Val-extra 7

Kvällen lägger sig den tredje dagen efter upproret. Och sent på eftermiddagen var det lugnare än någonsin. Utanför regeringsbyggnaden fanns demonstranter, men de räknades i tiotal istället för hundratal. Verkar som att demonstrationerna tappat gnistan rätt rejält nu. Vilket bekräftar bilden jag fick tidigare, att skulle det blir omval nu skulle kommunisterna bli ännu större som en reaktion på vad som hänt.

Och det fascinerande är att folk nästan verkar vara lite skakade. Eller som efter en terrorattack eller något. Eller en jordbävning. Någon jag såg grät utanför parlamentsbyggnaden när hon såg skadegörelsen. Och ännu i dag stannade många människor upp utanför parlamentet och presidentbyggnaden för att ta kort och liksom se vad som hänt. De två byggnaderna torde vara de överlägset mest fotograferade byggnaderna i hela Moldavien nu. Som att folk har svårt att tro allting, innan de själva fått se det.

Och folk mullrar om vad pengar det kommer kosta att reparera allting. Någon talade om att ena bygganden hade renoverats för motsvarande flera hundra tusen kronor för inte länge sedan. Pengar som var förstörda nu.

Pratade även med en annan bekant idag, som är rumänskspråkig. Hon hade inte röstat på kommunisterna, såklart. Hon berättade att hon först hade tyckt det var lite häftigt, känt lite stolthet när folk samlades för att demonstrera, men hade sedan sett hur det blev våldsamt. Där försvann stödet. Och när jag frågor om hon tycker det vore rätt med omval, för hon hade hört om det oegentligenheter som pågick (till skillnad mot de ryskspråkiga som bara hört om hur OSCE sagt att valet gick rätt till) blir svaret blev ganska uppgivet: "Det spelar inte så stor roll, det blir ingen förändring ändå."

En ryskspråkig vän, som såklart röstat på kommunisterna, berättade att det värsta med det som hände på tisdagen var kanske inte vilka som låg bakom de demonstrationerna. Eller att liberalerna/nationalisterna skulle få makten. Utan det var att skulle folk se att att det gick att att ta makt med våld, skulle det ske igen, och då blev det aldrig stabilt. Och det de flesta verkar vilja ha, det är just lugnt och ro, stabilitet. Politikerna kan man inte lita på ändå, de kommer vara korrumperade och stjäla vilka som än styr, så låt oss vara i fred så vi kan göra vad vi kan för att förbättra våra egna liv för oss själva. Så resonerade många innan tisdagen. Så resonerar ännu fler nu.

Säkert kommer demonstrationerna som var sätta spår i landet, och det kommer dröja innan allt är som vanligt. Men det känns allt säkrare att är det någon som har vunnit på detta, är det kommunisterna. I kristider slutar folk upp bakom regeringen, brukar det heta. Må vara att en kung dör eller en flygplan som krachar in a skyskrapor. Eller demonstranter med oppositionella förtecken som slår sönder och plundrar parlament och ockuperar presidentbyggnader.

Bilder från sent i eftermiddags: