23 november 2006

Värmer DU dig med MIN ved?

Ojoj vad tiden går fort ibland. Redan har det gått över två veckor sedan förra blogposten, så hög tid för en ny post. Minst sagt.

Så... Rostov na Donu. Vädret! Jodå, kallt har det blivit! Ingen snö synes än men det är minusgrader på nätterna. När Erik beträdde Rostovsk mark på söndagsmorgonen var det is på lerpölarna. Och inte mycket varmare på dagarna heller, går nätt och jämnt över noll. Man skulle rent av kunna kalla det Kiev-väder, med andra ord! Väntar fortfarande på att det väder so förra året rådde, som jag mer kraft och frenesi beskrev i förra blogposten, skall komma. Fortsätter denna trend lär det juj snöa innan Jul. Läskigt.

Som läsarna säkert redan känner till är ju Rostov lite av det förlovade landet, men gråare betong, smutsigare gator och hemlösare hemlösa än i Sverige. Finns det nåt man ändock kan klaga på, eller kanske inte klaga, men säga att man saknar så är det lösgodis. Redigt fint, svenskt lösgodis. Svenskt kulturarv när det är som bäst. När jag tänker på det är nog det enda jag riktigt saknar i Ryssland. Går visserligen att köpa godis på lösvikt, men det är bakom disk och påminner mer om Barnen i Bullerbyn-affärer, om en säg. Inte självplock med andra ord. MEN, å andra sidan finns nåt riktigt genialt här, som jag inte sett i Sverige. Nämligen kakor på lösvikt! En sådan enkel med genial idé! Istället för att köpa hela förpackningar så köper man dem i lösvikt. Finns i affären mitt emot här, oftast 7-8 sorter att välja på. De billigaste går lös på 33 rubel/kg (ca 9kr), de dyrare går uppemot det dubbla. Låt oss kalla det löskakor. Genialt! Tack vare det går det ju att köpa bara ett par stycken kakor, billigt och bra, när andan faller på. T.ex. så fall andan på förra helgen. Då var det ju bara att knalla dit köpa sig 2 hg kakor och en påse pulverkaffe (med socker och mjölk i ett) och vips, för 10 rubel (2,50 kr) hade jag fått mig eftermiddagsfika! Snabbt och lätt, färdigbrett!

På temat mat. Fram tills mitten av förra veckan, och 2½ vecka bakåt har var vi gästade av amerikaner, en helt bunt. Från mörkaste Tjikago, rent av! Intressanta typer. Den som kan sin historia, eller vad det kan vara, vet att många svenskar emigrerade till de trakterna av amerikat. Så jag nämnde de för dessa amerikaner, vid tillfälle. Och det visst de. Fanns nämligen en stadsdel vid namn Andersson-town som var ”svensk”. Även om de som bor där nu är tämligen acklimatiserade får man tro. Men ett par kunde berätta att de ätit ”krepps” (eller hur det stavas) på den svenska restaurangen nyligen. En man kunde berätta om att det svenska bageriet somo har väldigt fina bakverk. Mannen i fråga hade diabetes, bara som en liten upplysning...
Under de veckorna var basen, byggnaden, där vi bor väldigt fullbelagd och lite till, vilket gjorde att vi fick kalla in förstärkning på matlagningsfronten. Från att ha själva ansvarat för att laga middag och lunch letas det fram två genuina ryska ”bábusjkor” som bistod oss. Fantastisk matlaning i veckorna två vill jag lova! Men det jag ville komma, var vid ett tillfälle, eller faktikst två när vi serverades något intressant. Det var mat bestående av köttfärs, som en stor köttbulle, eller hur en vill beskriva det, och runt det var det lindat kål. Låter det bekant? Det tyckte jag med. Kåldolmar, ganska exakt! Men, tro nu inte det var någon svensk influens eller så, utan detta var ju klassisk rysk husmanskost kallat ”Galubtsí” [Голубцы]. Vissa källor säger dock att di svenska kåldolmarna skall ha turkiskt urpsrung, och ryssland och nuvarande Turkiet har haft en hel del duster genom historien. Kanske finns där förklaringen nåstans, till hur samma rätt kan vara både svensk och rysk husmanskost men, som i slutändan härstammar från Turkiet. Erik skall försöka rota lite i det och lovar återkomma när jag har hittat nåt.

En kort notis: På good ol’ OBS! i Umeå gick det ett kort tag köpa nåt de kallade ”Kinesiska Äppelpäron”. Nån slags mix mellan di båda som inte smakade dumt alls! Är häromdagen på Magnit, typ Konsum a la Ryssland. En vanlig affär av stuket ”supermarket”, dvs. man plocar själv i sin korg och betalar i kassan. Vad tro ni jag ser där, bland bananer och annat, om inte Kinesiska Äppelpäron! Fantastiskt, tänker Erik. Som dock inte köper något...

Ungefär det är väl som det som finns att säga just nu. Saker rullar på som vanligt. Bara lite kyligare. Är snart Jul också! Och efter Julhelgen (dvs västerländska julen) försvinner troligen Erik bort från Rostov för ett par månader, oklart var dock, så den som vill skicka mig hårda eller mjuka klappar bör börja tänka på det nu, om jag skall få dem i tid.

Med det säger jag tack och hej, och på återhörande!

1 kommentar:

Sir Smuggler sa...

Äntligen!
Här har man suttit och tryckt på F5 oavbrutet i över en vecka, och så kom då äntligen bloggen!
Nåja, då har man en veckas lugn och ro igen då innan man måste sätta sig och vänta på nästa blogg igen.