Tomten är lite sen, han har fått problem

God Jul!

Det hade man ju kunnat tycka vore passande på en blogg så här i dessa tider. En fin julhälsning efter en blogintensiv höst sådär. Men ack vad fel det kan bli.

För här har ju inte skrivits en rad på evigheter (däremot bloggades det väldigt regelbundet under hela hösten och sensommaren här). Men bytt namn har bloggen gjort, och kanske är det där vi skall starta? Jag finner svaret jakande.

Som vana läsare av denna blogg vet är hösttider flytttider. Vare sig det är till Ryssland eller till Moldavien. Det hör liksom till. Och även denna gång, när nätterna blev långa och kylan trängde på, och hösten började gå mot sitt slut. Då hoppade jag på en, kanske inte GDG-buss, men väl en Kievbuss. Men till Kiev har ju eder bloggare rest flera gånger. Skillnaden var nu att med mig följde ett par väskors packning, och lägenheten i Moldavien var tömd. Jag flyttade!

Men nej, inte till Kiev. Utan till metropolen Kirovograd ca 5 timmar söder om huvudstaden. Där tänker eder bloggare bo fram tills vintern börjar gå mot vår. Därför är detta inte längre en Moldavienblogg, utan av Ukrainablogg!

Moldavienbloggen är död - leve Ukrainabloggen!

Och vad kan man skriva om härifrån? Säg det. Men kanske kan man skriva festligt om folk som bär svenska kläder, utan att riktigt veta det står på dem?



Eller slänga in lite bilder från hur Kirovograd ser ut när det är täckt av snö?

Och så kanske avslutningvis önska alla läsare God Jul, som sig bör. Så jag gör det, på riktigt denna gång: 

God Jul! Хувээ Йоула! Хювяя Йоулуа! С рождеством! Crăciun fericit!

På återläsandes!

Explosions-extra

Hoppsan, här skriver jag en jubilumspost och vipps får jag skäl att skriva om nu, iställte för då.

För nu skriver de stora svenska tidningarna om explosion i Chisinau. Och att läget är spänt.

Och då kan jag rapportera att nej, jag är inte skadad och nej jag var inte där på plats. Dock var jag på stan några timmar tidigare, och gick förbi scenen där explosionen visst skall ha varit. Och i morse när jag åkte förbi med bussen verkade allt vara lugnt, inga poliser, inga människor, överlag inga spår av nån explosion.

Och gällande läget så är det onekligen spännt mellan de politiska blocken. Men att tala om "spännt läge" får det nästan att låta som att vi står på gränsen till krig. Och riktigt så illa är det inte. Det mesta är precis lika lugnt som vanligt, och de allra flesta har för länge sedan tappat intresset för både val och politik.

Så är det med det. 

...så blev det en sådan där seriös politik- och nyhetspost jag inte trodde jag skulle skriva nån fler gång. Men nöden har, som bekant, ingen lag.

Leve bloggen, leve den!

Kära läsare!

Idag är en stor dag. Det är Chisinau City Day. Stadens egen festdag. Det är också dagen innan Carl Bildt kommer till Moldavien för att möta den nya regeringen.

Men trots det kommer inte denna blogpost handla om det. Utan det vill göra er uppmärksamma på något helt annat. Något större. Något av mer intressitans. Något mer historiskt!

För idag, för precis fyra år sedan åkte Eder bloggare till Rostov on Don, Ryssland och denna blogg kunde därmed officiellt öppna!

Förvisso hade några testposter skrivits innan, och vist dröjde det en dag till innan något verkligen skrevs från Rostov. Men 14 Oktober var dagen jag satte min fot på Rysk mark, och därför är det dagen som firas som denna bloggs start!

Sedan dess har det hunnit bli 108 blogposter. Presidenter har välkomnats och presidenter har avsatts. Bloggen har dött och bloggen har återuppstått. Och dessutom hunnit med att byta namn en gång.

På senare tid har mycket hänt. Denna blogg har fått vara med om en trafikanstormningar som gjorde att denna blog på ett par dagar nog fick mer besök än den haft de tidigare åren tillsammans. På kuppen (observera ordvitsen) lyckades den göra eder bloggare till kändis.

Och ytterligare senare fick denna blogg helt oväntat ett halvsyskon dessutom.

Fyra händelserika år. Eder bloggare riktigt ett vördsamt tack till alla läsare som följt med under åren! Tack!

...Men, frågar sig vän av ordning, vad händer nu då? Jo, då ber jag att få citera mig själv från 3-årsjubileumsposten:

Ty det gamla är förgånget. Se, något nytt skall komma!

...

På återläsandes!

Kvalitetsmusik i västerled

Kära läsare, 

Tidigare i somras, när sommaren fortfarande var sommar och inte nån slags kall höst gjorde jag en resa. En unik på många sätt. Eder bloggare lämnade nämligen då det gamla trygga fina området med länder som en gång varit en del av sovjetunionen. Jag åkte nämligen västerut! Till EU-land! Till Rumänien!

Staden som besöktes var Iaşi i norra delen av landet. En väldigt trevlig stad på många vis, lite sådär europeiskt vacker. Typ som Frankrike, utan eiffeltorn. Att staden ifråga bara ligger 3½ timmars resa från den Moldaviska huvudstaden gör saken även bättre. 

Men denna kulturella huvudstad har inte bara besökts av mig, utan också av en av denna blogs gamla favoriter, som det har skrivits om både en och två gånger. Vi talar så klart om Basshunter! För det visade sig nämligen att även allas vår svenska stolthet även han besökt Iasi och gett en stor konsert i staden. Stort. Mycket stort.

Men tro ni inte att Basshunter bara är stor populär i Rumänien och Ryssland. Nej, ni kan vara lugna. För även i självaste Moldavien verkar han ha sin fans. Ty för någon vecka sedan gick jag in någon hemelektronikaffär i Chisinau, och vad hör jag där spelas? Jo, just det. Basehunter. Sjungandes. På svenska. Ja, alltså, musiken spelades i högtalarna i affären. Han var inte där själv och sjöng. Men ändå. Basshunter är uppenbarligen populär även i Moldavien.

Och som om inte det vore nog hade Moldavien besök av ett gäng amerikaner i somras. Ja, troligen en hel del. Men sju stycken var sådan som jag kom att spendera hela halva sommaren med, eftersom det var mitt jobb, om en säg. Men till saken. När jag en oskyldig söndagseftermiddag skumpar runt på en moldavisk väg, nånstans ute i obygden, vad hör jag då? Såklart, allas vår Basshunter slår till igen! Denna gång hade han rest i jänkarens iPod ändå från USA till Moldavien. Men nog var han här alltid.

...eller för att sammanfatta det, vem behöver IKEA när det finns Basshunter?

Leve Pridnestrovie - Bildbonanza

God Sen!

Moldavienbloggen presenterar stolt ett bildbonanza från firandet av Självständighetsdagen i Tiraspol i Pridnestrovie / Transnistrien:

...Och slutligen, som en del bonus till de som beundrat bilderna så här långt, kommer en en bonusbild; Moldavienbloggen presenterar stolt... Republikens President, Igor Smirnov!

På återläsandes, kära blogläsare!

Leve Pridnestrovie!

Bloggen har uppstått, hurra hurra. Den lever, den lever, den lever än!

...Nu har den inte varit död. Men ivart fall sovande över sommaren. Men en dag som denna vaknar den till liv. Vad är då detta för dag, frågar sig horderna av läser som strömmat till? Är det Basshunter som spökar igen? Nej då. Är det den Moldaviska nationaldagen som skall ältas igen? Inte heller det, men det börjar brännas.

Och då skall jag inte göra lidandet längre, utan stolt förklara det genom att utbrista i ett stort:

Grattis på 19-årsdagen, Pridenstrovie!

För idag firar alltså den lilla landet som ingen, (bortsett från de stora nationerna Sydoesstien och Abkhazien), säger att finns, sin självständighetsdag! Och det är stort. Det är landet med Europas största Leninstaty. Det är det landet där parlamentet kallas för Högsta Sovjet. Och landet där Rumänska fortfarande skrivs med kyrilliska bokstäver. Och landet där presidenten, älskad av sitt folk, går runt på gatorna som en vanlig man.

Ett sådant land måste vi såklart fira!

Dessutom är Pridnestrovie landet alls vår Karl XII försvann till efter att ha fått pisk i Poltava. Till Bender. Landets utpost på västra sidan om Dnjestr, floden som skiljer Moldavien från just Pridnestrovie. Detta hände sig vid den tiden landet ännu inte hette som nu. Men ändå. Fortet där han hölls i förvar finns kvar, och används som militärbas fortfarande.

Dessutom hade landet dagen till ära besök av höga företrädare för Ryssland, SydOssetien och Abkhazien. De intygade alla att Pridnestrovie är ett fantastiskt land med ett fantastiskt folk och en fantastisk ledare. Och tre statsföretärdare kan ju inte ha fel! Dessutom berättade Smirnov själv att även om Ryssland och deras käre Medvedev bara nämnde just Abkhazien och SydOssetien när de erkände dem som självständiga länder, så förstår ju vi, Pridnestroviebor, att det var menat till oss också.

Så kan det gå när det är party i ett obskyrt öststatsland de flesta inte ens säger att är ett land.

Men eftersom bilder säger mer än ord, påstås det. Kommer en bunt bilder från festligheterna... sen.

På återläsandes!

Stör mig inte, jag sover

Här händer det mycket, som alla trogna läsare märkt. Två månader fulla med spännande blogposter om allt möjligt. Eller inte.

Här skulle jag kunnat skriva om nya kulinariska upptäcker, besöken i det nya favoritlandet som ingen påstår att finns, eller om nyss avslutade utfärder i gamla, för denna blog klassiska, orter som Rostov och Kiev.

Men det har jag ju inte gjort.

Kanske kommer det upp nåt.

Tills dess får ni gå hit istället. Där skriver eder bloggare under hösten, en gång i veckan. Då tänker kanske ni; "Det där får han betalt för att skriva!". Ja det får jag, men det spelar ju ingen roll. Jag bloggar åt Aktion Julklappen ändå, det har jag ju alltid gjort!

Typ.

På återläsandes, sen.