Minsk - En del av Sverige?

Sådär ja!

Jalta är historia, resan går vidare! Hej då Krim!

Och det är klart, egentligen gick resan från Krim vidare till Ukrainas huvudstad Kiev. Men då Kiev dels redan är uttrett i en Kiev-dedikerad post från i höstas och dels inte har så mycket intressant att erbjuda så ignorerar vi nämnda ställe för ett ögonblick. Istället koncentrerar vi oss på nästan stora steg. Resan Kiev till Vitryssland och Minsk! Från Jusjtjenko till Lukasjenko! Från Grivna till Vitryska Rubel.

Den resan skedde, dessutom på ett Vitryskt tåg. Hur de Ukrainska tågen ser ut, det redogjorde jag ju för efter Ukraina-trippen i höstas, men vet ni. Vitryska tåg. Det. Det är något helt annat. Men vi lämnar det tillsvidare, kommer snart en post på temat Östeuropeiska tåg.

Men hur det nu var, så ankom Erik och vänner till Minsk en snöblåsig kall eländig dag i slutet av Januari. Eriks minns att hans första reaktion var: "Detta är inte Jalta...". Och mycket riktigt. Det var det inte heller. Det var Minsk.

Och hur är då Minsk? Jotack, alla tiders! En synnerligen sympatisk stad i ett sympatiskt land med en något mindre sympatisk president. SSSLOSP, för att förkorta det hela.,

När jag förstått att jag faktikst hamnat i Minsk och inte i Jalta är det en sak som skiljer Minsk från såväl Ukraina som Ryssland. Något som jag antydde redan i första posten efter hemkomsten. Renhet. Gatorna är... Rena! Nu kanske man inte kan spegla sig i asfalten eller så, men de är i vart fall lika rena och städade som en ordinär svensk gata i en ordinär svensk storstad. Om inte renare. Men så såg man överallt folk som plockar skräp eller planterar träd eller vad de nu pysslade med, horder av arbetare i allafall som gjorde allt för att göra Minsk til den fina stad det är.

I övrigt är staden synnerligen sovjetisk i sin stil. Det är raka breda gator, gärna med mastodontbyggnader med stjärna i topp i slutet av början av varje gata. Det är rakt, ståtligt och stort. Wikipedia, ett fantastiskt ställe, har en hel del att säga om det jag försöker beskriva:
http://en.wikipedia.org/wiki/Stalinist_architecture
(och nej, jag begriper inte hur det funkar att länka på ett vettigt sätt med blogger, vet nån läsare så berätta gärna).

Men Minsk var inte bara sådant. Det var också bostadsomården i utkanten av stan som mest av allt påminde om... Sverige! Fina, lite sådär lagom färglagda betonghus med en stor siffra på sidan för att visa adressen. Och på gården en parkering och en liten lekplats. Och åtminstone där jag bodde i en vecka var det en lägenhet som klart var av svensk standard. Oerhört faschiernande, klart högt intressitans-värde. Och eftersom det på parkeringen och lekplatsen var rent och fint, och inte som i Ryssland, smutsigt och farfallet, så kunde man nästan tro man var i Sverige.
...Å andra sidan, jag skall väl låta det vara osagt om Minsk i detta fall liknade Sverige eller svenska miljonprogrammshus liknar fd-Sovjet...

Men Minsk bjöd på andra intressantismer också. T.ex. spenderade jag en vecka i den lilla byn Garandistje [Гарандiшче - по белорусскi]. Och där var det en annan femma. Där talar vi, för många boende i byn, ett samhälle som i Barnen i Bullerbyn ungefär. Vi har givetvis utedass och värme genom att elda i kammin. En dag mötte jag en hö-lass på vägen, draget av en häst styrd av en vitrysk bonde. Bara en sån sak, bondgårdar där
an inte har traktor. Helt enkelt väldigt primitivt. Detta sisådär 40 minuters bilfärd från Minsk. Som Sverige för... Många år sedan, kan jag tänka mig.

Annan svensklikhet ligger annars i hur den genomsnittliga vitryssen är. För vitryssen, minsann, är inte riktigt som standardryssen. Vitryssen ler för det första inte, om det inte är nödvändigt. Går man på gatan så ser man knappast en människa som som ser glad ut. Vilket är ganska skönt, dumt och gå runt och vara glad i onöden liksom. Och för det andra är vitryssen en lugn figur. Medan ryssen är extrem i allt den gör så är vitryssen mer... Lagom, helt enkelt! Han tar det mer lugnt, låter det gå som det går, hetsar inte upp sig i onödan, glödjer sig inte i onödan. Helt enkelt lite mer som svenskar! Men, kanske än mer som finnar! Själv har jag knappt varit i Finland men min finske vän tyckte det var samma deprimerande känsla att gå runt i Kiev som att gå runt hemma i Tammerfors. Tro't den som vill.

Givetvis bjuder Minsk och Vitryssland på mycker mer. Vitryska patrioter. Bela Cola. Rosticks. Listan kan göras lång. Men detta i kommande poster.

Tackar eventuella läsare för uppmärksamheten och säger på återläsande!