22 oktober 2006

Med Fylkingstämma: Äntligen!!

Sådärja! Framme igen! Tillbaka i Rostov och Ryssland. Allt är som vanligt med andra ord. Staden där betongen är gråare, gatorna smutsigare och affärsbiträdena otrevligare. Inte svårt att förstå att man längtar hit då.

En hyffsad tågresa mäktade jag med iallafall. Lämnade Kiev kl. 23.59 på onsdagskvällen och var framme där jag bor, på UMU-basen, vid nästan halvtio på torsdagskvällen. Tåg tåg tåg. Är nåt speciellt med det. Att liksom bara vara där på tåget i nästan ett dygn och vaggas sig fram i takt med tåget, så där att man när man väl lämnar tåget känner att huvudet blir lite yrt. Det liksom fortsätter att gunga och skaka, som på tåget, men omgivningen rör sig inte. Hur skall det då vara efter nio dagar, som det tar att ta sig härifrån till Vladivostok, vid ryska östkusten...
Sedan har vi ju ämnet tågtoaletter. Ett inte helt ospännande ämne som skulle kunna ägnas mycket tid, men jag drar det vitkiga. Tänk dig en toalett. Låt bli att städa den på... säg... ett halvår. Ha också i åtanke att toaletten inte kan spolas som en vanlig toalett utan när man ”spolar” öppnar man helt enkel en luckan i ”botten” av toaletten, så att avfallet snyggt och trevligt faller ner på marken under tåget. Vad jag förstått skall det dock varit ett liknande system tidigare även i Sverige. Har dock också förstått att det var ett antal år sedan. Just detta system medförde också att man av sina skäl inte fick använda toaletten när tåget stod vid stationer.

Mer intressant från ett tåg är ryssaras matvanor, ombord på tåg. Själv körde jag på en hederlig svensk matsäck med färdiggjorda smörgåsar, dricka och youghurt. De infödda däremot... tja... Den genuine ryssen (och ukrainare får jag gissa) sägs det att på ett tåg tar han med sig en Baton (långfranska), en fisk och en flaska öl. Stämmer ganska bra. Även kycklnig kan dock fungera. Så att man liksom måste slafsa i sig den på ett väldigt kladdigt sätt, då maten i sig är kladdig. Lägg gärna till en ost eller så. Helt enkelt tar man gärna med sig en hel måltid till tåget, och försöker äta på det lilla bordet. Intressant, helt enkelt. Bör ses.

Nåja, en bloggpost dedikerad till tåg blev detta.

Nästa post kanske har nåt bättre.

På återhörande!

17 oktober 2006

Från Östersund till Västerås... Från Rostov till Kiev

Monjö!

Tre veckor utan blogpost. Erik ursäktar sig för detta och lovar bättring och bot.

Iallafall. Tre veckor har gått.

Vad har hänt sen sist? Ja, dels har skolan startat, så det fridfulla hemmet i Rostov har invaderats av 13 studenter. Bara en sån sak.

Men, viktigast av allt, då detta ju är en kombinerad Rysslands- och väderblogg; Det har blivit kallt. Tokkallt! Åtminstone i Kiev varifrån jag bloggar just nu. Erik är nämligen där på en 10-dagarsvisit för att få sig ett nytt visum till det förlovade landet i öst. Men hur möter Kiev mig? Jo med dag för dag fallande temperaturer som igår slog alla bottenrekord med +2-3 grader varmt och snö i luften. Brr!! Skrev så sent som i förra blogposten om skön sommarvärme. Den värmen tycks var som bortblåst nu.

Annars då? Hur är Kiev till exempel? Till att börja med en betydligt mer västerländsk stad än gamla Rostov. Gatorna är renare, hemlösa hundarna färre, bilarna nyare, utlänningarna betydligt fler. Med andra ord lite tråkigare, lite stelare, lite mindre ryskt. Till det kan läggas ett ukrainskt språk som vissa människor envisas med att tala här och som alla skyltar och spant i affärer är skrivna på. Torde gå att säga att det är som danska om ryska är svenska. Går att förstå nåt sånär för en infödd svensk om man lyssnar noga, men för en som inte har svensk som förstaspråk är det knivigt. Med andra ord begriper jag just ingenting om människor går igång och pratar ukrainska. "Jakove", skall visst tack, har jag lyckats snappa upp. Kava betyder kaffe. Konstiga människor, i lustiga kläder... Dock, som sagt, inte något varmare väder inte.

Modernititer har di här också, såsom tunnelbana! En trelinjig sådan. En polett, som gör att man kan åka hur man vill mellan tågen, kostar 50 kopek. Ukrainska kopet som är detsamma som 0,5 grivna. Hrivna om du är ukrainare. En Grivna är i sin tur 5 rubel. Eller om man så vill, 5 grivna är en dollar. Eller sista varianten, en grivna är ca 1,5 svenska kronor. I övrigt en ganska ordinär tunnelbana. Mindre än den i Paris, större än den i Warzawa blir min kommentar.

I övrigt har jag det ju som så att jag har nu under en dryg vecka här bott svenskt. Det har inneburit ett frossande i svenskheter. Det har varit Kalles Kaviar till frukost, svenska pannkakor till middag, kanelbulle till fikat och Cloetta Kexchoklad till mellanmål. Mellan det pratat otäckt mycket svenska, slukat böcker på svenska och rent av sett Wallander - Mastermind på DVD. På svenska. Så kan det gå när man kommer till civilisationen.

Hit kom jag förövrigt med tåg. En trevlig resa som tog sina timmat. Startade 22.40 på kvällen och kom fram 16.08 på eftermiddagen. Den mattekunnige kan själv räkna ut hår lång tid det var. Ha dock i avståndet i mil är ganska exakt 100 mil. Lika som till Moskva från Rostov. Något säger mig dock att ett svenskt tåg skulle avverka den sträckan snabbare än de ~18 timmar detta tåg krävde. Å andra sidan har jag aldrig förstått varför man skall stressa fram genom livet... Heder emellertid åt att tåget var mycket punkligt! På minuten var det framme där det skulle. Känn på det, SJ!

Småintressanta fakta som ryska statliga järnvägen jag snappade upp får avsluta denna kiev-bloggpost:

* 85000 km järnväg

* 1,3 miljoner (!) anställda.

Det är lite granna det.

Ber annars bara att önska läsarna en trevlig vecka. Jag kommer lämna Kiev på onsdagkvällen för på torsdagskvällen nå Rostov. Nå blogpost från trygg mark utlovas inom en överskådlig framtid!

På återläsandes!