28 april 2008

En gång till

Rysslandsblogen är uppstånden! Ja, den är sannerligen uppstånden!
Мой блог о России воскрес! Воистину воскрес!

En bättre inledning än så kan man väl inte tänka sig i dessa tider orotodoxa påsktider, ty denna blogg lever igen och skriver för första gången sedan Juli förra året direkt från Rostov na Donu!

Och hur är stan nu, jämfört med för 7 månader sedan? Jo, i princip detsamma. Gatuhundarna yla fortfarande i kapp på nätterna, de infödda Rostovbornas ryska är knappt mer korrekt än min och man kan fortfarande köpa kakor på lösvikt. En del saker har förstås hänt, en del så viktiga att de bör nämnas här.

Vi börjar med det största, den gatan som jag räknat som min hemgata sedan denna bloggs födelse skall nu få avloppssystem utbyggt! Där kan vi tala om framsteg! Men hur skall det gå, Respublikanskaja ulitsa, utan att folk tömmer sina toletthinkar på gatan? Svindlande tanke. Men så är det ju heller inte färdigbyggt än. Så vi får väl se när det blir klart. Men sett ut ett längre perspektiv är det förstås intressant. Dena som följt denna blogg har kunnat läsa om när första marchrutka-linjen öppnades (november 2005), när det första snabbköpet slog upp dörrarna (april 2007) och nu då avlopp. Vad är då nästa steg? Plogning av gatan på vintern? Fungerande gatlysen?
Bara fantasin sätter gränserna.

Nästa är väl kanske, det som denna blogg skrivit om att skulle ske. IKEA finns numer i Rostov! Ryktet säger att där, förutom möbler, även säljs Marabou-choklad och andra svenska delikatesser! Bloggen lovar återkomma med en recension så snart stället har besökt.

Så långt allt gott.

Det mindre är goda är bussystemet där man gått från det enkla, praktiksa och överlag mycket bättre system som Rostov tidigare haft. Ty då betala man när man gick AV bussen. Nu skall man betala när man stiger PÅ, i bästa västerländska stil. Om det tycker vi inte.

Inte heller tycker vi om att matpriserna tycks ha stigit en del sedan sist. En Чёрный хлеб [Tjårniyj chelb – mörkt bröd] får jag nu betala svindlande 11 rubel för, istället för 8-9 rubel som tidigare. Den ryska fantastiska chokladkakan med brödsmulor i, fick jag betala 26 rubel för, istället för 22,50. Det är ganska många procent det, säger jag och skänker en tanke till de många fattiga och hemlösa i Rostov.

Det om Rostov.

I övrigt gjorde undertecknad ett stopp i Kiev på sin väg till Rostov. Om Kiev har rapporterats en hel del tidigare och i grunden var väl allt sig likt. Och för den som undrar vad Ace of Base och Dr Alban gör nuförtiden kan jag låta meddela att de skall ge konsert i Kiev i dagarna.

Och slutligen, som vana läsare vet är Rostov inte Rostov utan sina så surrealisika inslag. Det må vara getterna som vallas förbi på gatan eller Boten Anna på radion. Denna posts bidrag till det får bli vad jag såg häromdagen, vandrandes längs denna min Respublikanskaja. Ty där kom han nämligen. Han. Den lite lätt korpulente dunderryska mannen. Vad var det då med honom? Jo hans tröja. Ty hans mage kläddes nämligen av en t-shirt med trycket ”SWEDEN”, under det ett vikingaskepp och sedan texten 
”Land of vikings”. Hur hamnade den tröjan hos honom? Vet mannen ifråga vad a) Sverige är, b) vikingar är? Bryr han sig? Hur hamnar överhuvudtaget en svensk t-shirt av ”souvernirshop i gamla stan” slag med ett klart stänk av 90-tal i Rostov? Frågorna är många, svaren är få. Hör gärna av dig med ditt förslag, bästa teori vinner en banan!
Med det ber denna blogg att få tacka för sig för denna gång men lovar att återkomma lite tidigare denna gång med nya rapporter från Rostov. Var där, eller var i fyrkant, som det heter.

På återläsandes!

3 kommentarer:

Koldioxidens vänn sa...

Matpriserna är helt och hållet Al Gores fel. Det går nämligen åt så mycket vete och ris till att framställa etanol till "miljöbilar" att det inte blir så mycket över till att ätas och då stiger såklart priset.

Och glömm aldrig bort att isbjörnarna mår finemang!

Per Lundström sa...

och för det fall att dom inte mår bra, vad gör dom för nytta?

Hanna sa...

haha, kan inte låta bli att kommentera. börjar misstänka att det är någon nordisk välgörenhetsorganisation som gör business på våra gamla kläder! i ternopol hände något liknande, bisarrt. en kille jag mötte på gatan hade en blå munkjacka med tryck: "FINLAND"... i moldavien bestod halva utbudet av grötflingor i butikshyllan av idel finska produkter. och så har jag också hört en och annan basshunter-låt också... det förgyller ens tillvaro, samtidigt som jag numera inte blir så väldigt förvånad längre!