Den hade varit bra om den hade varit instrumentell

С прасдником Вас!
S prasdnikom vas!

Och trots att helgerna står som spön i backen för stunden skrivs denna blogpost på en vanlig arbetsdag. Trots att det är en söndag. För skall man första fira påsk förra helgen och in i denna vecka, och sedan vara ledig på första maj häromdagen, och så vara ledig igen på Segerdagen, 9:e maj, då får man ju faktikst offra nånting. Och vad är väl då en simpel söndag i mängden? Inte mycket alls, så därför är det idag en vanlig arbetsdag för de flesta Rostovborna. Det märks om inte annat av att (de protestantiska) kyrkorna antingen inte firar någon gudstjänst idag, och skulle man ändå göra det är det väldigt lite folk. Eftersom de flesta är på jobbet eller i skolan. Så kan det gå om man är Ryss!

I övrigt har det förlutit en vecka med kanske inte så hemskt många tilldraganda begivenheter. Men vissa undantag då. T.ex. att nyss varda lördag var den stora militärdagen i Gorkijparken (inte att förväxla med Gorkij parkinglot...). Militärmusikkåren spelade, sång och tillochmed kostade på sig nån slags ”dans” till tonerna av Katjusha. Gamla klassiska ryska folkhits och marcher, det är väl förståeligt, men när dessa barska herrar och damer spelar nån slags smetig musik a la filmmusik från 80-talstriller, då är det inte utan att jag börjar fundera kring hur det står till med Ryska Amén egentligen. Lenin och hans vänner vänder sig i graven. Eller skulle ha gjort om han var begravd. Nu är han inte det utan ligger i ett fint glasskåp i Moskva, och där är det nog för trångt för att vända sig. Stackarn.

I övrigt bjöd de på äkta armélagad Гречка [”Gretjka”, bovete] och té. Det slutade även med att jag fick med mig en påse informationsmaterial om ”Военная служба по контракту”. ”Militär kontraktstjänstgörning” eller hur man nu vill översätta det. Få betalt för att kriga iallafall. Festligt. Ryssland ställer minsann alltid upp, trots att svenska försvaret tyckte jag var för klen duger jag ändå åt att skjuta tjetjener. Solidaritet kallas det.

För att fortsätta på det militära temat laddar ju hela staden upp som bäst inför 9 Maj. День Победы! Segerdagen! Den skrev (länka) jag om redan för ett år sedan, och läser man det förstår man hypen. Det är stort. Riktigt stort! Eller som tidigare nämnda musikkår sjöng: ”Från Moskva till Vladivostok, Norra Kaukasus [militärdistriktet som Rostov tillhör, min anm.] soldater är alltid redo”. Fritt översatt. Mellan Moskva och Vladivostok är det 900 mil tågvägen. Det är stort. Så stor är också Segerdagen.

Förövrigt kan noteras att den långlivade hiten Take it easy med Mika står sig än idag, även om den inte är lite vanlig som förra våren.

Med det får denna post vara förklarad avslutad. Jag ämnar återkomma med rapport från Segerdagen!