan fraga att fundera pa ar hur man forklarar vart svensk Luciafirande for en amerikan, eller for den delen for ryssar. Varfor gar svenskar runt en dag om aret i veta klader, ljus i handerna och bjuder pa Lussekatter? Det tal att funderas pa. Lussekatter pa engelska, forresten, nagon som vet? Forovrigt ligger saval lussekatter som pepparkakor grymt hogt upp pa den hypotetiska onskelistan infor jul.

Slutligen noterade jag i forra veckan att Blossom blir arets Julvard. I samma ogonblick insag jag att jag faktikst inte saknar Sverige det minsta under julen. Daremot vore det ju inte fel med ett bandad Jul fran Weise-aren.

Och just i detta nu ser jag att det ar Julettiketter pa Colaflaskan brevid mig. Kare tid.

Na, det ar allt for nu. Jag onskar lasare en trevlig vecka.

Och se upp, kanske ar det just DU som blir uppringd av Erik denna vecka.

Sbogam!

Glas & Ram stal var final

2005-11-13T12:49:00.000+02:00

Sadarja!

Hog tid for en ny blogpost!

Riktigt vad jag kan tankas ha att dela vet jag dock inte. Inget speciellt har egentligen hant den senaste tiden, saker och ting har mest bara rullat pa som av gammal vana. Det som utmarkt veckan lite kan val sagas vara att min kara mage, kanske inspirerat av det som tycks handa i Frankrike, har utfort nat slags forsenat upplopp mot den ryska maten, eller vad det nu kan vara. Mindre trevligt.

Det mest noterbara var kanske forra sondagen da det var en gemensam fard till en koreanska kyrkan i Rostov. Predikades pa koreanska, tolkades fran talarstolen till ryska, sedan en som oversatte fran den ryska oversattningen till engelska till mig och Will som inte kan ryska. Man kan ju fundera pa hur mycket som egentligen gick forlorat i det alla oversattningsleden... Koreanskt var det iallafall.

Annars har det varit lektioner som vanligt denna vecka, denna vecka ledda av ett rysk/amerikanskt par. Hon ar amerikanska och kom hit for fem ar sedan, men kom aldrig tillbaka till USA utan gifte sig med en ryss har. Sa kan det ga!
Temat har varit ganska mycket kring politik/ekonomi och liknande ur nat slags bibliskt perspektiv. Lat mig saga som sa, att det marktes att hon var Amerikan... Som den motstraviga svensk jag ar staller jag mig skeptisk till en hel del av det som sades, men det var synnerligen intressant, det ma jag saga.

Vad mer finns att beratta om? Jo! Jag (och kamrat Will fran USA) ar, pass pa, REGISTRERADE! Slava Bogo!
Det gick ju, host, jattesnabbt och smidigt...

Forovrigt har jag just atit appelpaj. Mums!

Namnde i forbifarten hogre upp om upplopp i Frankrike. Jo, det kanner jag faktikst till. Annars ar det otackt borta jag ar fran omvarlden. Istallet for att lasa en papperstidningen varje dag och losa om nyheter och vad som hander i Sverige och varlden pa internet flera ganger om dagen, minst sa ar det numer sa att jag brukar kolla in Aftonbladet (eftersom dar kan man vara saker pa att allting alltid ar sant, vilket kanns viktigt) ett par ganger i veckan.
11/9 2001, nar planen krachsade in i WTC viste jag det ca 15 minuter efter att det forsta planet hade krachat. Nu kan nat sadant handa och det kan ga dagar innan jag vet nagot. Skrammande.

Annars vantar nu i eftermiddag inget mindre an Cirkus! Ja, ni horde ratt. Cirkus! Rysk Cirkus! Tydligen en fast anlaggning a la Cirkus i Kungliga Hufvudstaden (som somliga lasare val kanner till), satt att saga, och inte ett talt som reses och drar vidare, som det brukar vara i Sverige. Kan bli mycket intressant, kameran foljer med sa kanske far ni forr eller senare se en bild. Tills dess har ni ju landstingsfilten att beskada.

(Observera forresten att jag skrev "brukar vara i Sverige" och inte "brukar vara hemma"...)

Har last manga kommentarer om vadret i Sverige. Da jag inte tror det finns nagon termometer har har jag i regel ingen aning om hur kallt det ar i grader. Det var mer sa att jag staller mig utanfor dorrn och sager, "otjen cholodna" eller bara "cholodna"
(valdigt kallt resp. kallt). Men for bloggens lasares skull har jag nu kollat pa i-net som sager att det igar var 6 grader pa eftermiddagen och att det veckan framover kommer ligga mellan 5-10 grader pa eftermiddagen men runt 0 pa natterna. Sa vet vi det.

Forresten har jag noterat att min lymmel till bror, Martin, fyller ar snart. Vill han han nagon slags fodelsedagspresent sa kan det vara lage att meddela farbror Erik vad han onskar sig sa skall vi se vad vi kan gora at saken. Ar hog tid att skicka det nu om det skall komma fram till fodelsedagen. Nasta ars fodelsedag, alltsa... Det finns en kommentatorsfunktion, anvand den broder.

Med det ber jag att tacka for mig. I nasta blogpost lovar jag en recension av Cirkusen, sa hall ogonen oppna!

Sbogam!

2005-11-09T19:22:00.000+02:00

Var ett tag sedan sisst, jag vet. Mitt internetkort, som jag masta ha for att na internet, tog dock slut, men nu har jag ett nytt.

Dock ar det lite halvkaos omkring mig sa nagon langre post blir det inte.

Forsokte ladda upp lite bilder for ett tag sedan, gick sadar. Men iallafall en bild fick jag upp pa internet och visar har for allman beskadning:

http://static.apberget.se/images/p/g/bea/bea34925c7042f84fa3e8bde76c4a4cc.jpg

Det ar alltsa en filt som ligger i min sang som jag fick forsta dagen. Som ni ser star det alltsa Landstinget pa den. Fragar man staller sig ar ju hur den hamnar har? Hur kommer det sig att om man sa aker 200 mil hemifran till Ryssland sa undgar man aldrig att nas av de svenska myndigheterna. Jag bara undrar i all enkelhet. Kanns som att detta ar nat jag maste rota i. Ett gang, for det ar inte bara jag som har en, filtar fran Landstinget finns har. SAPO? KGB? CIA? Fragar man staller sig.

I ovrigt flyter det val pa har nere. Kopte en vinterjacka for 1010 Rubel i helgen, detta efter en prutning fran 2000 Rubel. Frasen som galler ar "O menja nje otjen djengi est". Vilket garanterarat ar fel pa alla mojliga satt, men som ungefar borde betyda "jag har inte pengar mycket har". Dock sa fungerade det ju iallafall.

Sa var det med den saken.

I ovrigt ber jag att fa aterkomma da jag har nagot att fortalla, och da laget runt omkring mig ar en smula lugnare eller tva.

Sbogam!

EDIT: Av nagon anledning far jag inte bilden att fungera, sa ni for noja er med att ha den som en lank

2005-11-03T20:36:00.000+02:00

En liten kortpost i brist pa battre att gora.

En del av denna blogs lasare kanner till en viss Herr Enrique. Jag har nu forstatt att jag att det trots allt finns fler av samma sort. Min rumskamret Alexander namligen. Det ar precis sa Enrique skulle varit om han var 35 ar aldre och Ryss. Mannen gar nog inte riktigt att beskriva. Han bara ar.

56 ar. Tidigare yrkesmilitar, tillhorde Spetsnaz. Det ar alltsa typ Nationella Insatsstyrkan" i Sverige fast en par limpor brutalare. Det ar den styrka ryssarna brukar skicka in om det ar gisslantagning och sadant. In med Spetznas och gisslantagarna ar doda i ett nafs. Och formdoligen halva gissland ocksa, men vada.
Bara den bakgrunden.

Och sa har vi honom har nu, har en oefterharmlig ryska dialekt, och haller ibland utlaggningar som det bitvis kan vara valdigt svart att hanga med i (trots klanderfria tolkningar till engelska). Och glider annars omkring i syna ryska tofflor och mjukisbyxor. Bara en san sak.

Rysk - Ryskare - Alexandr. Ungefar sa ar det. Men helt klart en mycket, otjen otjen, intressant man.

Men som sagt, ni som kanner Enrique, kan nog forestalla sig hur denna man ar. Bara mycket aldre, och ryss.

Forovrigt var det en dod mus i musfallan i koket i dag.

En kort post i vantan pa ingenting.

Det far racka for idag. Snart vantar helgen, da vill jag kopa vinterklader. Och hitta en bankomat da mina rubler ar slut. Forovrigt ar det en harlig kansla att langta efter helgen, kan klart rekomendera den, Herr Sikstrom!

En dag som alla andra dar i Larsson Jarnaffar.

2005-11-01T19:59:00.000+02:00

Sa var vi har igen.

Det verkar rada en viss oklarhet kring vad jag egentligen pysslar med har borta, sa denna post angas at detta intressanta amne.

Jag studerar/laser/pluggar/gar pa nagot som heter Discipleship Training School som halls av den internationella organisation Youth With a Mission, eller Ungdom med Uppgift som de heter i Sverige. Det ar vad man kanske skulle kunna kalla en bibelskola, fast utan sa mycket direkta bibelstudier utan mer inriktat pa att lara mer om Gud som sadan och kunna tillampa det i missionerande syfte. Later det vettigt? Om inte sa hittar ni en lank till hoger (UmU i Rostov) som ar skolan jag gar pas hemsida. Las mer dar vettja!

Iallafall, en dag som alla andra dagar ser ut ungefar som sa har:

Jag vaknar nar telfonen vacker mig 07.04. Jag somnar om och vaknar nar densamme vacker mig nasta gang kl. 07.14. Da gar jag upp, eller snarare ner fran min ryska vaningssang(enligt uppgift sadana som de har i det militara) dar jag har overslafen.

Kl. 07.20, fast snarare 07.25 i praktikten, ar det kort morgonbon till kl. 07.30 da det ar frukost. Och det elandiga teet skall drickas. Frukosten varar till ca 08.00.

Da mellan 08.00 och 09.00 ar det de som pa schemat heter "Time alone with God" eller "quit time". Det ar en timme da det ar meningen att man pa det satt som passar en bast har tillfalle att i lugn och ro lasa Bibeln, be eller vad som passar en bast for andamalet.

09.00 borjar sedan "lektionerna" som haller pa till 17.00 med tepaus och lunch daremellan. Formiddagarna, innna lunch, ar i regel mer teoretiska och ar lite av forelasning av en larare, en larare for varje vecka. Eftermiddagarna kan variera mer och kan vara mer praktikst eller i vart fall inte lika mycket utav forelasning och den biten.

17.00 ar det dagliga slut och det ar 1 timme och 30 minuters rast innan middagen ar som ar klockan 18.30. Atminstone star det sa pa schmeat. I verkligeheten kan det dock variera ratt kraftigt nar den verkligen ar. Efter middagen har jag den stora aran att ha tilldelats uppftiften att tillsammas med en annan skota diskningen och stadning av koket efterat. Alltid lika roligt! Men man borjar fa in rutierna i det nu sa det gar utan att jag behover tanka sa mycket. Nar jag ar inne pa amnet uppmuntrar jag alla lasare att skall ni nagon gang donera pengarn till valgorande andamal, skank pengar till en sopskyffel med skaft! Det ar ju vansinne att boja sig ner som nan annan joppe for att forsoka sopa upp det man sopat ihop up skyffeln. Faktiskt.

Disknigen och sadant brukar vara avklarad frammemot 20-snaret, beroende pa nar det borjade och efter det ar det val vad man gor det till. Umgas med kamrater, lasa en bok eller nat annat spannande. Blogga t.ex.

Sedan kl 23.00 heter det att det skall vara slackt och tyst. Men det ar vad man gor det till. Det ar alltid fritt fram att sitta uppe i princop har langa du vill i de allmanna utrymmena och lampan i rummet brukar vi val slacka nar nan kanner att, jo, nu ar det nog dags. Alltsa ganska sa fritt och bra.

Sedan somnar jag val dar efter och vaknar en ny dag, och sa borjar det om.

Ungefar sa ser en dag i mitt liv ut just nu. Har det ratat ut nagra fragetecken? Vet Sir Smuggler nu vad han skall svara nar folk fragar vad jag gor har? Det ar iallafall min fromma forhoppning.

Annars sa ar allt fortsatt som vanligt, forutom att alla klader, eller iallafall alla vita strumpor numer har en ljusbla ton over sig. Vad lar vi oss av detta? Jo, tvatta inte vita strumpor och en bla (aldrig tvattad) T-shirt samtidigt. Men jag gillar blatt, det ar en fin farg. Eller "galuboj" som det heter pa ryska.

Med det tackar jag for mig for denna gang. Tar dock tillfallet i akt att tacka for de kommentarer som kommer i bloggen. Ar roligt att se att folk faktikst laser den och det gor att jag i min tur far inspiration att uppdatera denna sida. Tack! Eller Spasiba, som vi sager har.

Over and out.

Antligen!

2005-10-29T11:49:00.000+03:00

Okidoki do!

Sitter har av nagon anledning pa en lanad barbar historia och skriver dagens blogpost. En barbar med en synnerligen otaktikst placerad pekplatta som gor att jag nar den hela halva tiden nar jag skriver. Sa finns det manga konstiga meningar i posten har det sina orsaker.

Sa... Vad har hant sedan sist? Egentligen inte sa mycket alls. Eller rattare sagt, inget nytt utan det mesta har flutit pa som vanligt. Vad ar da som vanligt? Funderar pa att agna en post att beskriva en vanlig dag har. Fran morgon till kvall. Finns det intresse for nagot sadant manne? Lat mig veta vad ni, alla tusentals, lasare vill lasa om har pa bloggen.

Det som iallafall kan vara vart att namna ar att mina nyfunna skandinaviske van Jakob, fran Danmark, var har en ett par timmar i tisdagskvall. Vare trevligt att hara lite nordisk accent pa engelskan istallet for den rusiska och koreanska jag ar van vid. Talades aven en hel del Svenska/Danska under kvallen, vilket var trevligt. Risken ar ju annars att jag helt glommer bort svenskan, alternativt talar svenska med (rysk) brytning, ungefar som det brukar heta i Efterlyst.

Ocksa intressant kan vara att namna att jag igar besokte ett museem tillsammans med resten av skolan. Ett ryskt historiskt museem. Fick veta att att detta var det antika Greklands ostligaste utpost nar det begav sig. Aven Romarna hangde har en del senare. Finns saledes gott om lamningar fran dem har i trakten. Vidare fick vi hora att detta minsann ar kosackernas hemmaarena. Eller var iallafall. De hade forovrigt en sarstallning i samhallet sa till vida att nar ingen annan var tillaten att bara skagg fick kosackerna lov till det mot betalning. Det ar inte illa det! Ganska intressant besok, men det blev lite tradigt i langden nar alla gick via tolk. Museet far 3 av 5 i betyg.

Och slutligen. Det snoar idag. Sno. Snjega. Vita flingor som yr i luften. Erik tar har pa bloggen klart avstand fran sadan beteende och fordar istallet det vader som radda i borjan av veckan, det vill saga sol och 15-20 grader varnt!

Med det tackar jag for mig for idag och onskar alla lasare en trevlig helg!

2005-10-24T20:05:00.000+03:00

Var ett tag sedan sisst.

Brukar forsoka kika in varannan dag eller sa, men sist jag var har han jag bara med att lasa kommentarerna. Vi tackar for visat intresse och att aven mina kara foraldrar och broder foljer mitt aventyr.

Finns mycket att beratta kanns det som, men jag tror jag borjar med en lustig episod ur en rysk dag fran i fredags. Det var inte vilken fredag som helst, utan det var fredag med stor R. R som i Ryssland!

Det vill saga. Med det visumet som jag, och min utlandske van Will, har sa skall vi registrearas for att fa finnas har. Det brukar inte vara nagra problem och borde ha skett redan tidigare, eftersom sa har det fungerat tidigare. Men inte i ar. De hade tydligen lamnat in papprerna for registrering som de gjort tidigare i ar, men se det gick inte. For all personal pa registringskontoret var nya och da var det nya regler som gallde. Det stora felet var ju da att de hade skrivit ETT A4 med bade mitt och Wills namn pa, och si, det gillas inte av lagen, det masta vara TVA A4, ett for varje namn med borjan i ar. Sa jag och Will hade fatt ga upp, efter laggdags, redan pa onsdagskvallen for att greja med att skriva nya papper da de skulle ha alla mojliga adresser till allt och lite till. Sa pa torsdagen var de harifran och skulle lamna in nya papper samt betala den foresingsavgift pa 1000 rubel (300kr) som blev for att vi inte var registrerade i tid. Tror ni det gick? Att bara komma och betala och registrera sadar? Nejnjenjet. For att kunna betala masta ju vi som ar skyldiga vara med. Sa da var vi dar. Pa fredagen. Pa ett ryskt registreringsmyndighet. Tror jag.

Dar fick jag skreva min namnteckning 10 ganger pa olika papper och skriva for hand att jag inte registrerat mig i tid och skriva under. Sedan kom det det spannande, fingeravtryck! De ganger jag har varit med om sadant brukar det ju rora sig om ett finger, eller fingertoppen. Men inte i Ryssland. Det ar ALLA fingerar, var och ett for sig, bada hoger och vanster som galler. Vart och ett i en fin liten ruta. Sedan givetvis aven hela handens avtryck, hoger plus vanster pa pappret. Och sa skriva under. Och sa fotograferas. Ar det inte fantastiskt?

Sedan vanta i tva timmar pa att vi fa traffa den som till slut skulle skriva sjalva registreringsanokan formellt, som vi sedan skulle kunna lamna in till nasta myndighet for att dar bli registrerade. Problemet var bara det, att vi vantade i ett par timmar, men mannsikan som skulle skriva var registreringsansokan formellt behagade aldrig komma till jobbet den dagen. Sa i slutanden blev det aldrig nagon registrering anda.... Fran 8.45 till 12.00 utan att fa gjort det vi skulle alltsa. Trots att vi besokt ett par myndigheter redan.

Bara i Ryssland, barn. Bara i Ryssland.

Annars sa har det varit lugnt. Var pa Fralsningsarmen pa Sondagen. Traffade Herr Jakob fran Danmark. Jobbar for det som i Sverige heter Credo fick jag reda pa. Intressant! Var aven 3 britter i sallskap darifran. Trevligt. Fick hora att det aven fanns tva finlandare dar ocksa. Inte illa i lilla Rostov! ...som ar dubbelt sa stor som Stockholm, men anda.

Annat vart att notera ar kanske att jag kopte raggsockar och handskar, Russkij style, for 300 (knappt 100kr) pa marknaden i lordags. Samt en pasa kakor.

Ytteligare i avdelning korta notiser kan namnas att den kanda sangen/psalmen "O store Gud" inte har riktigt lika melodi hela vagen pa, inte ryska, men val Koreanska. Darfor det stamde sa konstigt nar jag forsokte spela ihop, jag spelade den pa svenska medans pianot speladen den pa koreanska. Sa det kan ga!

Pepsi Cappouchini drack jag idag. Ingen vidare, traligt. Efter solsken kommer regn, osv. Inget att rekomendera med andra ord.

Rysligt kallt var det haromdagen ocksa, men idag minsann, 17 grader pa dagen och sol! Det gillar vi! Blev det nagon sno i helgen forresten i Sverige?

Forkyld ar jag ocksa. Mindre bra. Ont i halsen i lordags, nu ar halsen battre men snuvig. Vi hoppas att det ar overgaende.

Och just det, tror bestamt myggorna dott att kylan som varit har. Har inte kliat pa flera dagar nu.

Och slutligen onskas sa klart ett referat av det senaste avsnittet av FC Z.

Pa aterharande!

2005-10-20T20:18:00.000+03:00

Okedlidokelido!

Torsdag skriver vi idag i vara eventuella almanackor. Tva dagar sen sisst.

Vad har hant sen sisst? Ptja. En hel del. Men jag tanke borja med att redogora for lite av de manniskor som formodligen aterkommer i bloggen har da och da. Hittils har jag redan namnt Will nan gang.

Vem ar Will da? Jo det ar min rumskamrat, kring 20-25 tror jag, bordig fran Kallerado i Amerikat. Och han ar Amerikan. Tanker som en amerikan, pratar som en amerikan. En jankare helt enkelt. Han gillar Bush, ar for Irakkriget och har en hel del intressant att saga nar det kommer till det politiska dar han med sin amerikanska bakgrund tanker helt annorlunda an vi svenskar och europeer gor. T.ex. sa marks det att medan for mig och flesta svenskar sa ar politik och religion tva olika saker. Men inte for Will. Han rostade pa Bush i forsta hand for att han var den som tydligast hade en kristen profil i valet och ar en "Born again christian", som det heter. For mina svenska, kanske i amnet inte jatteinsatta, kan det val jamforas med nagon som ar med i en frikyrka i Sverige. Ungefar. Och det ar intressant. Det viktiga var presidentens tro, sedan kunde han ha overseende med valdigt mycket annat, bara han var kristen. Och, skall sagas, den gode Will ar nog inte pa nagot sett en fantastisk amerikan eller sa utan representerar nog hur ganska manga tanker dar borta i Amerikat.

Sedan ar han ju som sagt amerikan och riktigt vad det dar med Kalla Kriget var visste han inte, Cubakrisen kande han ju till, men hur det dar hangde ihop var valdigt vagt. Sa jag larde honom lite om amerikansk historia... Sa ja att han aldrig varit utanfor USA forrut? Som sagt. Amerikan.

En annan rumskamrat jag har heter Alexander, eller Sasha, som ar kortformen av samma namn. Han ar nog runt 50 ar och ar tokmycket ryss. Kan ingen engelska. Har dessutom varit i Roda Armen och tjanstgjort i Afghanistan. For varldsfreden skull, eller iallafall freden i varat rum, ar det nog lika bra att Will och Sasha inte kan prata med varandra. A andra sidan finns ju alltid neutrala Sverige dar genom mig och kan medla... Naja.

En annan som jag umgatts en del har nere med ar Sylvia. Nej, inte Drottningen, Utan Sylvia som egentligen heter nanting helt annat men som tagit sig ett engelskt namn for att folk skall kunna uttala namnet deras. Detta da vederborande ar fran Sydkorea dar de talar Koreanska vilket ar ett tjingtjong-sprak av klass. Gar knappast att ursklija ett enda ord nar de pratar. Hon ar dessutom inte den enda koranen har sa det blir en hel del av den koranska varan. Lite problem med kommunikationen ibland da min koranska ar lite rostig for stunden och hon talar ganska dalig engelska med en starkt koreansk brytning som antminstone jag har svart att forsto.

Det for racka for nu, men det ar alltsa den manniskor som finns i kretsen kring Erik. Tack till Viktor S for iden till presentation av folket.

Andra notering gjorda de senaste dagarna:

Var pa en ratt stor mataffar i gar. Var val ungefar som i Sverige. Tills man kommer till fisk/charkdisken. I Sverige ar vi ju vanan vid att fisken sa att saga redan ar dod nar vi koper den. Den ligger i frysdisken sa vackert liksom. Njet v Rassi. Inte i Ryssland. Eller jo, det fanns sadan fisk med, men denna jag talar om ar den som simmade runt i de stora akvarierna bakom disken. Stora fiskar, stora akvarier. Och sa satt priset ovanfor. Bara peka pa fisken man vill ha och de cuttar och slicar den at dig. Smart va? Nagon borde tipsa OBS! om det.

Sedan upptackte jag lite intressanta laskeblaskssorter har nere. Intressanta varianter av Pepsi som iallaflal inte jag sett nagon annanstans forut. Dvs inte i Sverige. Inget mindre an Pepsi Icecream och Pepsi Cappuschino (eller hur det nu stavas, den dar hippa kaffesorten ni vet iallafall).

Som den komsumentupplysare jag ar kopte jag givetvis med mig en Pepsi Icecream som jag idag smakat. Och den var en itnressant upplevelse maste jag saga. Till att borja med sa smakade det faktikst som glass. Som vanlijglass. Och bara det att kopa lask som smakar glass ar ju genialt pa sitt eget vis. Visst slaktskap med Vanilla Coke finns helt klart, men medans jag inte alls klarar av V.Coken sa ar jag mer splittrad till Pepsin. Ar den god eller hemskt? Jag har inte bestamst mig an, men det lutar annu at att den faktiskt inte ar sa dumt anda.

Kaffe-Pepsin har jag inte testat annu, men det kommer en recension pa den med sa smaningom. Men jag masta passa pa att fraga, ar detta nagot nagon lasare kanner till nat om? Finns lasken i Sverige? Lat mig veta!

Mer noteringar ar att det ar verkligen soderut detta da det vaxer vindruvor pa garden.

Och jag har typ trehundra miljarder myggbett efter en vecka. Eller iallafall 10 stycken. Nastan sa jag vantar pa vinter och kyla sa att myggorna kan do. Men ryska myggbett hardar, det ma jag saga.

Ungefar sa langt tror jag dagens stracker sig. Fragan ar, vad vill ni lasare veta? Skriv kommentarer om det!

Sedan vill jag garna ha lite rapporter om hur landet ligger i Sverige. Nagon sno an t.ex?

En sisat uppmaning ocksa ar att om nagon av mina kara foraldrar eller syskon lasar detta far de garna skriva en kommentar. Gmail och hotmail vagrar av okand anledning annu att fungera. Forstor inte varfor, nagon som vet manne?

Nu ar det slut!