Bjud aldrig Berit på Böckling...

Sådär ja!

En hel vecka sen sisst, men det har helt enkelt inte funnits tid. Det har varit tokfullt upp hela veckan.

Och så vill jag visa att jag minsann hittat lite prickar till mina bokstäver också. Nu gäller det bara att forsöka återvänja sig vid att anvanda dem, får se hur det gar.

Men jag borjar dar vi slutade sisst. Vid Korea-chocken!

Det var namligen som så att en av de som gar pa skolan har och deltar bara under själva lektionerna, bor hemma hos familjen och så har en son som gifte sig den sondagen. Denne man, Radion, är en av alla de med koreansk härkomst som bor i Rostov. Varför i hela friden bor det en massa koreaner i Rostov frågar ni kanske er då. Jag skall forklara, såsom jag fått det förklarat for mig:

For runt hundra ar sedan, i borjan av 1900-talet emigrerade manga koreaner till Ryssland som ju ar ett gransland borta i öst. Vladivostok ligger bara ett stenkast från gränsen till det som nu är Nordkorea men då bara var Korea. Emellertid, klimatet på östkusten var (och är antar jag) väldigt kärvt och kallt varpå många drog västerut dar klimatet var mer vänligt. Och åker man nog mycket västerut hamnar man ju till slut i Rostov, en stad som ligger i södern och som har ett ganska sydländskt klimat och, kanske viktigast, här går att odla lis, förlåt, ris! Sa många koreaner hamnade har nere i Rostov. Men, så kom Farbror Stalin och tyckte att här kan väl inte folk hålla pa att bo där de vill och så och tvångsförflyttade koreanerna till olika delar av Sovjet, många t.ex. till det som idag är Uzbekistan. Men så föll Sovjet for snart 15 år sedan och många koreaner (Koreaner, ja, men de allra flesta födda i Ryssland) valde att flytta tillbaka hit där de deras förfäder bodde. Så ligger det till. Nu skall det väl sägas att det knappast ar någon av dem som verkligen är född i Korea längre men de är ändå i princip som en egen folkgrupp och håller traditioner såväl som språk levande.

Men nu var det en förra helgen och ett bröllop stod för dörren. Sonen till Radion vars föräldrar eller far/mor-föräldrar kom från Korea skulle gifta sig, med en flicka med samma koreanska bakgrund. Ta detta koreanska, mixa det med en gnutta ryska suspekta traditioner och vi får...ptja. Det går nog egentligen aldrig att beskriva med ord, man måste ha varit där för att förstå det. Men maten var, huvudskaligen Koreansk vad jag förstod, och ytterst smaklig dessutom!

Jag later slänga upp lite bilder från eventet. Tre bananer i belöningen till den som hittar ett blekansikte, dvs. en utan typiska asiatiska drag, bland bilderna. Jag tror nästan jag, och vi tre andra härifrån som var där, var de enda totalt okoreanska bland de 300 gästerna.

300 koreaner och jag. Det ni!

På tal om banan, hörde av en helkorean (bott i Rostov 2 år bara, annars från Sydkorea) att de har ett uttryck för att beskriva dessa ryss-koreaner. Banan; Gul på utsidan men vit på insidan! Dvs. koreaner till det utseendet med ryssar i själen, typ.

Det om detta!

Resten av veckan har förövrigt även den gått i koreanska tongångar då vi denna vecka, andra och sista veckans mini-treach/praktik, jobbat med/för Koreanska kyrkan här i Rostov. De har en stor klassiskt sovjetisk stor byggnad men som inte riktigt är helt i ordning än. Så vi har jobbat där pa förmiddagarna och pa kvällen sedan haft aktiviteter för barn och ungdomar från området. Det har varit intressant och roligt, men slitigt. Åkt härifrån vid 9 på morgonen och kommit hemma samma klockslag på kvällen. Man har somnat ovaggat vill jag lova. Dessutom har kyrkan ingen värme ännu, så det var har varit kyligt där inne. Även om det ute varit riktigt skönt med 10-15 grader varmt och solsken flera dagar... Vad som också bör nämnas är maten. Vi har ätit såväl lunch som middag i kyrkan där och i matväg är det det bästa sen jag kom hit. Höjdarmat nästa varje dag! Bara en dag vi fick, vad jag inte är säker på vad det är på svenska men som på engelska heter "buck whete" (eller nåt sånt), iallafall äter de det här som vi äter Ris eller potatis, bara det att det smakar inte gott. Jag skulle rent av säga att ris, som jag inte gillar, är gott i jämförelse! Huvaligen. Men bortsett från den fadäsen har maten varit utsökt i sin blandning mellan koreanskt och ryskt. Kul med den koreanska maten är att den är i regel väldigt stark (milt uttryckt), och den ryska maten smakar i regel ingenting, så de kompletterar varandra väl.

Så har veckan förlflutit fram till idag då vi var med på Gudstjänsten i kyrkan där en del av oss medverkade på olika sätt. Och det var väl bra, intressant predikan (som var på koreanska som tolkades till ryska som tolkades till engelska) och så. Men ack så långt! Jag trodde jag varit med om det mesta i Gudstjänstväg men detta slår alla rekord. Mötet började 10 och var slut vid 13.30, enkel matematik ger oss således 3½ timme! Jag skall aldrig mer klaga på att 2-timmarsmöten är långa...

Lång post, jag vet, men nu har vi redogjort för vår minipraktik och nu väntar ett gäng veckan med lektioner och allt återgår till det normala.

Annar är allt väl, även om jag inser att jag saknar julmusten skarpt. Tänk dig en kylskåpskall apotekarnes att skölja ner...ptja... Borstjen, med. Mmmm.

Och just ja, bilden pa Frans från tidigare post ar tagen där han sitter framför emblemet på en redig rysk Lada-bil. Och för att svara på nästa fråga så är det helt enkelt så att visst ser jag glad ut på bilden. Så glad blir man när man får vara i Ryssland. Testa ni med vettja!

http://static.apberget.se/images/p/g/d66/d665cebd2b2f312dfe00915599a3880c.jpg

De lyckliga tu.

http://static.apberget.se/images/p/g/cb2/cb2bde84b7382c87207bc86261a87e2d.jpg

Koreaner och långbord i harmoni

http://static.apberget.se/images/p/g/020/02016fcb35816a5b852dd1d4fd80d55b.jpg

Maten, när den är halft uppäten

Пака!