Fiski! bläckfiski! Blubb blubbi

Blogdags igen!

Och trots att det fattas några avslutande poster från Vitryssland och Ukraina ber jag om att få sticka emellan med en Rostovrelaterad post.

I Rostov finns det nämligen något som heter Tsentralnij Rinak [Центральний Рынoк]. Centrala marknaden, på gammal vanlig svenska. Det är den stora marknaden i stan där man kan köpa det mesta och lite till. Parasoller och bassänger, fontäner, vattenpumpar väderkvarnar och flaggstänger... Nåja, inte riktigt, men nästan. Lägg till det mat och grönsaker och frukt av allehanda slag. Potatis för 8 rubel/kg t.ex. Men även leksaker och mobiltelefoner och klockor och kläder och allt och lite till. Dit begav sig Erik igår.

Han hade en liten lös tanke på att kanske borde han köpa sig något gott att dryga ut bröd och mjukostdieten med. Lite koreansk sallad eller nåt är ju alltid gott.

Så han närmar sig den radda av stånd, där Kim efter Kim, säljer samma koreanska sallader och och kött/fisk-anrättningar till samma priser. Säkert tio sådana stånd efter varandra. Och alla heter de nog Kim i efternamn. Chi i förnamn. Nä, oftast något standardryskt namn i förnamn faktikst. För de är sådana där rysskoreaner som egentligen inte har nån vidare koppling till korea alls, mer än genom deras gammelgammelfarfar som var korean i slutet av 1800-talet. För den intresserade av detta fenomen postade jag om det i Oktober/november snåret 2005.

Iallafall Erik begav sig dit. Och går man där och ens råkar var nära tt blicka åt deras håll, så ropas det att man minsann väl skall komma och titta och smaka. Så det gör ju Erik. Gratisätande är alltid rätt. Så efter att ha provat det ena och andra, ömsom gott ömsom inte alls gott, så kommer frågan. "Sjto vam?" [Что вам?] - Vad till Er? eller mer fri översättning: "Ok, nu har du smakat en massa av maten, nu ser du till att köpa nånting också!". Happ. Inte kan jag bara smita därifrånu, så då måste jag ju köpa nåt tänkte jag. Och nåt av det jag provade var ju faktikst riktigt smaskigt. Så vi tar lite sådant, tänker jag, så vi kan gå därifrån sedan...

Sagt och gjort. Bara det att jag, för sent, kommer på att det var ju fel. Det var ju inte den goa fisklöksstjohejsanet det där. Istället har jag köpt ett halv kg av inlagd bläckfisk (squid)! Eh... Ja. Så kan det gå. Det var 70 rubel det.

Så jag går vidare längs raddan av stånd, på väg ut från marknaden. Men så ropar nästa stånd där att jag skall komma och prova. Så det gör jag, men då måste jag ju köpa nåt igen! Och det hade jag ju inte tänkt mig. Men så blir det av att köpa lite av den där fiskhistorien som jag inte lyckades köpa första gången. För 50 rubel till.

Så kom vi hem med ett halv kg bläckfisk, 4 hg av nåt annat koreanskt, samt en påse morötter, inlagda på koranskt vis, som jag fick på köpet vid första anhalten...

Så kan det gå, en dag på marknaden för en svensk i Rostov. Och allt jag ville vara att eventuellt köpa nåt litet salladsgrej att ha till mina mjukostsmörgåsar.

Bara i Rostov, barn, bara i Rostov.