Eller en maräng?

Så har det blivit torsdag. Andra Torsdag i andra veckan av min femte vistelse i Ryssland. 2+2+5... Knappast bara jag som ser sambandet va?

Iallafall. Vad har hänt sedan sist?

Det beror ju lite på hur man ser på saken. Något sådär jättevettigt har väl inte direkt blivit uträttat, det skall medges. Mest bara glidit runt i värmen och sådär. Bor rätt skönt med en stor gård runt kokring med gräs och träd och sådant. Väldigt behagligt och förmodligen en av de få gröna områdena i trakten. Perfekt för att glida omkring i alltså. Eller varför inte sätta sig på en smal bänk vid ett bord för att lyssna på lite eftermiddagsjazz ur cd-spelaren, men sedan bli så trött att man
tvingas slå omkull sig på nämnda smala bänk. Går det med. Minnen från fornstora dagar kom upp, dagar när Erik var något mindre och försökte sova på de hårda smala träbänkarna på Frälsningsarméns kår Templet i Stockholm under de årliga
kongresserna. Ungefär så var det att ligga på denna hårda smala träbänk. Men solen sken och jag var trött och musiken var bra, så det var våldsamt skönt ändå. Och i bakgrunden ackampnjerades jag av hackspetten.

...Vilka naturbeskrvingar och grejor! Skulle kanske bli poet eller nåt. Nåja.

Idag var det annars så att vi hade en "pic-nic" för oss som är staff här i och omkring basen. Grillade korv och åt och drack. Trevligt. Speciellt när det blir rester kvar i kylskåpet efteråt. Enda jag kan klaga på där var väl de flitiga getingarna som var överallt.

Vad finns mer att säga, jo att jag häromdagen stötte på en affich närmare centrum. En stor reklampelare som gjorde reklam för nån band som hette "Lake of tears" och som skulle spela i Rostov framöver nån gång. Stod nån på affichen ocksåom Sverige.
Begrep inte riktigt vad dock. Så jag googlade på bandnamnet Lake of Tears och fann att det är ett svensk gothic-metal band!

Minsann. Allt enligt Wikipedia. Ett svenskt gotisk metallband som skall spela i Rostov. Där ser man!

Till avdelning småintressanta Rysslandsoberservationer torde kunna föras det jag var med om häromdagen. Eller kvällen var det nog. Var med en som tillfälligt hälsat på här för att köpa tågbiljett till Nizjnij Novgorod [Нижный Новгород]. En amerikan var det skall tilläggas. Som talade klart bristfällig ryska. Men iallafall, det gick inte så bra så en ryss fick komma till undsättning till sisst, men det var inte det som var det intressanta. Utan det var det här med servicen och hur få reda på om tåg går och när de går och sådär. Då kan man gå till luckan där man köper biljett, men där svarar de i princip bara på direkta frågor i stil med "finns det plats på tåget den valfrit datum, till den och den staden". Och får till svar nej eller ja. MEN då har de så finurligt att vill man få veta nåt mer utförligt, typ vilka tåg som går, hur man kan åka istället, vad de kostar etc etc. Går man till en annan lucka. Där kan de berätta för en sådana saker, knappast vänligt, men man får
iallafall reda på det man vill. Men det kostar såklart. Sitter en lista med priser brevid, och just få upplysningar om avgånger och dylikt kostar 15 rubel (dela det på fyra och få det i kronor). Så kan man ju också göra förstås. Och så klagar folk på SJ...

På väderfronten inte mycket nytt dock. Kom reng för första gången i förrgår, tisdag. Åska och dunder och en rejäl skur. Efter det sjönk temperaturen till behagliga 25-26 grader ungefär. Höll i sig till igår då det var riktigt skönt och ungefär samma
temperatur. Men idag var det slut med det och stekhettan tillbaka, och säkert närmare 35 i skuggan. Var den skuggan nu fanns, för molnen...eh...skuggar, med sin frånvaro för det mesta.

En till notering: Frisbee (som ju verkligen är svenska) heter på ryska "Letátjnaja tarélka" [Летачная тарелка], ordagrant översätt "Flyglig (dvs. adjektivform av flyga) tallrik". Logiskt på nåt sätt.

Ungefär det har jag att berätta så långt. Det börjar dock dra ihop sig för lite mer vettiga grejor att hända. Men det återkommer vi till då.

Tills vidare önskar vi läsarna en trevlig helg och på återhörandes!

Finns Des Monroney i dublett?

Dags för en ny post kanske…

Det är nu måndag eftermiddag och detta torde därför bli femte dagen i Ryssland.

Vad har då hänt sen sist? “Kids Club”:en passerade forbi på lördagseftermiddagen. Att betrakta som en söndagsskola på steroider, eller vad man skall säga. Ca 30 barn I åldrarna ca 5-12 kom och de sjöng sånger, lekte lekar och spelade några sketcher. Barnen verkade trivas så allt var nog bra. Själv hade jag den synnerligt viktiga uppgiften att vara toalettvakt! Nämligen så att “stora ingången” var stängd och istället var det öppet lilla dörren I ena hornet av huset för att toaletter skulle finnas tillgängliga. Min uppgift var då att se till att de små liven gick till toaletten och inte längre in I’i huset till våra rum och liknande. Tyckte själv jag skötte min mycket betungande uppgift med bravur. Någon av ungarna kallade mig “Генерал!”, General! Ser jag som ett gott tecken.

Annars så kom söndagen och det var premiär för Erik på Frälsningsarmén. Trevligt trevligt, men lite förundrad over hur lite folk det var, och ingen musik. Visade sig nämligen att drygt 20 ungdomar var I St. Petersburg för Frälsningsarmén I Rysslands kongress som äger rum där snart. Iallafall trevligt att återse lite av de gamla människorna som trots allt var där, och hälsa på lite afrikфner. Bara lite pinsamt när man inte riktigt vet hur man skall bete sig; känner jag dem sedan tidigare eller inte? Alla ser ju liksom lika dana ut… Och är från Zambia.

Varmare har vädret blivit sen sist, 32 i skuggan igår. Säkert lika varmt idag. Svetten rinner så fort man rör sig känns det som. Inte för att jag rör mig så mycket, men ändå. Hittils mest glidit omkring, tagit det lugnt och kännt den ryska friden. Svetten tycks dock rinna bra ändå-

Värme har också en intressant effekt såtillvida att starkt värme, gassande sol kombinerat med avloppsutsläpp rakt ut på gatan ger upphiv till låt oss kalla det “intressanta dofter”. Jättegott, som Mat-Tina skulle sagt.

Så ligger det till! Var idag iväg till ett enormt köpcentrum för att handa t-shirtar, brist på sådana då de ficka stryka på foten pga av överviktsproblem för bagaget I samband med flyget. Stort och västerländskt kändes är mitt samlade intryck av stället. Stooort.

Nu får det räcka för idag! Den som vill veta mer, tillägga något, eller anmärka på nåt är välkommen att höra av sig: erik.ej”Snabel-A”gmail.com , eller i en kommentar på bloggen.

…jo just det. Word är iställt på engelska och felmarkerar därför I princip alla ord. Vissa ändrar han själv när han tror jag slarvar, därför kan det ibland se lite konstigt ut. Som att i tenderar att bli skrivit som versal mest hela tiden. Men det får ni stå ut med.

Пoка!

Är vi framme snart?

Sådär ja! Bloggen igång igen!

Så… vart skall vi börja? Jo, men att jag nu sedan sent på onsdagskvällen är i den fantastiska staden Rostov vid Don, Ryssland!

Färden gick med Aeroflot från Arlanda vidare till Moskva och därifrån till Rostov. Och det är ju Aeroflot, så givetvis gick ingenting problemfritt. Började redan på Arlanda med problem med övervikt av bagaget, som dock nåt så när löste sig. Sedan sprang jag runt på Moskvas flygplats I en halv oändlighet, pekad än hit än dit. Gå dit, inte en mänska där… Går dit, de säger gå till ett tredje ställe. Biljetter visas, papper papper skrivas, pass kollas.

Ärligt talat vet jag egentligen inte alls vad som hände där, men till slut hade ett par olika flygfolk från Aeroflot dratt mig genom halv aflytplatsen, in en en minibuss I nån halvvaninnig färd over flygplatsen för att komma till rätt terminal. Och visat biljetter och pass igen. Och till slut kommit ombord på en buss ut till flyget! Men det slutade så klart inte där…

För väl ombord upptäcker jag att, ja mycket riktigt, jag flyger med samma plan som förra året från Moskva. Ett Tupolev 154! En sovjetisk stolthet som dock anses vara föråldrade och därför som regel inte får landa på svenska flygplatser. Även den sortens plan som krachade inte långt från Rostov, men på Ukrainska sedan, tidigare I veckan. Det kändes oerhört tryggt!

Men jag överlevde iallafall, om än 30 minuter försenad med flyget.

Men annars så är allt väl. Rostov är varmt, närmare 30 grader men också väldigt fuktig luft så det känns värre än det brukar. Rostov är givetvis också hemskt dammig och smutsigt på sommaren, men det här liksom till.

Hitills har inte så mycket hunnits med. Mest tagit det lugnt och umgåtts med vännerna här. Känns som lite som efter ett sommarlov I skolan eller nåt:, träffar folk igen, är de sig lika, någon ny osv. Spelat mycket UNO på ryska de senaste dagarna. För den som undrar är det inte alls som jag trodde UNO var. Det är liksom, så mycket mer, om en säg, I Ryssland.

Något jag iallafall gjort är att jag klippt mig! Gick till samma ställe som sist, tvärs över gatan. Nytt folk där allihopa, av den urryska sorten som tycker att jag egentligen bör be om ursäkt som kommer och stör och vill klippa mig. Och dessutom inte talar så bra ryska! Det förstår ju alla hur oförskämt det är. De, klippa mig? När de kan sitta och prata och läsa tidningar istället? Ryssland när det är som bäst. Klippt blev jag tillslut, och 20 rubel billigare än sist, så vi landade på ca 25kr tället för 30kr.

Senare ikväll skall de ha nåt de kallar “Kids Club” [Детский Клуб], de har haft sådana under sommaren och är nu sista gången innan skolor och sådant startar igen. Exakt vad det är vet jag inte, än. Men de har delat ut lappar och afficherat runt omkring här för barn I åldrarna ca 3-7 med föräldrar. Lekar, sketcher, sånger stod det på reklambladen, så det blir väl nåt sådant skulle jag tro. De frågade mig om jag kunde hjälpa till så jag blir väl varse om vad det är vad tiden lider.

Lite små noteringar i övrigt:
Jag och en kamrat, Will(amerikan) gick en sväng igår ikväll och träffade på en rolig gubbe och vi pratade en stund med. Skojig typ. Iallafall, hade frågade vad vi hette till slut. Så vi svarade på ryska då att Erik och Will heter vi. Gubben försökte uttala namnet. Nä, det gick inge vidare. Så han bestämde helt enkelt att jag heter Ivan och Will Pavel. Blir ju som mycket enklare så… Vilket han väl på sitt sätt hade rätt i.

Såg en yngre man på stan igår kväll, bärandes en sådan där gul-blå fotbolls-tröja med nummer 10 på ryggen och en svensk flagga på framsidan. Blev lite ställd, kunde det vara en svensk? Lekte turist och frågade, “Do you speak English?” Svaret blev njet, så det var falskt alarm. Men ändock intressant. Frågan jag ställer läsarna då, vem har nummer 10 i svenska fotbollslandslaget?

Och just det, hur vet man att det är dålig kvalitet på salan men köpt? Det är inslag av kött också…

En lång debutpost blev det! Återkommer med en uppföljning senare, förmodligen i början av nästa vecka!

På återhörande!

...och just det. 10 ryska myggbett, är fler än 9 svenska.

Skora, otjen skora ja uvizjy Rostov...

God morgon, god middag, god kväll.

Atenare, landsmän, ryssar.

Imorgon smäller det...

Beräknad tid för nästa post 25 augusti, då bloggat direkt från Rostov.

På snart återhörande!