Det blir som det blir, nar det ar som det ar

Tiden lider, och jag med den.

Redan lordag, snart sondag, igen.

En handelserik vecka att rapportera om. Fran Balettbesok i Rostov till Afrikachock pa studentbpoende till Korea-chock i Batajsk.

Men vi borjar med balletten. Det var alltsa som sa att jag foljde med en harifran for att vidga mina kulturella vyer och beskada en balettforestallning, eller hur man nu sager. Det rorde sig om Notknapparen av Tjajkovskij, och aven om man inte ar sa finkulturellt bevandrad kannar nog de flesta igen musik fran den da den ar kand. Men, fragar man sig, hur var da forstallningen, hur mycket kostade det, var det roligt. Listan med fragar kan goras lang.

Jovars, nog var det alltid. Det var en riktigt flott byggnad och kandes nastan som man var i civiliserade varlden for en liten stund. Eller i vart fall i nat rikare ostland. Nej, inte ostland som i Schweiz, utan ett lander osterut. Panjatna?
Vidare gick forestallningen loss pa 200 Rubel, vilket motsvarar lite drygt 50 kr. Overkomligt med andra ord.
Hur var det da, var det ett trevligt besok? Joda, det far jag val saga att det var. Forsta halvan fore paus var jag sa fortvivlat trott sa jag halvsov mig igenom den, men andra halvan var jag vaken mest hela tiden och kunde gora mer vakna observationer. Och jag fann att det var om inte annat bra musik, och det ar alltid roligt att hora musik live sa dar. Sa bra musik kan vi bocka av. Sjalva balettandet da? Ptja... Nog skuttade de fint och visst var de alldeles visst valdsamt skickliga, men jag kan ju knappast saga att jag begrep nagat av det direkt. Vilket forovirigt var densamma anlys som jag kunde gora efter att ha upplevt mitt livs forsta balettbesok tidigare i ar, i Polen. Av dar bra musik men jag begrep aldrig riktigt poangen med skuttandet. Men nog var det vart 50kr alltid!

Det om balletten.

Vi skall efter att ha avverkat Sondagen smita emellan med att saga att det ar lite forandringen veckan som snart ar slut och tillika nasta vecka. Det ar namligen som sa att vi har vad som pa schemat heter "mini-outreach". Till att borja med kan jag saga att jag inte lyckats komma pa nat vettigt svensk ord for just "outreach", sa jag kallar det helt enkelt vid dess engleska namn aven i fortsattningen. Att den ar mini betyder att den bara ar tva veckor och syftar da pa att med borjan i slutet av januari inleder den "riktiga" outreachen som varar i tva manader. Detta ar sa att saga en forsmak av vad som komma skall, om en sag.
Vad nu detta innebar ar att vi inte har nagra lektioner och sadant utan praktiserar det vi lart oss, mer eller mindre, olika typer av evangliserande bland manniskorna har i runt. Denna vecka har vi hallit oss till gatan dar vi bor, Respublikanskaja och pa olika satt verkat dar. Vi har stadat gatan fran skrap (vilket forvisso gor marginell skillnad da denna gata ar hysteriskt smutsig pa ett satt som inte gar att beskriva for en som inte varit i Ryssland), vi har bjudit in folk till en narbelagen kyrka. Vi har aven vid tillfalle medverkat vid en traff de har, inte har men nere i stan, for "street kids", gatubarn, helt enkelt. Barn, 10-15 ar som antingen inte har nagra forladrar overhuvudtaget eller av andra skal inte lever hos dem utan lever pa gatan, varje dag. Nagot jag maste saga att kandes lite svart att forsto till att borja med. Har klagar man over ryska maten, och de har inte haft nat hem pa overskadlig tid. Men det var intressant onekligen. De fick mat, fick tvatta sig och vi hade lite lekar och grejor med dem som de syntes uppskatta. Sa det kandes bra.
nagra smakprov fran veckan som gatt.

Sedan har val veckan rullat pa fram till Fredagen da nasta mer intressevackande handelse agde rum. Namligen ett besok pa den ryska versionen av det som i Sverige gar under namnet Credo, den kristna Studentorganisationen. Jag har vid tillfalle tididager namnt en dansk skalle, eller dansk kamrat i vart fall vid namn Jakob i denna blogg. Han jobbar for denna organisation har i Rostov och var den som ledde samlingen i fredags. Han var alltsa dansk. Jag ar svensk. Kamrat Will fran Amerika var dar ocksa, likasa en ryska harifran. Sedan ett smarre hav av Afrikaner! Sakert 5-10 stycken iallafall och jag klarar inte riktigt av att skilja dem at, alla ser ju, med risk for att lata lite nedsattande, lika dana ut. Typ. Nigeria, Zambia, Kongo Brazzaille, etc etc. Anledningen till denna formidabla afrikachock gar att finna i den sovjetiska historien. Det var namligen sa att Sovjet lat studenter fran manga afrikanska landet komma hit under relativt goda forhallanden i syfte att gora goda kommunister av dem, egenskaper de sedan skulle ta hem och forse sitt egna land med. Nu vet jag inte hur det lyckades, men systemet lever kvar, om an utan kommunism.

Jag beskadar nu denna blogg och finner att den redan ar toklang redan, varpa jag tror jag sparar historien om hur jag hamnade mitt bland 300 rysk-koraner i Ryssland. Koreachock ar det minsta vi kan kalla det! Men det spar jag till nasta post da jag aven skall forsoka ordna bilder fran det.

Annars ar allt bra, har flytt fran ryska poliser, halv drankt mig sjalv (atminstone fotterna) i de oversvammade ryska "trottaren", och annat smatt och gatt.

Har dock aven noterat nagot otackt. Jag har borjat tanka/se i ordvitsar pa engelska. Ja, det ar skrammande, men sa ar fallet. Men det ar svart att lata blir nar man hor nagon saga att vi har"chord problems" (chords = sladdar). Oj vad nara det var att det trillade ut ett "Try another key"... (Chords betyder alltsa betyder sladdar och ackord for den som inte hanger med). Nagon som har nat bot mot detta beteende?

Vi tar aven tillfallet i akt och riktar ett Grattis till min kara broder Martin som idag fyller inte mindre, men ej heller mer, an 15 ar idag! Grattis!

...och jo, visst ar det en Gomba-troja vi kan se pa bilderna.