När vi får tid...

Ack och ve!

Två hela veckor har runnit mellan broarna sedan sisst. Vi beklagar det långa uppehållet och sparkar igång denna veckas post!

Vad finns att säga, vad finns att berätta? Ptja...Vädret finns ju alltid!

Det har nämligen blivit kallt! Kallare i vart fall! Så kallt att det bara varit 4-5 grader de senaste två dagarna. Har varit premiär för vinterjacka tillochmed! Dock räknar jag med att denna kyla snart försvinner. Känner jag mitt höstrostov rätt återgår det snart till det vanliga oktober-december vädret; +10 grader, disigt, dimmigt, grått, fuktigt. Sjaskigt, känns som ett bra ord för att beskriva det vädret. Så där så att man tänker, Oj! Sol idag, vad kul. För nu dröjer det väl ett par veckor till nästa gång. Ungefär. Ett annat sätt att beskriva det är att kläderna inte blir torra om man hänger dem att torka ute, utan förblir lika blöta som när man tog dem ur maskinen. Träligt, skulle nog nerkingar uttryckt saken.

Har förresten läst nåt på DN om snökaos i svenska huvudstaden. Fick nästan en känsla av att jag hört det förrut nån gång... Typ varje år första snön kommer.

Nåt annat trevligt så här års, är inte alla julkort, men däremot spelet Risk. Har aldrig riktigt stiftat bekantskap med det färnämliga sällskapsspelet förrut, men än i online-kloner, men nu har det skett. En brokig skara utlänningar i Ryssland ägnade många timmar senaste veckan åt detta spel. En Uzbek, en koranska, en finländare och, nej inte en Bellman, men väl en Erik. Då jag inte kan finska, koranskan inte svenska, Uzbeken inte engelska osv så var språket som användes ryska. Som ingen av oss talar riktigt perfekt. Lustigt på sitt vis. Men iallafall, ett lysande spel! Skall dock erkänna att mina framgångar så här långt varit begränsade, gårdagskvällens/nattens runda slutade i Uzbekiskt världherrevälde. Skrämmande.

Som trogna läsare av bloggen läst var jag en vända i Sverige, fast i Kiev, för några veckor sedan. Passade då på att frossa i limpa med kalles kaviar. En liten anekdot från detta känner jag min tvingad att dela med mig av, för att väga upp en annars ganska innehållslös post:

Var som så att jag gjorde iordning mina fina smörgåsar med Kaviar. Brevid mig satt Will, jänkare. Erik talade vitt och brett om den fantastiska svenska kaviaren vars motstycke världen saknar. Till slut tyckte jag väl att Will iallafall borde prova denna svenska delikatess. Det tyckte inte han. Kommentaren, som sade allt, var: ”Fish eggs in a toothpaste tube?” (fiskägg i en tandkrämstub?”). Tja... Så kan man ju se på saken. Men det är ju inte rätt.

Annars kan jag meddela att det har förlutit en jazzfestival i Rostov, som jag inte kunnat närvara vid. Svider lite. Har dock fått upp örona om ett hak där det regelbundet hålls jazzkonsertet i Rostov. Skall rota vidare i det. Ryssland och Jazz är ju trots allt en ganska så given kombination.

Så var det med det. I övrigt flyter saker och ting på. Erik sysselsätter sig mest hela tiden med skolan som bedrivs här, där han försöker göra så bra jobb han förmår med att leda den. Med anledning av det kan jag också ”på:a” för den lilla förändring som skett. Numer är denna blog mer än Rostov/Rysslands-blogg där Erik postar sina iaktagelser och synpunkter på saker som händer och fötter. Mer specifik information om mitt arbete här i Rostov, som är anledning till att jag överhuvudtaget är här, förmedlas istället genom ett nyhetsbrev en gång i månaden. För de läsare som skulle vara intresserade av dessa mer ”religiöst orienterade” nyhterna: Hör av sig i ett e-brev! Till e r i k . e . j @ g m a i l . c o m (utan mellanslagen) och Du sätts upp på skick-listan.

Nåja. Tack och hej, leverpastej, som den gode Bert brukade säga! På återhörande!