Långa bollar...

Regnet det bara öser ner, så en lite kort post är väl på sin plats.

Undertecknad är, som kanske är bekant, inte bara bloggare. Han gör lite nytta också. Hjälper hemlösa med mat och kläder och lite sådant. Då kan man få syn på en del intressant.

Till ovan nämnda verksamhet fick vi för en tid sedan ett par kassar avlagda kläder av en (rysk) bekant. Inget konstigt så långt. Tills vi gick igenom alla kläderna för att se vad vi har. Då dök denna  jacka upp:




Se, den som har ögon att titta med, att det inte är vilken jacka som helst. Det är en träningsoverallsjacka från inga mindre än fotbollslaget Skultorps IF!

Än så länge är det sommar, så behovet av jackor är ganska litet. Men till hösten kommer kanske stunden, när en av Rostovs mindre bemedlade invånare skyddar sig mot höstkylan i en tvättäkta träningsjacka från Skultorps stoltheter.

Bara i Rostov.

Sverige Sverige, avlånga land, Sverige Sverige, dyra fosterland

Ack och ve... tiden går fort när man har roligt. Två veckor sedan förra posten.

Iallafall, jag lovade en Midsommarspecial från Rostov. Och har jag lovat det skall det bli så också!

För på självaste midsommardagen besökte eder bloggare självaste IKEA för att se hur deras utlovade midsommarfirande skulle te se sig. Och det gjorde väl ingen besviken. Midsommarstång, Sverigedräkter, kranser i håret, vikingar och ABBA-musik. Alla klassiska ingredienser för ett klassiskt helsvenskt midsommarfirande!

Men som det heter, en bild säger mer än tusen liter mjölk. Så många bilder borde väga upp en hel tankbil.




Rysslandsbloggen presenterar stolt Rostov enda Midsommarstång!



Gulblåa pappersvikinghjälmar, svenska flaggor, Sverigedräkter. Vad man kan man begära?



Och visst kan man dansa runt midsommarstången även utan en midsommarstång.

Så går det alltså till när Rostov firar Midsommar!

Bloggen återkommer snart igen med mer rapporter från sommarrostov! På återläsandes!

Säg tunnelbana

Söndag, annandag midsommar och hög tid för blogpost!

En blogpost fylld fylld med ämnen av alla lika hög intressitans. Vi lovar Subway, IKEA och Danmark i skön blandning.

Men vi börjar med Subway! Den många gånger omnämnda kedjan har jag för första gången besökt och kan ge er en fullständig rapport. Subway ligger alltså i det stora köpcentret MEGA där IKEA annars är den största tilldragelsen och passade undertecknad på att dinnera för en dryg vecka sedan. Och till det yttra var väl allt som vanlig. Ställa sig i kö, välja sört, välja bröd. En Италянский БМТ, eller Italian BMT som den brukar kallas i väst, valdes och till det ett parmesán-orgeanabröd. Inget konstigt så här långt alltså. Eller ja, lite udda är det väl med personal som är närmare 60 än 16, men det må väl vara. Så kom vi till avdelningen grönsaker. Jag blir frågad om jag ville ha alla grönsaker och Erik svarar lydigt ja. Men sen kommer det intressanta! Eftersom undertecknad är lite osäker på exakt vad dressingarna kallas på ryska så frågar han om de har nån het sås. I förhoppningen om att det ledde mig till det som i Sverige kallas ”hot sauce”. Men uppenbarliga finns det lite olika sätt att förstå det. För det som tanten som var närmare 60 än 16 gav mig var först rikligt med Senap, och efteråt kom frågan om jag ville ha majonäs också. Jag sa ja.
Nästa intressanta företeelse var att när smörgåsen var färdig och inslagen och allt la tanten hela subway-paketet i micron och värmde en sväng!

För att sammanfatta det var Subway i Rostov precis som hemma fast annorlunda. Och med sitt tydliga stänk av (pre-IKEA) Rostov förstås; Man tar i från tårna för att vara västerländsk men det räcker liksom inte riktigt hela vägen fram. Sedan verkar konceptet Smörgås, kaka och dricka inte finnas här. För nån kaka fick jag aldrig. Och blev aldrig tillfrågad om jag ville ha nån heller. En annan sak var priset, ca 140 rubel landade en halv subway-smörgås på. Det är nästan 30 rubel mer än en BigMac med cola och pommes frittes på McDonalds.

Sammanfattningsvis ger vi Subway 3 Leninordrar av 5 möjliga. På plussidan finner vi att det faktiskt smakade gott. På minussidan kommer senapen och det relativt höga priset.

Nästa intressanta iaktagelse som jag kan berätta om är det som jag berörde i förbifarten någon blogpost tillbaka, nämligen busspriserna. För sedan någon vecka tillbaka ha nu priset för en bussbiljett stigit till 9 rubel och 8 rubel för spårvagn och trådbuss. En 30%-ig höjning av busspriserna med andra ord. Detta kan med fördel för ses i skuggan av att när eder bloggare första gången besökte Rostov kostade bussarna 5,50 rubel. Nästan en fördubbling alltså.

Sedan har vi förstås den obligatoriska avdelningen med suspekta händelser i största allmänhet. Som att när jag vandrade runt på MEGA fick jag syn på en man bärandes en röd-vit tröja. Men inte bara vilken tröja som helst, utan en sk. Kamelåså-tröja. Det var en röd t-shirt med ett vitt kors på, och i korset stod det ”Danmark”. Så nu är ju frågan, var det en rysk Danmarksupporter vi såg så här i EM-tider? Eller tyckte han att rött och fint gjorde sig bra och ihop och kunde inte bry sig mindre om vad det som stod på tröjan betydde? Till saken hör att det stod ”Danmark” och inte ”Denmark” som på engelska. Så var det en dansk tröja som letat sig vägen ner till Rostov? Eller, eller eller, kan det vara så att det finns danskar i stan? Denna blogg har ju tidigare rapporterat om att undertecknad har mött danskar, men såvitt jag har vetat om har det varit danskfritt har sedan snart två år.

Vet nån läsare något mer i denna djupt intrikata men ack så intressitans-fyllda fråga får ni gärna höra av er.

I ;vrigt upplevde Rostov t ett skyfall som översvämmade halva buss/järnväggstationsområdet tidigare denna vecka. Översvämning sa Bill. Svämmning över så Bull.

Och där nånstans får vi sluta och säga tack och på återläsandes! Erik lovar att återkomma inom kort med bl.a. en spännande Midsommarspecial från Rostov!

Håll ut!

Han den aran Ryssland!

Ha den aran Ryssland!

Rysslandsbloggen uppmarksammar harmed att Rysslands firar sin nationaldag i dag 12 juni, till minne av sjalvstandigheten fran...sig sjalva, typ. Eller fran Sovjetunionen atminstone.

Hur som helst, det ar helgdag, det ar fest!

S prazdnikom, Medvedev!

Меня зовут И-Тайп!

En kort blogpost, så här på Svenska Nationaldagen.

Denna blog har tidigare skrivit om Basehunter på rysk Radio och om att Ace of Base uppträder i Kiev.

Men detta är inte nog. För på torsdagskvällen inträffade det, ytterligare en milstolpe. Vid 22-tiden på kvällen kunde nämligen eder blogga höra tonerna från "Paradise" med ingen mindre än den svenska skalden och vissångaren E-Type strömma ut från ett öppet fönster i grannhuset!

Bloggen grattulerar såklart E-Type till detta genombrott. För 15 år sedan fick jag en skiva där "Russian Lullaby" med tidigare nämnda man, fanns med. Nu 15 år senare har alltså E-Type nåt även Rostov! Stort, mina vänner, stort. Na zdarovije, E-Type!

...Nu väntar jag bara på att få se ryskdubbade Vetenskapens Värld på rysk TV.


Uppdaterad 8 juni: Fin finess med blogspot, bara posta halva inlägget...

Regn regn, mera regn

”Blogg blogg mera blogg, blogga så mycket som det går”, som den kända poporkestern nästan sjunger.

Vi beklagar att en hel vecka gått utan poster, men bättre sent än aldrig. Dessutom torde denna blogs läsare vara vana vid att det tar lite tid ibland. Ett halvår eller så.

Iallafall. Vi några saker att rapportera om och börjar med det första.

För de som läste här redan i oktober 2005 kunde då, i den allra första blogposten från Rostov, läsa om att jag blev förbisprungen av en skock getter. Hur ligger det till med dem egentligen, har kanske någon undrat. Hur ser de ut? Vallar de verkligen getter på gatorna i Rostov? Frågorna kan ha varit många. Så när jag för en liten tid sedan fick syn på getterna, och jag dessutom hade kamera med mig gjorde jag slag i saken. Rysslandsbloggen kan därför nu stolt presentera de första bildbevisen på de berömda getterna!



 

Men, invänder kanske någon, du skrev att de vallades på gatorna, det där är ju ingen gata. Svaret blir då att det är en gata i Rostov, inte i Sverige, Finland eller annat västland. Och då kan gatorna se ut sådär och fortfarande vara belägna i en relativt central stadsdel.

Som jag skrev i förra posten har ju IKEA kommit till Rostov och radikalt påverkat livet för en svensk. Och då må så vara. Men IKEA ligger trots allt på behörigt avstånd från stadskärnan.
Vad som däremot påverkat dagligen är prishöjningarna. De har bloggen tidigare skrivit om. Men nu har de slagit till igen. Denna gång mot Rostovs fantastiska kollektivtrafik! För den som inte varit i Östeuropa skall vi förklara att i Ryssland, Vitryssland Ukraina och förmodligen ytterligare en bunt länder i denna del av världen finns, förutom bussar, spårvagnar och taxi även nåt som kallas ”Marshruka". Eller formellt ”Marchrutnoje taksi” [Маршрутное такси]. Det är minubssar som går längs bestämda linjer men som har den egenheten att de stannar där man vill bara man ropar ”Na astanóvkje!” i tid. Likaså går de att stoppa längs vägen att kliva på. Men andra ord ett genialiskt mellanting mellan buss och taxi. Vad som nu har hänt är att priserna på en resa har stigit från 10 rubel (ca 2,50kr) till 15 rubel (ca 3,70kr). Det är 50% prisökning över en natt!
Detta skall nu också ses i förhållande till priset för bussar som det senaste dryga året varit 7 rubel. Marchrutkan, som med sina 10 rubel, varit jämnbördig medtävlare till bussen har nu blivit en lyxtransport! När det var hugget eller stucket går det nu att åka buss två gånger för samma pris som en marchrutka-resa.

Men det är inte allt. Tidigare har det nämligen varit så att idén för hur många man kan få plats med i en Marchrutka varit ”en till”. Det må vara alltid har varit 13 sittplatser men det har alltid gått att trycka in många fler, så länge dörren går att stänga har det inte varit några direkta gränser för hur många man kan ta in en en Marrchrukta. Eder bloggares toppnotering ligger strax över 20-strecket.
Men det var då det. För, som Bowser & Blue sjunger i sin sång, All has changed, everything has changed. Nu är det Нет! och Нельзя! för att stå. Finns det 13 platser betyder det att det är 13 stycken som kan åka.

Frågorna man, och förmodligen även Plus-Sverker om han hade varit informerad, ställer sig är; ska det vara så? Ska de det? Är det riktigt sjysst det?

Jag finner svaret nekande.

Och när vi ändå talar om förändringar. IKEA är inte den enda svenska jätten på väg till Rostov. För nu kan Rysslandsbloggen avslöja att även klädkedjan Lindex tänker öppna i Rostov! I slutet av året räknar de med att slå upp portarna. Vad blir nästan steg nu när svenskt kaffe inte bara finns på Mallorca, Clas Ohlsson?

Men dessa frågor tackar bloggen för sig för denna gång men lovar att återkomma inom en snart framtid.

På återläsandes!

Var det tur?

Kära läsare. Det är sen lördagskväll. Det är Eurovision Song Contest på en liten svartvit TV. Det är bloggdags.

För det finns så mycket att berätta att det blir svårt att veta var att börja. Men vi går i storleksordning. Stort. Stort som i IKEA!

För eder bloggare har nu äntligen besökt den i denna blogg så hypade IKEA i Rostov. Och först av allt kan denna blogg börja med ett avslöjande. IKEA i Rostov ligger inte i Rostov! I själva verket ligger ”IKEA i Rostov” i staden Aksaj! Förvisso är städerna i princip ihopbyggda men ändå. Man hinner passera både skylten som talar om att Rostov är slut och välkommen till Aksa- skylten innan man är framme. Å andra sidan brukar väl Skavsta flygplats påstå sig vara i Stockholm. Så låt gå, IKEA finns i Rostov.

Och som alla förstår så var det med spänd förväntan eran bloggare satte sig på Marchrukta nr 85 från busstationen för att åka till köpcentret MEGA som då inhyser bl.a. IKEA. Väl framme möts jag av en mastodontbyggnad men som tack och lov är behagligt sval när det utomhus är närmare 30 grader. Efter att ha kommit in i byggnaden börjar en stund vandrande förbi lite olika affärer. Nån datoraffär, en klädaffär som hade det finskklingande namnet Seppälä , en till klädaffär. Så höll det på tills första chocken kom. Den som innfinner sig då man ser det lilla ”torg” som i mitten huserar en skridsskorink! Det är mitt i sommarn, det är 30 grader varmt ute och, framförallt, det är Rostov. Inte Dubai, inte ens Moskva. Det är hålan Rostov! Men mitt i köpcentret finns en skridskorink! Ur led är tiden är Eriks spontana kommentar.

Runt denna skridsrink finns allehanda snabbmatskedjor. Det är Subway, som denna blogg tidigare (länka) rapporterat om att skall komma hit. Det är Rosticks, som denna blog recenserat (länka) efter ett besök i Vitryssland. Och det är en bunt till. Och så en skridskorink...

Jag fortsätter i allafall min vandring och möts då strax av de bekanta gul-blåa färgerna och en skylt som säger ”IKEA – Для вашего дома”, ”IKEA – för ert hem”. Det är där. Det är IKEA. Det är Sverige! Och dett i självaste Rostov!

Erik vandrar runt längs den snittslade banan. En det ena, än det andra med alla lika härligt svenskklingande namn.Lampan Lersta, stolen Agen, bordet Tärnö. Noteras skall också detaljarbetet på deras iordninggjorda ”rum”. Sängar, kuddar, bokhyllor, javisst. Men vad hittar vi i bokhyllorna? Med undantag för nån suspekt dansk naturbok som slinkit in, idel svenskspråkiga böcker! Sådant imponerar på eder bloggare, samtidigt som han funderar på varför han som skall bo i pojkrummet inrett för en 8-åring läser tunga deckare och andra böcker man kanske inte förknippar med med barn i den åldern. Men vad vet jag. Ungdomar nu för tiden...

Erik vandrar vidare bland bokhyllor och lampor och till slut, efter vissa problem når han kassorna och utgången. Men när han väl kommit ut väntar det roligaste av allt! Där finns nämligen den lilla affären som säljer allt svenskt i matväg! Frysta köttbullar, Marabouchoklad, pepparkakor, glögg (som väl knappt ens säljs i Sverige denna tid på året), pulversås, mazariner, frödinge blåbärspaj (eller klassisk svensk pirog, som den ryska ettiketten talar om), lantchips, sill i olika sörter och storlekar och en väldigt massa mer som jag inte minns nu.

Erik köper en Marabou Centerrulle och förundras över vem som egentligen handlar där. Betalar ryssar verkligen dubbelt så mycket för chokladen bara för att det är Marabou och inte Blazjenstvo? Eller finns det, utan att jag aldrig hört talas om det, en stor grupp exilskandinaver som handlar där? Frågor frågor. Något annat han tänker på är att varför det finns så många allehanda suspekta Abba-produkter men ingen Kalles Kaviar? Den mest självklara produkten att sakna som svensk boendes utanför Sverige, och den finns inte, men det finns allt annat. Gör om gör rätt.

Nåt annat denna blogg önskar bättring på är Varmkorven med bröd. Förvisso är priset 10 rubel (2,50kr) utsökt, men lite krav borde man väl ändå kunna ställa på den ursvenska rätten kokt med bröd. Tort bröd och halvljummen korv. Nä, inge vidare.

Vidare var däremot restaurangen! Omringad av väggar fyllda med bilder av Vasalopp, dalahästar och kranskullor intog eder bloggare dagns middag. En utsökt middag bestående av:
Köttbullar och potatis, sås, lingonsylt, hårdbröd och lingondricka. Till det en efterrätt bestående av en ursvensk punchrulle. Och efter det var alla tidigare brister ursäktade! Ty aldrig förr har väl köttbullar och lingonsylt smakat så gott! Och sällan har en Punchrulle varit så efterlängtad!

När vi så här i efterhand summerar dagens Nära Sverige-upplevelse har bloggen beslutat ge IKEA Rostov 4 Ingvar Kamprad-statyer av 5 möjliga i betyg. Det som hindrar det från en femma är förstås att det inte fanns nån Kalles Kaviar och att körvbrödet var knastertorrt. Annars var det mesta rätt. Fixa Kaviaren till nästa gång, och femman är er!

Med det avslutar vi denna blogpost dedikerad till IKEA och konstaterar att vi en gång fått bevisat för oss att aldrig är väl Sverige så bra, som när man inte behöver bo där.

På återläsandes!

...och jo. När undertecknad steg av Marchruktan som tog mig tillbaka till busstationen såg jag att föraren hade en svensk flagga i taket ovanför sig.

Är vi framme snart?

Svenskar, Finlandssvenskar, IKEA-människor, Järnabönder och alla andra flitiga läsare av denna blog;

Söndag, söndag söndag. Sommaren har kommit, det är exakt ca 24 grader på ett ungefär, inte ett moln på himlen, och för första gången i denna bloggs snart treåriga historia skrivs det en blogpost utomhus!

Och vad passar bättre än att inleda med veckans surrealistiska upplevelser. Nu kan jag förvisso tycker att bara det att jag bor här i Rostov och skriver en blog som faktikst folk läser är surrealistiskt nog. Men i får man ta om man skall vara skåjt, som någon klok sade. Och en gång scout alltid scout. Med rätta att ita, med andra ord.

Rostov ligger som vi alla vet i södra Ryssland. Ganska exakt 100 mil rakt söderut från Moskva. 200 mil fågelvägen sydöst från Stockholm. Och kommer man söderut brukar det bli varmare, det finner jag logisikt och det har bloggen skrivit om förrut. Men jag trodde det fanns gränser. Och den gränsen har jag dragit vid Sköldpaddor. Det må vara söderut, men det finns iallafall inga sköldpaddor! Men vad såg jag igår när jag vandrade runt kring ”Zjeleznodorozjniy rajon”, stadsdelen Järvägen. Jo, precis, en sködpadda! Där på trottoaren var han helt plötsligt. Mörkt grön på gränsen till svart och sådär två-tre decimeter lång.

Frågan jag nu ställer mig, hur hamnade han där? Är det så att det faktikst lever sköldpaddor vilt i dessa trakter? Eller flyttar de hit på sommaren, ungefär som fåglar? Eller var det en förrymd husdjurssköldpadda? Och brukar folk verkligen ha sköldpaddor som husdjur i Rostov?

Många frågor, och få svar. Men om nån läsare är insatt i frågan får den gärna höra av sig! Märk kuvertet ”sköldpadda”.

Annars vill bloggen även igen säga att värmen har kommit. En vecka med värme som skall kulminera med 30 grader ungefär. Lite annat än snön i Sverige. Att rapportera om väder, vet trogna läsare av denna blogg, det finns det en lång tradition av och den avser vi upprätthålla. Vänta er härmed fortsatta rapporter om de sydryska väderfenomenen framöver.

Men lika skönt som att det blivit värmt, lika otrevligt är det att med värmen kom myggen. Det är många, överallt, och dubbelt så snabba som de svenska. Har även sett årets första geting.

Efter denna exposé i Djur och Natur tackar denna blogg för idag och säger på återläsandes!

Segern är vår!

Vik hädan Senbudister, tiden är inne! Det är sen! Och sen betyder bildbonanza från Segerdagen!



Damer och herrar, europas största "брэнд-мауер" [bränd-mauer, stor vägg typ].





Katjooosha!




Endast Ryssland ryska armémössor har.


På bilden ovan finns en utlänning. Den som hittar rätt vinner en Segerbanan!


Med dessa bilder finner denna bloggare sitt uppdrag utfört. Lediga!

Människor, fötter och fontaneller

Nej, bilderna kommer inte nu... De kommer. Sen.

Däremot känner sig denna blogg tvungen att ogenerat göra reklam för av internets andra bloggar.

För något historiskt har faktikst inträffat. För, vad jag nästan törs lova, första gången i världshistorien finns TVÅ svenskspråkiga bloggar som bloggar från Rostov. Samtidigt!

Det min är vänner, det är stort. Det är mycket stort.  I övrigt säger jag på åteerläsandes snart, då med bildbonanza från Segerdagen!

Således rekomenderas alla att delta i detta historiska skende genom att titta in på www.rassija.wordpress.com

I övrigt säger jag på åteerläsandes snart, då med bildbonanza från Segerdagen!

Det är söndag, och till och med en helgsöndag och det är dags att summera året stora händelse – Segerdagen!

Den 9e maj inföll den till slut. Dagen då Ryssland och stora delar av forna Sovjetunionen firar segern mot Nazi-Tyskland i andra världskriget... Oj, ursäkta, Stora Fosterländska Kriget [Великая Отечественная война] menar jag förstås. För när resten av världen talar om Andra Världskriget mellan -39 och -45 talar Moder Ryssland om kriget mellan -41 och -45. Åren då Sovjet var indraget.

Och nog var det feststämmning alltid. För inte nog med att det var den Segerdag. Dagarna innan hade ju vår tidigare president, Vladimir Putin, utnämnt Rostov till Gorod Voisnkoj Slaviy [Город воиской славы]. Krigsärans Stad blir mitt förslag till svensk översättning (engelskspråkiga bloпgar фnvänder Heroic City som benämning). Tillsammans med ett par andra städer fick nu Rostov den status som Volgograd (tidigare Stalingrad) och andra städer haft tidigare. Och hur firar man sådant bäst? Jo genom att bjuda på gratis busstrafik i stan!

För är det fest så är det! Denna fina utnämning och Segerdagen i ett enda svep kan bara betyda folkfest. Och folk finns det gott om i Rostov. 1,5 miljoner ungefär. Och åtskilliga tusen av dem gett sig ut på gatan för att se den stora militärparaden på förmiddagen. Solen sken, det var ganska lugnt och lite småvarmt i allafall. Som upplagt för fest! Men för att riktigt komma i form bjöds det på gratis glass också!

Hur var själva paraden då? Tja... Eftersom jag knappast var ensam om att vara ute i samma äraende gick det inte att se så mycket. Men varför se när man kan känna, uppleva? Stå trängd med tusentals andra ryssar. Unga som inte var födda när Sovjet föll. Krigsveteraner med hela kavajen full med medaljer. Och allt där emellan. Att stå där, och sedan höra folkets ljublel när stridsvagnarna rullar förbi det är Segeryra! Eller när stridsvagnarna passerat och sedan någon i publiken ropar ”Катюша!" [Katiujsa, rysk raket] följt på jubel och applåder när lastbilarna med missiler och raktet rullar förbi. Segeryra, mina vänner. Segeryra.

Lägg till det soldater i oräkneligt antal. Generaler och officerare och inte minst kolonnen med soldater iklädda uniformer och vapen från kriget. Och en rejäl rysk militärmusikkår. Mäktigt.

Bilder ber jag att få återkomma med under veckan, tills vidare kan man gärna läsa bloggkollegan From Russia With Love som bidrar med både bilder och video på temat Segerdagen. I övrigt önskar bloggen alla läsare en trevlig veckan efter Segerdagen!

Kör hårt

En dag kvar till Segerdagen! Förväntan ligger i luften. Hela centrum är draperad i banderoller, affischer och annat för att påminna oss om segern över faschisterna.

Och de senate uppgifterna gör gällande att även i Rostov kommer det vara stridsvagnar och liknande med i militärparaden!

KL. 10 imorgon bitti, Rostov-tid, smäller det!

Erik kommer vara där. Förhoppningsvis har han en kamera med sig. Förhoppningsvis kommer han kunna se något bakom alla människor. Förhoppningsvis blir han inte gripen av FSB och skickad till Sibirien för spioneri.

Lagom är bäst

Svear, Götar, Finlandssvenskar, Järnabönder. Vi har en ny president!

Превед Медвед!

Denna blogg önskar honom all lycka till i sitt arbete för den väldiga nationens bästa.   

I övrigt känner sig bloggen tvingad att rapportera om en i raden av surrealistiska händelser som bara kan ske i Rostov. Typ.

För Erik inte bara bloggar, han gör nytta också. I detta fall var det när undertecknad var ute vid centrala marknaden för att träffa de hemlösa som håller till där. Ge dem smörgåsar, té och prata med dem. Inget ovanligt så långt, det gör jag (tillsammans med andra) regelbundet. Men denna gång mötte vi en man. En benlös man i rullstol. Den mannen hade en keps. En röd keps. På den stod det nånting. Det stod på svenska. Vilket nästan vore värt en bloggpost bara det. Men inte nog med det. Det som stod på kepsen var "Socialarbetare i Frälsningsarmén".

Nu skulle han förstås kunna vara en förklädd svensk missionär från Frälsningsarmén som låtsades vara hemlös för att lära känna de andra i den situationen bättre. Men jag tror nog ändå vi kan utesluta den teorin.Denne hemlöse rullstoldsbundne man hade helt enkelt en keps som tidigare har burits av socialarbetare som hjälpt hemlösa ca 200 mil nordväst härifrån. Faschinerande.

Teorier kring hur han fått den finns förstås, en del rimliga, som att det gått hjälpsändningar från Frälsis i Sverige till dito i Rostov, som sedan delat ut det bland hemlösa. En del mindre troliga, som att att ett utomjordningar kan ha zappat kepsen från Sverige till Rostov med nån typ av för oss ännu okänd teknologi. Men alla eventuella förslag till förklaringar mottages tacksamt!

I övrigt säger bloggen att Aderton är ett underskattat ord.

Den hade varit bra om den hade varit instrumentell

С прасдником Вас!
S prasdnikom vas!

Och trots att helgerna står som spön i backen för stunden skrivs denna blogpost på en vanlig arbetsdag. Trots att det är en söndag. För skall man första fira påsk förra helgen och in i denna vecka, och sedan vara ledig på första maj häromdagen, och så vara ledig igen på Segerdagen, 9:e maj, då får man ju faktikst offra nånting. Och vad är väl då en simpel söndag i mängden? Inte mycket alls, så därför är det idag en vanlig arbetsdag för de flesta Rostovborna. Det märks om inte annat av att (de protestantiska) kyrkorna antingen inte firar någon gudstjänst idag, och skulle man ändå göra det är det väldigt lite folk. Eftersom de flesta är på jobbet eller i skolan. Så kan det gå om man är Ryss!

I övrigt har det förlutit en vecka med kanske inte så hemskt många tilldraganda begivenheter. Men vissa undantag då. T.ex. att nyss varda lördag var den stora militärdagen i Gorkijparken (inte att förväxla med Gorkij parkinglot...). Militärmusikkåren spelade, sång och tillochmed kostade på sig nån slags ”dans” till tonerna av Katjusha. Gamla klassiska ryska folkhits och marcher, det är väl förståeligt, men när dessa barska herrar och damer spelar nån slags smetig musik a la filmmusik från 80-talstriller, då är det inte utan att jag börjar fundera kring hur det står till med Ryska Amén egentligen. Lenin och hans vänner vänder sig i graven. Eller skulle ha gjort om han var begravd. Nu är han inte det utan ligger i ett fint glasskåp i Moskva, och där är det nog för trångt för att vända sig. Stackarn.

I övrigt bjöd de på äkta armélagad Гречка [”Gretjka”, bovete] och té. Det slutade även med att jag fick med mig en påse informationsmaterial om ”Военная служба по контракту”. ”Militär kontraktstjänstgörning” eller hur man nu vill översätta det. Få betalt för att kriga iallafall. Festligt. Ryssland ställer minsann alltid upp, trots att svenska försvaret tyckte jag var för klen duger jag ändå åt att skjuta tjetjener. Solidaritet kallas det.

För att fortsätta på det militära temat laddar ju hela staden upp som bäst inför 9 Maj. День Победы! Segerdagen! Den skrev (länka) jag om redan för ett år sedan, och läser man det förstår man hypen. Det är stort. Riktigt stort! Eller som tidigare nämnda musikkår sjöng: ”Från Moskva till Vladivostok, Norra Kaukasus [militärdistriktet som Rostov tillhör, min anm.] soldater är alltid redo”. Fritt översatt. Mellan Moskva och Vladivostok är det 900 mil tågvägen. Det är stort. Så stor är också Segerdagen.

Förövrigt kan noteras att den långlivade hiten Take it easy med Mika står sig än idag, även om den inte är lite vanlig som förra våren.

Med det får denna post vara förklarad avslutad. Jag ämnar återkomma med rapport från Segerdagen!

En gång till

Rysslandsblogen är uppstånden! Ja, den är sannerligen uppstånden!
Мой блог о России воскрес! Воистину воскрес!

En bättre inledning än så kan man väl inte tänka sig i dessa tider orotodoxa påsktider, ty denna blogg lever igen och skriver för första gången sedan Juli förra året direkt från Rostov na Donu!

Och hur är stan nu, jämfört med för 7 månader sedan? Jo, i princip detsamma. Gatuhundarna yla fortfarande i kapp på nätterna, de infödda Rostovbornas ryska är knappt mer korrekt än min och man kan fortfarande köpa kakor på lösvikt. En del saker har förstås hänt, en del så viktiga att de bör nämnas här.

Vi börjar med det största, den gatan som jag räknat som min hemgata sedan denna bloggs födelse skall nu få avloppssystem utbyggt! Där kan vi tala om framsteg! Men hur skall det gå, Respublikanskaja ulitsa, utan att folk tömmer sina toletthinkar på gatan? Svindlande tanke. Men så är det ju heller inte färdigbyggt än. Så vi får väl se när det blir klart. Men sett ut ett längre perspektiv är det förstås intressant. Dena som följt denna blogg har kunnat läsa om när första marchrutka-linjen öppnades (november 2005), när det första snabbköpet slog upp dörrarna (april 2007) och nu då avlopp. Vad är då nästa steg? Plogning av gatan på vintern? Fungerande gatlysen?
Bara fantasin sätter gränserna.

Nästa är väl kanske, det som denna blogg skrivit om att skulle ske. IKEA finns numer i Rostov! Ryktet säger att där, förutom möbler, även säljs Marabou-choklad och andra svenska delikatesser! Bloggen lovar återkomma med en recension så snart stället har besökt.

Så långt allt gott.

Det mindre är goda är bussystemet där man gått från det enkla, praktiksa och överlag mycket bättre system som Rostov tidigare haft. Ty då betala man när man gick AV bussen. Nu skall man betala när man stiger PÅ, i bästa västerländska stil. Om det tycker vi inte.

Inte heller tycker vi om att matpriserna tycks ha stigit en del sedan sist. En Чёрный хлеб [Tjårniyj chelb – mörkt bröd] får jag nu betala svindlande 11 rubel för, istället för 8-9 rubel som tidigare. Den ryska fantastiska chokladkakan med brödsmulor i, fick jag betala 26 rubel för, istället för 22,50. Det är ganska många procent det, säger jag och skänker en tanke till de många fattiga och hemlösa i Rostov.

Det om Rostov.

I övrigt gjorde undertecknad ett stopp i Kiev på sin väg till Rostov. Om Kiev har rapporterats en hel del tidigare och i grunden var väl allt sig likt. Och för den som undrar vad Ace of Base och Dr Alban gör nuförtiden kan jag låta meddela att de skall ge konsert i Kiev i dagarna.

Och slutligen, som vana läsare vet är Rostov inte Rostov utan sina så surrealisika inslag. Det må vara getterna som vallas förbi på gatan eller Boten Anna på radion. Denna posts bidrag till det får bli vad jag såg häromdagen, vandrandes längs denna min Respublikanskaja. Ty där kom han nämligen. Han. Den lite lätt korpulente dunderryska mannen. Vad var det då med honom? Jo hans tröja. Ty hans mage kläddes nämligen av en t-shirt med trycket ”SWEDEN”, under det ett vikingaskepp och sedan texten 
”Land of vikings”. Hur hamnade den tröjan hos honom? Vet mannen ifråga vad a) Sverige är, b) vikingar är? Bryr han sig? Hur hamnar överhuvudtaget en svensk t-shirt av ”souvernirshop i gamla stan” slag med ett klart stänk av 90-tal i Rostov? Frågorna är många, svaren är få. Hör gärna av dig med ditt förslag, bästa teori vinner en banan!
Med det ber denna blogg att få tacka för sig för denna gång men lovar att återkomma lite tidigare denna gång med nya rapporter från Rostov. Var där, eller var i fyrkant, som det heter.

På återläsandes!

Erik är lite sen, han har fått problem...

I början av september uppdaterades denna blog senast. Den gången med budskapet att det inte skulle dröja två månader till nästa uppdatering. Nu har det gått 1½. Hög tid för en ny post alltså.

Och då öst är öst och väst är Erik, så får det bli en del om saker som redan varit. En tillbakablick, om man så vill

Som tiden på sjukhus i Ukraina. Två veckor han jag avverka på två olika sjukhus i Kiev. Det första sjukhuset var inget mindre än det kända Sjukhus nr 12. Tre dagar var det där jag låg innan jag blev flyttad till Sjukhus nr 1. Vad går att säga om det? Tja... Om vi börjar med komforten så kunde det förstnämnda sjukhuset bjuda på fem-sex personer i ett rum. Ett rum med stora fönster längs ena väggen genom vilka solen kunde skina in. Är det 40 grader ute kan det med solens hjälp bli ungefär lite varmt inne också. Ett festligt system. Sjukhus nr 1 bjöd på enkelrum. Nästan intill svit. Kylskåp, TV (som visade Nils Holgersson på ryska), microvågsugn (som de inte viste inte hur fungerade), luftkonditionering. Lite skillnad alltså.

Men en sak hade de gemensamt. Nämligen ex-sovjetiska sjukhus grundpelare Sanitarkorna [санитарка]!

Visst finns det en doktor, nånstans långt borta. Och visst finns det en sjuksyster på varje avdelning. Men framförallt finns där en sanitarka! Vad i hela friden är då en sanitarka, frågor sig kanske ingen. Men utifall att så ändå är fallet, så svarar jag. Sanitarka är de personer som gör allt på sjukhuset utom det medicinska. De städar rummet, hjälper patienter med div. hygien-relaterade uppgifter, tar fram mat ur kylskåpet ut en, kallar på en sjuksyster om det behövs. Kort sagt allt utom medicinska sysslor. Behöver du nåt, fråga en sanitarka! Hamnar du på ett sjukhus såsom nr. 12 är sannolikheten stor att du mest bara får en utskällning om du frågor henne om något, i synnerhet om du inte talar perfekt ukrainska. Hamnar du däremot på ett sjukhus som nr.1, och är utlänning som betalar bra med pengar för det, är sannolikheten däremotstor att du får ett lätt nickande och ett "Charasjo" [хороршо], till svar. "Önskning noterad, skall utföras", kan det i detta sammanhang översättas.

...Åtminstone om man ser till att hålla dem på sin sida med kvarbliven tårta och glass som folk har haft med sig.

En annan intressant sak är det ex-sovjetiska sjukhussystemets förkärlek för sprutor. Inte tabletter och sådant västerländsk dekdent trams. Utan rejäla sprutor skall det vara! Allt från benbrott till liggsår - inget är för litet eller stort för att kunna anvhjälpas med en rejäl spruta i benet! För att inte tala om droppanordningar där inte en droppe av påsen innehåll når slangen in i kroppen utan skapar en smärre sjö på golvet istället. Finurligt på sitt sätt.
...Fast sprutan som ambulanspersonalen gav mig när jag skulle byta sjukhus. Mmm... En spruta att minnas. Aldrig har väl en bilresa, liggandes på en bår med brutet ej än opererat lårben körandes på inte alltid så jämna vägar, varit så trevlig som då! Knark när det är som bäst! Mums!

På tal om inte alls knark; På sviten på Sjukhus nr 1 fanns ett badrum/toalett. Den som någon gång varit i östeuropa vet att toalettstandarden knappast brukar vara den högsta. Att städa toaletten oftare än en gång om året ill Jul är inget att tänka på. Toaletter på offentliga byggnader i östeuropa brukar således vara allt annat än fina. Med ett undantag. Toaletten på min svit. Den städades varje dag under de två veckorna jag var där. Detta trots att den aldrig användes undertecknad inte kunde lämna sängen. Kanske finns alltså östeuropas renaste toalett på sviten hos Sjukhus nr 1 i Kiev? Hissnande tanke.

...och på tal om hissnande. Var inte över 1,80 om du vill få plats på en sjukhussäng i en hiss. Risken vid överlängd är att dörren får problem att stänga.

...Och undrar hur man tänkte när  man bestämde sig för att att ha trösklar mellan varje rum/avdelning på ett sjukhus där du skall rulla sjuka människor med brutna ben i sängar fram och tillbaka?

Denna blogpost har redan blivit lång. Så jag det kan nog vara dags att avsluta där. En sjukhusblogning blev det! Fast en sådan post är ju inte komplett utan en topp 3-lista över bästa soundtracker på ett sjukhus! Så här följer den:

1. The Corrs - Everybody hurts
   
2. Poul Krebbs - Små sensasjoner
   
3. Lisa Ekdal - Vem vet inte du
   

Oslagbar musik för att kunna få tiden att gå. Bloggen tar tillfället i akt och tackar mina goda vän Torben som bistod med bland annat ovan nämnda musik. Samt köttförssås och spagetti.

Med det tackar bloggen för sig för nu, men lovar att höra av sig igen i höst!

På återläsande, ni ca 150 läsare som läser här regelbundet

Det fixar sig Ivan Ivanovitj

Två månader har gått. Knappast första gången denna blog konstaterar det.

Men så finns det ju anledningar. Rent av ursäkter. Vissa är bra, andra mindre bra. Och just ursäkt har jag även denna gång. Bedöm själva kvaliteten.

Det var nämligen så att den 7e juli i tåg till Kiev. En stad som finns omnämnds flera gånger på denna blog då det var inte mindre än tredje besöket där på mindre än ett år. Nytt för i år var dock att Platzkarta, de billigaste biljetterna, var slut och Erik åkte ståndsmässigt i Kopé. Najs, fint, med känsla av gammal bond-film. Eventuellt blir det en framtida post om det, annars nöjer jag mig med att säga att det ju alltid är skönt med en egen kuppe.

Att Kiev är en ganska tråkig stad i längden har ju denna blog nämnt tidigare. Och intrycket står sig. Fint, rent västerländskt. Men tråkigt i längden. Men så hände ju nåt, något som gjorde att jag nog måste omvärdera staden en smula. Den är ännu på tok för västerländsk, stel och allmänt o-rysk, men det behöver inte vara fullt så långtråkigt iallafall.

Nämligen så att i Kiev finns det en väg. Jag vet inte vad den heter. Men det finns en Metro-station som heter Dnipro, och då är vi nära. Det är en väg man kan få för sig att korsa om man vill ta sig till gångvägen som ligger längs efter floden med samma namn som stationen. Denna blog avråder dock härmed starkt från detta. Det kan nämligen få oanade konsekvenser.

En sådan kan nämligen vara att du bara kommer halvvägs innan en ukrainsk bil komma från tillsynes ingenstans, fast i verkligheten från vänster. Är du då mitt i vägen är en kollision oundviklig. Och det gör ont.

Med andra ord blev er bloggare Erik påkörd av en denna ukrainska bil, bröt lite ben och hamnde på Ukrainskt sjukhus. Tre sjukhus han jag avverka. Först en timme på sjukhus nr. 7, utlänningssjukhuset dit alla utlänningar förs. Sedan ett par dygn på sjukhus nr. 12. Ett ganska otrevligt ställe, kort sagt. För att sedan lägga mig till ro på sjukhus nr. 1. Ett skapligt trevligt ställe. Där blev det minsan opererats. Och röntgas, datortomograferas samt hinna få ett gäng olika diagnoser på vad skadorna egentligen var.

Efter två veckor i närkamp med den ukrainska sjukvården fick jag åka till Sverige, ligga på sjukhus i Örebro i två veckor, få reda på vad som faktikst var fel på mig (brutet lårben och en spricka strax under knät), och slutligen lämna sjukhuset hoppandes på kryckor och gåendes med rollator.

Och med det, kära läsare, vill jag yrka på att jag haft en god ursäkt att inte blogga på ett tag, ty räknas sjukhustiden bort har det bara gått någon vecka sedan förra posten.

Men detta betyder också att bloggen har svårt för att kunna ge några rapporter från Rostov och Ryssland på ett tag. Åtminstone färska sådana. Däremot finns det väl en del saker på lager att skriva om. Lite berättelser om duster med elaka "sanitarkor" på Ukrainska sjukhus t.ex.

Tills vidare ber jag att säga tack för nu. Förhoppningsvis skall det inte gå två månader till tills de utlovade posterna kommer.

På återhörandes, denna gång från ett Sverige nära dig!

Det nåt som hände, det var så jag kände... Att nu är han här

En kort notis.

Putin är här.

Putin

är

här.

Президент Российского Федерации Владимтр Владимирович Путин, Ryska Federationens President, Vladimir Vladimirovitj Putin har landat i Rostov.

Månader av fejande, putsande, asfalltsläggande har nått sitt mål. Enligt uppgift kom på torsdagskvällen redan och har tillbringat hela fredagen i Rostov. Poliser i varje gathörn, militärhelikoptrar svävar över stan.

Denna blogg tar tillfället i akt att officiellt välkoma Tovarisjtj President till Rostov on Don, nådens år 2007. Hoppas du får en trevlig vistelse!

Idag skall jag slå mitt pernsonliga rekord i att göra så lite som det går eller Take it easy!

Kretensare, gruser, järnabönder!

Tiden går snabbt ibland. Redan tre veckor sedan jag skrev något här, så hög tid att skriva igen.

Och inte bara skriva för skrivandet stund, utan det har i sanning hänt en del saker som måste föras vidare.

Till exempel vädret. För regnet det ryktades om i förra posten kom. Och då vi talar Ryssland kan vi vara säkra på att det händet det nåt är det rejält. Blir det varmt, blir det tokvarmt. Och således, regnar det, så störtregnar det, halva stan översvämmas och det hela ackompanjeras av ett väldigt åskväder. Och just det hände dagen efter förra posten skrevs. Ett störtregn kom, gatorna förvandlades till nåt som förde tankarna till Venedig och det dundrade friskt. Och vips, dagen efter var 35 grader utbytt mot 20 grader mitt på dagen. Märkligt.

Sedan har det varit lite ostadigt. Givetvis, de allra flesta dagar har erbjudit värme kring 30 graderssnåret och nån dag var det nog närmare 40 än 35 (komma fem). Det har dock bjudits på en till sedan där regn-åsk-dunderstorm och även lite småregn ett par dagar. Fashinerande. Extra intressant är att i skrivande stund rapporterar Aftonbladet om "rekordvärme"
tror rent av det var "värmechock" i europa. 40 grader! ...Låter som en vanlig, varm sommardag i Rostov tycker jag. Och här pratar ingen om rekordvärme utan folk svettas lite mer, dricker lite mer mer vodka och livet går vidare. Nåja.

Men Rostov är ju så mycket mer än väder och vind. Rostov är ju t.ex. en stad på 100 svenska mils avstånd från Moskva. En stad som trots sina 1½ miljoner i grunden är en liten håla. Det betyder att saker och ting inte direkt kommer hit i första taget. "Maybe in Moscow" förblir ett vanligt svar om man frågar om det eller det finns att köpa i Rostov.

Men. Men. Så hände det. IKEA, som vi redan talat om, säger att de skall flytta hit. Det är såklart stort. Ett litet steg för IKEA, men ett gigantisk språng för Rostov.

Men det var inte allt. Bara veckan efter hittar vi på internet högst uppseväckande information. För en svensk kanske det inte är lika stort som nyheten om IKEA, men ur ett mer internationellt perspektiv är det nog det. I ett Rostovperspektiv också. Nämligen det... att...

snabbmatskedjan SUBWAY öppnar i Rostov!

Subway kommer alltså, enligt uppgift redan i september, öppna i Rostov. Det mina vänner är stort. Tänkt att kunna få ställa sig i kön och säga "Adjin stejk i tjiis, pazjalsta"... följt av "Vsjå kromje olivi". Återstår att se om de lyckas med leendena och det trevliga bemötandet som enligt Subways hemsida är en viktigt del i deras koncept. Det är ju annars något som inte direkt ligger i naturen för en rysk näringsidkare. Varför vara glad när jag kommer och stör dem i deras tidningsläsande, liksom.

Men hur det än är, det är stort.

Och Subway, de säljer ju smörgåsar. Och smörgåsar består av bröd. Och bröd, det är gott. Och då inte bara bröd i största allmänhet utan då den senaste Rostovska specialiteten på brödfronten jag kommit i kontakt med. Nämligen Lavasj [Лаваш]. Och inte vilka lavasj som helst. Eller för all del, den (inbillar jag mig) mer vanliga armenska lavasjen är inte dum den heller. Den påminner närmast om tunnbröd och passar utmärkt till grillad kyckling. Men det som verkligen fångar mig är den lite mindre vanliga georgiska lavasjen.





Erik råkade som av en slump upptäcka att, A, brödet är grymt gott, samt B, det finns ett bageri 15 minuter från där han bor som säljer nygräddad Lavasj för 15 rubel kakan. Och visst är det fint. En annan höjdare är den, även den georgiska brödhöjdaren som heter "Sjot" [Шот]. Den är ungefär som lavasj, men lite annorlunda. Avnjutes extra bra i sällskap av en kall 7Up.

Så, efter flera matinspirerade utläggningar finns det en sista jag vill nämna. Ett musikaliskt fenomen som slagit Rostov med häpnad. Vi talar sommarhittarnas sommarhit, "Take it easy!" med sångaren MIKA. Låten spelas överallt och alltid. I affärer, på restauranger osv. Det är sången alla nynnar på helst enkelt. Min fråga blir, är detta en hit av samma kaliber även i Svedala? Eller i övriga delar av världen? Vet ju numer att jag faktikst har läsareäven utanför Sveriges trygga gränser.

Med det ber jag att få tacka för denna gång. En snabb titt på väderprognosen visar att värmen ser ut att vara på väg tillbaka, med andra ord värmebölja, rekordvärme och solchock att vänta. Ett bra sätt att avsluta denna post.

...Men hav förtröstan. Erik filar redan på en kommande post där bilder utlovas!

Med vänliga hälsningar

...Nick Schröder.

 

Leo Rattalett med vänner

Skyter, Goter, Svenskar och övriga, God Kväll!

Jo... Det hände något idag. Ett fenomen syntes på himlen.

Moln. Moln. MOLN.

Det var mulet fram tills två-tiden på eftermiddagen. Första gången på många veckor.

Rykten säger att det kan komma regn. Det var det en månad sedan Rostov såg senast.

Samtigt talar väderprognoser om, förvisso inga lågtryck från brittiska öarna, men väl temperaturer mellan 25 och 30 C istället för 35-40.

Långkalsonger på, med andra ord!

Annars hade jag nöjet att för första gången kunna kolla lite statistik för min sida häromdagen. Den visade att den senaste månaden hade sidan besökts av 150 unika besökare! Mer än jag kunnat gissa ens i fantasin. Så tackar till Dig som utgör den statistiken.

...Men, om du, kära okända läsare, är den som kom till min sida genom att söka efter "tennfigurer mars" i Google, hör av dig! Jag är nämligen otroligt nyfiken på att veta vad u var på jakt efter den gången.

På återseende snart!